Glad påsk för guds skull

Intressant inslag på TV om homoäktenskap, en präst talar om att utvidga Guds rike, en annan säger något i stil med "Herregud vill folk kasta risgryn på varann, så är det helt ok". Båda är för, men jag undrar vart Gud har tagit vägen i det senare resonemanget.

Personligen har jag inte varit mycket för äktenskap. Någonsin, även om jag en gång gifte mig för att "bevisa min kärlek". Det höll i arton år, inte illa i dagens läge, men kärlek hade väldigt lite med saken att göra till slut och Gud var definitivt inte inblandad.

Jag höll ut och cyklade i fyra dagar. Självklart har jag ont i ryggen. När benmusklerna inte räcker till tar ryggen stryk, men jag vet nu att det går över om någon dag, gärna med lite stretching. 80 kilometer på en vecka - helt ok, men inte blev jag magrare för det.

Lägenheten är påskpyntad med tulpaner och en surrealistisk grön kanin som får oss alla att flina. Lammsteken ligger i kylskåpet och badar i yoghurtmarinad som också innehåller mynta, vitlök och mejram tills i morgon. Det ligger en knippe vit sparris i skafferiet och löjrom i frysen, det är inte bestämt exakt hur, men jag tror att de två kommer att träffas.

I kväll festade vi till på lite gravad lax och avocadoröra med yoghurt och söt senap. Friskare än hovmästarsås och barnen som inte är roade av senap annars äter den av hjärtans lust.

Apropå absurditeter, Son och jag går omkring och städar med varsin MP3. Hans Rammstein, min Papa Wmba. Dotter har redan gjort sin del och har stuckit på hästuppvisning.

Glad påsk på er alla.

Velociped

Kroppen knirkar och knakar. Mjölksyran förlamar mina stackars benmuskler och lungorna pumpar utan att verka tillföra särskilt mycket syre. De första cykelfärderna till jobbet är plågsamma. Jag försöker ta det lugnt, men takten sitter i benen och så fort jag glider bort i tankarna, drar de iväg på egen hand i en självdestruktiv takt.

På plussidan är glädjen att få låta tankarna ströva fritt, möjligheten att kunna följa våren från bruna fält och kala träd till försommarens överdådiga grönska. Redan har blåsipporna pressat sig genom fjolårslöven och bildar blålila öar som verkar sväva ovanför det bruna. En annan mycket viktig fördel är att jag nu kan börja hoppas på att komma i förra årets kläder igen. Resan till USA var dödsstöten. Jag vill inte säga nej till god mat och det skapar vissa komplikationer, som förhoppningsvis ska lösas med en högre kaloriförbrukning.

Just nu sitter jag och smaskar på en makaronipudding, med ett knaprigt lock som knastrar skönt mellan tänderna. Till det egenhändigt rårörda lingon, direkt ur frysen. Barnen jublar.

I fjärran hörs det underligt välbekanta ljudet av en tågvissla. Det är första gången jag hör den i verkligheten, men den känns igen från alla amerikanska filmer. Chicagoexpressen, Släng morsan av tåget, Atomic train.

Jag är fullständigt ensam om att promenera. Alla, absolut alla andra åker bil. Jag går genom ett villaområde, kusligt välskött, alla husen har minst en flammande gaslykta och konstfullt arrangerad elbelysning som lyfter fram de vackra buskarna även på natten. det enda livstecken jag hör är en hund som börjar skälla när jag går förbi en villa och aktiverar en strålkastare med rörelsedetektor. Det är likadant på dagarna, Jag står och tittar ut från kontoret på 26 våningen ser inte en människa på kilometers håll.

Kvällen är fuktigt ljummen, jag är otroligt jättemätt efter en kinesisk buffé. Högar av jätteräkor, bläckfiskar, kräftor, kyckling, anka, en osannolikt stor köttbit på säkert tio kilo som man själv fick skära skivor av. Sju diskar fulla av läckerheter ångande i den lufkonditionerade torra luften. Anomali nummer ett: Jag dricker Rootbeer medelst sugrör ur en tillbringare i plast. Anomali nummer två: Det finns potatismos och grillade majskolvar bland de kinesiska rätterna. Anomali nummer tre: Hela stället ser ut som en kinesisk kopia av McDonalds. Plastbord i grälla färger, kakel på väggarna.

Jag vet redan nu att jag kommer att sakna värmen, det är som svensk högsommar här och matens kvalitet. Jag har sällan ätit så bra, väl tillagade råvaror.

NOLA

Det gör ont i hjärtat när vi åker genom kvarter efter kvarter med övergivna hus, gapande dörrar, krossade fönster, orange text på väggen: 5-9, 4, 1. Datum, antal funna, antal döda. Bara få av husen är återställda. Vi åker vidare längs Lake Pontchartrain. jag förstår äntligen innebörden i "drove my chevy to the levy" i "American pie".
Vi fortsätter åka mot centrum, tiggare som knackar på bilars rutor i väntan på grönt, till helt andra kvarter där de underbart vackra sekelskifteshusen förmodligen köps inklusive tjänarstab.

Vi parkerar i centrum, bara hundra meter från Bourbon Street. Till och med på en måndag svävar en unken doft av utspilld öl över hela gatan. Vi köper en frozen daiquiri och sällar oss till alla andra som går omkring med ett glas eller en mugg i handen. Musiken är överallt, högljudd slåss den om utrymme. Jag kan stå mitt i en korsning och höra lika delar Jazz, Zydeco, Rock och Hiphop, från de fyra haken - ett i varje hörn. Man lockar med Hurricanes, Handgrenades och med "The Jester" som påstås vara "Bourbon Street's Strongest Drink". Vi går vidare i de franska kvarteren till Old Man River som är bred och brun. Senare äter vi på ett litet hak med det stolta namnet "Oceana Grill". Jag får en perfekt halstrad tonfisk,svart utanpå, röd inuti, fylld med kräfthack. Till den serveras fyllig, gräddig kräftsås och Jambalaya.

Trots att det är kväll går jag i t-shirt, det är minst 18 grader. Tidigare på dagen promenerade jag till det mexikanska lunchstället i strålande sol och 27 grader. Att få ett smakprov på svensk högsommar i mars är något jag kommer att leva på ett tag.

Påskmums

På enskild begäran publicerar jag söndagens förrätt. Receptet är från Allt om Mat och kan vara en förödande god (och intressant) påskförrätt.

Matjessill med fänkålsdressing, rostad pancetta och grillad potatis:
12 portioner

4 Matjesfiléer (två burkar drygt)
6 stora kokta potatisar
50g tärnad pancetta (eller bacon)
12 mangoldskott

Fänkålsdressing:
2 äggulor
2 msk Mackmyra whisky (eller Arran, eller Caol Ila eller annat, gärna rökigt)
1 msk pressad citron
1 msk rostade fänkålsfrön (rosta försiktigt, de blir beska annars)
0,5 dl sesamolja (jag tog 0,3 dl, ca 2 msk)
1,5 dl rapsolja (det är värt att ta en kvalitetsolja, jag tog Åke Ekströms, finns på Coop)
2 krm salt
1 krm nymald vitpeppar.

Dressing: Mixa äggulor med whisky cintronsaft och fänkålsfrön (mixerstav).
Tillsätt oljan i en tunn stråle till en jämn kräm (om ni vågar, själv går jag över till handvisp och rör ner olja till dressingen har fått en halvtjock konsistens). Smaka av med salt och peppar.

Skär sillen i 12 diagonala bitar (ca 4 cm, mesa inte). Skär potatisarna i 12 tjocka fyrkantiga bitar och grilla dem i en grillpanna (för att få svarta ränder på dem). Rosta pancettan eller baconet (skuret i små bitar) i en torr stekpanna.

Lägg upp potatisen med grillränderna uppåt. Lägg en skiva mangoldskott på varje potatis. Därefter lite fänkålsdressing (den smakar ganska mycket), matjessill och toppa med pancettan. Rätten skall serveras rumsvarm.


Girlylicious - Men in Trees, Top Model och Lustgården där man snackar om att oralsex blir "större och större" och programledarna säger att "det ser jag fram emot" i en närmast snörpig ton.

Kvinnokraft enligt TV3.

Tiddelipom någon?

Projektarbete

Jag har friskat upp minnet om Rysk-japanska kriget, Ryska revolutionen 1905, och håller på att tillsammans med Son jobba mig fram till 1917.

Dotter och jag diskuterar fransmännens inblandning i händelser före folkmordet i Rwanda, FNs flathet och hur man tog över statsadministrationen som förberedelse till organiserad slakt. Vi tittar på händelserna i Darfur (som absolut inte betecknas som folkmord, för då blev FN tvungna att gripa in) och pratar om huruvida världen har lärt sig något av Rwanda. Man kan få för sig att orsaken till att den delen som kallas västvärlden numera lever i fred, är att länder utanför västsfären används som spelbrickor av länder innanför västsfären med massiv död och ökande nöd som resultat. Rätt lite har förändrats sedan medeltiden...

Förresten borde inte skolan lära dem detta?

Rättigheter

"Vissa av er tar rättigheter för givna som jag inte skulle våga drömma om". Liljevalchs fascinerar ofta, den här gången bär jag med mig en videoinstallation, en gripande text från en lesbisk kvinna i S:t Petersburg. På kvällen går vi till Paus på Rörstrandsgatan och firar att M har fått erbjudande om jobb efter att hon doktorerat. Mycket bra mat, mellanrätter som blodapelsin och nypongranité och en vinlista som kräver ett banklån. Med tanke på det är det fascinerande hur många unga som uppenbarligen har väldigt bra kontakter med sin bank.

Mitt slowfoodprojekt blev bra, 4 timmars kok på fredag, en timme till på lördag, köttet föll sönder på söndagen. Mamma åt så hon knappt fick ner någon tårta. Förrätten var rätt intressant också, potatisskiva grillad i grillpanna, fänkålsdressing med äggula, sesamolja och rökig whisky i, på toppen en skiva matjessill och krispig pancetta. Ett av recepten i Allt om Mat som verkligen känns spännande.

Barnen är här, de jobbar med sina projekt, jag kommer att lära mig massor om ryska revolutionen och folkmordet i Rwanda.

Mattröst

Santa Marias Nacho rolls med Sweet chilismak är galet oemotståndliga. Doppa dem i vanlig turkisk yoghurt (numera ett standardtillbehör, alltid en bytta i kylen) och försök att avbryta innan påsen är slut.

Jag ska ägna mig åt Slow food i veckan. Min mamma fyller år och som vanligt vill hon att jag ska laga mat åt henne. Det blir Stracotto, kött som marineras i vin ett dygn, sedan kokar i 4 timmar, vilar i ett dygn, kokar någon timme igen, vilar ett tag... Till slut ska man ska kunna dela köttet med en sked. I dag har jag köpt köttet. I morgon ska jag sätta det i marinad. På torsdag börjar första koket.

Det börjar bli dags att montera ihop cykeln. Den står fortfarande kvar i paketet i hallen. Och magen den växer.

Sentimenti

Ok, ok, jag är en sentimental tönt, men jag blir alldeles varm av "Leende guldbruna ögon". Hela serien _är_ dansband, målat i rosa och jag sitter i soffan och fånler för mig själv efter en av de fullständigt sanslösa arbetsdagar som just nu aldrig verkar ta slut.

När jag kom hem hittade jag en bukett tulpaner och en chokladask med mörk choklad. En liten handskriven lapp sa "Grattis i efterskott pappa, vi älskar dig". Bara för att jag påminde dem om att Mamma fyllde i dag och att de kanske skulle fixa en blomma till henne. Dom är förbaskat gosiga ibland. Ofta.

Tröttpå olagad mat köper jag en purjolök, vita bönor i glasburk, potatis och avocado. Fräser purjolöken försiktigt i olivolja, blandar med bönor, nästan färdigkokt potatis och avocado till en ljummen sallad. Det går säkert att krydda med salt, peppar, persilja eller annan krydda, men jag nöjer mig med den milda friska smaken av några droppar citron.

Ett år äldre

Har man inte tid eller råd att åka söderut för att få en försmak av våren, kan man alltid gå till Uriksdals handelsträdgård. Luften håller 18 grader, behagligt sval och fuktig och fylld av blomdoft. Bra för hostande lungor. När jag står mitt i havet av S:t paulior och pelargoner är det som islossning i själen.

Tre födelsedagspresenter:
Att stå och tjuvlyssna på Regeringsgatan 44 och höra en svindyr Chablis beskriven som "oförlöst".

Att få provsmaka pecorino efter pecorino på Hötorgshallen och kunna säga "nej, för söt, lite syrligare", "nej, inte riktigt ändå", "Ja! Den tar vi" (att strö över sockersaltad torskrygg tillsdammans med olivolja).

Att få dricka ett baskiskt vin, Xuri d'Ansa, och få känna en tydlig smak av krusbär.

Förskjutet

Hade anledning att fundera över vår användning av naturresurser. Mitt i flunsan svartnade TVn. Det blinkade en liten lampa längst bak i huvudet om att kabelteveleverantören skickade brev om att de skulle byta digitalboxarna. När sådana papper kommer, lägger jag dem på hög för att tas om hand vid tillfälle. Jag förlitar mig på att de som vill att jag ska göra något skickar brev i mycket god tid och agerar därefter. Detta brev kom för ungefär två veckor sedan, inte kunde dom väl... Jo, det kunde de. 27/2 skulle det vara bytt, bara en vecka efter ankomsten?

Med cirklarna rubbade och feber i kroppen släpade jag mig till närmaste Expert och fick en ny box och ny fjärrkontroll. Vad gör man med den gamla boxen? Jo slänger den! Visserligen till återvinning, men jag har haft den kortare tid än ett år! Det mest ironiska är att batterierna i den gamla fjärrkontrollen fortfarande är friska, jag flyttade dem till den nya och det fungerade fint. Undrar om de räcker den nya fjärrkontrollens livslängd ut också.

När jag var liten läste jag mycket science fiction, bland annat "Mannen som sålde månen" av Robert A Heinlein (som även skrev novellen Starship troopers). Om jag minns rätt så liknade det samhälle han målade upp i sin bok från femtiotalet bra mycket vårt i dag.

Mina smaklökar är fortfarande drabbade, jag har en något "förskjuten" smakupplevelse. vissa saker smakar mer, vissa mindre, tyvärr är det de smaker jag tycker minst om som förstärks. Därför håller jag mig till enkla rena smaker, det blir en annan barndomsfavorit. Norrlandspölsa, potatismos, stekt ägg och rödbetor. Först smälter jag lök i smör, så den blir mjuk och söt, sedan får Norrlandspölsan sakta lösas upp. Moset (som rörs med skållhet mjölk och lite smör - vispa inte!) läggs underst på tallriken, sedan skall det täckas med ett lager pölsa och till slut ägget ovanpå. Sedan äter man från kanterna inåt till bara gulan återstår. Det bästa til sist.

Yra

På tre dagar har Gamle Oles Farsa lagt beslag på hela kylen. Han kallar parmesanen en grim bøsse, han har ofredat mjölken så den blivit sur och han stinker gamla otvättade sportsockor trots dubbla plastpåsar.
Med dödsförakt kastar han sig på golvet när jag darrig och febrig efter tre dagars influensa ska göra lite spaghetti med ketchup och ost. Han dribblar sig igenom mina utsträckta fingrar och jag kan nästan höra ekot av "vi aer røøthe.." men jag kan ha fel. Jag har som sagt feber.

På tre dagar har jag sett alla avsnitt av playa del sol - i sängen. Hurra för bärbar och trådlöst och svts inspelningar. På tre dagar har jag jobbat nästan lika mycket som om jag hade varit på kontoret. Hurra för bärbar och trådlöst och... tillgång till jobbets mail?

Vinsnobb

Duca d'aragona hette vinet som någon i detta virtuella medium tyckte "sparkade röv". Har svårt att motstå vintips, så jag åkte till Sundbyberg, det närmamste systembolag som förde vinet och plockade från hylla 24-04. Klockan halv tio på en lördag är det bara jag och de absolut mest behövande på plats. Ett gammalt par före mig - han har glömt koden till kortet, hon ser så illa att hon får försöka tre gånger för att sedan missa på "OK". Båda blir arga för att de får göra om proceduren en fjärde gång. Min flaska är invirad i papper vilket slår ut streckkoden, kassören lindar försiktigt upp en bit, slår manuellt och lindar sedan tillbaka. Mannen bakom hälsar på kassören som en gammal vän, kassören nämner något om att "inte vara lika suddig som i går", men vi blir alla tillönskade en trevlig helg med samma neutrala min.

Vinet blir en besvikelse. Instängd doft och en lite instängd smak, som saknar all antydan till friskhet och strävhet. Att dricka det känns som att skrapa de sista intorkade resterna ur syltburken. För hundratjugofyra spänn så skall ett vin sparka röv på ett helt annat sätt än den här trötta tåfjutten. Till exempel Monti Garbi eller Toar som ger en annan upplevelse för priset. För övrigt, något som verkligen sparkade röv var en Amarone från 2004 - Domini Veneti. För ett (för Amarone) lågt pris ger en en fascinerande vinupplevelse. Inte den för Amarone vanliga explosionen i munnen (jag brukar tänka på Listerinereklamen), utan en mer smygande balanserad smak som ger tid att känna efter.

Nedanstående mat funkar fint till alla vinerna:
Fyllda lövbiffrulader
4 personer:
ca 500 g lövbiff (8 skivor)

Fyllning:
En gul lök
Två till tre soltorkade tomater
150 g pancetta (den med mycket fett), funkar säkert med svenskt rökt sidfläsk också.
En deciliter valnötter
6 salladskapris (eller en matsked vanliga kapris)
100 g ost med kraftig smak:
Allerum XO som får oförskämt mycket puff i matmedia, själv föredrar jag Västerbotten. Vill man vara italiensk, tar man Pecorino. Vill man lyxa riktigt, erbjuder ICA nu "Berusad Torcolato", dränkt i vitt vin, eller "Berusad Barolo" dränkt i rött, båda med en arom som kan välta en snuvig elefant.

Sås: (grundreceptet finns i Allt om Mat och jag fastnade för den totala avsaknaden av ingredienssnobberi)
Tre deciliter rött vin (jag använder Kangarouge som matlagningsvin med gott resultat)
Fyra körsbärstomater
En halv deciliter vinäger, rödvins eller äppelcider funkar fint
En halv deciliter vatten
En halv deciliter kalvfond (Willy's funkar lika bra som Bongs!)
En matsket Maizenas mörk redning.

Till:
500 g Fettucine, Tagliatelle eller någon annan bred pasta (färsk).

Sallad:
Machésallad
Resten av körsbärstomaterna
Resten av valnötterna
Olivolja.
Balsamvinäger

Hantverket:

Fyllning:
Skär pancettan i små tärningar, lägg i en kastrull och låt sakta fräsa så att de släpper fettet.
När fettet har täckt botten av kastrullen, lägg i finhackad lök och fortsätt att fräsa på svag värme. Röran ska inte ha färg, den ska smälta ihop. Det tar cirka 5-10 minuter (beroende på tålamod).
Hacka salladskaprisen eller lägg i de vanliga.
Hacka rosmarinet och lägg i
Krossa nötterna (gärna med mixerstav) konsistens ska vara som ströbröd.
Häll i nötterna, rör om och skopa upp röran i en skål.
Skär osten i små tärningar (5-7 millimeter) och rör ihop med resten av röran i skålen.

Sås:
Häll rödvinet, vattnet, vinägern buljongen och sockret i samma kastrull där du gjorde fyllningen. Skär tomaterna i halvor och lägg i. Låt koka upp och koka till hälften återstår. Mosa tomaterna efter en stund.

Under tiden:
Dags att smaka på vinet. Kockens avslappnade humör skall underhållas av deltagarna. (kocken får gärna försättas på humör av t ex en drajja innan).

Sätt på pastavattnet - salt som medelhavet - och fyll lövbiffarna. Lägg på en matsked av röran, vik kanterna över och rulla ihop. Det går bra att fästa ihop med en tandpetare.

Stek ruladerna hastigt på hög värme så att de får färg. Häll redningen i såsen (garanterat klimpfri), lägg ruladerna i såsen och låt dem koka medan du häller pastan i vattnet. Färsk pasta, två minuter senare är den klar.

Någon annan får göra salladen, skära körsbärstomater, rycka stjälkarna av machésalladen, krossa valnötterna grovt och röra ihop allt. Häll på olivolja och balsamvinäger efter behag.

Häll av pastan och häll på lite olivolja. Lägg upp pastan på varma tallrikar, garnera med resten av fyllningen. Jag gillar att hälla såsen på pastan, men det ser förmodligen snyggare ut om man häller den över ruladen.

Varsågod och njut.

Imaginär kulturkrock

Jag stötte ihop med en äldre kvinna i tvättstugan, sannolikt född öster om medelhavet söder om svarta havet. Som seden är nickade jag och log, hon nämnde något om att glömma sin tvättid, jag log förstående och mumlade något.

Om man stoppar in kläder i tvättmaskinerna samtidigt, är det mycket sannolikt att man möts igen och igen den kvällen. Mycket riktigt kom hon ner när jag var i full färd med att hänga min första tvättomgång. Torkrummet är nästan mittemot hennes tvättstuga, så hon har full utsikt över vad jag gör. Jag ser henne röra sig, hon har en gul lång klänning som fladdrar runt i kanten av mitt synfält. Plötsligt ser jag att hon stannar till en lång stund. Jag kastar ett öga på henne och ser att hon närmast stirrar åt mitt håll med en lite undrande blick.

Jag förstår snabbt att det inte är mig hon tittar på utan på det jag gör. Jag är i färd med att hänga upp Dotters kläder - man kan inte missa att de är kvinnliga. Resten utspelar sig i min fantasi när jag tänker att hon förmodligen undrar varför det inte är Dotter utan jag som är nere i tvättstugan och att det sannolikt ur hennes synvinkel är en mycket exotisk situation.

Jag fortsätter det tänkta samtalet med att i huvudet förklara för henne att jag faktiskt hellre ser att Dotter sitter framför datorn och pluggar än att hon är nere i tvättstugan, och att jag inte tycker att man borde klara av båda sakerna, utan bör prioritera utbildning. Fortfarande i fantasin ser jag hennes ögon anta ett närmast misstroget uttryck för att sedan glimta till av avundsjuka. Ett annat, bekvämare scenario är att hennes ögon uttrycker samtycke...

Mat i dag: Pytt i panna med lätt bedagade korvar ur frysen (jag tänker inte avslöja hur bedagade för att inte bli anklagad för att servera otjänlig mat till barnen), helgens entrecôte, råstekta potatistärningar blandade med tärnat äpple och stekt ägg. Äpplet fick ett blandat mottagande. Son ansåg att det söta äpplet i den salta pytten gjorde honom förvirrad, vi diskuterade om det var bra eller inte och enades om "annorlunda". Dotter köpte det rakt av.

Askonsdag

Tack och lov för Internet som håller mig ett steg före - det var myycket länge sedan jag läste meningsbyggnad och det var inte ett av mina favoritämnen (märks det?). Son skall ha prov i satslära morgon och han är bra på vissa delar, förvånansvärt bra. Tyvärr är jag på en nivå under honom och vi körde helt fast på vilket ord som binder ihop två satser av samma slag. Dels blir det komplicerat eftersom ordklasser är något passé, det var aktuellt före jul och både satser och ordklasser ryms inte samtidigt i hans arbetsminne. När det kommer en fråga "vilken ordklass binder ihop satser av samma sort" är vi körda bägge två. Medan jag beordrar honom att läsa sitt material, smiter jag iväg till datorn och googlar på frågan. Jag hittar en fantastisk presentation som beskriver ordklasser ingående och kan sedan leda honom via konjunktioner till samordnande.

Askonsdag - jag blev utmanad igår att knyta en kulinarisk läckerhet till askonsdagen. Tyvärr visar det sig att askonsdagen är första dagen i fastan, så eventuella anknutna kulinariska läckerheter måste med nödvändighet vara frugala. Här är en: 1dl Mild yoghurt blandas med en matsked loppfrön. Vill man synda så här första dagen på fastan, kan man lägga i en sked svartvinbärsmarmelad.

Själv fick jag se bakad potatis till lunch och eftersom jag frostade av frysen igår, vet jag var de där lätt bedagade räkorna ligger nuförtiden, tillsammans med de lätt bedagade krabbpinnarna. Alltså köpte jag stor, mjölig potatis och blandade ihop turkisk yoghurt med majonnäs, dill, hällde i en dill-och-gräslöksdip och hackade ner alla bedagade skaldjur tillsammans med en kålrabbi som gav ett fräscht knaster. Enkelt att köra potatisen i fem minuter i mikron och 30 minuter i ugnen. Rena festen för barnen (särskilt när de dränker potatisen i smör också).

Hetvägg

Det är fettisdag - Mardi Gras. En gång om året vill jag gärna gå hela vägen med en semla, inte bara äta bulle och grädde. Först köper jag gammaldags gräddmjölk. Gärna den äldsta de har, då hinner det bildas ordentliga små gräddöar i den. Semla på konditoriet, självklart med mandelmassa. Jag häller gräddmjölken i en tallrik och värmer upp den i mikron till den är brännhet. Jag skär små snitt i bullen och lägger den i tallriken, ser hur den sjunker till botten och suger upp all mjölken. När den har nått botten är bullen helt genomdränkt, mjuk, nästan dallrande. Skeden sjunker lätt in i den våta degen och den varma massan bildar en närmast sensuell kontrast till den kalla grädden. När jag når mandelmassan, med små knuspriga nötbitar i, är det så nära klimax man kan komma.

Resa hem

Dimman på flygplatsen i Wroclaw doftar av stenkol. Det är inte obehagligt, i stället väcker det barndomsminnen från Prag. Det var mörkt när vi kom, det är mörkt när vi åker. Jag lyckades stjäla till mig 20 minuters promenad i centrum. Duggregnet stör inte, tvärtom förstärks färgerna på det nyrenoverade och fulheten hos fuskbyggena från kommunisttiden. På vägen tillbaka till kontoret gör sig världskriget påmint - gamla farbröder i sina uniformer, 65 år sedan de slogs...




Planet till Warszava lyckas under de 50 minuter det segar sig fram hitta exakt det varvtal hos motorerna som får tänderna att skallra - på riktigt.
Slutligen, efter oändliga 40 minuter upphör känslan av att sitta på en traktor i uppförsbacke och jag kan andas ut.

Resa

Planet skakar till, bryter igenom molntäcket, in i en annan värld. Moln uppifrån ser så... kompakta ut. Jag skulle inte bli förvänad om en isbjörn kikade fram bakom närmaste vita kulle. Det är så här jag fröeställer mig Antarktis kupiga istäcke. Vi vänder mot den purpurröda strimma som markerar väst, jag tittar på när den mörknar till djupblåsvart.

Till vänster sitter två damer med lång historia i bilbranschen. Den ena journalist, den andra inom marknadsföring. Jag tjuvlyssnar på lite skvaller, om chefer, om tidningsbranschen. Att sitta i ett flygplan är otroligt kontemplativt. Jag tycker om själva resandet, andrummet. Dessutom tror jag att jag tillhör den sista generationen på länge, som kommer att kunna resa obehindrat i den omfattningen.

Frankfurt ser mycket större ut på natten än på dagen. belysningen avslöjar den vidsträckta bebyggelsen utanför kärnan, som man annars lätt missar en dimmig dag. Vi går till en Australiensisk pub (!) och undviker knappt öl blandad med Sprite, jag tar ett säkert kort och beställer veteöl och får den med isbitar (!) Smörgåsen med biff, champinjoner och ost är däremot jättegod. Tillbaka på hotellrummet pratar jane Fonda perfekt Tyska på TV. Synd att jag inte förstår något.

Tankar över ett glas öl

Jag har sett tankesultanen. Han stod på busshållplatsen med sina attribut. En tjej och en storvuxen vän med krycka. De tre tonåringarna la beslag på hela bussen. Vännen spelade Akon (I wanna f-ck you) på sin mobiltelefon. Tankesultanen pratade högt, då och då drog han till sig tjejen och kramade henne. Han vågade inte kyssa henne mer än en gång, men han var tvungen så vännen inte skulle tycka han var en mes.

Annat hört på bussen hem: "Ååhh vad jag saknar lågstadiet, allt var så enkelt då" sagt av två barn som knappt hade börjat högstadiet.

Och jag då., jag tittar på mina gamla dagböcker, tänk att jag har skrivit i snart fem och ett halvt år (ja det hette dagbok och inte blogg på den tiden). Det hugger till i magen när jag ser att opersonligheten ökar, inte bara för att jag inte känner samma behov av att skrika i vinden, utan för att jag biter ihop om vissa saker som jag inte klarar av att hantera och som jag sätter lock på. Skit också. Jag som lovade mig att jag inte skulle. Och M förstås. En bra relation är något man kanske inte behöver hänga andra på näsan.

Så där ja! Nu sitter jag också i Googlegarnet.

Kött

Tumstjock med en underbar kappa av fett. Ingniden med salt, peppar och vitlök. Hastigt stekt på mycket hög värme, sedan ställd på högkant i pannan, på kappan så att den blir knaprig.
Den får vila på tallriken i ugnen några minuter medan jag steker den andra, rullar in lättkokta gröna bönor i pancetta och häller parmesan i palsternackspurén. Höga enkla smaker, i dag är det mat till vinet.
Att "bara gå förbi" systemet på Regeringsgatan är farligt. Vi gick förbi för att jag ville köpa något till min pappa som fyller år. Det blev en liten flaska Vin Santo (som förrresten gick åt på söndagens födelsedagsmiddag). Sedan råkade jag höra en ordväxling; en man med kotlettfrilla ville ha "något extra" varpå försäljaren sprang ner på lagret och kom upp med en flaska Sossó. Han berättade initierat om blandningen av Merlot och Refosco, om den kryddiga smaken och doften av fänkål. Kotlettfrillan ratade flaskan, men jag kan bara inte motstå en bra historia och M är inte den som håller emot, så vi tömde plånboken. Definitivt en av de bästa måltider jag har ätit!