Hypomani

Känner mig oerhört aktiv och närvarande i dag. Hinner med otroligt mycket på jobbet, fingrarna flyger över tangentbordet, en smärre katastrof får mig att skratta och mitt i allt så snurrar den där tvättmaskinen i magen; vad ar det som hände, varför blev det så... tills den plötsligt stannar och åtminstone en del av byken är klar:

Det jag inte känner till, kan jag inte göra något åt. Det jag inte kan göra något åt får inte hålla mig kvar i ett tillstånd som förlamar och hidrar mig att gå framåt. Jag får helt enkelt acceptera att det inte finns en läxa i detta.
Mitt eget agerande har jag valt själv. Även om det säkert bidrog till att det tog slut, var alternativet värre.

Insikten är förstås inte originell på något sätt, det är timingen när den kommer som gör hela skillnaden. På sitt sätt är det ett beroende som ska brytas.

Åhh, analogin? Jag har tvättstuga i kväll.