Det fina vädret och ledigheten ger bra tillfällen till promenader. Det är kallt och färgerna är fortfarande urfrätta i snön pch det kraftiga ljuset, men jag kan både känna och se att solen tar.Fläckarna av brunt växer på vägarna och det är större risk att man dränker fötterna där isen täcker stora pölar, än att halka omkull. På två dagar har jag gått 23 kilometer och jag räknar med att gå minst en mil till. Vanligtvis har jag musik i lurarna, men de senaste dagarna haar jag tagit på mig en uppgift. Om drygt sex veckor åker jag till Venedig. Den här gången utan någon som kan flytande italienska. Det vore roligt om jag inte var helt döv när det gäller språket. Jag har en amerikansk kurs i italienska som jag har laddat till min MP3 och går nu i skogen och lär mig tala italienska. Först kändes det jättekonstigt att tala för sig själv, men efter ett tag släpper det och jag går och repeterar:
– Io capisco l'italiano.
– Un po
– Non molto bene
Det får mig faktiskt att skratta högt ibland, det är så... annorlunda.
2 kommentarer:
Det låter som en bra utmaning! Och det låter nog lite kul för de som eventuellt möter dig, när du går där och kastar ur dig italienska fraser... ;)
Si! Io so.
Skicka en kommentar