Fint att stöta på en pyntad gran mitt i skogen på väg till julfirandet. Det är drygt en halvmil till Föräldrar där vi firar jul. Jag går både fram och tillbaka, det är de stunderna som är den riktiga avkopplingen. I morgon firar jag med barnen.

Eftersom båda barnen deklarerade att de inte gillar julskinka köpte jag ingen i år. I stället gjorde jag en snikvariant och kokade en benfri fläsklägg i äppeljuice, kryddad med stjärnanis, kanel och kryddnejlika. I butiken hittade jag en nybakad julvört från Saltå kvarn. Det blev både dopp i grytan och perfekt med senap till lillskinkan.

Lite senare kokade jag grönkål i spadet och gjorde långkål. Son var väldigt förtjust, det är kul att se hur hans nyfikenhet på mat växer.

Dags att vända sig mot sydöst

Enligt gamla bekanta är det så man rensar karp. Sålunda vänder jag ryggen mot diskbänken och försöker fjälla fisken ungefär som Jimmie Hendrix hanterar gitarren - i cirka en sekund. Jag ska inte visa allt som hände mellan fisken och filén. Dotter ynkar sig över allt blodet på diskbänken, till och med Son som har dragit upp och rensat en och annan fisk i år känner sig obekväm med doften av blod.

I morgon skall den förvandlas till gigantiska fiskpinnar och ätas med potatissallad på tjeckiskt vis.

I dag äter jag julköttbullar tillsammans med kokt potatis, stompad och uppfräst i samma stekpana där 140 köttbullar tidigare vältrat sig. Äppelkompotten med lingon som stått på balkongen ända sedan gåsamiddagen är ett perfekt tillbehör.

God Jul alla.

Tankar...

En sak som alltid får mig att brista ut i skratt är att jag aldrig i mina vildaste drömmar om föräldraskap kunde föreställa mig att jag en dag skulle tvätta 17-årig Dotters trosor. I dag var det en svart sak helt i syntet med massor av påsytt fluff som fick mig att frusta vilt.

För-julen är en dålig period för en som sätter en ära i att jaga extrapriser. Det finns inga! Snarare verkar den allmänna prisnivån öka, vinsterna ska tas hem den sista månaden. Nåja, jag ställer inte upp på det. Min frys är full av godsaker och jag inför köpstopp fram till efter jul.

I går satte jag in en bit rimmad bog i gjutjärnsgrytan (Anders Petter, fuck Le creuset) hällde på lite vitt vin, en halv kanelstång, två stjärnanisar, fyra vitlöksklyftor och fem svartpepparkorn. Den fick stå i ugnen över natten i 100 grader. På morgonen var den underbart mör och fyllig i smaken. Jag fixade palsternackspuré och bräserade brysselkål i honung och rapsolja.

...och hur under isen är man om Glee får en att rysa?

Pre midvinter

Torsdagen i helvetesveckan hade jag äntligen möjlighet att lägga mig före tolv och naturligtvis vaknar jag en timme innan jag behöver. Halv åtta går jag genom Kista Centrum och träffas rakt i mellangärdet av en dos jul. Det står en luciakör och sjunger stilla natt. En BRA stilla natt. Mycket bättre än man skulle väntat sig i ett centrum. De utnyttjar akustiken väl. Det är nästan tomt så hör dags, men en del människor har ändå stannat till. Jag hör en äldre herre nynna med, han har nästan något glänsande i blicken och mungiporna pekar definitivt uppåt.

Jag får jullunch i dag, vi åker till Ulriksdal där en servitör lägger mer entusiasm på att sälja värdshuset än att fokusera på serveringen. Tyvärr har han svårt att både prata och sköta jobbet, jag tvingas rädda ett fullt glas med mumma som okontrollerat glider runt på hans bricka, alltför nära mig. Maten är god, men inte fantastisk som förr. Dock är en jullunch en jullunch en jullunch och jag går därifrån efter att ha smakat allt (nästan). Lite senare bjuder jobbet på lussebullar, men jag klarar bara av att titta på dem, trots att de brukar vara fantastiska.

När jag går hem faller de första snöflingorna.

Hemma är det tomt, Son sover över hos en kompis, Han har mer än väl förtjänat det. Han har delat helvetesveckan med mig, skrivit engelskauppsats, höjt sim SO från G till VG, han har skrivit prov i spanska, SO och Matte, vad jag vet med mer än godkänt. Jag har sett till att jobba hemifrån efter tre, så att han känner att han har sällskap och ledning när han behöver.

Jullunchen sitter fast i magen och jag bestämmer mig för att ta en promenad oavsett mörker. Jag laddar min spelare med Anders F och njuter av textrader som "jag ser en astronaaat som kan sitta i spagat".

Efter cirka tre kilometer, vid första tonerna av "Det är inte snön som faller" träffas tungan av en snöflinga. Det är precis vad som behövs för att en intensiv lyckokänsla ska rusa genom hela kroppen. Jag ger efter för impulsen och dansar runt på den mörka gångvägen, med glädjen pumpande genom varje åder.

När jag kommer hem, sitter det fortfarande ett fånigt flin på läpparna. Dotter har kommit hem, jag kramar om henne och hon verkar glad för det.

Efter att hon också har gått, dricker jag en MnM (Midvinternattens Mörker) och äter några pepparkakor med ädelost. Det funkar bra ihop även om ölet är lite för matigt för mig.

Menförihelv!!!!

Här lägger man ner sin själ för att övertyga ett gäng halvt motsträviga lärare om att Son förtjänar bättre än han får och sedan får man följande på eftermiddagen:

"Hej bra att vi fick till mötet idag och fick en chans att lägga grunden till en plan för Son och besluta hur vi skall gå vidare.

Det som känns lite tråkigt är att vi har haft ett möte idag där Son medverkar och sedan försvinner han under eftermiddan från skolan utan att tala om detta för någon pedagog för att dyka upp igen 14.20 (eftermidagspasset börjar 13.00) och låter då meddela att han och I har arbetat hemma. Vår svenska pedagog som avsatt tid under eftermiddan till att hjälpa Son med svenskan var mycket besviken."

Tusan vad trött jag blev och ännu mer när jag fick se resultatet från det så kallade "hemarbetet". Nu misstänker jag att han har glömt sin medicin, det är då sånt här händer, men det tänker jag inte tala om för honom på ett tag.

Just nu sitter han och skriver så tangentbordet glöder, med håret pekande rakt bakåt...

Baklängesgryta

Det händer att jag vill göra annat än att spendera ett antal timmar på att laga mat, särskil när M är här. Om man då vaknar på lördag ruskigt sugen på ett långkok utan att ha planerat för något, kan man vara rätt säker på att köttet inte är något problem för en som har två överfulla frysar. Tyvärr känner jag inte till något recept (ja, ja, tjälknöl, men den tar dagar!) som utgår från fruset kött. Det får alltså bli ett experiment - en baklängesgryta.

Jag tar fram en älghögrev som jag köpte tidigare för extrapris. Gnider in klumpen i salt och slänger den i gjutjärnsgrytan tillsammans med en kvartad lök, en persiljerot en halv kanelstång och några svartpepparkorn. Häller på en skvätt vin, inte ens så det täcker, ställer in grytan i ugnen och sätter temperaturen på 125 grader.
Sen åker vi till stan och ser bland annat utställningen med Shirin Neshat.

När vi kommer hem fem timmar senare, doftar det redan i trappuppgången. Köttet har en tunn skorpa och innaför är det så mört att det faller sönder. Vinet har reducerats till knappt en deciliter på botten och smakat otroligt kraftigt, absolut inget mer behöver göras.

Jag serverar köttet tillsammans med en puré på palsternacka och massor med höstkantarell fräst tillsammans med kallrökt fläsk.

Jag har fått lova M att göra om detta, det här möra köttet kan hon slå ihjäl för.

Patos

...jag trodde att vi var på god väg till en bättre situation när vi skrev åtgärdsplanen. Nu känner jag att vi står och stampar på samma fläck som tidigare och tiden rinner ut! Det är bara en termin kvar till skolavslutningen. Vad kommer Du som skolledare att göra om Sons betyg mer speglar skolans oförmåga att styra upp planeringen än hans faktiska kapacitet? Om det händer, kommer skolans brist på åtgärder att drabba Son i resten av hans liv – det är ett dyrt pris för honom att betala för att skolan inte uppfyllde sina dokumenterade åtaganden.

Jag kommer alltid att vara tacksam för hur enskilda pedagoger på Skolan agerat för att hjälpa Son i hans situation, men det räcker inte! Snälla, hjälp oss att också fullfölja Sons grundskolestudier på ett sätt som får Skolan att framstå som en framgångsrik skola och som visar att era värderingar och pedagogik ger resultat. Son förtjänar definitivt den livschans ni en gång erbjudit.

Vänliga hälsningar...

Det tog skruv, vi har ett möte inbokat nästa vecka och en av lärarna ringde upp mig och sa att trots att hon inte hört av sig så måste vi "lita på henne att hon skulle sagt till". Jag förklarade för henne att det inte har fungerat förut och hur duktig än hon var, har hon trettio andra att ta hand om. Det var ett bra samtal, men vi måste få skolledningen att agera.

Samtidigt går det bra för Son, hans hårda arbete ger utdelning. Förra veckan ringde han till jobbet och berättade att han fått Mvg på sitt NO projekt, det som vi jobbade så hårt med. Jag skrek rakt ut av glädje. På kvällen firade vi med Romanesco, potatis och hemrullade köttbullar. Själv kokade jag blomkålsbladen i grädde till puré, men fick inte ha den för mig själv. "Pappa den där gröna krämen var faktiskt god."

Den där gröna krämen blev över och i går när jag kom hem från Helsingborg och kände att jag borde äta nyttigare, kom den till användning igen. Jag köpte billig Pangasiusfilé och tänkte blanda krämen med hummerfond som ett gratängtäcke. Tyvärr var fonden slut, men skam den som ger sig. Jag blandade krämen med lite tomatpuré, torr sherry och laxpasta ur tub - bra mycket bättre än hummersmak. Salt på fisken, sedan krämen över, lättkokt strimlad purjolök runt om, olivolja över allt och in i ugnen i 225 grader i tio minuter.

Delikat!

P.S. jag har bytt ut alla namnreferenser i utdraget ovan ifall ni undrar.

På bussen...

...en klar röst höjer sig ur det lågmälda mumlet i chaufförens kommunikationsradio: "Kan någon vara en god kompis och kontakta mig om hur man fyller i blanketten för felanmälan?"
"Är det den rosa sidan man river ut och skickar in?" (Halvgråtande) "SNÄLLA! JAG HAR ALDRIG GJORT FEL FÖRUT!"

Den godaste curryn

Jag kör ett av mina återkommande projekt - "här är din frys" och "vad behöver rensas i skafferiet". Är sugen på något hett i gråvädret, så det blir en curry. Någonstans har jag läst att hemligheten i curry är att man tar sig tid att steka löken tills den blir riktigt brun. Alltså steker jag lökskivor i smör och baconfett på medelhög värme, rör ofta så att den inte bränns.
Under tiden plockar jag undan i köket, hackar grovt en annan lök, fyra vitlöksklyftor och en tumme ingefära som sedan får gå i matberedaren för att finhackas nästan till mos. Jag hinner skära ett odefinierat stycke kött i tumstora kuber innan löken är brun. Då slänger jag ner nästan en matsked hel spiskummin och väntar liiiite till, strax innan löken bränns.
För att inte skapa för mycket disk, lyfter jag ur löken ur grytan och lägger den i en liten skål medan jag vrider upp värmen och lägger i köttbitarna. Inte alla på en gång, ser till att hålla värmen uppe så att de blir bruna i stället för kokta.

När alla köttbitarna har fått en brun yta, slänger jag ner hälften av lökmoset, drygt en tesked gurkmeja, och nästan en matsked koriander under vildsint rörande. Sänker värmen, kommer ihåg att hacka ner en tomat, smula ner en peperoncino och spär med en deciliter turkisk yoghurt. Några tag med vispen så att yoghurten blir krämig och klicka i lite i taget under omrörning så att den inte klimpar sig. Lite salt och låt småputtra. Eftersom jag tror att köttet som jag tog ur frysen är högrev, låter jag grytan stå en och en halv timme medan jag sköter tvättstugan. Det är nu jag snor några ostbågar ur lördagens öppna påse och inser att det är dumt att inte tvätta händerna efter peperoncinosmul.

När barnens sängkläder är rena, rör jag ut en halv deciliter yoghurt med resten av lökmoset och blandar ner det i grytan tillsammans med en matsked buljong. Ungefär tjugo minuter senare kan jag inte låta bli att stöna högt. Faktum är att jag småstönar vid lunchen på jobbet, när jag äter curryn igen med rostad sötpotatis och lättkokt rostad purjolök.

Med nästan ett halvt kilo kött i räcker det säker till fyra normala portioner.

Föräldera

Till råga på allt blev stackarn sjuk i nån virus och hostade så man trodde att lungorna skulle komma upp. Hans rara Syster började omedelbar att kalla honom "Svinis". Hans pappa sa att han antingen fick stanna i sängen och läsa eller jobba på sina projekt, vilket föranledde M att göra stor sak av kalla mig grym och hård, vilket jag glatt erkände med ett rått skratt.
Son såg enbart matt och luttrad ut, men efter en vecka hemma har han har lämnat in sitt NO projekt och är nästan klar med SO projektet. Nu är det bara resten kvar. Förutom att jag har fräschat upp mina kunskaper i första världskriget och jordens utveckling, har jag också haft glädjen att diskutera global ekonomi med Dotter till sent på natten. Säga vad man vill, men det är allmänbildade att ha barn.
På den tid som är min, har jag skapat en mycket god äppelefterrätt till helgens gåsamiddag, det blev hasselnötsmaräng med vaniljgrädde som ströddes över med lingon marinerade i calvados. Till det hade jag kokat en äppelkompott smaksatt med vanilj och kanel.

Förälderi

I dag sprack bubblan med Son ytterligare. Det visade sig att skolan har splittrat gruppen han går i och hans klassföreståndare är barnledig. Barnledigheten visste vi om skolan försäkrade oss att de skulle "lösa det". Pyttsan! Han har inte längre någon fast punkt vilket för en pojke med hans egenhet är förutsättningen för allt annat.

Det avslöjades när hans bildlärare ringde och varnade för att Son skulle få underkänt pga frånvaro. En koll som tog hans mamma en halvtimme visade att han var helt vilse i schemat! Han följde upptrampade spår och sina gamla kompisar till perioder för eget arbete och hade noll koll på nya lektioner. Jag blir så jävla förbannad!!! Tillsammans har vi fått honom att förstå att arbete lönar sig. Han har lyft sig i håret ivrigt påhejad av sin klassföreståndare och gått ut åttan med hyfsade betyg. Två månader och det är - om inte borta så allvarligt skadat. Så förbannat arrogant!

Japp, jag är arg för allt arbete som förspills. Av alla. Det gör ont att se honom kämpa i motvind samtidigt som jag inte kan sluta driva på, väl medveten om att det är absolut nödvändigt för att hålla honom på spåret. Samtidigt funderar jag ständigt över om det är rätt att göra så, om han kommer att knäckas av det och jag älskar honom så att det nästan gör ont i mig och känner en enorm stolthet över hans förmåga att inte ge tappt.

Typiskt föräldertillstånd alltså...

Självtillfredsställelse

Mat är en oas av lugn just nu, mellan jobb och mellan hemundervisning. Sons skola skjuter ut sig mer och mer, jag fattar inte hur någon 15-åring kan antas kunna skaffa kunskap på egen hand och sedan betygsättas på sin (o)förmåga att skriva en analys på den (ickebefintliga) kunskapen. Det blir inte bättre av att Sons hjärna inte är med och kopplar fullt utan medicin, trots att han absolut gör sitt bästa. Just nu är det bara att bita ihop (för oss båda) och göra det bästa möjliga fram till skolans slut.

Jag har gjort det här förut, det är rent otroligt vad en natt i ugnen på låg temperatur gör med en fläsklägg. Med Cajsa Warg som rättesnöre använder jag borlottibönor och filéar ner en bedagad grapefrukt i stället för det föreslagna plommonet. Klar förbättring sedan sist, smaken är mycket friskare och möter styrkan i chilin på ett annat sätt. En sak som jag bara inte kan förmå mig att göra - är att kasta svålen. I stället lägger jag den i ugnen på 200 grader i cirka 20 minuter tills den blir knaprig och precis lagom saltsmakande. Att tugga på det salta knapriga tillsammans med den sötsyrligfriskstarka grytan är inte riktigt lika bra som sex, men f_cking close.

Tjena Taylor, tjena Jones

Mina engelska kollegor anser sig vara korvkännare och gnället över den svenska menlösa korven tar aldrig slut. Sedan T&J öppnade, har de fått ett vattenhål och korvarna har dykt upp i matlådan eller vid sällsynta tillfällen på grillen. Nu när vi flyttat jobbet lite närmare Stockholm, kan man få hemkörning, vilket vi snabbt tog vara på. I dag kom beställnigen: För mig sex köttkorvar med smak av Guinness och fyra ankkorvar kryddade med honung och timjan. Med en sådan skatt i huset, går det inte att hålla sig och hjärnan börjar räkna upp olika möjligheter att kombinera läckerbitarna med lämpliga kamrater. Det blev ganska milda smaker för att inte stöta sig med korven.
Jag köper en vackert grön Romanesco och kokar en palsternacka i grädde, tillsammans med blomkålsroten och bladen. En potatis får följa med. När allt är kokt, häller jag av grädden och gör en pastelligt grön puré som kryddas med salt, en droppe tryffelolja och lite fransk senap. Vid sidan av kokar en polkabeta som jag sedan skalar, skär i klyftor och steker tillsammans med korven. Den rödgula betan blandas till slut med de små förvällda romanescoblommorna som bildar en grön krispig kontrast. Korven har en tydlig doft av öl och smakar köttigt och milt.

I morgon ska jag och M pröva ankkorvarna...

Svampfinal

Det är lätt att slå på stort när man råkat springa förbi Hötorget strax före tre en lördag och fått med sig två kilo höstkantareller för en hundring. När man sen köper skinkstek i lokala affären för 19.90 kilot kan man ha fest även på vardagar. Massor med kantareller, lite grädde bara för att binda ihop dem i en sås och en tjock skiva skinkstek kryddad med Tony Chachere's Original Creole Seasoning inköpt på ort och ställe. Det tar hela kvällen att förvälla och packa svampen.

Glasriket 2009

"Kom och se oss blåsa!" Visst kan man gå och titta på glasblåsare i de flesta glasbruken, men det är lite speciellt i Transjö. Den progressiva musiken dånar i högtalarna medan lärlingarna som har hyttan för sig själva på lördagarna skapar sina egna alster. Orsaken till att vi blir inbjudna är att M köpte den enes första kommersiella alster för två år sedan och passar på att berätta hur bra den trivs hemma hos henne.
De dansar en komplicerad dans tillsammans medan en jättelik glödande vas med röda ådror tar form under det att Jimmy Page sjunger "Ramble On". Tack!

Vi åker också förbi Magnus kött och vilt i Nyköping i vår lilla hyrda radiobil och köper dovhjortskotletter, bacon utan en droppe vatten i och ett gäng prinskorvar som vi mumsar på hela vägen ner till Jönköping. Ostkakan köper vi i Vrigstad där Best Western hotellet har ett litet förråd.

Och galet tjocka isterband får följa med hem.

Den nya leksaken

Är som en Tamagochi. Den behöver underhållas annars så dör den och man får slita ut batteriet för att väcka den igen. Jag gullar med den, gallrar ut onödiga program, håller reda på vilka som drar batteri, ser till att minnet är rent - en perfekt leksak som blåser upp tron på min tekniskhet.

Dotter är också helt begeistrad, hon har sett till att sätta in foton på dem som ringer mig. Tack vare henne har jag en jättefin bild på M varje gång hon ringer. Hon laddar ner spel (och spelar dem så fort hon kommer åt). Man hittar spår efter henne här och där. I dag öppnade jag anteckningsverktyget, där stod: "Grisar tycker om att flyga i bra väder, det vill säga helst när solen skiner och himmelen är klar - fri från moln och regn;) Puss!"

Isterbandet och kålen från igår var om möjligt ännu bättre i dag. Jag gjorde en variant av äppelkompotten härifrån. Smälte lite schalottenlök i smör, skar ner en röd chili, en näve lingon direkt ur frysen, en liten nypa salt, en matsked socker och ett svenskt äpple som M och jag enades om luktade godast. Absolut bättre än senap till.

Vitkål på småländska

Det börjar bli höst, träden börjar rodna och på taggtråden som håller korna från cykelvägen glittrar daggen i den allt lägre och lägre stående solen. Ett positivt hösttecken är att rötter och vitkål blir billigare än potatis och det finns massor med gott att göra med dem. Tidigare i veckan åt jag får i kål, dagen efter rotmos, nu var det dags att göra av med resten av det gigantiska kålhuvudet.
Med choucroute som förebild fräser jag upp rökta fläskstycken i smör och skivar ner vitkål i lager med salt och kummin mellan. Till slut häller jag över lite vitt vin och äppelcidervinäger och låter kålen koka ihop. Efter en timme får två isterband vara med i ungefär 20 minuter. Jag har svårt att bestämma mig för om fransk eller skånsk senap är godast till...

Jo, förresten - en av glädjeämnena med att ha en snart 17-årig dotter boende hemma är att man kan hitta en blodig tampong nödtorftigt invirad i toalettpapper på badrumsgolvet. Eller inse att det fanns en binda i trosorna hon slängde i tvätten som vit och ren nu ligger i trumman - undrar om jag ska lägga fram den på hennes säng till söndag när hon kommer igen - moahahaha!!!

Svamp, svamp, svamp

I söndags tog Son och jag en gemensam jakttur. Han jagade fisk, jag jagade svamp. Jag vann. En veckas överdådig föbrukning. I går åt jag svamp och vitkål tillsammans med resten av färsbiffarna från i söndags. I dag fyllde jag på förrådet på vägen hem - det går bara inte att cykla förbi en aspsopp - och blev ruskigt sugen på kroppkakor bafatt Coop skyltade med Lithells för ett bra pris.

Jag fräste svamp och fläsk först, för att sedan låta lök smälta i rapsolja (Zetas med den supergräsiga doften) i en kvart. Nykokta kroppkakor med svamp/lök/fläskröra ovanpå och lingonsylt köpt på Ulva marknad i helgen. Fyllningen i kroppkakorna var värdelös, grynig och med en smak av lever, men resten! Resten var precis som den skulle.

Svamp(ig)

Vad gör man när svamparna står så nära cykelvägen att det är omöjligt att ta sig förbi? Ett och ett halvt kilo aspsoppar ligger i cykelväskan när jag kommer hem och vi har redan haft gräddstuvade kantareller, spaghetti ai funghi och svamplasagne. Då kan man utgå från det här receptet på svampröra med herrgårdskräm. Snåla inte med anisen. Av någon anledning kände jag att ett halvt finhackat äpple skulle sitta fint i, tillsammans med en matsked sherry. För att få en middag som håller alla mätta (tonårsSon) serverar jag fräset med färska gnocchi. Skitgott!

Bra avslut

Något surrealistiskt lyckades vi med konststycket att äta middag i Rom och lunch i Prag på mina sista semesterdagar. Rom bjöd på en 500 grams Bistecca Fiorentina - vilken köttöverdos! På väg hem hade vi en fem timmars lucka i Prag, så vi tog bussen till stan, gick på galleri och åt en halv anka med rödkål och potatisknödel.
Innan dess korsade vi Italien i en Fiat 500, åt gifflar fyllda med vaniljkräm till frukost, badade i ett pastellblått medelhav och testade vilket ställe som hade den bästa spaghetti vongole. Jag lärde mig snabbt att nicka enigmatiskt och säga 'giorno och 'sera till förbipasserande italienare. Sånt kommer man långt på som sidekick till en som talar italienska som en infödd.