Åskregnet som kommer över Öresund drar förbi och ersätts av ett rosa solnedgångsskimmer som får det vita slottet i Charlottenlund att förflytta sig rakt in i sagans värld. Synen får min trötta kropp att vakna och tindra av lycka. Jag är dragplåstret på kunddagarna, vilket kan var nog så tröttande, speciellt i Danmark. Jag är tvingad att tala svenska, vilket är bra, men alla talar danska med mig, vilket jag inte begriper mer än en tredjedel av - om jag har tur. Jag föredrar ett språk där jag inte förstår något alls och alla förväntar sig att jag inte förstår. Det är mycket mer utmattande att ständigt tvingas att vara på helspänn för ett språk man antas förstå och försöka gissa sig till vad som sägs. Kvällens bästa komplimang får jag av en partner som nämner att jag talar en ovanligt tydlig svenska.
Dagen avslutas på en tapasbar i Charlottenlund, där tapasen är tre klasser över dem i Madrid, både råvara och sammansättning. Jag får också möjlighet att dricka vin som man kan ha åsikter om. Jag reflekterar över att även om man blir glad att bli _bjuden_ på vissa viner, så finns det också vin som jag blir _glad_ att bli bjuden på. Riojan är bra, men som vanligt hittar jag inte det jag vill ha av ett rödvin. Det är intressant med nagellack och ek, men inte i min smak. Dock bra med en bekräftelse på att inte ens bra Rioja är något för mig. En Verdejo däremot (vit), skall jag absolut prova igen och nosa rätt på mer om druvan.
I morgon får jag komma hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar