Offload

Jag tror att oddyssén som pågått sista tiden snart är över, på ett eller annat sätt. Vi har båda sagt vad som behöver sägas till varann och det är bara ett beslut som måste tas.
Om en får uppfattningen att en har huvuddelen av sitt liv någon annanstans än tillsammans, blir relationen statisk och som mest bara en förströelse. I mina mörkaste stunder har jag ett klart och tydligt namn på det slags förhållande. Det är för lite för det jag känner eller vill.

Tänker att det i slutändan alltid är gemensamma livsmål som avgör huruvida man håller ihop. Kärleken är sekundär. För en romantiker som jag är det en besvikelse.

Samtidigt förstår jag och respekterar att man inte längre är lika beredd att ge efter som förr i tiden. Trots allt har vi båda fajtats för vår integritet. Hur mycket jag än älskar, så vet jag att jag skulle gå sönder om jag gjorde avkall på det som är jag och det skulle hon också.

"Vi ger oss inte, vi börjar om igen"