Midsommarhelgen

Ur fokus

Höstkänning?

Vaknar (naturligtvis) halv sju, fortfarande uppvarvad efter veckan. Tar tillfället i akt och läser en stund, går upp och gör färdigt strömmingsinläggningen samt röjer undan i lägenheten (ökar spänningen i mitt liv genom att smyga ut med soporna utan en tråd på kroppen). Terrar grannarna, först med "Bad Company" sedan med den genialiska kombinationen av Vanessa Paradis och Lenny Kravitz. Bestämmer att jag ska fortsätta med mera kitsch och sätter på Steve Harley och Cockney Rebel - någon som minns "Make me smile (come up and see me)"? Deras variant av "Here comes the sun" är något i särklass. Sist partystämning med Phil Collins samlade hits.

Sedan är det dags att ge sig iväg och konsumera. Sillunch, promenad, småmums, grill, tiden går bara fortare och fortare, M och jag ger oss iväg efter klockan ett, vinglar iväg på cyklar i ljus sommarnatt, precis som det skall vara.

Lördag, något avslagna, åker vi in och promenerar längs Årstaviken, från Liljeholmsbron till Eriksdalsbadet och tillbaka. På vägen till bilen möter vi ett sommarsällskap, prinsessan och regenten i sällskapet är en liten trulig flicka på cirka fem, otroligt söt i sin röda klänning, med en jättefin stråväska med två sandspadar i. Precis när vi passerar, tappar hon stråväskan på marken så att spadarna faller ut. Hon blänger på sin mamma, går vidare och slänger över axeln "Det där får DU plocka upp!". Mamman böjer sig ner utan att tveka och börjar samla ihop väskan och innehållet.

Fullt medvetet frustar jag till, tillräckligt högt för att det ska höras till sällskapet, hoppas att det ska bli en liten puff mot självinsinkt, men vet att jag förmodligen ses som en av dom där som inte fattar hur svårt det är att ha barn. Jag bjuder på det.

På kvällen fixar jag japansk mat, nudlar med marinerad kyckling, sockerärter, paprika och en sås med kycklingbuljong, risvinäger, ingefära vitlök och rödpeppar. Till det spenat i en sås av sesampasta, saké och honung. Hittar äntligen mat som får Gewürztraminer att smaka bra (ja, jag vet ooootroooligt snobbigt skrivet).

På söndag har Son födelsedagskalas, han fyller 12. Dotter gör tårta (hon är otroligt mycket mer huslig hos mamma). Son får sina Bionicles (större än han vågade hoppas på) och en ryggsäck till sommarens scoutläger. Han går undan och bygger, resten av oss försöker upprätthålla en konversation. Senare kommer de över. Det känns otroligt bra.