 |  |  |  |
Den 30-gradiga värmen som slår emot oss när vi kommer ut ur den luftkonditionerade flygplatsen, får håren på mina armar att ställa sig upp i odelad förtjusning. Med varje por suger jag åt mig värmen under de 20 minuter vi väntar på bussen som ska ta oss från flygplatsen till Trieste.
Värmen är inte lika bekväm under de 15 minuter det tar att gå från busstationen till hostellet "Luna Rossa", men vi går längs havet och förutom att hålla undan för den italienska trafiken, finns det massor att titta på.
Trieste är ett populärt tillhåll för de kryssningsfartyg som glider runt på medelhavet,bland annat såg vi "Crystal Serenity" ett av de lyxigaste fartygen i världen, "Wind Surf" ett fem-mastat segelfartyg och Queen Elisabeth 2, det största passagerarfartyget i världen. Cunard linjen har en exotisk klang för mig, redan som pojke läste jag om deras skepp Queen Mary, som var det snabbaste över atlanten under 30- och 40- talen.
1 kommentar:
Cunardbåtarna var släkt med de båtar jag jobbade på för 100 år sedan - men sedan dess har nog rederierna ombildats och omflaggats flera gånger. Visst är det nåt speciellt med de där stora monstren? Jag sa att jag aldrig skulle åka på kryssning efter att ha jobbat på dem, men där, som i så många andra fall, hade jag fel. Nu skulle jag gärna ta en vecka ombord, som passagerare.
Skicka en kommentar