Allhelgona

Det finns vissa saker som lönar sig att köpa utanför ramen för den sparsamhet som jag annars tillämpar. Cykellyktan till exempel, en vackert metalliskt blå sak med en stiliserad känguru på och åtta lysdioder. I det totala mörkret, på väg hem genom skogen bygger den en synlig minivärld på ungefär tjugo meter framåt, tillräckligt för att jag ska kunna hålla farten.

Visserligen tror jag mig ha cyklat den vägen tillräckligt ofta för att minnas alla stenar och knaggligheter, jag håller till höger i uppförsbacken för att undvika stenen i mitten - väntar till halva nerförsbacken innan byte till vänster för att undvika det lösa gruset på högersidan - medn det är aldrig fel att ha åtminstone en liten försäkring. Utanför ljuskäglan finns absolut inget.

Det är en underbar, klar kväll. Förutom ljuskonen ser jag glimtar av stjärnor mellan träden och de flygplanens snabbrörliga röda och vita ljuskonstellationer.

Hinner hem precis innan systemet skall stänga, vill åtminstone ha en god öl i kväll. Det blir Jämtlands Postiljon, en mörk, fyllig och fruktig öl, med en viss alkoholsötma, precis som jag oftast vill ha dem. Just när jag ska gå därifrån, förstår jag av ett samtal att det är helg i morgon. Det blir lite fler flaskor som får följa med. En ny Nils Oskar och två franska, som tidigare har visat sig goda i köket när maten lagas.

Hemma gör jag och barnen den numera traditionella Allhelgonamenyn, "svart pasta med orangea saker". Den här gången blir det svart linguini, med hastigt uppfräst lax och jätteräkor. Vi skivar orangea tomater till, går från reglerna och inkluderar vit mozzarella som Son är fullständigt vild i.

Dotter som i våras blev sjuk i samband med skaldjur vill ha tonfisk, så jag lurar på henne en tonnatosås, som visserligen inte är orange, men ruskigt god (jag ersätter majonnäsen med grekisk yoghurt. Till det får de orange Passionsfruktläsk från Coop, som vi enas om smakar hostmedicin.

Efteråt sätter vi oss alla isoffan, tittar på the Amityville Horror och äter chokladglass med kakaobönor.