Äntligen fredag!

På Skavlan sitter en man och berättar om sina två ensamma månader på en söderhavsö Han pratar om att ens egna upplevelser inte är värda något om man inte kan dela dem med någon. Intressant! Med den inställningen kan man lika gärna krypa ihop i ett hörn om man är både i avskildhet och ensam. Det är otroligt skönt att det inte är så i min verklighet. Jag var ensam i Sydafrika, de upplevelserna kommer jag att ha med mig alltid! Jag ser fram mot att se Venedig, även om det blir med me myself and I.

Jag har tränat och repeterat hela veckan, mest i gryningen. Till slut bet jag ihop, bra timing på kvinnodagen och skrev om att bryta den väpnade neutraliteten. Vi kommer att träffas. Hon ringde senare, tror för att kolla min sinnesstämning. Det är så förvånande hur snabbt vi kan skratta tillsammans, falla tillbaka trots allt och efteråt känns det absolut förjävligt att det ska behöva ta slut. Murar, murar var är murarna!

Jag låter rödlök sakta smälta i olivoja medan pastavattnet kokar upp. Strax innan pastan är klar tillsätter jag vitlök och en mosad salsiccia. När pastan är knappt färdigkokt blandar jag den i röran och häller på ett uppvispat ägg med riven parmesan, peppar och persilja. En avart av Pasta Carbonara. Dricker en Langhe till, syrlig, väldoftande, komplex.