Fredagsmys

Otroligt! Dotter är hemma en fredag!. Det beror i och för sig på att hon har tenta i morgon klockan 9. Jag uttrycker min kärlek genom mat och steker en kalvkotlett, gratinerar en bakpotatis med parmesanost och olivolja och lägger upp olikfärgade tomater på illgrön lättkokt savoykål. Tydliga enkla smaker som jag vet hon gillar. Bra färgkombinationer också. Till min förvåning slök hon savoykålen först "Vilken jättegod sallad!" Vad var det för någor?
Hon lär vara uppe större delen av natten och har beställt "pluggstöd": Olikfärgade pennor, linjal, chips och dip. Själv tänker jag sova gott.

Favoritfärg

Nästan självlysande står den där och framkallar små rysningar varje gång jag ser på den. M:s uppfattning om medicin. Även om den inte botar värken i halsen, är det bra mycket lättare att stå ut i närheten av en färgexplosion. M hade klätt sig i matchande kläder.
Vi åt hjortgryta kryddad med enbär, kanel, choklad och apelsin och drack gammalt vin till. Det finns inget som säger att man behöver späka sig om man är sjuk.

Visset

Den slumrande förkylningen vaknade till igen. Under en månad har den jobbagt sig från lungorna till näsan, öronen och nu tog den ett fast grepp om halsen. Jag gör mitt bästa för att inte låtsas om den, men den jäkeln är mer uppmärksamhetskrävande än en vildsint treåring.

Eftersom hela munnen är belagd med ett klibbigt  lager som skyddar mot alla smaker, drar jag till med min variant av tacokväll. En stor bit entrecôte, refried beans, guacamole och massor med röd jalapeño. Till det dricker jag en MNM från 2009. Drygt ett år i garderoben har lyft fram nejlikorna (eller är det min mun?) som passar förvånansvärt väl till det starka. Allt för att ta död på den svullna halsen.

??

Vad säger det om Sverige när Biblioteket stänger tidigare än Systembolaget?
Börjar jag bli gammal som noterar sånt?

Ensam

Jag har alltid uppskattat trance och eurodisco. Hur banalt det än kan låta så har Sash ackompanjerat en hel del viktiga insikter om min skilsmässa, och min roll i den, på den tiden det begav sig.
Just nu är det Suzy Solar som under en rask promenad klarar av att lösa upp alla spänningar och kallar fram känslan av att sväva. Jag sköter fortfarande två jobb, andrum är en överlevnadsstrategi.
Den här fredagen i "barnveckan" är jag ensam hemma som så ofta nuförtiden. Son stannar hos kompis över natten och Dotter har "faddermiddag" och sover över (förhoppningsvis) hos en kvinnlig vän. Det är intressant hur hon och hennes vänner behandlar killarna i sin omgivning förresten; de tycks betraktas med ett slags milt överseende, som en sorts maskotar. Det är rätt lustigt, för de (killarna) är alla mer än lovligt självupptagna - jag var förmodligen likadan i den åldern - undrar om de vuxna runt omkring mig var lika fulla i skratt som jag blir.
Jag passar på att experimentera lite, köper älgfärs och blandar med en brödskiva finsmulad med mixerstav. Sedan rostar jag spiskummin, fänkål och enbär i en kastrull tills de doftar och häller på frikostigt med rapsolja (Julita). Blandningen rör jag ner i färsen och spär allt med grädde till lagom konsistens. Färsen formas till biffar och jag saltar utanpå (en undersökning visar att konsistensen hos köttfärsbiff blir mycket luftigare om man inte blandar salt i färsen). Färsbiffarna äter jag tillsammans med ostgratinerad finskuren zucchini och dricker garderobslagrad Chateau la Tour de By till. Gott nog att bjuda på.

Årets sista dag

Endast iklädd ett par strumpor och blänkande svarta brogueskor går jag runt och plockar undan i lägenheten på årets sista dag. Orsaken till klädseln är att skorna är pur nya, inköpta på mellandagsrean och jag vill kolla om de kan användas i kväll. M och jag tänker avsluta året med att gå på Tombola Tragique på Orionteatern med efterföljande fest.

Meny innan:
Gravad oxfilé med avocadokräm och löjrom
Helstekt oxfilé med svampsky och italiensk potatispuré (vad gör man - oxfilé är en stor köttbit)


Soundtrack just nu: Serge Gainsbourg "Aux armes et caetera"

Gott nytt år på er alla!

Dan före dan

Jag glider sakta in i julstämning, medan jag går och köper anka (!) till annandagen, med julspellistan i lurarna. Lagom till Apocalyptica är jag där. Finnar har ett förhållande till musik som jag absolut gillar. När jag kommit hem, griljerar jag skinkan (den äppel och tranbärskokta), gör maränger så min sjuttionioåriga mamma blir glad i morgon, lägger in tre sorters strömming, gör en paté och kör en tvättstuga - det kommer att ta några dagar att bromsa in. Jag har köpt tolvårig rom och körsbär i likör för att hjälpa till.

Spellista
Carola - Nu tändas tusen juleljus
Lars vegas trio - sjömansjul på Hawaii
Apocalyptica - little drummer boy
Adolphson & Falk - Mer Jul
Anders F Rönnblom - Det är inte snön som faller
The Pogues - The fairytale of New York

För övrigt var karpen vänd mot sydöst även i år. Meddelas endast på detta sätt.

Fadd Fredag

Fyra liter Cola, två paket cigaretter och en Lipsyl. Så kan en fredagskväll se ut för en ung man med orakat utseende och ring i näsan. Man kan riktig känna att WoW står på programmet i natt. Min matkasse når i och för sig inte heller några kulinariska höjder. Efterdyningarna av gårdagens (mycket goda) julmiddag gör att jag inte är särskilt sugen på något lagat. Jag köper ekfatslagrad julmust och knastriga ostbågar. Barnen är som så ofta nu för tiden ute på egna upptåg, så jag planerar att krypa upp i soffan med en bok, ostbågar och julmust.

Nothing

Det är nog de tre sista femtiotimmarsveckorna som gör att en promenad ensam på fredagkväll är så lockande. Raska steg, Edie Brickell och doften av multna löv är precis vad som behövs för att  hela kroppen ska spricka upp i ett leende.

Jag går genom det ljumna trygga mörkret, till den lite finare mataffären. Köper lite fint kött, några små bitar fina ostar och några fina tomater. Sedan kommer jag på att det är Halloween i helgen och köper svart pasta som jag kommer att servera med blodröd sås, orange morotsmaskar och några orangea räkfingrar. En traditionell Halloweenrätt i detta hushåll.

Jag fortsätter min spännade kväll med att öppna en gammal (2004) australiensisk Sangiovese som italofilen M har rynkat på pannan åt i åratal. Den har åldrats med visst behag, de normala körsbären har bytts mot plommon och kryddorna är lite mer framträdande. Smaken är något urvattnad, men passar perfekt till Doobidoo.
Förresten - ni som aldrig får se mig dansa - om ni såg Kim Sulocki i Doobidoo så VET ni.

Lagom till Skavlan steker jag upp köttbitarna och äter med zucchini som ugnssteks med tunna skivor av färsk vitlök, olivolja och citronzest. Mer behövs inte.

Glasriket 2010

Den nu inte längre så unge lärlingen säger att man har lätt att rota sig här. Han berättar om den amerikanske glaskonstnären Josiah McElheny som efter att ha tillbringat ett par år i Småland inte längre klarade livet i New York, utan köpte stuga här för att kunna bekämpa depressionen. Jag förstår dem.

Ett alternativ till hovmästarsås

Jag köpte lite billig krabba och en baguette i lokala butiken. Svårare behöver det inte vara ibland. Till det ville jag slå en hovmästarsås, men dillen i butiken var slut. Fryst dill är inget alternativ, men vill man ha dillsmak, är dipsås faktiskt en mycket bra källa.
Jag har alltid en liter turkisk yoghurt i kylen, ni vet den med greken på bild som fick så mycket pengar för att gå med på att föreställa turk. Den är billigare än gräddfil, håller länge och är användbar till mycket, bland annat som bas till en sås som påminner om hovmästar, men med mycket mildare syra och mjukare smak. Den här satsen åt jag nästan upp alldeles själv till krabban:

1.25 deciliter turkisk yoghurt
1-2 matskedar kallpressad rapsolja (Zetas fylig och nötig smakar fint)
2 matskedar Slotts senap (den vanliga)
En halv påse Estrellas soldip, gräslök & dill
Cirka ett kryddmått råsocker

Rör ihop oljan och yoghurten, rör i senap, socker och dippen till sist. Klart efter en kvart.

I morgon firar M och jag 7-årsjubileum. Det känns som vi träffades igår, men har känt varann en evighet.

P.S. Jag har förresten älltid varit högst misstänksam mot Dressmankostymer

Baksmällans dagar

Kanske kan man tro att människor röstar som de gör av okunnighet och rädsla, inte för att de ogillar sin nästa, men resultatet är likförbaskat deprimerande.

Enkelt

I måndags morse la jag in en fläsklägg i gjutjärnsgrytan (den som inte är Le Creuset), hällde på en skvätt vitt vin, två stjärnanis, ett gäng vitpeppar och ställde in allt i nittio grader varm ugn. När jag kom hem från jobbet, hade jag en väldoftande, gudomligt mör köttbit. Gott med lite grovt bröd och senap.

I dag - savoykål kokt i gårdagens buljong, den från fläsklägget, till angenäm konsistens, kryddad med fänkål och blandad med stekt aspsopp. Resten av köttet till.

Åh! Åh, åh.

Söndagsmorgon

Söndagsmorgonen är förvånande fri från alla mekaniska ljud när jag trampar iväg mot skogen vid tiotiden. Dotter har dragit på jobb efter att ha blåst håret i en halvtime (går inte att sova då) och Son är fortfarande däckad.
Jag är först till skogen och hinner beta av ordentligt innan resten av de gamla tanterna och farbröderna kommer. Jag skojar inte, jag är rena barnet jämfört med de jag passerar i skogen. Vi tittar snett på varann, särskilt på det man har i korgen eller plastkassen för min del. Jag får mer än min beskärda del - igen - frysen börjar bli galet full.
Son fick svampomelett när jag kom hem. Senare när de åkt till sin Mamma, fräste jag ihop en röra på svamp, zucchini, vitlök sherry och lite lite apelsinzest. Apelsinzest i mat är nytt för mig, men attans så gott.

Överflöd

Det är det här som håller mig sysselsatt på fritiden. Bara i dag kom jag hem med bjässen till höger. Ingen mask, fast i köttet och vägde tamigtusan över halvkilot. Svampplock är Zen. Man tömmer huvudet på alla tankar och fokuserar bara på att urskilja de bruna och röda hattarna i blåbärsriset, bland löven och i mossan. Kartlägger skogen runtomkring, smyger sig på dem och slutar aldrig att spana.
Det blir en del god mat också. Förutom klassikern svamp och äggröra, har jag fräst svamp i olivolja med färsk vitkål och lite vitpeppar. Svamplasagne är en höjdare, man behöver inte svart trumpetsvamp. Färsk pasta med zucchinikräm och ganska hårt stekt svamp är en utsökt förrätt.

Det absolut, absolut godaste var att ta benen från de lite större Karl Johansvamparna, skära dem på längden i smala remsor (3 mm) och torka dem i ugnen i cirka två timmar på åttio grader. Låt dem svalna. Stek dem sedan i några minuter i olivolja, lägg till en vitlöksklyfta och finhackad rosmarin på slutet. Fullständigt gudomligt. Vi åt till lammytterfilé, ugnstorkade körsbärstomater och belugalinser.

Små glädjeämnen

Retstickan slår till när jag sakta bromsar in bredvid den svettige, andfådde cyklisten klädd i shorts och självlysande reflexväst. Det räcker med att han kastar en lätt nervös sidoblick. Själv är jag klädd i jeans och t-shirt, på väg från stormarknaden med ett paket kräftor i cykelväskan. När ljuset slår om till grönt, trycker jag till, ökar synbarligen utan ansträngning i uppförsbacken och lämnar honom långt bakom mig. Han vet inte att jag har spring i benen efter ett långt cykeluppehåll och två frustrerande dagar på jobbet där jag försöker komma ikapp efter fyra veckors semester.

Åh förresten, sista dagen på semestern, var Sons första dag i nytt gymnasium. Nyss fri från feber lyckades han svimma på samlingen, spräcka skolans krossäkra fönster med bakhuvudet, sy tre stygn och ligga på observation på KS större delen av dagen. Han går omkring med vitt bandage runt huvudet och börjar bli rätt stolt över det...

...

På vägen till Lidl hittar jag en samling grynsoppar alldeles invid cykelvägen. Slemmiga rackare, svåra att fixa eftersom den klibbiga hinnan som täcker hatten måste skalas av. Men de är en av de första svampar jag har träffat på i år, så jag är beredd att göra det lilla extra.

Efter skalandet får de steka i smör. De är för fuktiga för att bli frästa, de bara kokar ihop i en simmig sky. Efter en stund, saltar jag och häller på lite torr sherry, kryddar med vitpeppar och timjan. Svampröran får vila i en skål, medan jag fräser lök, hackar tomater och låter dem bli varma tillsammans med löken. Till slut gör jag det som jag tycker är absolut godast, jag slår två ägg över alltihop och rör ihop det till en äggröra.

I dag åkte Son till sin mamma efter tre veckors samvaro med mig. Det känns ensamt. Vi har haft det bra. M skickar sin Son till kollo i morgon, snart får vi vara tillsammans.

(Bilden är länkad från Svampguiden)

Herr kantarell.

Efter regn kommer svamp. Jag skyndar mig ut i skogen, det är fler som har kommit på samma idé. Flera cyklar står uppställda vid träd och gärden. Alla har säkert sin lilla fläck som de håller koll på. Så även jag. Det är varmt och fuktigt i skogen och myggen verkar mer än lovligt svältfödda. Svampen nästan lyser med sin frånvaro, ända tills jag snubblar på ett översomrat kantarellställe. Inget som vuxit nu, men det ger i alla fall tillräckligt för kvällens middag.

Jag smälter rödlök i smör en lång stund, ökar värmen, tar ut löken ur pannan och lägger i svampen som får fräsa tills all vätska kokat in. Lite salt, vitpeppar, tillbaks med löken, en skvätt rödvin som får koka in en kort stund. Eftersom Son ville ha "den bredaste pastan", blandar jag i pappardelle parmesan och olivolja. Till slut skär jag lite parmaskinka över.

Mitt i Smala Sussieland

Jag har sett den på riktigt! Den där scenen i Smala sussie, där alla dansar på samma sätt! Campingen i Dalsland har en pub och på fredag är det "livemusik" - en man med gitarr, mikrofon och soundback samlar en hel del av traktens människor oavsett ålder. Alla dricker så mycket öl och drinkar de orkar, dansar på bordet och avslutningsvis ställer sig alla (unga) och gör - det där! Jag antar att jag är hopplöst förstörd av närheten till Stockholm nuförtiden...

Fisken nappar. Jag foliegrillar gäddan med fänkål, lök, citronsaft och några zestbitar från citronskalet.

Första kvällen

M har dragit till någons land, så jag har den första kvällen på min semester alldeles för mig själv. Klockan fyra är jag klar på jobbet och kan åka hem. Jag monterar ihop min nylagade cykel och drar till stranden. Simmar några hundra meter, läser lite bok tills jag blir riktigt sugen på att äta något.
Hemma väntar en kronärtskocka och en liten flaska champagne. Jag vispar ihop lite majonnäs. Senare vispar jag ihop lite grädde och äter med de jordgubbar jag lägger in i burken med sockerlag, de som blir över från jordgubbsaskarna.