På avstånd formar ljusen i träden frusna fyrverkeriexplosioner. Hemma sitter Son med skolarbete som han inte hinner med på dagarna. Jag åker och hämtar Dotter på dans, inte särskilt stolt över mig själv. Det är ingen höjdare att behöva sätta sig med skolarbete alla dagar efter jobbet, väl vetande att detta kunde gjorts på lektionerna, ibland låter jag honom veta det på ett inte särskilt snyggt sätt.
Kanske är det efterdyningarna av morgonen, jag vaknar av att klockan ringer, utan att veta vilken dag det är eller om barnen är hos mig eller Mamma. En lång stund tror jag det är söndag och att jag är ensam, vilket inte går ihop, M skulle varit här då. Desorienterande. Lyckligtvis somnar jag inte om
Son och jag reder ut det någorlunda när jag kommit hem igen, men det lämnar ändå en obehaglig eftersmak, särskilt som han verkligen anstränger sig och skulle mer behövt uppmuntran än morr.
Jämfört med i helgen, blev det mat på andra sidan skalan, en snabbis på fem minuter. En falukorv steks upp, på med en burk krossade tomater, en stor skvätt sweet chilisås (en stjärnanis förstås) och lite salt. Serverat med fullkornspasta, inte för att upprätthålla någon sorts nyttighetsfaktor utan för att den påsen låg närmast till. Lättätet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar