Kåltider igen. 2 kronor kilot, en fjärdedel av vad potatis kostar i butiken. Så härligt färsk att den nästan splittras av sig själv under kniven, med samma ljud som en mogen vattenmelon.
Jag går till affären i backen där slaktaren märker sitt kött med profetens märke och frågar efter lammfärs. När jag ser att han tar den noggrant hoprullade benfria lammbogen och ska mala den till färs, får jag nästan ont i magen. Jag säger till honom att han inte ska mala den utan jag tar den som den är. Han ler, skär rullen i små bitar och försvinner till köttkvarnen. Det är kött han kan, inte svenska. När han kommer tillbaka, ler jag uppskattande och tackar.
Jag blandar färsen med hackad lök, salt, vitpeppar och kryddpeppar. Skär kål i grova bitar och varvar i gjutjärnsgrytan (den som är Le Creuset). Varje lager får ett lagerblad och en släng timjan också. Lite kycklingbuljong över och timme efter timme med långsam kokning. Det är nog klart lagom till jag lägger mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar