En annan av följeslagarna dyker upp när jag hör ett puttrande ljud närma sig bakifrån precis efter en korsning. Jag håller fortfarande på att få upp farten när den lilla mopeden sakta kommer jämsides. Plötsligt, utan att jag gör någon medveten ansträngning ökar cykeln farten och lämnar mopeden i bakvattnet. Mjölksyran börjar inte kännas förrän jag har kommit nästan till toppen av uppförsbacken där mopeden förstås hinner upp mig och passerar.
Tyvärr tar tävlingsinstinkten heller inte någon hänsyn till att benen legat av sig efter ett fem månader långt uppehåll. Jag kommer hem utmattad och darrande av energibrist och försöker kurera mig med Citronfox.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar