På andra sidan klotet

"Hello, my name is Tabuni, I come from Uganda."
"Hi, I am Julius (shake hands) I come from Sweden, nice to meet you."

"Hello, my name is Papy, I am from Kongo."
"Hi, I am Julius (shake hands) I come from Sweden, nice to meet you."

Hello, My name is JJ, I am from Malawi.
"Hi, I am Julius (shake hands) I come from Sweden, nice to meet you."

"What language do you speak? French?" (always)
"Err no it is Swedish."

"Aaahhh."

Jag börjar lära mig stilen. Kroppslig kontakt med handskakning är essentiell och ursprung är - om inte viktigt - så signifikant. Taxi, guide eller säljare.
Det känns - bra. Som ensam resande har man förmodligen ett större känselspröt vilket inte är helt fel. interaktionen är också skönt personlig om man nu inte har någon med sig.

Det är intressant, hur ens eget allmäntillstånd tolkar signalerna omkring. Ett uttalande som "you need to take care of your own happiness and cannot rely on others." Känns nästan övernaturligt rätt, även om man blir full i skratt när guiden fortsätter "...therefore I am going to leave you to your selves, please make yourself happy and we will meet in 30 minutes again". Jag tänker vidare på det, när jag sitter i en taverna i Waterfront och duon som står för musiken sätter varenda favorit jag har och jag njuter av varenda sekund i nuet. Det är jag som ansvarar för att vara lycklig, allt annat är en jävla bonus.