Lunch

Det är svårt att bryta vanan att vakna halv fem, även om hjärtat inte dunkar lika hårt som tidigare. I stället börjar jag tänka på allt jag missat på jobbet, vilket inte direkt bidrar till att kunna somna igen. Mental flygning kan jag inte längre - ska se om jag kan börja träna det, men risken är att jag är alltför "jordad" nuförtiden.

I stället har jag hittat något som stillar tankarna. Något som känns rätt absurt - "Fader vår". En relik från min konfirmationstid. Det fungerar precis som att räkna får, bara det att får är för enkla och styr inte bort ovälkomna tankar på samma sätt. Tio Fader vår och jag är medvetslös.
Jag är inte religiös. Därför tycker jag att det är intressant att jag svarar på upprepade ramsor - bönen har en viss kraft för sig själv.

Jag väljer att jobba hemma för att komma ikapp med planeringen och stänger av mobil och mail. Vid tolv, efter fyra timmar i soffan (datorn i knät) känner jag att en lunch ute och en promenad dit är nästintill en nödvändighet. Går ut i det iskalla vädret och får en gudomlig (pun) ingivelse - jag har gångavstånd till Plantagen med Waynes Coffee. En rask promenad i kylan och jag kommer in i paradiset. Över tjugo grader, ljust och det doftar helt underbart. Nästan inga människor på en vardag, vilket är tur, det tar en evinnerlig tid att beställa trots att det är tre före mig i kön. Men vad spelar det för roll, när man sitter och äter med utsikt över en djungel. En fågel hade hittat in och flög runt och kvittrade lyckligt. Efteråt var det nästan skönt att komma ut i kylan.