Rörelse

Helt klart missförstod Son Earth Hour. Jag gick hemifrån före honom och  när jag kom hem, var alla lamporna tända i lägenheten. Pinsamt om mina fönster var de enda som lyste (nja, så var det nog inte).

Det kändes som gamla goda tider. Jag rusade genom centralen strax före halv ett för att hinna med tåget hem, uppför alla stillastående rulltrappor och precis när benen vek sig (bokstavligen vek sig) tre steg från toppen hör jag "dörrarna stängs" halar mig upp med armarnas hjälp bara för att se tågeländet dra iväg.

Det gick ett tåg till en halvtimme senare. Tur det, nattbuss är definitivt under min värdighet numera.
Konserten överträffade förväntningarna. Man blir sedd på den här typen av tillställningar, det finns ett gemensamt intresse som förenar. Det dämpar känslan av utstötthet som finns där som en otäck underström efter ett uppbrott. Dessutom så är det ingen som skulle bry sig om ifall en dansar för sig själv - alla dansar. Dans är bra, dans behövs.