Mycke oväsen

"Hej! Vi är här för att riva ditt badrum!" Efter den hälsningsfrasen kom en man i min storlek och en huvudet högre ung kvinna in och började förbereda för att byta golvbrunnen i badrummet. Ända sedan december har golvbrunnen under badkaret släppt in stora pustar av minst sagt mustig avloppsdoft.

Badkaret hamnade snabbt i Sons rum, toalettstolen står i hallen. Efter att förberedelserna var klara kom huvudpersonen i dramat - den lille rörmokaren med en bilmaskin som nådde honom från axeln till fötterna. Han pluggade in manicken i uttaget på lampan ovanför diskbänken (den mesta elen var där sa han) och satte igång att avlägsna golvet i badrummet.

Vilket liv! Tio minuter efter han började, cirka fem i halv nio höll grannarna på att slå in dörren. Ljudet i trapphuset var om möjligt värre än i lägenheten och jag hörde ungefär hälften av vad de försökte få fram. Budskapet var ändå tydligt: "Vad i h-e menade jag med att låta så där före nio på morgonen när det dessutom är sportlov?!"
Jag försökte förklara för kvinnan först i kön att jag inte bestämmer över rörmokaren - ta ut honom får jag snacka med honom - röt hon.

Sagt och gjort, han gick ut och förklarade - inte alltför diplomatiskt - att han hade ett jobb att göra och att folk i allmänhet började jobba vid åtta, sportlov eller inte. "Äh håll käften!" halvskrek hon och gick ner till sig.

Sålunda uppfriskad gick jag till jobbet. Ända ute vid bilen, 20 meter från huset hördes oväsendet från bilmaskinen.

Jag är utan dusch i minst en vecka. En toastol finns i reserv.

Dagens och morgondagens mat. Serveras med kokt broccoli och sallad på röd paprika och gurka.

LCHF revisited

Nu när jag lärt mig fyra bokstäver i rätt ordning och upptäckt att man faktiskt kan hålla sig mätt minst lika länge som på fibrer så är dörren öppen. Rökt lax på extrapris, Spenat i yoghurt som får en extra gräsig smak av lite rapsolja (Zetas) och kokt broccoli. Barnen får färsk pasta till.

Hurra för Son, han har lämnat in sin dikt i dag och är därmed klar med allt skolarbete inför sportlovet (och vi kan båda pusta ut).

LHCP tugg

Även om alla näringsläror hävdar att de är den enda vägen och de andra är orsaken till all fetma i världen och dessutom bidrar till växthuseffekten, finns det säkert något korn av sanning i dem. Om GIs clou är blodsockerkontroll, så lägger LCHP till att det är mängden av insulin som kontrollerar om fettceller ska släppa ifrån sig sin last eller inte. Insulinet produceras om blodsockernivån stiger.

Fortfarande är blodsockerhalten nyckeln oavsett om det är "långsamma" kolhydrater eller "bara" proteiner och fett. Tyvärr tillåter nog ingen av metoderna att kaloriintaget överstiger förbrukningen. Sedan tidigare behärskar jag GI till fullo (och den funkar). Tyvärr är jag inte lika bra på LHCP - jag blir mätt - men eftersom maten är skitgod så finns det inte en chans att sluta i tid utan det blir bra många fler kalorier per mål.

Jag delar med mig av ett LHCP experiment i alla fall, ett som räcker för oss tre:

Fyllda fjärilskotletter enligt förebild från Prag, Baráčnická Rychta

3-400 g benfri fläskkotlett i ett stycke
Tre hårdkokta ägg
1-2 tsk ansjovispasta (Grebbestads, men den italienska går givetvis bra)
2 tsk rapsolja - Zetas fylliga och nötiga är bäst.
Citronzest
6 cornichons (eller 3 soltorkade tomater om man dissar det centraleuropeiska)
Vitpeppar
Salt
1 gul lök
1 msk smör
1 dl vitt vin (billig bulgarisk sauvignon blanc funkar fint)
1,5 dl matlagningsgrädde
1 tsk koncentrerad kalvbuljong (Eldorado funkar fint)

Hårdkoka äggen.
Gör i ordning köttet: Skär först en ficka ca 5 mm från kanten, skär sedan av ytterligare 5 mm. Upprepa så många gånger du behöver.

Skala och dela äggen, peta ut gulan och mosa den tillsammans med ansjovispastan och lite rapsolja. Riv eller zesta ner skalet av en fjärdedels citron.

Banka ut kotletterna lite, krydda med salt och vitpeppar inuti. Fyll med mosad äggula, 2 små cornichoner och äggvitan från ett halvt ägg, skuren i två delar (på längden). Nyp ihop med tandpetare och krydda med salt och vitpeppar.

Hacka löken och fräs den i smör tills den blir brun. Ju mer tid det tar desto godare sås. 10-15 minuter är bra. Ta ut löken, höj värmen och bryn kotletterna på båda sidor. Häll i vinet, lägg tillbaka löken och låt koka ihop lite. Fyll på med grädde, kalvbuljong och koka i fem minuter.

Vill du lyxa, sila av såsen. Själv älskar jag de små lökbitarna.

För LHCP, servera med ugnsrostad vitkål, för resten funkar kokt potatis, blomkål/potatispuré, knödlar... ni fattar säkert.

P.S. Jag har aldrig varit bra på förkortningar - LCHF ska det vara...

Den smala vägen

Mat är sällan så intressant som när man ålägger sig själv restriktioner. Efter USA, såg jag inte längre det man som kille brukar grabba tag i när det är dags att fixa nummer ett. Det är bara att bita ihop och göra det som krävs för att komma i kläderna igen.

Bönor och linser i kontrollerade mängder är återigen basfödan. Jag drygar ut allt med mängder av salladskål. Salladskål lätt uppfräst i sesamolja, kryddad med fisksås och blandad med lättkokta röda eller gröna linser är både gott och mättar länge. En och annan wok är perfekt till. En chili går också fint att blanda ut med salladskålen. Att mosa uppkokt ancho i chilin är genialiskt. Det blir en fantastiskt fyllig smak.

Jag kompenserar också kaloribristen med att lägga ner en del tankemöda på helgmaten. I lördags åt vi lammentrecôte med rödvinsky, jordärtskocksmos blandad med rostad lök och dekorerad med chorizoflarn, tomatmarmelad och sparris.

Sista dagen

Efter att ha tillbringat hela dagen i New Orleans gamla kvarter, druckit Margaritas och ätit Gumbo, Étouffée och till slut Beignets på Café du Monde, känns fötterna slitna och lusten att gå ut och äta obefintlig. Jag övertygar min kollega om att skjutsa mig till Whole Foods Market som har ett utbud som får en matgalnings huvud att snurra. Enda problemet är att folk i mitt sällskap lätt börjar trampa runt lite otåligt när jag går runt med öppen mun och tittar på alla varustationer. Jag skulle kunna tillbringa en hel dag här.

Nu köper jag tomater i olika former, en avokado (perfekt - krämig och saftig, inte smetig) och en biff. I lägenheten utnyttjar jag de väldigt sparsamma och udda resurserna, så gott det går. Tomaterna skärs i bitar och blandas med havssalt och wokolja (ger en lätt vitlökssmak med en anstrykning av sesam). De får ligga en stund och safta till sig, sedan blandar jag dem med avokadon. Steken gnider jag in med salt och peppar och steker i stekpanna tills den får en brun yta på båda sidorna. Jag lägger den på tallrik och stoppar in in i ugnen i ungefär fem minuter så köttsafterna och värmen sprids jämnt inuti och ger ett rosa, saftigt innanmäte.

Affären har givetvis en enorm vinavdelning. Jag hittar en italienare Rémole som blandar Sangiovese med Cabernet Sauvignon. Den är - ok. Inte så att man svimmar, lite för mycket ek, men den funkar fint med steken och tomaterna. Dags att packa nu. I morgon är det hemresa.

Fast food heaven

Phils grill serverar den absolut bästa hamburgare jag har ätit ute. Bara det faktum att man kan få den "rare" (och den är verkligen rare). Man blir tilldelad en färgad penna, ett formulär och får kryssa i vad man vill ha för topping (olika grönsaker chili eller lök) och "premium topping", jag väljer honungsmarinerad rökt bacon som är knaperstekt och en "texas sandwich" som består av två jättelika rostade bröd. Som tillbehör väljer jag "fried onion strips", långa lökstänger i underbart krispig frityrsmet.

Hornets versus Nuggets

För för första gången är jag på basketmatch. Premiären sker i lilla arenan i New Orleans som bara rymmer 18.000 pers (den stora - Superdome - rymmer 70.000). Jag går storögt förbi stånden som säljer popcorn, alligator dogs, Jack Daniels,Tequila, öl, öl och åter öl. Till slut beställer jag en tallrik jambalaya, en flaska vatten och går in i den jättelika hallen. Knappt hinner jag få i mig jambalayan förrän alla(!) ställer sig upp för nationalsången. Det är USA på riktigt, man kan ta på stoltheten. Sedan börjar showen: Maskot, pom-poms, basket med orgelmusik, handklappning, Queen (we will rock you), det går inte att värja sig, så ointresserad av sport jag är, skriker jag mig ändå hes och ställer mig upp när CP3 sätter en av sina berömda trepoängare. Bredvid mig sitter en liten tunn gråhårig tant i Hornets' keps och skriker och viftar vilt tillsammans med alla andra. Små barn går upp och ner i gången tillsammans med sina pappor för att köpa chips eller sockervadd. Tonåriga flickor i höga klackar går efter köper mer öl i plastmugg till sina killar.

De som vill vara lite finare köper av försäljaren med låda på magen som skriker ICE cold MIllerBUD, MIllerBUD, MIllerBUD ICE Cooold. Hornets vinner med 94-81 efter två och en halv timme och vi går mot bilen under ett virrvarr av vägbroar där stålstöttorna formar ett surrealistiskt landskap direkt taget ur något apokalyptiskt framtidsscenario.

Öde gator

Som boende i sverige är det en självklarhet att man tar en promenad efter en ansträngande dag, särskilt om kvällen är ljum(!) som en försommarkväll och syrsorna spelar i buskarna.
Jag är absolut ensam! Trottoarerna är öde, ingen är utanför huset. I området där jag går kör man fram bilen så nära ytterdörren man kan, ofta så att den blockerar gångvägen.

Jag minns buffén på Mandarin House i Lakeside shopping center och går dit. Utvecklingen har gått framåt. I stället för bara Rootbeer, finns nu även öl att köpa. Jag undviker de inhemska sorterna och beställer en Tsingtao. På buffén finns som förra gången ångande högar av tigerräkor, jätteräkor, kräftor, krabbor i alla former; kokta stuvade stekta, friterade. Jag äter skaldjur tills det börjar klia i munnen och går sedan över till pekingankan, General Tsos kyckling och sesamkyckling. Är redigt mätt, men hittar ett stånd med sushi som är svår att motstå. Tar några rullar med avocado och tonfisk, en omelettkorg med friskt grönt sjögräs och några nori med laxrom. Det som slutligen får mig att avstå från mer är åsynen av de andra gästerna. De flesta ser ut att sväva - bakåtlutade för att balansera magen, med oproprotionerligt smala ben, oftast klädda i någon form av tält. Den framtiden vill jag inte vara med om.

Jag promenerar hemåt, den här gången möter jag faktiskt två joggare och går ända till randen av Lake Pontchartrain där jag lyssnar en stund på vågorna och ser bilarnas röda och vita lyktor sväva över vattnet på den fyrtio kilometer långa bron tvärs över sjön.

NOLA revisited

Det tar en och en halv timme i boskapsfållorna på Dulles att få komma in i the great country of freedom. Under tiden visas vackra landskapsbilder med glada människor, ofta i cowboyhatt på stora skärmar ovanför folkmassan, bara så att man inte ska tappa sugen. Mina fingeravtryck läggs till i registren, jag blir avfotograferad och noggrant utfrågad. Integritet? Pyttsan! Till slut blir jag tillönskad en trevlig vistelse och går vidare på min oddyssé. Väskan som man måste ta in i USA manuellt är borta och planet jag skulle tagit har hunnit lyfta. Här visar sig USA från sin bättre sida, Homeland security har redan bokat om mig till en annan flight och väskan kommer snabbt tillrätta - på Arlanda har man har glömt att checka in den till New Orleans så den finns i ankomsthallen i stället för transit och transporteras till mig på 20 minuter.

Jag får tillbringa tre extra timmar på flygplatsen, upptäcker att även i US kan hamburgarna vara vidriga (men fries med majjo och lite salsa är mums). Dessutom går inte planet direkt till New Orleans utan mellanlandar i Charlotte, en stad jag inte ens visste existerade. Nitton timmar och fyra landningar senare är jag framme och upptäcker att väskan inte kommit med. Det är bara fascinationen inför det faktum att jag är först i kön av fem till förlustanmälan (det var typ tio väskor på bandet) och att kvinnan som skriver den så uppenbart måste få göra saker i sin egen takt hindrar mig från att få ett utbrott. Klockan ett lokal tid är jag framme och slocknar som ett ljus trots att det är kallt i rumet och jag inte har några kläder.

Döda-djur-ben

Fläsklägg för 14 kronor kilot är fullständigt oemotståndligt. Enda problemet är hur jag ska lura barnen att äta ett dött-gris-ben med en centimetertjock, mycket synlig svål. Allt går att lösa, det här receptet har rätt klang - Thai har positiva konnotationer hos båda. Fläskläggen blir trivsamt brun och såsen härligt simmig och sprängfylld av smak. När jag serverar plockar jag loss de helt fettfria bitarna innanför svålen och lägger upp dem till barnen tillsammans med ris, gröna bönor, inlagd ingefära och chilisås. De får själva hälla såsen på riset. Inte ens när jag berättar vad det är svalnar entusiasmen. Resten av såsen används i dag som marinad för de revbensspjäll jag tänker grilla i morgon.

Pannkaka

Fläskpannkaka är något som båda barnen uppskattar massor, trots Dotters "nyttiga" inriktning. Som oftast försöker jag utmana mig själv (och dem) och sätter lite knorr. Det blir fransk fläskpannkaka och i stället för lingonsylt gör jag coleslaw och hämtar inspiration härifrån. För att få lite färg, lägger jag i den sista näven frusna tranbär i stället för morot (lingonen är slut), förväller den finstrimlade kålen, och skär tunna äppelstavar. Jag ersätter majonnäsen med smakrik rapsolja och saltar. Något som får följa med är den gröna pepparfrukten som kontrasterar med äpplena på ett intressant sätt. Tyvärr får själva ordet coleslaw båda att dra öronen åt sig och jag får nästan allt för mig själv.

Julrea

Det är nu, efter jul som man kan njuta av alla delikatesser till ett rimligt pris. Vem är det som köper rimmad oxtunga för hundra spänn kilot egentligen? Inte tillräckligt många tack och lov. Dagen efter julafton kostade den 29,90 kilot, då slog jag till. Först skrämde jag Son med den, sedan åkte den i grytan med purjo, morot och selleri som sällskap.

Som pålägg på smörgås är den minst lika god som julskinka. Gärna med pepparrot.

I kväll gör jag löksoppa på spadet från koket. Parafraserar Lisas, men använder vanlig lök, skippar potatisen och skär ner bitar av tungan. Doften av lök, dill och kummin när man häller i lite akvavit är i särklass.

...och det var det

Titta där i trädet, där är ett par kn... ehh renar. Inte riktigt vad man säger till Dotter ifall man vill ha julstämningen kvar, men det ser faktiskt ut som om Rudolph och Prancer sätter på varann när man tittar på ljusslingan som slingrar sig runt grenarna.

Natten är kall och stjärnklar, Dotter och jag går hem från Bror efter en traditionell julkväll, där fisken är god men samtalet ofta tryter. Det finns fortfarande en hel del olösta saker familj emellan och när alla kommer ihop, känns det som att trampa på ett gungfly. Vi har heller inte så många år på oss att lappa ihop det med föräldrar som närmar sig de åttio.

Hemma, utanför fönstren manifesterar sig julens sämsta sidor, en bil kör på gångvägen efter en kvinna som anser att han ägnat sig otillbörligt mer åt någon annan. Hon låter hela grannskapet veta om det och vad hon anser om honom. Han ber henne sätta sig i bilen och till slut gör hon det, när han har ödmjukat sig tillräckligt.

Det är första natten jag sover ordentligt utan att vakna och tänka på jobb.

dan före...

Minimalistisk gran i år...

Silkes julköttbullerecept (76 st)
1 tsk kryddpeppar
2 stjärnanisar
3 kryddnejlikor
ett kryddmått kanel
2 tsk mild chili
1 tsk spiskummin
2 tsk salt
1 tsk potatismjöl
En kaka Fazers "Fröig" körd till smulor i matberedaren.
1,4 kilo köttfärs
1,5 dl Carnegie porter
Mal kryddorna, blanda ihopbrödsmulor, kryddor och potatismjöl. Blanda i köttfärsen och spä med portern till bra konsistens.
Rulla och stek, rulla och stek, rulla och stek. Servera gärna med den här äppelmarmeladen och potatis.

God Jul alla!

Obducenten

Den döda fisken ligger fridfullt på skärbrädan, huvudet är vänt mot sydöst. Verktygen ligger uppradade, snart kommer diskbänken att förvandlas till ett blodbad. Karpar innehåller mängder med blod och dom har en jättelik galla som lätt läcker ut och förstör inälvorna. Det är inte bra, allt som tas ut ska in i fisksoppan.
En och en halv timme senare är fyra fiskar rensade, filéade och redo för julafton. Dotter och jag har också fixat mandelmusslor och vaniljhornen är klara sedan länge. Efter att ha slashat fisken tar jag en lång promenad och lyckas komma över en vit plastgran för halva priset. Fatta! Jag har velat ha en vit plastgran hur länge som helst. Julen kan börja!

Snart

Bonde söker fru ligger längst ner på skalan av intellektuell stimulans. Ungefär som att bädda in tänkeriet i bomull. Fast dom är gosiga. Och jag behöver lite bomull till tänkeriet, det skaver och gnisslar. Inte ens matlagningen klarar av att tillföra energi. Jag lagar håglös oxsvansragu och äter den i flera dagar, omväxlande med kokt bratwurst med surdegsbröd och Johnnys senap. JAg ahr i alla fall köpt mig en julklapp (två faktiskt). Till köket dit jag så ofta blir utlokaliserad nuförtiden när barnen lägger beslag på vardagsrummet. Säg inget.

Smetigt

Wallenbergare gör jag bara om jag får tag på billig kalvfärs vilket inte är alltför ofta. I dag var det en välkommen kompensation. På väg från jobbet missade jag att byta buss i Kista och tillbringade en timme med att kryssa i förorterna innan jag slutligen landade vid en pendeltågstation som pekade hemåt. Att åka buss är rätt kontemplativt, men det har sina gränser.
Trettio spänn för fyrahundra gram är helt rätt pris för en middag mitt i veckan. Jag använder det här receptet och kör köttfärs och hackar färskt bröd till smulor i matberedare, vevar vilt med träslev medan jag spär med grädde (provar Coops matlagningsbas 5%, vilket funkar fint) tills en rosa kletig smet bildas. Vispar ur pannan och gör en gräddsås med resten av matlagningsbasen. Barnen gillar varken ärtor eller potatismos, det blir bara kokt potatis gräddsås och lingon. Gott nog!

Julkänningen har förvandlats till närkontakt av tredje graden. I centrum pumpar man ut "Stilla natt" "Bjällerklang" och "Rudolf" lika subtilt som ett knytnävsslag i pannan.

Julkänning

På vägen hem från Köpenhamn, kliver Läderlappen och Clark Kent på planet. Även Elvis och Jimi Hendrix tycks ha vaknat till liv. Elvis somnar dock ganska snabbt, till stor lättnad för de två blonda kvinnor som sitter bredvid honom. De såg absolut inte ut att vilja prata med en avdankad rockidol, hur blond och skönlockig han än var under peruken. För ett ögonblick förvandlas världen till en grisfest.

Att flyga kan fortfarande vara magiskt, särskilt när det tidiga gryningsljuset får marken att glöda samtidigt som städernas ljus fortfarande framträder lika tydligt som om det vore mörkt. Det kompenserar till viss del plågan i att kasta sig upp klockan fem på morgonen, springa igenom duschen och frukosten för att komma i tid till planet.

Dagen efter sover jag till klockan tolv. Det är lätt när man har tonårsbarn, varav det ena dessutom medvetet håller sig under horisonten för att inte råka ut för något skoluppdrag. Senare tar jag tåget in till ett Stockholm i begynnande julrusch, inser att vinet man skrev om i en av bloggarna jag följer redan var slut på Regeringsgatan, får sedan tag på hushållsvågen (det orangea är skimrande glansigt glas i verkligheten) som jag hållit koll på sedan i somras till 45% rabatt. 550 kronor är oacceptabelt, 299 är helt ok.

På kvällen lagar jag det som måste vara köttälskarens yttersta dröm, ett kilo högrev ingnidet i kryddor, bakat i låg värme flera timmar till innertemperaturen har krupit upp til 56 grader. Ju fler timmar desto bättre. Köttstycket blir mört, saftigt och underbart rött rätt igenom. Mandelpotatis mosad med persiljerötter och Allerums XO, en tomatmarmelad och uppfrästa höstkantareller blir fint som tillbehör. Domaine du Vieux Lazaret till.

Efter jobbet

Hemkunskapsprojektet, Spanska kapitel åtta, Algebra, Svenska, starta upp Engelskaprojektet, SO, Företagsekonomi... Jag borde vara skitlycklig att De inte drar runt på stan och snattar och dricker öl.

Om jag inte vore så förbannat utmattad bara.

Världen är galen!

Nyss hört på nyheterna, sagt av en yrkesofficer: "Jag är anställd av staten för att syssla med försvarsfrågor. Nu vill dom att vi ska vara soldater också!"
Han lyckades med konststycket att se genuint förvånad ut. Undrar hur han tänkte när han valde sitt jobb?

Ett av de tydligaste inläggen jag har läst i feministdebatten finns här. Minns att det var hon som blev dömd för sexuellt ofredande när hon drog upp t-shirten i Humlegården.