Här lägger man ner sin själ för att övertyga ett gäng halvt motsträviga lärare om att Son förtjänar bättre än han får och sedan får man följande på eftermiddagen:
"Hej bra att vi fick till mötet idag och fick en chans att lägga grunden till en plan för Son och besluta hur vi skall gå vidare.
Det som känns lite tråkigt är att vi har haft ett möte idag där Son medverkar och sedan försvinner han under eftermiddan från skolan utan att tala om detta för någon pedagog för att dyka upp igen 14.20 (eftermidagspasset börjar 13.00) och låter då meddela att han och I har arbetat hemma. Vår svenska pedagog som avsatt tid under eftermiddan till att hjälpa Son med svenskan var mycket besviken."
Tusan vad trött jag blev och ännu mer när jag fick se resultatet från det så kallade "hemarbetet". Nu misstänker jag att han har glömt sin medicin, det är då sånt här händer, men det tänker jag inte tala om för honom på ett tag.
Just nu sitter han och skriver så tangentbordet glöder, med håret pekande rakt bakåt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh, hårda bud för stackars Son...vad jobbigt att ha ett sånt "handikapp" i tillägg till att vara tonåring (?) - det i sig är ju en diagnos och jag minns det med fasa.
;-) ja, på det sättet är han egentligen en tonåring i kubik.
Skicka en kommentar