När jag var mycket yngre, hade jag ibland en dröm om hur det var att ha barn. Jag föreställde mig ofta en situation när jag promenerade med det lilla barnet och berättade saker. Förklarade hur världen var, lärde henne saker och det lilla barnet hängde vid mina läppar alldeles förstummad av den kunskap jag delade med mig.
Jag har under de tretton år som har gått, lyckligtvis mest varit för upptagen med att reagera, det är snarare barnen som har lärt mig en massa, men i kväll, i kväll hände det. Hennes universumprojekt, jag puffar och knuffar på hennes tankar, berättar om svarta hål, förklarar händelsehorisont, vi försöker greppa universum tillsammans, och hon lyssnar faktiskt.
Bäst att njuta av tillfället, snart blir det "äckliga gubbe" igen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men! Vad GÖR du för att bli kallad "äckliga gubbe"??? Jag får pedofilincestrysningar!
Åhh, det är när jag vill att hon ska göra saker - som att hänga undan tvätt, sätta i nytt toapapper när hon tar slut, plocka undan sina använda tops från handfatet - typ
Lyllos! (Trots just det där epitetet) Låter som om du har det fint med dina ungar, som om tonen mellan er är stundtals rå men hjärtlig, det framgår hur som helst att ni är nära varandra. :)
Skicka en kommentar