Uppdatering

Utanför fönstret glänser löven gyllene i solnedgången ett par minuter innan de mörknar i den tilltagna kvällen. Jag sitter i soffan och tittar på "Out of Sight" med Dotter som har parkerat sina tänder på min axel. Man får ta de ömhetsbevis som bjuds. I morse kom jag äntligen iväg till Cykloteket och köpte ett par fodrade cykelkalsonger. Det har tagit tid, men nu känner jag äntligen att jag har gjort mig förtjänt av lite riktig utrustning. Fem mil kan göra otäcka saker med ljumskar och ens ädlare delar och jag siktar på mer innan säsongen är över. Tyvärr så regnade det hela dagen, så jag kom inte iväg förrän sent och hann bara 3 mil. Det känns som en jätteblöja som får en att gå som John Wayne, men när man väl sitter på sadeln känns det skönt inbäddat. Tack vare att det bara är kalsonger kan jag ha på mig mina vanliga kläder och slipper se ut som en vilsekommen deltagare i Tour de France. Det är konstigt, sommaren skall ju vara en lugnare period, men jobbvis har jag har haft det så rörigt att det knappt finns utrymme till annat. Nåja, det är semester om drygt en vecka.

Föregående Ändra Ta bort Nästa

Midsommar

Medelhastigheten hem är 24,85 km/h, jag susar fram i 30, förbi andra mödosamt trampande cyklister. Jag äger.

Handlar det sista på systemet, Nils Oskars God Lager till sillen, Rapitalá och Chateau Xsara till det grillade, det är skönt att vara snobbig tillsammans med M. Ingen box, ens till midsommar.

Jag har gjort pepparvodka, den doftar underbart av Jalapeño och svartpeppar. M älskar den, själv kör jag mainstream - svenska nubbar.

I morgon blir det champagnefrukost, italiensk förstås, rosa (Rotari) tillsammans med potatis/västerbottenostplättar och forellrom. Sedan flyttar vi på oss, jag ansvarar för sillunchen, sedan kan jag koppla av, det är andra som sköter grillen. Den (manliga) sysslan överlåter jag gärna till andra. Förresten börjar Dotter utveckla grillegenskaper, sist stod hon framför grillen och penslade och vände av hjärtans lust - väl bekomme.

Nu bara tvätt av köksgolvet och byte av sängkläder kvar, sedan börjar min midsommar.

Glad sådan på er alla.

Resande

Klockan är tio på kvällen. I det spegelblanka sundet stävar en färja mot Danmark, alldeles rosaskimrande i den nedgående solen. Jag ser ut över Helsingborgs tak och andas in sommarluften innan jag bäddar upp sängen.
Att resa är bra, restid är avkoppling och det är heller inget fel i att få en överdådig frukost då och då.
Jag tänker på den gången när jag reste och utbildade i ett stort byggföretags regi. En gång, på färja mellan Malmö och Köpenhamn, råkade jag av en händelse stå bredvid en sliten salongsberusad man som började fråga vad jag gjorde. När han fick reda på att jag flög över dagen från Stockholm till Malmö, bara för att stå och prata framför tolv människor och sedan åka tillbaka utbrast han: "Ditt företag måste sätta ett jättehögt värde på dig, som betalar så mycket pengar bara för att du ska prata med människorna här". Det har jag haft med mig sedan dess. Känslan att vara privilegierad om nu de jag jobbar för är beredda att betala både flyg och hotellrum för att de tror att jag kan göra skillnad genom att finnas på plats.

Grill

En flintastek original grillad på balkongen, tillsammans med en rågkuse och Lingon & Chipotle Chili Salsa. Ett experiment från Björnekulla som jag bara inte kunde motstå. Den är inte jättegod, lite som lingonsylt med svag rök och chilismak. Jag är säker på att detta kan vara en bra kombination, men inte om man måste snåla med råvarorna.

Jag sov inte så bra i natt. Orsaken var Stieg Larsson. Jag började läsa "Flickan som lekte med elden" och den är vansinnigt spännande. Halv tre, 600 sidor senare var jag klar och insåg att den inte på långa vägar var färdig. Den fortsätter ju i "Luftslottet som sprängdes". Dock är jag en biblioteksmänniska, så jag får helt enkelt vänta till den dyker upp där.

Nu körsbär och packa. Åker till södra Sverige i morgon. Denna vecka också...

Livet

En av dem kommer att bli den nye JLS eller hur mårr...

Det lokala haket har flyttat ut på torget, alla de vanliga stammisarna är där, förutom dem som har flyttat steget vidare till cocktailpartyt i parken. Just i dag sitter ett yngre obekant par ibland dem. Båda har en stor stark framför sig, de ser ut att vara relativt nyträffade. Han ser ut som ett barn som precis har fått en påse godis. Det gör inte hon. Hennes blick är fullständigt desillusionerad. Det är sällan man får en nära titt på universum här på jorden, men det jag ser mellan dem är ett äkta svart hål.

Innan dess står jag i kassan på Coop, framför mig står damen med glasögon vinklade i 45 grader på väg nerför näsan. Hon försöker betala. Hon tar upp kort efter kort och drar i läsaren. "Köp medges ej" säger kassörskan med strikt neutral röst. Under tiden försöker kvinnan förklara att hon satte in pengar på kortet, men det var i dag och de har nog inte kommit in än, på det andra kortet har hon bara tvåhundra kronor, det är därför det inte fungerar. "Vi gör så här" säger kvinnan - kunde kassörskan tänka sig att dela upp betalningen, för det är säkert hundra kronor på det första kortet. Det kan inte kassörskan för de har "fått nytt datasystem" och hon klarar inte att dela upp betalningen med mindre än att man får slå in allt en gång till, fast i två poster. "Vi gör så här" säger kvinnan igen - jag kan ta det här kortet, visar ett tredje. "Jag har fört hit pengarna för att jag skulle betala mina räkningar, de pengarna är till mina räkningar, men det får gå... "
"Du får vänta till jag har tagit bort dina två tidigare försök" säger kassörskan, nu i en beundransvärt neutral ton. Hon lyckas till slut, den kollektiva sucken hörs inte, den känns. Alla har säkert sin egen anledning, min för att hon ändå fick behålla värdigheten.

Utanför mitt fönster börjar livet för ett par måsungar, de springer omkring, vaktade av ena föräldern, de sträcker på sig och viftar med sina små vingar, det ser gulligt ut, även om jag vet att kråkorna lurar i träden runt om.

Kroppsglädje

När jag väljer en längre väg hem från jobbet bara för att det känns så bra att fara fram.
När marschfarten är 28 km/h även efter tre mil i benen.
När det finns kraft kvar att trycka till, även efter en lång uppförsbacke (Ulriksdal).
När hela kroppen börjar pirra i ren lycka, väckt av den mättade doften från de gula blommor som kantar cykelvägen.

Allvarligt talat, om jag ska fortsätta ha mina femmilafärder måste jag köpa ett par riktiga cykelbyxor, vanliga shorts ger mig skavsår. Snobben i mig skräms dock fortfarande av de sladdrigt slinkiga trasorna försedda med en enorm inbyggd binda. Jag har sett snyggare på nätet, men inte i de vanliga sportbutikerna.

Efter den underbara dagen, kändes Gazpacho som en bra avslutning. Jag tog den enkla varianten: Gurka (skalad) tomater, grön och röd paprika, lök och vitlök åkte ner i köksmaskinen en stund. Sedan lät jag röran passera en sil för att bli av med alla kärnor och skal. Olivolja, salt och vinäger efter smak, för att sedan slutligen ha i bröd som finsmulats med mixerstav. Lite tjock konsistens, det är så jag vill ha mina soppor.

De första sommardagarna

Den första riktiga svenska färskpotatisen, jag gjorde en potatissallad med pesto till barnen, 20 små potatisar. När Son kom hem, hade Dotter ätit upp alla utom tre. Samma lika blev det när jag dagen senare gjorde en fetadressing. Barnen är ute mycket med kompisar och kommer och går vid olika tider.

De första riktiga svenska jordgubbarna, vi köpte en ask, sedan en till, sedan en till. Alla syndar vi med att doppa dem i florsocker, även om de var nog söta utan.

Den första långa cykelturen, över 50 km, Ulriksdal, Norra begravningsplatsen, Hornsberg, Tranebergsbron (tänk att få bo i Äppelviken), Nockeby, Vällingby och sedan hem.

Det är en del jobb som händer däremellan, men jag försöker att inte missa något av det somriga.