Du vet att du saknar dina barn när...

...alla gnällande barn i affärerna bara är söta. När alla suckande föräldrar som gör sitt bästa för att ignorera gnället bara borde skärpa sig. Dom kommer i morgon, tre veckor utan dem är en lång tid. Tre veckor med dem kommer att vara långa också, det säger erfarenheten.

Jag leker fortfarande "här är din frys". Den här gången visade sig den oidentifierbara plastpåsen innehålla två bitar fläskfilé. Att hoppas på kvalité av ett kött som har legat längst bak i frysen vore väl optimistiskt även för mig, så det gäller att pimpa det ordentligt. Eftersom jag har köpt en liten flaska Raccolto, väljer jag något inspirerat av Italien. Först kokar jag en tomatsås: ankfett (finns i kylen sedan tidigare) olivolja, lök, vitlök, persiljerot och morot får smälta ihop minst tio minuter, så småningom tillsammans med fem mosade sardeller. Jag offrar en burk körsbärstomater och låter såsen sjuda utan lock.

Fläskfilébitarna snittar jag på tvären så att de rullar ut sig till en tunn skiva. Jag saltar och pepprar lite, lägger på rosmarin, salvia, en skiva prosciutto (hittade oxå i frysen), parmesanost och soltorkade tomater. Sedan rullar jag ihop dem igen.

När såsen har kokat ihop efter en timme fräser jag rullarna på mycket stark värme så ett de får stekyta medan jag hackar persilja. Sedan i med dem i tomatsåsen tillsammans med persiljan, stänger av plattan så att de får bli färdiga i eftervämen och kokar färsk pappardelle i fyra minuter.

M har lärt mig att man inte spolar av pastan med kallvatten utan blandar i stället i lite av såsen. Färsk pasta, fläskfilérullar och tomatsås.

Vinet var tråkigt, kombinationen Cabernet Sauvignon och Nero d' Avola är - fadd. Fan vad jag är bortskämd.