Sinnesstämningar

Jag lämnar av kollegorna i Helsingborg, kavlar upp ärmarna, sliter av slipsen och trycker in John Holms "Lagt kort ligger" i CD:n. Sedan kör jag hem genom ett yppigt grönt sommarskåne och umgås med Larry, Maria och Svarte kungen.

På cykel experimenterar jag med att bli ett med musiken. Det gäller att koppla ihop benen med takten, rätta till andningen och sedan koppla loss sinnet från de kroppsliga förnimmelserna. Är takten rätt blir det underverk. 120 bpm är ungefär likvärdigt med 30 km/h på högsta växeln och funkar fint.

Just nu får jag bästa resultatet med Tangerine Dream (Dream mixes 1). Ingen trötthet, ingen mjölksyra i ungefär fyra minuter. Det finns förstås en baksida med det hela - gissa hur det känns när sinnet faller tillbaka i en kropp som jobbat liite över sin egentliga förmåga...

Resor

Lördag, vi åkte till Telefonplan för att titta på konstfacks avgångsutställningar i Designens hus. Direkt när jag kom in så började det pirra i hela kropppen. Kombinationen av industrilokal och konst är hisnande.

En rosa navelskådande porslinsman i pluderhosor har respektlöst knutits vid en betongpelare. Längre bort flyger ett kluster av porslinsmän i graciösa poser bevakade av en porslinsflicka som intar en perfekt utgångspose för ett svanhopp. Till vänster har en jättelik frökapsel spruckit och ut kravlar en mängd halvfärdiga djur i olika faser av utveckling - runt fantasieggande stalagmiter med hemlighetsfulla håligheter. Processionen övervakas av en enorm gul fågelkvinna. Galet, annorlunda och spännande. Det sista vi upplevde var ett enormt bländvitt rum, tvättlinor med bländvita kläder bland vilka det göms små föremål av renhud. Vi går runt i plasttofflor på fötterna i allt det vita och upptäcker.

Efteråt åker vi runt på de små gatorna i Midsommarkransen och leker med tanken att bo där. Vi åker till Långholmen, promenerar och dricker Jaffa och äter en tekaka serverad av en gammal man i en liten röd stuga.

Flygstrejken fortsätter även på måndag, jag har människor jag ska träffa i Helsingborg och Danmark, så jag hyr en bil och ger mig iväg fem på måndagmorgonen, en resa som jag har gjort ganska många gånger förr om åren. Jag är framme vid tio, man har rätat ut vägen en hel del sen sist jag åkte. Jag uppskattar bilkörning, resandet blir mer påtagligt.

Kronärtskocksdrama

Fredag, jag fick tag på billiga kronärtskockor från Egypten (ja, ja, men jag cyklar hela veckan och snålar koldioxid). Först köpte jag två för mig och M, sedan fick Dotter se dem och dreglade, jag fick köpa två till.

Fyra kronärtskockor kokade i fyrtio minuter. Jag gjorde en helt oemotståndlig majonnäs, äggula, vitlök, citronsaft salt, rapsolja och en sträng ansjovispasta. Barnen som inte gillar majjo, fick en blandning av olivolja, salt och vinäger till.

Skålen med majonnäs stod på diskbänken. När Son skulle ta ner tallrikar, rev han skålen över sig och golvet. Stelfrusen stod han där med gul majonnäs rinnande över byxorna medan jag svor vilt och såg vår dipsås rinna ner mot förintelsen. Snabbt tog jag en tallrik, skrapade byxan nerifrån och upp och hällde tillbaka i skålen. Sedan fick den lilla olycksfågeln torka golvet. Vi njöt - så småningom - alla av våra kronärtskockor - och såsen.

Somliga lär sig aldrig

Grannen håller på att montera parabol. Utanför balkongen. I går tappade han en skruvnyckel. Den dängde i balkongräcket så det dånade i hela lägenheten och slog i cykelvägen fyra våningar nedanför med ett oroväckande starkt kliinngg. Han ger sig inte, i dag hörs höga gnisslande ljud, inga fallande föremål dock (ännu). Nåja, här gäller leva och låta leva, han låter mig spela hög musik utan att klaga, jag låter hans barn dunsa i golvet ovanför så att glasen skallrar i skåpet. En balkongparabol är peanuts i sammanhanget.

Atkinsexperimentet igår slog inte väl ut. Jag vaknade i morse med tung lätt gungande mage och cykelturen till jobbet gick väldigt trögt. Intressant koppling, som behöver undersökas vidare. Därför åt jag upp resten av fläskläggen i kväll (den här gången med fransk senap hoppas förändringen inte stör experimentet), jag ska se om det är lika illa i morgon. På onsdag blir det GI igen.

Förresten den här zucchinirätten var fantastisk, något att minnas när squashen är tillgänglig i pris.

GI, Atkins och ågren

I lördags var jag på bröllop, en historia för sig. M:s kompis gifte sig med en engelsman, det var folk från Danmark, England och ett par andra länder till. Det är skönt att träffa ett par icke-chauvinistiska danskar, på jobbet är de oftast otroligt motsträviga (kan det ha något med mig att göra).

Vi hade jättekul, klockan ett rullade vi iväg till en taxi(sic), tog en kebab på centrum (yoghurtsås över slips och skor) och stöp slutligen i säng vid halv tre utan att riktigt veta hur vi fått av oss kläderna. Ett av ålderns fördelar är att sängen numera vid sådana tillfällen inte ställer sig på kanten och försöker kasta av mig. Jag bara slocknar. Med tanke på det var söndagens cykeltur på 42 km en smärre bedrift. Vad jag inte räknade med var att jag i dag var fullständigt oförmögen att använda huvudet. Det blev inte bättre av tre på varann följande möten som sträckte sig över lunch. Halv två hade jag fått nog, och cyklade hem för att få någt gjort i lugn och ro.
Tyvärr hjälpte inte ensamheten till att samla tankarna. Det blev inte mycket gjort. Sedan träffade jag på länken som måste vara alla föräldrars värsta mardröm. Jag hann läsa tre rader och tårarna rann fritt. Det gjorde de igen senare till Anna Pihl. Det är visserligen ok, men lite otäckt är det att det förmodligen förstärks av en släng ågren dagen efter dagen efter.

Mycket fibrer och GI igår, i dag fick jag tag på en fläsklägg och bytte till Atkins. Helt underbart gott, kokt och tillsammans med pepparrot. Jag lyckades dock att avhålla mig från att äta hela. Det blir nog dillsås i morgon...

Försommar

Man spelar kubb i parken, många olika nationaliteter försöker singla träklabbarna för att fälla motståndarlagets uppställning. Det går inte så bra, men de verkar ha kul. Längre bort lyfter en flock måsar, jagade av en liten batting med virvlande ben och vilt viftande små armar. Måsarna är vana och försöker bara flaxa en bit bort, men han(?) ger sig inte utan springer runt hela gräsmattan tills måsarna inser det oundvikliga och flyger iväg.

Hela scenen finns nedanför min balkong där jag står och svalnar efter veckans andra fyramilarunda. Första etappen går via Ulriksdal och Norra Begravningsplatsen till Pampas där jag sitter en stund vid vattnet och äter rostade kikärter och körsbärstomater, bara för att lura kroppen lite. Tanken är att energin till den här turen ska tas ur fettdepåerna. Tittar mot Hornsbergs kantiga silhuetter, betraktar de stora båtarna i Marinan där de samsas med de lyxiga flytande husen.

När jag är klar, fortsätter jag längs Bällstaviken mot Sundbyberg, vidare mot Rinkeby och Tensta. På Spånga Idrottsplats är det fullt med hoppfulla fotbollsstjärnor från hela världen och deras familjer. Lite senare åker jag rakt in i ett litet sambatåg som har blockerat cykelvägen.

I fredags fick jag äntligen min låda Gas-Jannes. Vi enades snabbt att indiskt var mat som skulle passa bra till. Jag hittade Rogan Josh, en gryta som brukar bli underbart mustig. Urbenad lammstek låg redan i kylen (det var bra pris på den) och konstigt nog fanns alla ingredienser hemma, utom chilin. Den var bra, men jag har ätit bättre. Nästa gång ska jag prova den här.

Resten av lammsteken blev till Irish Stew med majrovor och stora gröna bönor som tillägg för att fixa GI:t. Mums!

Min Draja Martini

Ett glas:

Fyll martiniglaset (stort) med isbitar.

Lägg en (stor) oliv på isbitarna.

Gör följande i ett svep (tänk på att ha ingredienserna framme annars blir den för svag):

Måtta upp 6 cl Tanqueray (halv deciliter + skvätt) samt en skvätt (2 cl) Noilly Prat. Häll i en tillbringare (minst 5 dl volym). Rör om 5 varv, använd en matsked.

Skär en strimla citronskal (minst en cm bred och två lång), kläm oljan ur skalet i blandningen (böj, böj, böj och böj strimlan). Släng i strimlan.

Lägg undan oliven, häll isen i tillbringaren, rör om 15 varv, ett varv i sekunden.

Skär en strimla till av citronskalet. gnid in insidan av martiniglaset ordentligt.

Pierca oliven med en tandpetare, lägg i glaset. Sila upp martinin i glaset.

Rekommenderas som sällskap i köket, även om det bara handlar om att steka fläskkarré och göra potatisgratäng.

Frosseri

Allt gick egentligen åt skogen med maten i fredags. Uppeldad av en Belgo dubbel från slottskällans bryggeri, slängde jag kallt smör rätt i rödvinssåsen, varpå den skar sig. Jag försökte rädda den med lite majsmjöl, det höll i cirka två minuter, sedan blev separerade smöret från såsen igen och det blev mörka klumpar i skirat smör. När jag skar upp biffen, lyckades jag skära köttet med fibrerna på tvären. Det var bara det faktum att köttet var jättemört efter två dagars marinering och ett alldeles utsökt vin som räddade matupplevelsen.
Picàie - norditaliensk fruktbomb - tillräckligt sträv för att vara intressant och med en doft som nästan bedövar, särskilt som vinet håller 15%. Tillräckligt för att fälla en oxe, både jag och M föll mitt i Kaurismäkis "Ljus i skymningen". Sanslösa karaktärer som vanligt.

Lördag tillbringade vi i stan, den vanliga rundan. Först bageri Rival vid Mariatorget, M köper en brioche med choklad och päronfyllning, jag köper ett bröd fyllt med oliver och soltorkade tomater. Vi sätter oss på Mariatorget och äter dem. En flicka talar upprört i telefon, till slut skriker hon - "jag skall ALDRIG mer vara ärlig mot dig! Fy faan".

Efteråt går vi över Hornsgatpuckeln, förbi Kaolin till Söders tehandel. Jag vill prova lite nya tesorter efter att i snart 5 år ha druckit billigt ceylonte på morgnarna. Jag vet inte riktigt var jag ska börja, så jag frågar efter "te som smakar te" och vi får igång ett samtal. Jag får dofta på olika tesorter, vilket inte är det lättaste. Till slut köper jag ett te från Grusinien, något jag minns från barndomen och ett te från Assam. Sedan går vi till Blås och Knåda där Åsa Jungnelius ställer ut. Jag har några av hennes glas som är oerhört vackra. Blås och Knåda har fyllt sina skyltfönster med hennes alster. Vi diskuterar vem som skulle köpa den enorma silvriga vulvan - och till vem. Vi enas om att Ebba W skulle kunna göra det och Horace fick bara hålla käften. Jag gillar staken Storstake, som är klädd i kedjor.

Vi går vidare uppför Götgatan och mot Söderhallarna. Vinet från igår var så gott att vi vill köpa mer och ett av de få ställen där det finns är i Systembolaget där. På vägen därifrån går vi förbi en av köttbutikerna och köper två enormt stora bitar entrecôte. När jag väger den hemma, visar vågen 450 gram för min och 350 gram för Ms. Sista anhalten i Stockholm är Pralinhuset på Drottninggatan där vi köper efterrätten. M köper frukttryfflar: kaktus, jordgubbar hallon och lime. Jag köper chokladtryffel med chili.

Vi äter sjukt mycket kött, potatis bakad på saltbädd, ungnsbakad rödlök i vilken jag droppar balsamvinäger och olivolja och rödvinssås (se recept i inlägget "Vinsnobb"). Jag finjusterar rödvinssåsen med vinäger så att den stämmer med rödvinets smak. Argiolas, ett vin från Sardinien, med doft av äng och kryddor. Timjan och anis lyckas vi känna igen.

Nej, vi såg inte schlagerfestivalen. Vi såg Babel.

Gläntans IP II

Att cykla efter ett hällregn är en omväxlande upplevelse. Luften är fuktigt kyligt frisk med tunna stråk av varmare luft mellan. Asfalten ångar och doften av våt väg blandas med jasmin, gräs, avgaser, gödningsmedel, gräs igen - allt i sekundsnabba kast. Jag tar vägen förbi Gläntans IP, i dag är det betydligt vuxnare barn som tränar och gläntan ser inte lika hemlighetsfull ut i kvällssolen som den gjorde när solen kom från öster.

Inspirerad av Gitto häller jag whisky i marinaden som jag skall använda till helgens kött. Inbiten extraprisjägare som jag är, köpte jag biff för 50:- kilot i måndags. Köttet är förmodligen inget vidare - åtminstone inte jämfört med hötorgshallens - men det är en utmaning att få till något gott. Jag inventerar skafferiet och använder granatäppelsaft (den riktiga tjocka) som grund. Fyller på med soja, äppelcidervinäger och lite rödvin. Hackar ner en rödlök och kryddar med svartpeppar, rökig whisky (Caol Ila) och lite salt. Kombination av rökig whisky och svartpeppar skapar en doft som får mig att dregla trots att jag har ätit middag.

Jag tror jag håller på att vakna. Undrar om det är våren eller...

Släktträff

När jag går förbi den stängda urbutiken hör jag minst två väckarklockor pipa. Ett ljud som inte bara går genom ett galler. Jag vet att det går igenom väggar. Det är samma ljud som väckte mig halv sju på lördagmorgonen, när Dotter gled in i duschen och glömde stänga av klockan. En vägg mellan, det var som att ha den på sängbordet.

Dotter skulle konfirmeras! Därav den tidiga morgonen, annars är det svårt att få upp henne före tolv på helgerna. Hon och Kusin (som kom vid sju) låste in sig i badrummet, byggde små pagoder av använda tops och sminkade sig fina. Det här med tops är ett ständigt pågående krig. Ungen lämnar dem på handfatet, jag morrar åt henne och hon tar motvilligt bort dem. I veckan orkade jag inte morra (aldrig att jag skulle plocka bort dem dock) och när jag fick komma in i badrummet, låg de snyggt uppstaplade på varann. Det är svårt att låta bli att flina.

Konfirmationen samlade hela den brokiga skara som numera är relaterade till varann - Mammans släktingar, där både riktig mormor och bonusmormor ingår. Mammans nuvarande pojkvän, hans barn, mina föräldrar, jag, M, M:s barn - som Mamman uttryckte det i ett samtal tidigare i veckan, "det blir som 'Tomten är far till alla barnen'". Jag satte i halsen och frågade om hon hade sett filmen. Det hade hon inte.

Det blev stundtals absurt, men allt avlöpte väl, ingen blev ens tilltufsad. Jag fick uppdraget att laga maten. Från början som ett straff, för att jag motsatte mig att ha "mottagningen" på ett närbeläget fik där de ville ha 200:- per pers, en ansenlig summa när man räknar med 30 personer. Till slut blev det mat för tjugo som behövdes.

Dotter och jag gjorde italienskinspirerad potatissallad där potatisen blandades med egengjord pesto (jag fick Dotter att prova olivoljor så att hon skulle känna skillnaden). Till potatissaladen köpte vi Serranoskinka på Lidl, Ungersk salami på Willy's (jag vet var de har lägsta priserna och hyfsad kvalitet) och eftersom rostbiffen såg trist ut på alla affärer vi var på, gjorde jag en egen. Den fick marinera ett dygn i rödvin, soja, honung och lök, sedan stekte vi den på fredag och jag skar upp den på lördagen. Den blev enormt populär.
Till efterrätt bakade vi en blåbärskaka från senaste Allt om Mat. Dotter jobbade på bra och vi hade riktigt kul, både när vi for runt och handlade och vid matlagningen.

Det var skönt att få komma hem, blanda en riktig margarita med riktig lime, tequila cointreau och inget socker.

Jag hade köpt ett gott vin, "Neil Ellis". Det blev inga matlagningsexcesser, vi fixade fläskkotletter och köpepotatissallad till barnen. För M och mig blev det lammentrecôte med palsternack- och getostmos. Jag vispade också ihop rostbiffmarinaden till en sås som matchade vinet. Till efterrätt Sias Lime/kaktus sorbet.

Gläntans IP

Cykelkartan från förra året gör mer och mer nytta. Hur hade jag annars upptäckt oasen mellan villorna med det oerhört träffande namnet, inbäddad mellan höga träd i en sänka. Villorna bakom träden märktes knappt. Pappor och mammor ute med sina små barn på fotbollsträning - rena familjeidyllen.

Det är skönt att komma ut, även om det blåser kallt. Ulriksdal, Solna, Hornsberg, Sundbyberg på Valborg. Spånga, Vällingby, Hässelby Strandbad på första Maj, tillsammans 70 km. Dessutom är lägenheten full av smågrabbar som gärna invaderar vardagsrummet och kollar Angel på TV innan de drar på okända ställen. Shit! Han fyller 13 om en och en halv månad!

Jag fick min efterlängtade laxpudding och har gjort en egen förbättring. I stället för att ha den rimmade laxen i, vilket får den att bli salt och smulig, har jag den utanför. Det blir potatispudding med äggstanning, dill och purjolök, serverad med rimmad lax bredvid. Givetvis skall puddingen dränkas i skirat smör!

Festlördag

Lammrostbiffen har en knaprig fettkappa och är i övrigt läckert rosa. De ugnsbakade potatisarna små och perfekt segmosiga och sparrisen lagom grillad. Jag blir återigen förvånad över hur bra maten på Elverket är och hur hjälpsamma servitriserna är, även när hela skådespelargänget från föreställningen "Hem till gården" sitter bakom ryggen på mig. Inte minst Jan M tar mycket plats.

Jag har svårt att bestämma mig om pjäsen. Komedi och tragedi blandas och det är bra, men i stället för att komplettera varann, verkar de båda bara krocka och snubbla. Resultatet lämnar mig rätt oberörd. Skådespelarna är mycket bra, men det räcker inte när själva pjäsen har svårt med riktningen.

Efteråt åker vi till Sodra Bar, tar en drink, tittar på Stockholms vackraste utsikt (det är ännu lite för mörkt för att den skall vara riktigt bra) och dansar till mr Multikulti himself.

Nostalgi

Lidl har förutom otroligt billiga grönsaker och gott smör en massa krafs som jag har mycket svårt att hålla mig från. Den här gången hittade jag en CD med Gerry Rafferty - Baker Street - för trettionio och nittionio. Bara att den kostar tretionio och nittionio gör den oemotståndlig. Förutom låten "Baker Street" är den inte ens särskilt bra, men den väcker minnen. Mitten sjuttiotal, sommar, min vän och jag hade just fått första avlöningen från sommarjobbet, mer pengar än vi någonsin sett. Han tog ut allt i hundralappar och tejpade upp dem på väggen i sitt rum. Ingen bra idé, hans mamma såg hur fort hundralapparna försvann och hade kraftiga synpunkter.

Vi köpte mycket musik då, bland annat Gerry Rafferty, egentligen helt fel. Han gillade punk, jag gillade hårdrock vi blev båda rätt besvikna. Känslan av sommaren sitter dock kvar i "Baker Street". Den går också bra att cykla till.

Jag kokade kyckling i går och åt den med lite buljong och grönsakerna som hade kokat med - Morot och lök. Det är gott att ha i lite torkat cintrongräs och persiljestjälkar i koket. I dag hackade jag morot och purjolöksblast, kokade tillsammans med en näve gröna frysta bondbönor. Efter tio minuter hällde jag i en burk cannelinibönor, blandade med hackad persilja och rev ner lite parmesanost. Mums till resterna av kycklingen.

Balkongen

Balkongen är befriad från fjolårslöv, gamla spindelnät och skal från trädens knoppar. Jag har satt två plantor med pepparmynta, en äppelmynta, två krukor timjan, gräslök och mejram. I en annan kruka finns ett stånd rosmarin. Förhoppningsvis är sommarens caipirinhor säkrade. Äppelmyntan blir fin till tabboulehn, timjan och rosmarin doftar underbart på en solvarm balkong.
Årets penséer är pastelligt orangea blandade med kraftigt mörkvioletta, det blir fint.


Efteråt återupptäcker jag cykelrutterna, Akalla, Veddesta, Åkermyntan, Barkarby det blir 23 kilometer på drygt en timme - det är en bra fart så här på våren. Tillsammans med gårdagen blir det över 40 kilometer.

Gårdagen förresten - Dotter ville ha fläskfilé, något som jag tycker är ganska trist. Bara för att roa mig, snittade jag upp filén på längden så att den rullade ut sig till en centimetertjock cirka tio centimeter bred och en centimeter tjock skiva. Jag blandade en stadig martini, med stor oliv och hällde upp det i ett glas ingnidet med citronskal. Sedan fyllde jag den med en röra på brödsmulor, persilja, vitlök och riven pecorino som bara råkade ligga i kylen. En annan sak som råkade ligga i kylen var en "buschetta"(?) kryddad skinka från viktväktarna som jag köpte för en femma. Jag la ett lager av skinkan på fyllningen och la på ett lager fyllning till. Sedan rullade jag ihop filén, band upp den, stekte den i stekpannan för att få en bra yta och lät den vila en stund i ugnen så den fick rätt innertemperatur.

Till det kokade jag färska tortelloni fyllda med ricotta, hällde en tomatsås över, den hade kokat i en timme innan. tomater tillsammans med lök, vitlök, palsternacka och lite vitt vin (salt peppar). Resten av pecorinon över.

Som efterrätt Sias, kaktus/lime sorbet.

Barnen jublade.

Prag igen

Prag är lika vänligt som vanligt. Blommande träd, stark, värmande sol, tung, fet, onyttig och absolut delikat mat. Jag har ätit anka, knödlar, kål och druckit gudomlig öl så att eventuella gram som har försvunnit i veckornas cykling är tillbaka med råge.

Vi bor på ett hotell i samma område dit jag brukade där min mormors syster ägde en tomt. Jag brukade vara där på helgerna, jag fick plantera en egen vinbärsbuske, rensa ogräs ur jordgubbsrabatterna och kupa sparrissängarna. På morgnarna tar jag promenader i omgivningarna, men det har förändrats mycket på 40 år, jag känner inte igen mig. Absolut ingen nostagi i det, jag njuter av nuet och upptäcker ställen som Club La Habana som serverar rom, 15 årig Metusalem för 19 kr centilitern, vilket alltså är sjukt billigt och låter mig frossa i den.

En fantastisk dag

En hund full av vårysterhet ställer sig upp mot ståltrådsstängslet, kastar upp bakbenen och lyckas mot alla odds fästa dem i maskorna och klättra över stängslet. Överlycklig rusar den runt på gatan medan husse och matte ovetande putsar bilen. Jag far förbi på cykel endast iklädd limefärgade shorts, kortärmad violett tröja och Slagsmålsklubben i lurarna. Först till Ulriksdal, en blåbärspaj med vaniljsås och sedan hem längs med vattnet. 32 kilometer, snitthastighet 21 km/h, helt ok (jag har monterat på cykeldatorn igen).

Barnen kommer, jag lagar mat på gårdagens rester. Det blir en curry med cypriotisk färskpotatis, ingefära, vitlök, persilja (jag har ingen koriander) tomater, lime (skal och saft), räkbuljong och kokosmjölk. I går också resterna av hälleflundran, några räkor och en chili. Alla blir lätt svettiga, men det går ner trots att "lunchen" hos mamma var sen.

Små förändringar

Åh vad skönt, det riktigt ilar när jag får höra män och kvinnor i komplett samförstånd om kvinnors tankeförmåga. Man till två kvinnnor: "Ibland förstår man inte hur ni tänker - eller... (han samlar sig för poängen) vad ni tänker med!". Båda kvinnorna skrattar med - jaa, jag undrar ju själv ibland asså... Med en sån total försåelse mellan könen blir feminismen överflödig. Jag vänder mig inte om, känner bara en vag obehagskänsla i ryggen när jag passerat sällskapet.

Efter fyra dagars ledighet blir det flyg på låg höjd igen. Fyra möten på fem timmar inklusive lunchmöte, jag får i alla fall en sallad som jag lyckas klämma i mig mellan orden. Balansverktyget heter cykel. Förra veckan fyra dagar plus en utflykt med Son till Ulriksdal på påskdagen, en tur på totalt 30 kilometer. Bra med lagom stora barn, fortfarande hyfsat intresserade av att vara tillsammans med pappa, klagar inte över längre cykelturer och går att muta med glass. Vi var ett otroligt dåligt föredöme på Ulriksdal, jag ställde mig i kön och sa högt till Son att gå och välja en glass, varpå alla barnen som var med uppmärksammande glassboxen och inledde egna förhandlingar. Jag kunde föreställa mig vad deras föräldrar tyckte om mig, även om det inte verkade gå så bra.

Det händer saker längs med cykelrutten varje dag. I går såg jag ett fält med djupblå Skylla, i dag en lite tveksam Forsythia som har börjat blomma. Ett fåtal buskar har börjat få musöron (eller är det bara björk man säger det om?). Även min kropp börjar må bättre dag för dag. Ryggvärken börjar ge med sig, jag stretchar ivrigt för att få knutorna att lösa sig och det är inte lika plågsamt pinsamt långsamt att ta sig fram. Dock är det en bit kvar till en form som kan kallas bra. Det är också en bit kvar till ett magomfång som inte hänger för mycket över skärpet. Jag äter mycket magerfrön (psyllium) och tuggar på salta rostade kikärter när suget kommer på. Nu "Men in Trees"

Rent hus

Det tillhör undantagen att mitt matbord är så här rent *stolt*

Påsken är bra, M och jag tar långa promenader medan hennes son leker med min. De gör hemliga saker som att den ene springer med en kundvagn medan den andre åker på skateboard framför. Det går bra tills Son (skateboard) ramlar och får handen överkörd av kundvagnen. Jag får detta berättat innan han går och lägger sig, då han visar reporna. Dotter hänger på stallet.

I kväll är det är vitvinskväll. Först en Österrikare stram, nästan spritsig tillsammans med vit sparris, Hollandaise och löjrom. Bara så ni vet, vattenbad är överreklamerat. Känner man sin spis och kastrull, går det alldeles utmärkt att köra både Hollandaise och Béarnaise och Sabaione och alla andra eventuella varma äggsåser direkt på plattan. Så - nu har jag utmanat gudarna igen.

Nästa vin på plan är en Sancerre, den som vår guru på Regeringsgatan rekommenderade i stället för Chablis. Vi pratar lax, men M är inte jätteförtjust i röd fet fisk. Jag går ner till Hemköp för att kolla läget. Klockan är fem, fiskdisken är tömd, men jag tar chansen och frågar killen som svabbar golvet om det är möjligt att köpa fisk. "Jaaa, vad vill du ha?" säger han lite tystlåtet tveksam. "Du har inte hälleflundra eller marulk?" frågar den borne optimisten. "Joo, marulk har jag" säger killen mot alla odds. Jag får två rediga bitar efter att han har grävt en lång stund i kylen, vilket får mig lite nervös. Det är värre att snubbla på mållinjen än att inte börja ett lopp.

Jag gör ett täcke av brödsmulor, oliver, citronskal, vitlök, persilja, olivolja och en Pecorino som har häckat i kylen sedan någon vecka, fräser fisken snabbt i stekpannan ocn lägger in den i ugnen med täcket på.

Medan vi njuter av sparrisen, kokar jag jordärtskockor och svartrötter. När de är klara, blandar jag jrodärtskockor med gårdagens rotsaksstomp och hackar ner svartrötterna i moset. Lite rapsolja för en vacker färg, salt och citron för att matcha vinet. Voilà eller "ecco": Marulk med olivtäcke, rotsakspuré med svartrotshack. Sancerren fyller munnen på ett helt annat sätt än Österrikaren. Efterrätten är chokladmousse, beställd av grabbarna. Jag vill göra den som Sara gjorde på sin påskmiddag, men ingen annan än jag gillar så mycket mörk choklad. Även om jag får hittat ett annat recept, lyckas jag smyga ner belgisk 72%-ig, helt enkelt för att det inte finns någon annan choklad hemma. De brända mandlarnas sötma döljer eventuell bitter smak och alla blir nöjda.

Barnen? De får ett halvt ägg med en stekt jätteräka till förrätt, jag har mosat äggulan med sweet chilisås och lite sesamolja. Sedan blir det fläskfilé med champinjonsås, allas favorit.

Trots ovanstående hinner jag med annat än att fundera på och laga mat. Mitt kök, inklusive ugn är numera skinande rena och jag har läst större delen av Robert Jordans till synes oändliga "Sagan om Drakens återkomst" del 21 och del 22 ligger på lut. Vidare har jag beställt "Slagsmålsklubbens" senaste. Tack Gitto.

Glad påsk för guds skull

Intressant inslag på TV om homoäktenskap, en präst talar om att utvidga Guds rike, en annan säger något i stil med "Herregud vill folk kasta risgryn på varann, så är det helt ok". Båda är för, men jag undrar vart Gud har tagit vägen i det senare resonemanget.

Personligen har jag inte varit mycket för äktenskap. Någonsin, även om jag en gång gifte mig för att "bevisa min kärlek". Det höll i arton år, inte illa i dagens läge, men kärlek hade väldigt lite med saken att göra till slut och Gud var definitivt inte inblandad.

Jag höll ut och cyklade i fyra dagar. Självklart har jag ont i ryggen. När benmusklerna inte räcker till tar ryggen stryk, men jag vet nu att det går över om någon dag, gärna med lite stretching. 80 kilometer på en vecka - helt ok, men inte blev jag magrare för det.

Lägenheten är påskpyntad med tulpaner och en surrealistisk grön kanin som får oss alla att flina. Lammsteken ligger i kylskåpet och badar i yoghurtmarinad som också innehåller mynta, vitlök och mejram tills i morgon. Det ligger en knippe vit sparris i skafferiet och löjrom i frysen, det är inte bestämt exakt hur, men jag tror att de två kommer att träffas.

I kväll festade vi till på lite gravad lax och avocadoröra med yoghurt och söt senap. Friskare än hovmästarsås och barnen som inte är roade av senap annars äter den av hjärtans lust.

Apropå absurditeter, Son och jag går omkring och städar med varsin MP3. Hans Rammstein, min Papa Wmba. Dotter har redan gjort sin del och har stuckit på hästuppvisning.

Glad påsk på er alla.

Velociped

Kroppen knirkar och knakar. Mjölksyran förlamar mina stackars benmuskler och lungorna pumpar utan att verka tillföra särskilt mycket syre. De första cykelfärderna till jobbet är plågsamma. Jag försöker ta det lugnt, men takten sitter i benen och så fort jag glider bort i tankarna, drar de iväg på egen hand i en självdestruktiv takt.

På plussidan är glädjen att få låta tankarna ströva fritt, möjligheten att kunna följa våren från bruna fält och kala träd till försommarens överdådiga grönska. Redan har blåsipporna pressat sig genom fjolårslöven och bildar blålila öar som verkar sväva ovanför det bruna. En annan mycket viktig fördel är att jag nu kan börja hoppas på att komma i förra årets kläder igen. Resan till USA var dödsstöten. Jag vill inte säga nej till god mat och det skapar vissa komplikationer, som förhoppningsvis ska lösas med en högre kaloriförbrukning.

Just nu sitter jag och smaskar på en makaronipudding, med ett knaprigt lock som knastrar skönt mellan tänderna. Till det egenhändigt rårörda lingon, direkt ur frysen. Barnen jublar.