Överflöd

Jag antar att det är samma jaktinstinkt som får andra att sätta upp huvuden av egenhändigt dödade djur på väggen, som får mig att ta bilder av de svampar jag plockar. Jag äter i alla fall upp mitt byte.Just nu är det absurt mycket svamp i kylen och då har jag ändå hackat upp alla karljohansvampar och lagt i torken. Vi äter kålpudding. Jag har köpt billig köttfärs och utgår från den godaste kålpuddingen. Uppfräst svamp ger extra fyllighet och lite råa lingon ger extra bett. Son äter så han nästan sprängs. Förresten, så här kan man göra rårörda lingon i raketfart: En deciliter färska lingon, 1,5 matsked råsocker blandas. Kör i micron i 30 sekunder rör ett par varv och ställ i kylskåp. Klart på ett par minuter.

ROI

Enligt dagspris på nätet har jag torkat ihop karljohan till ett värde av tvåhundrafemtio spänn. Svampdoften låg mycket tät över vardagsrummet i går, trots öppen balkongdörr. Men - no pain, no gain. I dag åt vi grillad kycklingklubba på svampbädd. Svampen sög åt sig det mesta kycklingspadet där den låg under klubborna. Gudomligt. Aspsopp alltså. Karljohansvampen är hårdvaluta och inlåst i bankfacket.

Skördetid

Det här är den gyllene perioden när jag kan ta en kort tur till skogen efter jobbet och komma tillbaka med väl över ett kilo svamp efter en halvtimmes plockning. Svamptorken är fylld igen. Jag räknar med att ha tjänat in den efter tio sessioner, för att inte tala om mängden av risotto ai funghi porcini jag konmmer att äta. Stensoppar torkas, Aspsoppar går ner i grytan. I dag var det svamp och brynt blomkål inspirerad av det här receptet. Jag gjorde även såsen, tillsatte lite picklad mango som jag har haft i skafferiet i evigheter och smetade den på ungnsstekt falukorv. En sån där stoppad med äppelklyftor. Mums.

Förmodligen den sista sommardagen

Det höll på att sluta innan det började. I går kollade jag däcktrycket på den lila bara för att jag ville vara en duktig bilägare. I morse visade det sig att jag inte skulle rört ventilen på vänster bak, däcket var alldeles platt. Att köpa gamla bilar har sina sidor.
Lyckligtvis, har jag min magiska klädkammare som förutom vin innehåler allt som jag har svårt att slänga, dvs allt. Där fanns också två tuber med snabbfix av punkterade bildäck. Den fungerade och jag kom iväg, mot Nynäshamn och Öja/Landsort. Jag var framme lagom till att regnet gick över och lämnade över till en underbar dag med en dramatisk blåst.

Svamptorken susar fridfullt medan jag skedar frikostigt ur en glasburk med suspekt innehåll (skyltad med Terrine Provencale) och äter det tillsammans med lite hårdbröd och inlagd gurka. Jag hittade förmodligen den sista Oppigårds Pale Summer Ale i klädkammaren, den slinker ner till. Det håller magen i schack medan svampen som jag ska ha senare till konfiteras i lugn och ro. Svampsäsongen har börjat och dagens skörd har varit god.
Jag torkar karljohansvamparna. Aspsopparna skär jag i stora bitar, kryddar med salt, fänkål och vitpeppar. Jag täcker med olja och stoppar in dem i ugnen på 150 grader för lång tid framåt, minst en timme. Svampen blir perfekt till en köttbit från Hötorgshallen, lättkokta vaxbönor slungade i olivolja och balsamvinäger och ett sju år gammalt vin som jag hittade i klädkammaren.

Pre-fredagsmys

Jag kokar melonpudding inför min och M:s middag i morgon. Ett sånt recept kan man bara inte ignorera. Det smakar... förvånansvärt bra. Prosecco i kylen - check. Gammal Aglianico på plats - check. Syditaliensk mat - recept att inspireras av - check.

Livet är gott.

Leksaker

I eftermiddags låg den äntligen där. Gordy's handgjorda handledsband till kameran. Riktigt läder - svart, riktigt vaxat band - mörkgrönt. Känns lite som ett par kraftiga skor. Lite obekvämt och stelt i början, men man vet att det kommer bli perfekt inom kort, länge.
 

Matlåda

Vad gör man när vitkålen är färskare och billigare än potatis? Förutom får i kål alltså. Så här kan man också göra kålsallad: Skär vitkålen, 3-5 hekto, i centimeterstora bitar. Släng i kokande lättsaltat vatten och koka så mycket du har lust till - 3-5 minuter. Lägg i lite finskuret grönt purjolöksblast de sista 10-30 sekunderna. Häll av och låt svalna. Rör ihop yoghurt 1,5 deciliter (den tjocka tioprocentiga), en tesked fransk senap, en redig nypa salt och en matsked kallpressad rapsolja. Blanda alltihop. Lite finklippt mynta och bockhornsklöver ger en intressant ton, men salladen är god utan. Isterband till.

Excesser

Ofta bettraktar jag mig som småsnål. Jag jagar extrapriser, jag köper utgångna varor och tycker att trettio spänn kilot för holländska tomater är skitdyrt. Sen går saker och ting överstyr. Jag går till Chez Albert som precis har fått in franska vitlökar i stora knippor. Hundraåttio spänn knippan. Hundraåttio spänn! Men jag vet hur den doftar. Det är en fyllig, rund, doft med ett svagt stråk av brinnande höstlöv. Inte en antydan till den unkna anstrykning av möglig källare som så ofta drabbar den vitlök jag köper i vanliga affärer. Det var två år jag fick händerna på en sån knippa sist och jag minns doften än. Den nya hänger i köket nu och jag kommer att glädjas åt den säkert fram till jul.
Som en bonus frågade fru Albert om jag ville ha någtra kvistar med färsk lagerblad. Om jag ville! Nu ligger några stycken i en gryta tillsammans med får, kål och svartpeppar och doftar ljuvligt gott. Den blir klar lagom tills jag går och lägger mig.

Lunch i morgon.

Skogspromenad

Det är inte samma överdåd i skogen som det var för två veckor sedan. Det gör i och för sig inte så mycket, jag har min nya kamera att leka med och lära mig, vilket tar sin tid. På vägen hem plockar jag i stället en påse champinjoner i parken. Doften som påminner om anis, ger mig en idé till en omelett. Jag steker champinjonerna kryddar med lite salt och vitpeppar, rensar tre ansjovisar som jag mosar och blandar med dillen från i går. Sedan blandar jag hacket i äggen och häller allt över champinjonerna. Son skriker inifrån vardagsrummet att det var jättegott. Han börjar bli mycket tacksam att laga till.

Mat

"Vad är det här för kött?"
"Det är Kalvhals."
"Ok, jag tar den."

Det var så det började, Jag fick hem nästan två kilo kalvhals och tänkte - skitlätt, jag gör som vanligt, googlar den och ser vad man kan göra. Det som dök upp var recept på kalvsylta. Inget man vill gå loss på när ens själs älskade ska komma på middag och man har köpt ett burdust italienskt rödvin. Alltså fick jag försätta mig i trans och lyssna till min inre kock. Så här blev det:

Jag skar bort några rediga köttstycken från benen. Benen med en hel del resterande kött på, rostades i ugnen på 250 grader. Under tiden  delade jag en lök i fjärdedelar (inklusive skal) och sotade den i en gjutjärnsgryta. I med en morot i bitar, de rostade benen, två deciliter rödvin, en skvätt fisksås, en kryddnejlika, fyra kryddpepparkorn och två lagerblad. Vatten så att det täcker. Det här fick småputtra i två timmar under lock.
Jag tog också fram ett stycke varmrökt sidfläsk (som jag ofta har liggande i frysen) formen är ungefär som en tvåtumsplanka, den vägde 300 gram enligt förpackningen. Det är viktigt att svålen är kvar.

Efter två timmar lyfte jag av locket från buljongen och den fick nu koka ihop medan vi tog en gurkdrink, den som vi fick förlagan till på Fiskebaren i Kødbyen. Ingrendiensen är vätskan från en krossad gurka, salt dill, lime och gin. Drinken toppas med några droppar olivolja som flyter vackert på ytan som små öar.

Dags att slänga in fläsket i ugnen. Svålen skär jag i romber, pepprar lite och häller på lite olja. Fläsket lindas in i folie, med t ex salvia eller lagerblad, bara svålen skall vara synlig. In i ugnen, 150 grader cirka femton minuter. Efter femton minuter ökar man värmen till 250 grader och grill. Svålen ska bli knaprig

Jag silar av buljongen, mixar den med den mjuka löken för att få den lite tjockare och låter den koka ihop lite till. Köttbitarna som jag skar av innan, steks på hög värme så att de får en bra stekyta. Ner med dem i den hopkokta buljongen en kort stund.

Under tiden kan man fixa lite tillbehör. Jag hade puré på sparrispotatis med små bitar av jordärtskocka i. När det är gjort, häller man lite (eller mycket) av såsen på tallriken, lägger upp en köttbit, en tre centimeter bred bit fläsk och lite av det kokta köttet från benen. På med purén och lite garnering. Vi tog salvia, men var överens om att lite sockerärter hade suttit fint.

Burdust italienskt vin till.

Lalla äger

Jag vet inte hur Lalla Hansson nästlade sig in i min ganska sent vaknande musiksmak där Queen, Deep Purple, Yes och Genesis utgjorde hörnstenarna. Det var antagligen via musiken i bilen. Hade man en röd Amazon från -66 med originalradion kvar och en kassettbandspelare egenhändigt hoplödd med densamma, fungerade det inte riktigt med komplex musik. Inte ens när jag hade sågat ut hatthyllan med lövsåg och satt in extra högtalare.

Lalla Hansson fick ofta följa med på nattliga körningar. Jag tänker väldigt bra bakom en ratt, det har jag alltid gjort. Den ofta lite mollstämda tonen och hans texter som handlar om uppbrott, resa och funderingar på framtiden passade perfekt in i en 20-årings sinnesstämning.

Lite senare snodde någon radion och alla kasetterna och så småningom sålde jag Amazonen. Man kan heller inte lyssna på Lalla Hanson om man ska plocka vuxenpoäng samtidigt (faktum är att man inte hinner lyssna särskilt mycket alls om man ska plocka vuxenpoäng).

Häromdagen snubblade jag över samlingen "Fabulous forty" och blev nyfiken på hur Lalla fungerar i dag. Han fick följa med på cykeln. Vilken glädje! Varm sommardag, en helt ny väg och ett rosa fönster tillbaka till 20-åringen och hans (ofta rätt naiva) känslor.

Vem kan motstå textrader som

"E-dur och E-moll och Eva-Marie"

eller

"Sju små cyklar rädda för att dö" (sjöng han verkligen så i "Nu Ska Jag Skaffa Mej En Plog"?)

Efter cykelturen avnjuter jag en kalvkotlett som i storlek liknar en bistecca fiorentina. Till den med en drös av egenplockade - bara rivna - kantareller, som har legat i 175 grader i en ugnsform nästan täckta av rapsolja, kryddade med salt, vitpeppar och lite kanel.

Grönsaker är nyttigt så jag kompletterar med en zucchini stekt med skivad vitlök och ett blad mangold. Varför mangold? Jo, för att möta upp den lilla strävheten som är kvar i en 2005 Nebbiolo som råkade ligga i en gömma hos mig...

Livet är gott

Djurliv i förorten

"Men han äter upp alla mina lunchsallader för nästa månad!" När jag kliver av cykeln och plåtar det helt bekymmerslösa rådjuret i den lilla  koloniträdgården kommer en kvinna med sin lilla dotter rusande ömsom full i skratt, ömsom maktlöst frustrerad. Efter att ha bedömt oss som ofarliga, återgår Bambi till att länsa salladsplätten.

Semester!

Köpenhamn var alldeles, alldeles underbart som vanligt. Vi hyr ett rum nära kanalen, där gatorna heter Overgaden Neden Vattnet, Bådsmansstraede eller Sankt Annae Gade. Vi äter frukost, blåbärspannkakor med sirap på Wilders Café på förmiddagen, upptäcker Köpenhamns baksida under dagen och går sedan och äter den bästa vitello tonnato italofilen M har smakat på Frankie's. Det är soligt och blåsigt och jag bränner mig ordentligt första dagen. Andra dagen återupptäcker vi Nörrebro bryghus, där man kan dricka öl nästan direkt ur bryggtanken och där de serverar smörrebröd som är precis som de borde vara.
Åhh och Kødbyens Fiskebar lyckas prestera två av de snyggaste rätter jag har sett och dessutom en gindrink med lime och gurka med små dillsmakande olivoljeöar som flyter runt i den.

Sommar

Man sätter upp tält och långbord i villaträdgårdarna. Det är skolavslutning och alla små barn klär upp sig i kostym/klänning och studentmössa och förevisas för släkten.
Det är nu ett år sedan som Barnens mammas nya kille fällde den odödliga kommentaren "det är precis som Tomten är far till alla barnen" på barnens examensfest. Jag är inte riktig säker på att hans exfrus nya kille riktigt uppskattade det absurda i det hela.
Det är lyckligtvis ett par år kvar till nästa.

Efter cykelturen grillar jag lammstek och aubergine. Auberginen smetar jag  in i en blandning av sesampasta citron och olivolja.
Till det kokar jag en en storkornig libanesisk couscous - moghrabia - och blandar med fin olivolja mynta och granatäpplekärnor. Väldigt gott med en Chianti till.

Fredagsmys

Jag är nästintill euforisk! Det var så länge sedan jag gick hem från jobbet med känslan av att ha satt punkt för veckans arbete, utan att känna att det är så oändligt mycket kvar jag borde gjort. Jag stannar kvar i den känslan, lägger mig och läser en fantasyroman i en timme i stället för att cykla (det regnar där jag bor). Son har ett "vinna eller försvinna" moment när det gäller nationella prov i matematik på tisdag, så han har - bara liiite påhejad av mig - fattat ett beslut om att stanna hemma och plugga i helgen. Vi hjälps åt med algebra och funktioner, geometri fixar han själv.
Medan jag läser om landet Deverry, kokar en revbensspjäll tillsammans med vitpeppar, lagerblad och en - säger en - kapsel kardemumma. Lagerbladen kommer förresten från en bukett inhandlad i den lokala blomsteraffären. Det är ett helt annat djup än de torkade man köper i affären.

Sedan öppnar jag en kocköl, gör en glaze på honung, soja, limeskal och -saft, tomatpuré, vitlök och frikostigt med olja. Jag rostar aubergine och sparris på elgrillen, penslar revbenspjällen med lite av glazen, låter dem få färg först och penslar ordentligt efteråt.

Till det har jag bakat potatis som jag gröper ur och blandar med ost och yoghurt och saltar frikostigt. Sedan går moset tillbaka i skalen och in i ugnen för att få ordentlig färg. Mitt husvin till, Fanta Wildberries åt Son.

Den absolut perfekta avslutnigen är den här

Någon som vet vad slimpa är för fisk förresten? Skylten låg i fiskdisken

Det är faktiskt valborg

I dag har jag gett mig själv ett uppdrag. Jag behöver köpa Cantillon. Den finns inte varsomhelst, men den finns på cykelavstånd.
Saker och ting faller på plats ibland på de mest underliga vis. En dag förra veckan uppträckte jag en flaska Southern Comfort, i skafferiet. Den hade säkert stått där i cirka tio år, det var då jag förverkligade mina drömmar om barskåp, men jag fick aldrig användning för den. Under åren hade den sakta men säkert smugit sig undan längst bak - det här indikerar hur ofta jag städar mitt skafferi.
Hursomhelst, kort efter jag hittade flaskan, läste jag ett drinkrecept som innehöll Southern Comfort och som var tillräckligt utmanande för att jag skulle bli intresserad. Receptet innehöll bland annat Lambiclikör. Till lambiclikör behövs förstås Lambic, därav uppdraget.
Den blev vackert röd och doftar härligt av surkörsbär. Strax ska jag över till M och blanda. Sedan blir det lite sill, och ännu lite senare kalvytterfilé med basilikamos och tomatkompott.
Lagom till kaffet, kan man se valborgselden från hennes balkong.

Sittfläsk

Det är fascinerande hur bara några timmar på sadeln förvandlar en ömmande bak till en (nåja) självklar koppling till tvåhjulingen. Tack och lov för det. Efter en tur på två mil sover jag som ett barn på natten igen och att se gräset förvandla allt det vidsträckta gula på ängarna till blygt grönt, se vitsipporna spricka upp längs skogsvägarna och känna doften av kor är rena lyckan för en utjobbad själ. Ilskan och frustrationen sjunker undan så smått, bra för mig och bra för min omgivning.

Innan jag ger mig ut, bryner jag en fläskkarré i gjutjärnsgrytan, sotar lök, kryddar med chili, lagerblad koriander och stjärnanis. I med en tomatburk, sedan lämnar jag allt att puttra. Fläskkarrén är perfekt när jag kommer tillbaka efter drygt en och en halv timme. Såsen for en uppfräschning av vitlök, salt vitpeppar och lite fisksås. Eftersom jag dricker italienskt vin, får det bli bavette till.

Min variant av gubbröra

Koka äggen.
Skär under tiden matjessillen i små bitar. Finhacka purjolöken och blanda ner den i sillhacket. rör ihop med crème fraîche, yoghurt och oljan. Finhacka dillen (hela kvisten, det ger mer smak). Äggen har nu hunnit koka och svalna i kallvatten. Skala dem och hacka er dem i röran. Mal ner svartpeppar efter smak.

Gå ner till tvättstugan med barnens lakan och handdukar. När du kommer upp, häll upp en Mohawk vs Goldings, ta fram tunt knäckebröd och röran. Skopa upp den i stora sjok.





1 burk matjessill,
2 kokta ägg,
7 centimeter purjolök (det gröna)
1 dl crème fraîche
1 dl turkisk yoghurt
1 msk kallpressad rapsolja

En dillkvist
Nymald svartpeppar

Dymmelonsdag

Dom där rackarna väckte mig klockan fyra i morse tillsammans med grusblåsarna. Det har sina sidor att bo i tätort.
I kväll börjar påsken för mig, jag tänkte lyxa till det med att beställa anka från det lokala Thai/Kinahaket. Anka med citronsås lät gott. Hela anrättningen doftade söt citronkaka och bestod av gråa tunna skivor av anka varvade med citronskivor och täckta av gul, söt sås. Glad Påsk!