Retstickan slår till när jag sakta bromsar in bredvid den svettige, andfådde cyklisten klädd i shorts och självlysande reflexväst. Det räcker med att han kastar en lätt nervös sidoblick. Själv är jag klädd i jeans och t-shirt, på väg från stormarknaden med ett paket kräftor i cykelväskan. När ljuset slår om till grönt, trycker jag till, ökar synbarligen utan ansträngning i uppförsbacken och lämnar honom långt bakom mig. Han vet inte att jag har spring i benen efter ett långt cykeluppehåll och två frustrerande dagar på jobbet där jag försöker komma ikapp efter fyra veckors semester.
Åh förresten, sista dagen på semestern, var Sons första dag i nytt gymnasium. Nyss fri från feber lyckades han svimma på samlingen, spräcka skolans krossäkra fönster med bakhuvudet, sy tre stygn och ligga på observation på KS större delen av dagen. Han går omkring med vitt bandage runt huvudet och börjar bli rätt stolt över det...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men jisses, vilken bedrift av Son! Bra att det gick efter omständigheterna bra.
Ja, du vet ingen ädlare kroppsdel...
Skicka en kommentar