I dag sprack bubblan med Son ytterligare. Det visade sig att skolan har splittrat gruppen han går i och hans klassföreståndare är barnledig. Barnledigheten visste vi om skolan försäkrade oss att de skulle "lösa det". Pyttsan! Han har inte längre någon fast punkt vilket för en pojke med hans egenhet är förutsättningen för allt annat.
Det avslöjades när hans bildlärare ringde och varnade för att Son skulle få underkänt pga frånvaro. En koll som tog hans mamma en halvtimme visade att han var helt vilse i schemat! Han följde upptrampade spår och sina gamla kompisar till perioder för eget arbete och hade noll koll på nya lektioner. Jag blir så jävla förbannad!!! Tillsammans har vi fått honom att förstå att arbete lönar sig. Han har lyft sig i håret ivrigt påhejad av sin klassföreståndare och gått ut åttan med hyfsade betyg. Två månader och det är - om inte borta så allvarligt skadat. Så förbannat arrogant!
Japp, jag är arg för allt arbete som förspills. Av alla. Det gör ont att se honom kämpa i motvind samtidigt som jag inte kan sluta driva på, väl medveten om att det är absolut nödvändigt för att hålla honom på spåret. Samtidigt funderar jag ständigt över om det är rätt att göra så, om han kommer att knäckas av det och jag älskar honom så att det nästan gör ont i mig och känner en enorm stolthet över hans förmåga att inte ge tappt.
Typiskt föräldertillstånd alltså...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hoppashoppashoppas det går att reparera för Son. Det GÅR. Men orkar han? Orkar ni andra? Jag blir så ledsen och arg när jag läser...
Din son har rätt att få hjälp och stöd.Alltifrån extra stöd i vissa ämnen till coachning av hur man kan plugga och prioritera. Alla barn har rätt till detta men särskilt elever med specifika svårigheter.
När jag läser din text gör det ont i mig också. Min första tanke är: skicka honom till mig! Det är precis det här som jag jobbar med. Tyvärr räcker inte jag och mina kollegor till för alla som behöver extra hjälp. Det är ju hårda ekonomiska åtstramningar i skolan. Vilka betalar för det, jo de som behöver skolstöd mest. Har ibland stunder då jag tänker att jag helt enkelt får starta upp något eget. Friskolor har ju så många fördelar jämfört med kommunal verksamhet. Och vem vet, jag kanske startar en skola för flickor med add/adhd i yngre åldrar. För en sån skola finns inte! Skandal! Men avslutningsvis - du gör ett fantastiskt arbete som pappa! Ditt stöd och engagemang kommer att räcka långt, men jag tycker du ska kräva att det skrivs ett åtgärdsprogram om det inte redan är gjort. I dagens läge måste man ha papper på a l l t! Lycka till! cikorian
Tack för tipset om skrivet åtgärdsprogram! (Och för stödet också:-))
Skicka en kommentar