Ludd

 Det gör ondare i dag igen. Jag berättade om min resa till pingst "Ska du åka med M?" frågar de. Varje gång jag berättar för någon så rämnar den tunna, tunna skorpan. Skorpan som finns trots att bara fem dagar gått, det är inte någon tid alls. Det känns som länge sedan, fast ändå nte. Jag har känt mig övergiven så mycket längre, även om det officiella avslutet kom i söndags.

Jag berättade för Son i går. Han blev tyst. Sen kramade han mig. Jag skulle aldrig, aldrig ha kommit på tanken att krama min pappa.

Navelskåderi? Japp, mycket navelludd som ska plockas fram och skärskådas innan det här är över. Ord som "statik" och "dynamik" har börjat dansa runt, även om "sårad" och "avvisad" fortfarande överväger.

För den sakens skull så innebär de tinte att man behöver leva som en asket. Tulpaner är på plats och sprider glädje med sina färger. Frysen är av någon anledning full med italiensk Salsiccia (hittad på extrapris). Jag steker försiktigt lök, vitlök och stjälkselleri i olivolja, tillsätter tomatpuré, höjer värmen och låter purén mörkna. Lagom när pastavattnet kokar, mosar jag salsiccian i röran och när pastan (spaghettini) nästan är färdig, häller jag i lite rödvin och slänger pastan i såsen.
En chianti är perfekt till, Brolio 2009. Det året när Barone Ricasoli inte gjorde något förstavin utan lät även de druvorna gå i den "vanliga" utgåvan.

Soundtrack: Santana, Supernatural