Grand Place

Tågen avlöser varann med en minuts mellanrum på spår 3. Stockholms central i rusning är praktiskt taget öde i jämförelse. En kvinna pratar med mig på franska, jag begriper ingeting av hennes långa harang. Nånting om hennes skor (hon pekar på dem). Jag ger ifrån mig ett medkännande läte, hon tar sin väska och vinglar på höga klackar in på tåget till Liége. Själv går jag på nästa tåg destination Brussel Airport. Tre timmar för mig själv i Bryssel är definitivt värt att gå upp okristligt tidigt för.
Halv nio på kvällen går jag genom ett halvtomt Arlanda rakt in i ett Kodak moment: I en öde bar ser jag bartendern försöka göro en Tom Cruise och jonglera med en flaska. Ser i ögonvrån hur flaskan glider ur händerna. Hinner precis vända mig om och huka innan jag hör kraschen. Går vidare brett flinande.

Bra dråpligt är det att folk som tycker det är helt ok att sitta i regeringen inte anser det vara mödan värt att betala TV-avgiften. Ännu dråpligare när de försöker undvika konsekvenserna. Vad säger det om respekten för det lands lagar de är satta att styra. Jag kan förstå människor där TV-avgiften utgör skillnad mellan bra måltid en gång i månaden eller inte, men det är inte alls vad det handlar om. Det är ett intressant fenomen att folk som har råd tycker att de har rätt att undvika något som egentligen är småpengar för dem. Tänk så många bilar i prisklassen av en mindre sommarstuga som hade täckt för nummerplåtarna under stockholmsförsöket t ex. Det är inget politiskt statement det är malpalcerad respektlöshet och bara dumt.

Skapar lite andrum genom att att dagen efter cykla till jobbet genom höstsverige. Vad är Grand Place mot en väg kantad av mossa, gula björkar och översållad med löv i alla nyanser från gult till orange till rött och brunt.

Det ena vore inte lika vackert utan det andra.