Cyklar

Sportex har cykelrea. Efter fem år av vårdslöst handskande, är min cykel i stort behov av reparationer. Den knakar och knarrar och behöver renoveras på ställen som är väldigt svårårkomliga och dyra. Jag tar den enkla utvägen och köper en ny. Billigt. Resten av kvällen, spenderar jag med att skruva cykel, hänga på alla små fästen för lampor, cykeldator och slutligen min cykelväska. Cyklar till närmaste mack för att pumpa däcken, de har en manick som man ställer in önskat lufttryck på och den fyller däcket automatiskt. Numera står det rekommenderat lufttryck på cykeldäcken - vilka nymodigheter - jag är van att pumpa tills det inte går att trycka in tummen i däcket längre. Något går snett, när jag ställer in det rekommenderade lufttrycket, känns det som om däcket skulle sprängas om jag fullföljer, så jag sliter bort slangen mitt i, när däcket är så hårt att det inte går att trycka in tummen längre. Cykeln är klar att tas till jobbet i morgon i alla fall. Någon som är intresserad av en något sliten blå herrcykel av märket Marvil?

Holland ja. Där cyklar alla överallt. Cyklisten är kung, de vägrar att vika för fotgängare, de vägrar att vika för bilar, det enda de tycks ha en viss respekt för är spårvagnarna. Holländare verkar ha ett annat förhållande till sina cyklar än vi har i Sverige. Det finns ytterst få tävlingscyklar, däremot har jag sett mängder av olika påbyggnader för att kunna transportera saker. Det skönaste är en kabin framme, där man kan transportera resten av familjen. Rekordet är mamma och tre barn. Gissa om pappan fick svettas. Barnen som vanligtvis sitter i en stol på på styret ser lyckligare ut än något barn jag har sett i Sverige på en pakethållare där en (i barnens ögon) bastant förälder alltid skymmer sikten.

För att matcha ägarnas (säkerligen) unika personligheter pyntas cyklarna gärna med plastblommor, bjällror och glada färger.

Förresten - börjar jag bli besatt? Mycke cykel är det.