Skymningsland

I dag har jag varit på besök i skymningslandet igen, där verkligheten är obegriplig och hotfull, där oförmågan att se sig själv skapar mörka skuggor och en värld befolkad av motståndare, i bästa fall människor som inte förstår.

Jag har själv varit där, oförmögen att kommunicera rätt, med krav som jag inte begrep och som jag inte kunde acceptera och det gör ont att se en annan människa i samma situation. Tyvärr är jag en av motståndarna och jag kan inte kliva undan. Trots att jag har hjälp och stöd, är det här otroligt energikrävande, jag är helt tömd när jag kommer hem.

I stället för att jobba, Jag tittar på Packat och klart och sedan Kobra. Det känns på något sätt tröstande att det finns idéer och engagemang som förmår skapa ställen som Auroville - eller att allvarligt jobba på idén att sätta en röd stuga på månen.

För att ytterligare vinna stabilitet, sätter jag i mig en burk sardinpastej inköpt i Lissabon.

Gör lite nytta och läser Sons novell han skriver på i Svenskan - elva tättskrivna sidor om drakar demoner och hjältar. "Bästa sättet att döda en ängel är att ta hjälp av alla som var med i första världskriget - sa döden."