Försommarens guldklimpar

Hurra! Färskpotatisen är under smärtgränsen. 19.90 kilot på Coop. Jag plockar noga ut de små, inte mycket större än en tumme. Det är viktigt att skalet sitter löst. Jag testar var och en av de femton genom att gnida på dem. Lossnar skalet under tummen är de godkända. Hemma skrapas de försiktigt, läggs i varmt vatten, lite salt och en dillkvist (som bara råkar finnas i frysen). Koka upp vattnet, stäng av plattan, gå och hämta tvätt. Häll av. Matjessill, gräddfil, hackad blast från salladslök, roslagsknäcke och kryddost.

Perfekt!!!

Livets njutningar

Det ilar i hela kroppen. Benen känns överfulla av energi. Jag trycker till, känner accelerationen, ett snabbt tickticktick från ettan till fyran. Centrifugalkraften i första kurvan trycker till och en ljum vind fläktar runt mina bara armar. Varje andetag suger in dofterna av våren. Lite asfalt, friska löv, damm, en kvinnas tunga parfym - och jag är på väg - vårens första allvarliga cykeltur.
Som vanligt i början vill jag mer än jag klarar, Halvvägs hemifrån efter knappt två mil är energin förbrukad. Jag blir tvungen att ta ett nödstopp på Ulriksdals café. En skogsbärstårta översållad med hallon, blåbär och röda vinbär, fylld med delikat vaniljkräm gör susen för blodsockret och jag kan börja cykla norrut längs med Mälarens strand.
Senare på kvällen väntar pulled pork till fredagsmyset. I början av veckan köpte jag två kilo fläskkarré för billigt pris och leker "här är ditt kylskåp". Måndag, karré med ädelostsås. Tisdag - "Spanska fåglar" karré fylld med ägg, syrlig inlagd gurka och ost. Onsdag, wok med färsk vitkål och karré i tunna hårdstekta skivor som efter stekning läggs i soja. Torsdag - pulled pork där de flesta av förra årets grillsåser strök med. Den serveras med den stora couscousvarianten maghraib. Till fredagen blev det en del över och jag rör ihop en guacamole, gratinerar nachos med ost och äter tillsammans med massor av jalapeños som jag köpte på bondens marknad i höstas. I glaset Oppigårds Easter Ale, hämtad ur garderoben och lagd under rinnande vatten för rätt temperatur. Jag smuttar faktiskt på ett litet glas lagrad tequila också. Ååh förresten för er som gillar deckare med lite mer än skissade karaktärer - prova Giles Blunt. Barnen? Son är och fiskar, Dotter jobbar på Grönan.

Sven Dufva

Ett vårtecken är att ligorna flyttar in och ställer till ofog. Det börjar med kråkgänget. Sedan kommer måsligan och utmanar kråkgänget om de bästa reviren. Korvkiosken är ett hett område, själva parken är sådär. De utkämpar sina duster tidigt, tidigt i soluppgången under högljutt kraxande och skränande. Efter ett tag hittar de sina ställen, tystnar och sitter och lurpassar på varann från husen.
Duvorna däremot är individualister. De upträder i par och är inte så högljudda. oftast håller de sig undan och snor omärkligt åt sig en bit här och där, mitt framför näbben på en mås eller kråka. Alla utom en. Klockan tre vaknar jag av att det trippar på balkongräcket. Jag försöker ignorera det ganska omärkliga ljudet, men det accentueras till ett krafsande som bara inte går att ignorera. Adrenalinet går i topp när det hörs ett milt "hruuu kuu huu", "hruuu kuu huu".
Sedan tidigare vet jag vad som gäller för kärlekskranka duvor: jag kastar mig ur sängen, slår upp balkongdörren med en smäll och ett brak och ser med en viss tillfredsställelse duvj*veln skrämt flaxa iväg. Tyvärr verkar inte hormonstinna duvor lära sig av erfarenhet. Den eländiga fågeln är tillbaka natten efter och drar iväg ett kärleksfullt "hruuu kuu huu" så fort den satt sig. Jag slänger mig upp igen med bultande hjärta, får in en tillfredsställande smäll när dörrblecket fastnar i kanten som skrämmer sk*ten ur Sven. Även natten efter får jag en god titt på Svens stjärtfjädrar. Den eländiga fågeln kommer även dagen efter när jag sitter febrig i soffan. Jag går och hämtar kameran. Sven tittar misstänksamt, men mitt objektiv är långt nog. När jag tagit bilden, slänger jag upp balkongdörren, rusar ut och klappar vilt i händerna. Sedan dess har det varit lugnt (peppar, peppar).

Tandem

Det finns ett marockanskt vin, som görs av en fransk vinmakare (inte helt okänd) som heter Alain Graillot. Historien säger att han var på cykelsemester i Marocko och övertalades att göra ett vin med fransk touch av en Marockansk vinmakare han träffade på vägen.

Vinet kallas för Tandem och M älskar både historien och vinet. Självklart köpte vi några flaskor när det dök upp på Systemet igen.

Eftersom vinet kommer från Marocko ville jag göra något med "lokal" anknytning. En lammbog fanns i frysen och recept på Tagine finns det gott om på nätet. Lite komplicerat blir det eftersom vinet är ganska syrligt och strävt innan det legat något år, så grytan får inte bli för söt eller för stark för att få fram det bästa hos vinet. Med en del inspiration härifrån, blev det till slut bra nog att dela med sig.

2-3 personer:
7 hekto lammbog
En burk krossade tomater (ta vad du har, Mutti är onödigt lyxigt, själv använder jag Lidls)
En stor lök
3-4 vitlöksklyftor
En kanelstång
3-4 deciliter vin (Palazzo är matlagningsfavoriten för dagen)
Två teskedar fänkålsfrön
Ett lagerblad
Lite timjan, lite rosmarin, en liten nypa peperoncino (chilipepar).
1-2 matskedar flytande buljong (jag använder Eldorado, men ta gärna fond du chef föralldel)
En tesked fisksås
Två stora tomater
7 aprikoser.
Färsk koriander

Se till att köttet har rumstemperatur. Torka av det med hushållspapper och skär det i cirka 5-6 centimeter stora bitar. Hetta upp en gjutjärnsgryta med lite rapsolja i och stek köttet i omgångar, var noga med att få stekyta.

Hacka löken och vitlöken och krossa fänkålsfröna under tiden. När köttet är brynt runt om, ta ut det och häll eventuellt av lite fett. Lägg i lök och vitlök och dra ner värmen. Fräs en stund utan att löken blir brun, rör ofta. Lägg tillbaka köttet, strö över fänkålen och häll i vinet. Låt vinet koka up så att en del av alkoholen försvinner.

Lägg i kanelstången, lagerbladet och häll på tomaterna. Tillsätt buljong och fisksås. Lämna grytan ifred på låg värme i ungefär tre och en halv timme.
Skär tomaterna i fyra delar och kärna ur dem. Om du vill vara lite Heston Blumenthalisk, passerar du innandömet och häller det i grytan. Skär de urkärnade delarna i ytterligare tre delar. Skär varje aprikos i tre delar och lägg allt i grytan. Låt koka en halvtimme till. Krydda försiktigt med chilin, den ska knappt kännas.

Under den sista halvtimmen kokar du stora couscouskulor - Moghrabiah heter de i Frebacos version som ska serveras till.
När couscousen är klar, häll på rikligt med olivolja och strö på rikligt med klippt koriander. Servera frikostigt med gryta till och självklart - Tandem.

Om man vill vara extra lyxig så här i sparristider, så är det här receptet sanslöst gott till förrätt tillsammans med en elsassisk Riesling.

Hollandäsmajonnäs

När en stor knippa vit sparris kostar 16 kronor är det sparrisfrossardags. Jag behöver något att trösta mig med när lungorna värker och febern kommer och går.
För att få ut all smak använder jag ett trick jag har läst mig till. Sparrisen skalas noggrant, men jag kastar inte spånen utan låter dem koka fem minuter först. Sedan kokar jag sparrisen i kokvattnet.
Till sparris skall det självklart vara hollandäs, men jag orkar inte ta jobbet med att koka ihop lagen och risken med att den skär sig. I stället gör jag en i majonnäsform: En äggula, saften av en halv citron, en halv tesked salt och vitpeppar blandas först. Jag fäster ihop majonnäsen med lite rapsolja för säkerhets skull, sedan vispar jag sakta ner 50 gram skirat smör. Till slut garnerar jag med några rasp apelsinskal - en väl så god ersättning för den riktiga såsen.

Gott!

Var är blåsorkestern?

Första maj väcks jag redan klockan nio av ett soundcheck i parken. Det är inte odelat bekvämt eftersom jag sover med ena ögat öppet när Dotter är ute och festar. Snäll som hon är, SMSar hon tjugo över tre att hon är på väg hem. Sedan hinner jag knappt somna om innan jag en timme senare hör henne tömma kylskåpet.

Efter det kan jag somna tryggt. Klockan tio kommer det sedvanliga förstamajtåget nedanför fönstren. Det blir glesare och glesare år från år, kanske bara 40 personer. Barnvagnarna har bytts ut mot permobiler. I stället för den sedvanliga blåsorkestern åtföljs tåget av sambarytmer, skapade av två trumslagare som går i täten. Att det är en trend bekräftas när jag tillsammans med Son hamnar på Götgatan och möter förstamajtåget från Medborgarplatsen. Dock räcker det inte ens med ett tiotal slagverkare för att väcka tåget till liv, man vandrar lite håglöst och för det mesta tyst.

Inte heller arbetarnas dag klarar sig undan mammons angrepp. Precis som i påsk, är de flesta affärer öppna. Vi jagar ett par svarta, inte alltför blanka skor, helst helt släta som ska vara till Sons första kostym. Om drygt en månad går han ut grundskolan och fyller 16.