Klockslag

Klockspelet i Helsingborg spelar "Sov du lilla videung". Med tanke på vädret borde de snarare spelat "Stormy weather" vilket jag också har hört framföras här. Jag känner inte till historien om varför man får höra de mest oväntade melodier spelas, men det är uppiggande på ett bra sätt. En annan sak som är uppiggande är det ofta återkommande tidtabellbytet på flygbussarna. Tur att jag har svårt att avhålla mig från att springa när jag ser "min" buss stå vid hållplatsen. De hade flyttat fram avgången med fem minuter.
Hotellet jag bor på är mer än lovligt pittoreskt, men det är så jag vill ha det. Även om det kan innebära att varmvattnet saknas på morgnarna eller att man behöver en speciell teknik för att få upp deras låsta ytterdörr (ingen nattportier) när jag kommer mitt i natten.
Jag behärskar tekniken nu, men det är fortfarande spännande att se om jag kommer in eller tvingas söka ett annat hotell. Det är det värt - om man får bo i Flower Power rummet där en hemmamålad Campbellburk sitter i anslutning till en tapet med Marimekkomönster.

Mina fingrar lyder mig inte i dag. Jag som kommunicerar mycket via mail och förlitar mig normalt på att det som skrivs är rimligt rättstavat och korrekt, tvingas se hur bokstäver som borde skrivits av vänster hands fingrar i stället ersätts av dem som höger hand normalt skriver. Det här är förstås inte bra och indikerar att det är en rejäl bit kvar till balans även om det i dag känns rimligt avdomnat. Nåja, återigen förvånas jag över hur länge sedan det känns - det har gått åtta dagar. Fortfarande alldeles för nära för att kunna få någon form av insikt - vad är det som gör att en väljer att plötsligt inte tala?

Vinden har smetat ut himlen så att alla moln har tonade kanter i grått eller orange och på vägen till flygplatsen omges vi bitvis av snörök, trots att snön är sparsam här.

Hoppas att planet lyfter.