
På kvällen var vi och hälsade på bekanta i stan. Vi hade så trevligt att vi missade sista tåget hem (numera går det sista tjugo i ett, helt ofattbart tidigt). I stället tog vi tunnelbanan till Hjulsta. Två rubios på en perrong som lika gärna kunde befunnit sig i Marrakesh. Det är verkligen att vara turist i sin egen stad.
Väl i Hjulsta tog vi en promenad på drygt en halvtimme förbi dödstysta hus och genom öde industriområden tills vi hittade en busshållplats för nattbussen. Bussen var knökfull och kördes av en lätt galen busschaufför som malde på i ett - om folk som sov, hur många gånger han hade kört sträckan i natt (åtta gånger, han rabblade alla hållplatserna utan att staka sig). Han ojade sig om att han var sen varje gång någon tryckte på Stanna, körde otillåtet fort och knyckigt, hade tävling med systerbussen ivrigt påhejad av dem som inte sov... Vi var hemma halv tre, extra skönt att kunna ställa tillbaka klockan under de omständigheterna.
Förresten har jag lärt mig en minnesramsa för att veta hur man ställer klockan: Vintertid - ställ tillbaka grillen - sommartid - ställ fram grillen. Kan inte bli fel eller hur;-)
På söndag tog jag en cykeltur, en av de sista i år antar jag och försökte fånga lite höst. De vackra färgerna är nästan borta nu, men det blev i alla fall en vy från en av mina cykelrutter.

1 kommentar:
Men vilken ljuvlig matta, det är en himla tur att jag så sällan går i affärer, annars vore jag nedlusad och utfattig med saker jag blir kär i. Grattis!
Skicka en kommentar