Märkligt att - när ett tomrum uppstår - fylls det lättare av beskyllningar och anklagelser, i stället för bra upplevelser och rimliga orsakssammanhang. Särskilt på nätterna när hjärtat håller på att slå sig ut ur bröstkorgen. Särskilt när man känner sig som ensammast om det. Märkligt hur mycket en hand som håller kan stilla detta.
Snart en lång resa. Packar till Pugh Rogefeldts bästa. Svårt att vara gråtmild till "Bolla och Rulla".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar