Nothing

Det är nog de tre sista femtiotimmarsveckorna som gör att en promenad ensam på fredagkväll är så lockande. Raska steg, Edie Brickell och doften av multna löv är precis vad som behövs för att  hela kroppen ska spricka upp i ett leende.

Jag går genom det ljumna trygga mörkret, till den lite finare mataffären. Köper lite fint kött, några små bitar fina ostar och några fina tomater. Sedan kommer jag på att det är Halloween i helgen och köper svart pasta som jag kommer att servera med blodröd sås, orange morotsmaskar och några orangea räkfingrar. En traditionell Halloweenrätt i detta hushåll.

Jag fortsätter min spännade kväll med att öppna en gammal (2004) australiensisk Sangiovese som italofilen M har rynkat på pannan åt i åratal. Den har åldrats med visst behag, de normala körsbären har bytts mot plommon och kryddorna är lite mer framträdande. Smaken är något urvattnad, men passar perfekt till Doobidoo.
Förresten - ni som aldrig får se mig dansa - om ni såg Kim Sulocki i Doobidoo så VET ni.

Lagom till Skavlan steker jag upp köttbitarna och äter med zucchini som ugnssteks med tunna skivor av färsk vitlök, olivolja och citronzest. Mer behövs inte.

Glasriket 2010

Den nu inte längre så unge lärlingen säger att man har lätt att rota sig här. Han berättar om den amerikanske glaskonstnären Josiah McElheny som efter att ha tillbringat ett par år i Småland inte längre klarade livet i New York, utan köpte stuga här för att kunna bekämpa depressionen. Jag förstår dem.

Ett alternativ till hovmästarsås

Jag köpte lite billig krabba och en baguette i lokala butiken. Svårare behöver det inte vara ibland. Till det ville jag slå en hovmästarsås, men dillen i butiken var slut. Fryst dill är inget alternativ, men vill man ha dillsmak, är dipsås faktiskt en mycket bra källa.
Jag har alltid en liter turkisk yoghurt i kylen, ni vet den med greken på bild som fick så mycket pengar för att gå med på att föreställa turk. Den är billigare än gräddfil, håller länge och är användbar till mycket, bland annat som bas till en sås som påminner om hovmästar, men med mycket mildare syra och mjukare smak. Den här satsen åt jag nästan upp alldeles själv till krabban:

1.25 deciliter turkisk yoghurt
1-2 matskedar kallpressad rapsolja (Zetas fylig och nötig smakar fint)
2 matskedar Slotts senap (den vanliga)
En halv påse Estrellas soldip, gräslök & dill
Cirka ett kryddmått råsocker

Rör ihop oljan och yoghurten, rör i senap, socker och dippen till sist. Klart efter en kvart.

I morgon firar M och jag 7-årsjubileum. Det känns som vi träffades igår, men har känt varann en evighet.

P.S. Jag har förresten älltid varit högst misstänksam mot Dressmankostymer

Baksmällans dagar

Kanske kan man tro att människor röstar som de gör av okunnighet och rädsla, inte för att de ogillar sin nästa, men resultatet är likförbaskat deprimerande.

Enkelt

I måndags morse la jag in en fläsklägg i gjutjärnsgrytan (den som inte är Le Creuset), hällde på en skvätt vitt vin, två stjärnanis, ett gäng vitpeppar och ställde in allt i nittio grader varm ugn. När jag kom hem från jobbet, hade jag en väldoftande, gudomligt mör köttbit. Gott med lite grovt bröd och senap.

I dag - savoykål kokt i gårdagens buljong, den från fläsklägget, till angenäm konsistens, kryddad med fänkål och blandad med stekt aspsopp. Resten av köttet till.

Åh! Åh, åh.

Söndagsmorgon

Söndagsmorgonen är förvånande fri från alla mekaniska ljud när jag trampar iväg mot skogen vid tiotiden. Dotter har dragit på jobb efter att ha blåst håret i en halvtime (går inte att sova då) och Son är fortfarande däckad.
Jag är först till skogen och hinner beta av ordentligt innan resten av de gamla tanterna och farbröderna kommer. Jag skojar inte, jag är rena barnet jämfört med de jag passerar i skogen. Vi tittar snett på varann, särskilt på det man har i korgen eller plastkassen för min del. Jag får mer än min beskärda del - igen - frysen börjar bli galet full.
Son fick svampomelett när jag kom hem. Senare när de åkt till sin Mamma, fräste jag ihop en röra på svamp, zucchini, vitlök sherry och lite lite apelsinzest. Apelsinzest i mat är nytt för mig, men attans så gott.

Överflöd

Det är det här som håller mig sysselsatt på fritiden. Bara i dag kom jag hem med bjässen till höger. Ingen mask, fast i köttet och vägde tamigtusan över halvkilot. Svampplock är Zen. Man tömmer huvudet på alla tankar och fokuserar bara på att urskilja de bruna och röda hattarna i blåbärsriset, bland löven och i mossan. Kartlägger skogen runtomkring, smyger sig på dem och slutar aldrig att spana.
Det blir en del god mat också. Förutom klassikern svamp och äggröra, har jag fräst svamp i olivolja med färsk vitkål och lite vitpeppar. Svamplasagne är en höjdare, man behöver inte svart trumpetsvamp. Färsk pasta med zucchinikräm och ganska hårt stekt svamp är en utsökt förrätt.

Det absolut, absolut godaste var att ta benen från de lite större Karl Johansvamparna, skära dem på längden i smala remsor (3 mm) och torka dem i ugnen i cirka två timmar på åttio grader. Låt dem svalna. Stek dem sedan i några minuter i olivolja, lägg till en vitlöksklyfta och finhackad rosmarin på slutet. Fullständigt gudomligt. Vi åt till lammytterfilé, ugnstorkade körsbärstomater och belugalinser.

Små glädjeämnen

Retstickan slår till när jag sakta bromsar in bredvid den svettige, andfådde cyklisten klädd i shorts och självlysande reflexväst. Det räcker med att han kastar en lätt nervös sidoblick. Själv är jag klädd i jeans och t-shirt, på väg från stormarknaden med ett paket kräftor i cykelväskan. När ljuset slår om till grönt, trycker jag till, ökar synbarligen utan ansträngning i uppförsbacken och lämnar honom långt bakom mig. Han vet inte att jag har spring i benen efter ett långt cykeluppehåll och två frustrerande dagar på jobbet där jag försöker komma ikapp efter fyra veckors semester.

Åh förresten, sista dagen på semestern, var Sons första dag i nytt gymnasium. Nyss fri från feber lyckades han svimma på samlingen, spräcka skolans krossäkra fönster med bakhuvudet, sy tre stygn och ligga på observation på KS större delen av dagen. Han går omkring med vitt bandage runt huvudet och börjar bli rätt stolt över det...

...

På vägen till Lidl hittar jag en samling grynsoppar alldeles invid cykelvägen. Slemmiga rackare, svåra att fixa eftersom den klibbiga hinnan som täcker hatten måste skalas av. Men de är en av de första svampar jag har träffat på i år, så jag är beredd att göra det lilla extra.

Efter skalandet får de steka i smör. De är för fuktiga för att bli frästa, de bara kokar ihop i en simmig sky. Efter en stund, saltar jag och häller på lite torr sherry, kryddar med vitpeppar och timjan. Svampröran får vila i en skål, medan jag fräser lök, hackar tomater och låter dem bli varma tillsammans med löken. Till slut gör jag det som jag tycker är absolut godast, jag slår två ägg över alltihop och rör ihop det till en äggröra.

I dag åkte Son till sin mamma efter tre veckors samvaro med mig. Det känns ensamt. Vi har haft det bra. M skickar sin Son till kollo i morgon, snart får vi vara tillsammans.

(Bilden är länkad från Svampguiden)

Herr kantarell.

Efter regn kommer svamp. Jag skyndar mig ut i skogen, det är fler som har kommit på samma idé. Flera cyklar står uppställda vid träd och gärden. Alla har säkert sin lilla fläck som de håller koll på. Så även jag. Det är varmt och fuktigt i skogen och myggen verkar mer än lovligt svältfödda. Svampen nästan lyser med sin frånvaro, ända tills jag snubblar på ett översomrat kantarellställe. Inget som vuxit nu, men det ger i alla fall tillräckligt för kvällens middag.

Jag smälter rödlök i smör en lång stund, ökar värmen, tar ut löken ur pannan och lägger i svampen som får fräsa tills all vätska kokat in. Lite salt, vitpeppar, tillbaks med löken, en skvätt rödvin som får koka in en kort stund. Eftersom Son ville ha "den bredaste pastan", blandar jag i pappardelle parmesan och olivolja. Till slut skär jag lite parmaskinka över.

Mitt i Smala Sussieland

Jag har sett den på riktigt! Den där scenen i Smala sussie, där alla dansar på samma sätt! Campingen i Dalsland har en pub och på fredag är det "livemusik" - en man med gitarr, mikrofon och soundback samlar en hel del av traktens människor oavsett ålder. Alla dricker så mycket öl och drinkar de orkar, dansar på bordet och avslutningsvis ställer sig alla (unga) och gör - det där! Jag antar att jag är hopplöst förstörd av närheten till Stockholm nuförtiden...

Fisken nappar. Jag foliegrillar gäddan med fänkål, lök, citronsaft och några zestbitar från citronskalet.

Första kvällen

M har dragit till någons land, så jag har den första kvällen på min semester alldeles för mig själv. Klockan fyra är jag klar på jobbet och kan åka hem. Jag monterar ihop min nylagade cykel och drar till stranden. Simmar några hundra meter, läser lite bok tills jag blir riktigt sugen på att äta något.
Hemma väntar en kronärtskocka och en liten flaska champagne. Jag vispar ihop lite majonnäs. Senare vispar jag ihop lite grädde och äter med de jordgubbar jag lägger in i burken med sockerlag, de som blir över från jordgubbsaskarna.

Lösryckt

"Hej Alicia! nu är tanten full!" Den äldre damen vinglar med sin cykel och ställer sig i vägen för de två unga mammorna som försöker gå förbi. Flickan, Alicia som sitter i vagnen är måttligt road.
En pojke och en flicka ur det ryska sällskapet lägre bort i parken bryter sig ut och talar sammanbitet allvar på bänken nedanför. Flickan försöker resa sig flera gånger, men hindras av pojken. Till slut (något ologiskt) tvingar hon honom att ta hennes hand och samtalet förlöper som det ska. I övrigt ägs parken av måsarna.
Jag har ätit kräftor, blivit uttråkad av "Inglorious Basterds" och står nu med ett glas artonårig Caol Ila och gläds åt utsikten och livet i största allmänhet. Caol Ilan doftar tång på ett alldeles lagom inte alls insmickrande, men ändå lockande sätt.

Vildsint avocado- och gravlaxsallad

En avocado
Fem söta körbärstomater
Två röda chilipepparfrukter
150 gram gravad lax (i bit)
Rapsolja (Zetas nötig och fyllig)
Citronsaft

Skär avocadon i bitar. halvera tomaterna, skär laxen i kuber. Hacka chilipepparn i stora bitar. Blanda allt i en skål, häll på rapsoljan och en skvätt citron. Ät själv eller ha som förrätt till två. Koriander vore helt fantastiskt på, men jag hade ingen hemma. Halvsöt riesling eller Oppigårds Summer twist vore helt fantastiskt till, men det är bara början av veckan.

Det luktar öl

Det luktar öl i trappen hemma.
På vägen hem från jobbet möter jag två killar som luktar öl och har misstänkt blöta fläckar på byxorna. Utanför jobbet luktar det öl. Min dotter luktade så mycket öl att vi var tvungna att spola av henne innan hon förevisades som just utgången student för tjocka släkten. Det är inte mösspåtagningen som är det viktigaste längre det är att åka flak. Att åka flak är inte ett nöje längre det är ett moderna tiders dop. I det ögonblick alla klättrat upp på flaket, greppar de varsin burk öl, skakar den och sprutar ut innehållet - på varann! Det tar trettio sekunder. Jag får en glimt av Dotter, mitt på flaket, dränkt som en katt och det är två timmar kvar till de kliver av. Den enda fördelen är att de inte får i sig särskilt mycket, allt rinner ut. Som Pappa får man verkligen hålla i sig, men Dotter har slitit stenhårt i dessa tre år och kan anses vara vuxen, så mycket en sjutton på det tjugotredje kan anses vara det. För mig blir hon aldrig det, men det får vara min hemlighet.

Försommarens guldklimpar

Hurra! Färskpotatisen är under smärtgränsen. 19.90 kilot på Coop. Jag plockar noga ut de små, inte mycket större än en tumme. Det är viktigt att skalet sitter löst. Jag testar var och en av de femton genom att gnida på dem. Lossnar skalet under tummen är de godkända. Hemma skrapas de försiktigt, läggs i varmt vatten, lite salt och en dillkvist (som bara råkar finnas i frysen). Koka upp vattnet, stäng av plattan, gå och hämta tvätt. Häll av. Matjessill, gräddfil, hackad blast från salladslök, roslagsknäcke och kryddost.

Perfekt!!!

Livets njutningar

Det ilar i hela kroppen. Benen känns överfulla av energi. Jag trycker till, känner accelerationen, ett snabbt tickticktick från ettan till fyran. Centrifugalkraften i första kurvan trycker till och en ljum vind fläktar runt mina bara armar. Varje andetag suger in dofterna av våren. Lite asfalt, friska löv, damm, en kvinnas tunga parfym - och jag är på väg - vårens första allvarliga cykeltur.
Som vanligt i början vill jag mer än jag klarar, Halvvägs hemifrån efter knappt två mil är energin förbrukad. Jag blir tvungen att ta ett nödstopp på Ulriksdals café. En skogsbärstårta översållad med hallon, blåbär och röda vinbär, fylld med delikat vaniljkräm gör susen för blodsockret och jag kan börja cykla norrut längs med Mälarens strand.
Senare på kvällen väntar pulled pork till fredagsmyset. I början av veckan köpte jag två kilo fläskkarré för billigt pris och leker "här är ditt kylskåp". Måndag, karré med ädelostsås. Tisdag - "Spanska fåglar" karré fylld med ägg, syrlig inlagd gurka och ost. Onsdag, wok med färsk vitkål och karré i tunna hårdstekta skivor som efter stekning läggs i soja. Torsdag - pulled pork där de flesta av förra årets grillsåser strök med. Den serveras med den stora couscousvarianten maghraib. Till fredagen blev det en del över och jag rör ihop en guacamole, gratinerar nachos med ost och äter tillsammans med massor av jalapeños som jag köpte på bondens marknad i höstas. I glaset Oppigårds Easter Ale, hämtad ur garderoben och lagd under rinnande vatten för rätt temperatur. Jag smuttar faktiskt på ett litet glas lagrad tequila också. Ååh förresten för er som gillar deckare med lite mer än skissade karaktärer - prova Giles Blunt. Barnen? Son är och fiskar, Dotter jobbar på Grönan.

Sven Dufva

Ett vårtecken är att ligorna flyttar in och ställer till ofog. Det börjar med kråkgänget. Sedan kommer måsligan och utmanar kråkgänget om de bästa reviren. Korvkiosken är ett hett område, själva parken är sådär. De utkämpar sina duster tidigt, tidigt i soluppgången under högljutt kraxande och skränande. Efter ett tag hittar de sina ställen, tystnar och sitter och lurpassar på varann från husen.
Duvorna däremot är individualister. De upträder i par och är inte så högljudda. oftast håller de sig undan och snor omärkligt åt sig en bit här och där, mitt framför näbben på en mås eller kråka. Alla utom en. Klockan tre vaknar jag av att det trippar på balkongräcket. Jag försöker ignorera det ganska omärkliga ljudet, men det accentueras till ett krafsande som bara inte går att ignorera. Adrenalinet går i topp när det hörs ett milt "hruuu kuu huu", "hruuu kuu huu".
Sedan tidigare vet jag vad som gäller för kärlekskranka duvor: jag kastar mig ur sängen, slår upp balkongdörren med en smäll och ett brak och ser med en viss tillfredsställelse duvj*veln skrämt flaxa iväg. Tyvärr verkar inte hormonstinna duvor lära sig av erfarenhet. Den eländiga fågeln är tillbaka natten efter och drar iväg ett kärleksfullt "hruuu kuu huu" så fort den satt sig. Jag slänger mig upp igen med bultande hjärta, får in en tillfredsställande smäll när dörrblecket fastnar i kanten som skrämmer sk*ten ur Sven. Även natten efter får jag en god titt på Svens stjärtfjädrar. Den eländiga fågeln kommer även dagen efter när jag sitter febrig i soffan. Jag går och hämtar kameran. Sven tittar misstänksamt, men mitt objektiv är långt nog. När jag tagit bilden, slänger jag upp balkongdörren, rusar ut och klappar vilt i händerna. Sedan dess har det varit lugnt (peppar, peppar).

Tandem

Det finns ett marockanskt vin, som görs av en fransk vinmakare (inte helt okänd) som heter Alain Graillot. Historien säger att han var på cykelsemester i Marocko och övertalades att göra ett vin med fransk touch av en Marockansk vinmakare han träffade på vägen.

Vinet kallas för Tandem och M älskar både historien och vinet. Självklart köpte vi några flaskor när det dök upp på Systemet igen.

Eftersom vinet kommer från Marocko ville jag göra något med "lokal" anknytning. En lammbog fanns i frysen och recept på Tagine finns det gott om på nätet. Lite komplicerat blir det eftersom vinet är ganska syrligt och strävt innan det legat något år, så grytan får inte bli för söt eller för stark för att få fram det bästa hos vinet. Med en del inspiration härifrån, blev det till slut bra nog att dela med sig.

2-3 personer:
7 hekto lammbog
En burk krossade tomater (ta vad du har, Mutti är onödigt lyxigt, själv använder jag Lidls)
En stor lök
3-4 vitlöksklyftor
En kanelstång
3-4 deciliter vin (Palazzo är matlagningsfavoriten för dagen)
Två teskedar fänkålsfrön
Ett lagerblad
Lite timjan, lite rosmarin, en liten nypa peperoncino (chilipepar).
1-2 matskedar flytande buljong (jag använder Eldorado, men ta gärna fond du chef föralldel)
En tesked fisksås
Två stora tomater
7 aprikoser.
Färsk koriander

Se till att köttet har rumstemperatur. Torka av det med hushållspapper och skär det i cirka 5-6 centimeter stora bitar. Hetta upp en gjutjärnsgryta med lite rapsolja i och stek köttet i omgångar, var noga med att få stekyta.

Hacka löken och vitlöken och krossa fänkålsfröna under tiden. När köttet är brynt runt om, ta ut det och häll eventuellt av lite fett. Lägg i lök och vitlök och dra ner värmen. Fräs en stund utan att löken blir brun, rör ofta. Lägg tillbaka köttet, strö över fänkålen och häll i vinet. Låt vinet koka up så att en del av alkoholen försvinner.

Lägg i kanelstången, lagerbladet och häll på tomaterna. Tillsätt buljong och fisksås. Lämna grytan ifred på låg värme i ungefär tre och en halv timme.
Skär tomaterna i fyra delar och kärna ur dem. Om du vill vara lite Heston Blumenthalisk, passerar du innandömet och häller det i grytan. Skär de urkärnade delarna i ytterligare tre delar. Skär varje aprikos i tre delar och lägg allt i grytan. Låt koka en halvtimme till. Krydda försiktigt med chilin, den ska knappt kännas.

Under den sista halvtimmen kokar du stora couscouskulor - Moghrabiah heter de i Frebacos version som ska serveras till.
När couscousen är klar, häll på rikligt med olivolja och strö på rikligt med klippt koriander. Servera frikostigt med gryta till och självklart - Tandem.

Om man vill vara extra lyxig så här i sparristider, så är det här receptet sanslöst gott till förrätt tillsammans med en elsassisk Riesling.

Hollandäsmajonnäs

När en stor knippa vit sparris kostar 16 kronor är det sparrisfrossardags. Jag behöver något att trösta mig med när lungorna värker och febern kommer och går.
För att få ut all smak använder jag ett trick jag har läst mig till. Sparrisen skalas noggrant, men jag kastar inte spånen utan låter dem koka fem minuter först. Sedan kokar jag sparrisen i kokvattnet.
Till sparris skall det självklart vara hollandäs, men jag orkar inte ta jobbet med att koka ihop lagen och risken med att den skär sig. I stället gör jag en i majonnäsform: En äggula, saften av en halv citron, en halv tesked salt och vitpeppar blandas först. Jag fäster ihop majonnäsen med lite rapsolja för säkerhets skull, sedan vispar jag sakta ner 50 gram skirat smör. Till slut garnerar jag med några rasp apelsinskal - en väl så god ersättning för den riktiga såsen.

Gott!