Äntligen fredag

"Där tog han den sista Gigåndassen"! Mm, det gjorde jag mitt framför ögonen på en velig man som ville ha tips om det godaste nya i september, men som ändå inte köpte något till slut. Den och Italienaren ska in i klädkammaren en stund. För speciella tillfällen.

När jag öppnar hissen hemma, smäller det till. Det är en annan systemkund som tappat greppet om sin påse fylld med öl. Hon hinner göra det en gång till på vägen upp. Utan att ändra en min tar hon upp kassen och kliver ur hissen. Tre våningar senare hör jag en dörr som öppnas, en smäll till och ett ljudligt stön.

Jag besöker "min" slaktare, han som sätter profetens märke på köttet och köper en gigantisk kalvkotlett till ett pris som är minst sagt överkomligt. Jag grillar den, hårdbakar en potatis och gör den godaste såsen till.

I morgon åker vi till Ulva marknad. Jag sätter grunden till en Ragù Bolognese, så att den blir färdig till vi kommer hem. Den har numera fått min egen touch med kycklinghjärtan, lite fisksås och - efter tips från Heston Blumenthal - en anings ketchup.

Återanvändning

För första gången ligger solen så lågt att den skyms av grannhusen när jag vaknar. Gräsmattan utanför är silvrig av dagg och fläckvis ser det nästan frostlikt ut. Busshållplatsen fortsätter att utmana mitt tålamod. Det finns människor som tycks totalt omedvetna om en kö och har oerhört intressanta strategier att ta sig förbi alla människorna. Prata intensivt i telefon, samtidigt som man - liksom omedvetet - ställer sig först är åtminstone lite kul.

Svampbonanzan fortsätter för fjärde dagen i rad. I dag häller jag kokande saltat vatten på en pangasiusfilé, steker blomkål och svamp och blandar med sesamolja. Sedan torkar jag av den halvkokta filén, brer på resterna av såsen från i måndags, och lägger den i en ugnspanna ovanpå svamp och blomkålsröran. 10 minuter på 250 grader, högt i ugnen så att fisken får färg, men inte så mycket att den blir överkokt.

Överflöd

Jag antar att det är samma jaktinstinkt som får andra att sätta upp huvuden av egenhändigt dödade djur på väggen, som får mig att ta bilder av de svampar jag plockar. Jag äter i alla fall upp mitt byte.Just nu är det absurt mycket svamp i kylen och då har jag ändå hackat upp alla karljohansvampar och lagt i torken. Vi äter kålpudding. Jag har köpt billig köttfärs och utgår från den godaste kålpuddingen. Uppfräst svamp ger extra fyllighet och lite råa lingon ger extra bett. Son äter så han nästan sprängs. Förresten, så här kan man göra rårörda lingon i raketfart: En deciliter färska lingon, 1,5 matsked råsocker blandas. Kör i micron i 30 sekunder rör ett par varv och ställ i kylskåp. Klart på ett par minuter.

ROI

Enligt dagspris på nätet har jag torkat ihop karljohan till ett värde av tvåhundrafemtio spänn. Svampdoften låg mycket tät över vardagsrummet i går, trots öppen balkongdörr. Men - no pain, no gain. I dag åt vi grillad kycklingklubba på svampbädd. Svampen sög åt sig det mesta kycklingspadet där den låg under klubborna. Gudomligt. Aspsopp alltså. Karljohansvampen är hårdvaluta och inlåst i bankfacket.

Skördetid

Det här är den gyllene perioden när jag kan ta en kort tur till skogen efter jobbet och komma tillbaka med väl över ett kilo svamp efter en halvtimmes plockning. Svamptorken är fylld igen. Jag räknar med att ha tjänat in den efter tio sessioner, för att inte tala om mängden av risotto ai funghi porcini jag konmmer att äta. Stensoppar torkas, Aspsoppar går ner i grytan. I dag var det svamp och brynt blomkål inspirerad av det här receptet. Jag gjorde även såsen, tillsatte lite picklad mango som jag har haft i skafferiet i evigheter och smetade den på ungnsstekt falukorv. En sån där stoppad med äppelklyftor. Mums.

Förmodligen den sista sommardagen

Det höll på att sluta innan det började. I går kollade jag däcktrycket på den lila bara för att jag ville vara en duktig bilägare. I morse visade det sig att jag inte skulle rört ventilen på vänster bak, däcket var alldeles platt. Att köpa gamla bilar har sina sidor.
Lyckligtvis, har jag min magiska klädkammare som förutom vin innehåler allt som jag har svårt att slänga, dvs allt. Där fanns också två tuber med snabbfix av punkterade bildäck. Den fungerade och jag kom iväg, mot Nynäshamn och Öja/Landsort. Jag var framme lagom till att regnet gick över och lämnade över till en underbar dag med en dramatisk blåst.

Svamptorken susar fridfullt medan jag skedar frikostigt ur en glasburk med suspekt innehåll (skyltad med Terrine Provencale) och äter det tillsammans med lite hårdbröd och inlagd gurka. Jag hittade förmodligen den sista Oppigårds Pale Summer Ale i klädkammaren, den slinker ner till. Det håller magen i schack medan svampen som jag ska ha senare till konfiteras i lugn och ro. Svampsäsongen har börjat och dagens skörd har varit god.
Jag torkar karljohansvamparna. Aspsopparna skär jag i stora bitar, kryddar med salt, fänkål och vitpeppar. Jag täcker med olja och stoppar in dem i ugnen på 150 grader för lång tid framåt, minst en timme. Svampen blir perfekt till en köttbit från Hötorgshallen, lättkokta vaxbönor slungade i olivolja och balsamvinäger och ett sju år gammalt vin som jag hittade i klädkammaren.

Pre-fredagsmys

Jag kokar melonpudding inför min och M:s middag i morgon. Ett sånt recept kan man bara inte ignorera. Det smakar... förvånansvärt bra. Prosecco i kylen - check. Gammal Aglianico på plats - check. Syditaliensk mat - recept att inspireras av - check.

Livet är gott.

Leksaker

I eftermiddags låg den äntligen där. Gordy's handgjorda handledsband till kameran. Riktigt läder - svart, riktigt vaxat band - mörkgrönt. Känns lite som ett par kraftiga skor. Lite obekvämt och stelt i början, men man vet att det kommer bli perfekt inom kort, länge.
 

Matlåda

Vad gör man när vitkålen är färskare och billigare än potatis? Förutom får i kål alltså. Så här kan man också göra kålsallad: Skär vitkålen, 3-5 hekto, i centimeterstora bitar. Släng i kokande lättsaltat vatten och koka så mycket du har lust till - 3-5 minuter. Lägg i lite finskuret grönt purjolöksblast de sista 10-30 sekunderna. Häll av och låt svalna. Rör ihop yoghurt 1,5 deciliter (den tjocka tioprocentiga), en tesked fransk senap, en redig nypa salt och en matsked kallpressad rapsolja. Blanda alltihop. Lite finklippt mynta och bockhornsklöver ger en intressant ton, men salladen är god utan. Isterband till.

Excesser

Ofta bettraktar jag mig som småsnål. Jag jagar extrapriser, jag köper utgångna varor och tycker att trettio spänn kilot för holländska tomater är skitdyrt. Sen går saker och ting överstyr. Jag går till Chez Albert som precis har fått in franska vitlökar i stora knippor. Hundraåttio spänn knippan. Hundraåttio spänn! Men jag vet hur den doftar. Det är en fyllig, rund, doft med ett svagt stråk av brinnande höstlöv. Inte en antydan till den unkna anstrykning av möglig källare som så ofta drabbar den vitlök jag köper i vanliga affärer. Det var två år jag fick händerna på en sån knippa sist och jag minns doften än. Den nya hänger i köket nu och jag kommer att glädjas åt den säkert fram till jul.
Som en bonus frågade fru Albert om jag ville ha någtra kvistar med färsk lagerblad. Om jag ville! Nu ligger några stycken i en gryta tillsammans med får, kål och svartpeppar och doftar ljuvligt gott. Den blir klar lagom tills jag går och lägger mig.

Lunch i morgon.

Skogspromenad

Det är inte samma överdåd i skogen som det var för två veckor sedan. Det gör i och för sig inte så mycket, jag har min nya kamera att leka med och lära mig, vilket tar sin tid. På vägen hem plockar jag i stället en påse champinjoner i parken. Doften som påminner om anis, ger mig en idé till en omelett. Jag steker champinjonerna kryddar med lite salt och vitpeppar, rensar tre ansjovisar som jag mosar och blandar med dillen från i går. Sedan blandar jag hacket i äggen och häller allt över champinjonerna. Son skriker inifrån vardagsrummet att det var jättegott. Han börjar bli mycket tacksam att laga till.

Mat

"Vad är det här för kött?"
"Det är Kalvhals."
"Ok, jag tar den."

Det var så det började, Jag fick hem nästan två kilo kalvhals och tänkte - skitlätt, jag gör som vanligt, googlar den och ser vad man kan göra. Det som dök upp var recept på kalvsylta. Inget man vill gå loss på när ens själs älskade ska komma på middag och man har köpt ett burdust italienskt rödvin. Alltså fick jag försätta mig i trans och lyssna till min inre kock. Så här blev det:

Jag skar bort några rediga köttstycken från benen. Benen med en hel del resterande kött på, rostades i ugnen på 250 grader. Under tiden  delade jag en lök i fjärdedelar (inklusive skal) och sotade den i en gjutjärnsgryta. I med en morot i bitar, de rostade benen, två deciliter rödvin, en skvätt fisksås, en kryddnejlika, fyra kryddpepparkorn och två lagerblad. Vatten så att det täcker. Det här fick småputtra i två timmar under lock.
Jag tog också fram ett stycke varmrökt sidfläsk (som jag ofta har liggande i frysen) formen är ungefär som en tvåtumsplanka, den vägde 300 gram enligt förpackningen. Det är viktigt att svålen är kvar.

Efter två timmar lyfte jag av locket från buljongen och den fick nu koka ihop medan vi tog en gurkdrink, den som vi fick förlagan till på Fiskebaren i Kødbyen. Ingrendiensen är vätskan från en krossad gurka, salt dill, lime och gin. Drinken toppas med några droppar olivolja som flyter vackert på ytan som små öar.

Dags att slänga in fläsket i ugnen. Svålen skär jag i romber, pepprar lite och häller på lite olja. Fläsket lindas in i folie, med t ex salvia eller lagerblad, bara svålen skall vara synlig. In i ugnen, 150 grader cirka femton minuter. Efter femton minuter ökar man värmen till 250 grader och grill. Svålen ska bli knaprig

Jag silar av buljongen, mixar den med den mjuka löken för att få den lite tjockare och låter den koka ihop lite till. Köttbitarna som jag skar av innan, steks på hög värme så att de får en bra stekyta. Ner med dem i den hopkokta buljongen en kort stund.

Under tiden kan man fixa lite tillbehör. Jag hade puré på sparrispotatis med små bitar av jordärtskocka i. När det är gjort, häller man lite (eller mycket) av såsen på tallriken, lägger upp en köttbit, en tre centimeter bred bit fläsk och lite av det kokta köttet från benen. På med purén och lite garnering. Vi tog salvia, men var överens om att lite sockerärter hade suttit fint.

Burdust italienskt vin till.

Lalla äger

Jag vet inte hur Lalla Hansson nästlade sig in i min ganska sent vaknande musiksmak där Queen, Deep Purple, Yes och Genesis utgjorde hörnstenarna. Det var antagligen via musiken i bilen. Hade man en röd Amazon från -66 med originalradion kvar och en kassettbandspelare egenhändigt hoplödd med densamma, fungerade det inte riktigt med komplex musik. Inte ens när jag hade sågat ut hatthyllan med lövsåg och satt in extra högtalare.

Lalla Hansson fick ofta följa med på nattliga körningar. Jag tänker väldigt bra bakom en ratt, det har jag alltid gjort. Den ofta lite mollstämda tonen och hans texter som handlar om uppbrott, resa och funderingar på framtiden passade perfekt in i en 20-årings sinnesstämning.

Lite senare snodde någon radion och alla kasetterna och så småningom sålde jag Amazonen. Man kan heller inte lyssna på Lalla Hanson om man ska plocka vuxenpoäng samtidigt (faktum är att man inte hinner lyssna särskilt mycket alls om man ska plocka vuxenpoäng).

Häromdagen snubblade jag över samlingen "Fabulous forty" och blev nyfiken på hur Lalla fungerar i dag. Han fick följa med på cykeln. Vilken glädje! Varm sommardag, en helt ny väg och ett rosa fönster tillbaka till 20-åringen och hans (ofta rätt naiva) känslor.

Vem kan motstå textrader som

"E-dur och E-moll och Eva-Marie"

eller

"Sju små cyklar rädda för att dö" (sjöng han verkligen så i "Nu Ska Jag Skaffa Mej En Plog"?)

Efter cykelturen avnjuter jag en kalvkotlett som i storlek liknar en bistecca fiorentina. Till den med en drös av egenplockade - bara rivna - kantareller, som har legat i 175 grader i en ugnsform nästan täckta av rapsolja, kryddade med salt, vitpeppar och lite kanel.

Grönsaker är nyttigt så jag kompletterar med en zucchini stekt med skivad vitlök och ett blad mangold. Varför mangold? Jo, för att möta upp den lilla strävheten som är kvar i en 2005 Nebbiolo som råkade ligga i en gömma hos mig...

Livet är gott

Djurliv i förorten

"Men han äter upp alla mina lunchsallader för nästa månad!" När jag kliver av cykeln och plåtar det helt bekymmerslösa rådjuret i den lilla  koloniträdgården kommer en kvinna med sin lilla dotter rusande ömsom full i skratt, ömsom maktlöst frustrerad. Efter att ha bedömt oss som ofarliga, återgår Bambi till att länsa salladsplätten.

Semester!

Köpenhamn var alldeles, alldeles underbart som vanligt. Vi hyr ett rum nära kanalen, där gatorna heter Overgaden Neden Vattnet, Bådsmansstraede eller Sankt Annae Gade. Vi äter frukost, blåbärspannkakor med sirap på Wilders Café på förmiddagen, upptäcker Köpenhamns baksida under dagen och går sedan och äter den bästa vitello tonnato italofilen M har smakat på Frankie's. Det är soligt och blåsigt och jag bränner mig ordentligt första dagen. Andra dagen återupptäcker vi Nörrebro bryghus, där man kan dricka öl nästan direkt ur bryggtanken och där de serverar smörrebröd som är precis som de borde vara.
Åhh och Kødbyens Fiskebar lyckas prestera två av de snyggaste rätter jag har sett och dessutom en gindrink med lime och gurka med små dillsmakande olivoljeöar som flyter runt i den.

Sommar

Man sätter upp tält och långbord i villaträdgårdarna. Det är skolavslutning och alla små barn klär upp sig i kostym/klänning och studentmössa och förevisas för släkten.
Det är nu ett år sedan som Barnens mammas nya kille fällde den odödliga kommentaren "det är precis som Tomten är far till alla barnen" på barnens examensfest. Jag är inte riktig säker på att hans exfrus nya kille riktigt uppskattade det absurda i det hela.
Det är lyckligtvis ett par år kvar till nästa.

Efter cykelturen grillar jag lammstek och aubergine. Auberginen smetar jag  in i en blandning av sesampasta citron och olivolja.
Till det kokar jag en en storkornig libanesisk couscous - moghrabia - och blandar med fin olivolja mynta och granatäpplekärnor. Väldigt gott med en Chianti till.

Fredagsmys

Jag är nästintill euforisk! Det var så länge sedan jag gick hem från jobbet med känslan av att ha satt punkt för veckans arbete, utan att känna att det är så oändligt mycket kvar jag borde gjort. Jag stannar kvar i den känslan, lägger mig och läser en fantasyroman i en timme i stället för att cykla (det regnar där jag bor). Son har ett "vinna eller försvinna" moment när det gäller nationella prov i matematik på tisdag, så han har - bara liiite påhejad av mig - fattat ett beslut om att stanna hemma och plugga i helgen. Vi hjälps åt med algebra och funktioner, geometri fixar han själv.
Medan jag läser om landet Deverry, kokar en revbensspjäll tillsammans med vitpeppar, lagerblad och en - säger en - kapsel kardemumma. Lagerbladen kommer förresten från en bukett inhandlad i den lokala blomsteraffären. Det är ett helt annat djup än de torkade man köper i affären.

Sedan öppnar jag en kocköl, gör en glaze på honung, soja, limeskal och -saft, tomatpuré, vitlök och frikostigt med olja. Jag rostar aubergine och sparris på elgrillen, penslar revbenspjällen med lite av glazen, låter dem få färg först och penslar ordentligt efteråt.

Till det har jag bakat potatis som jag gröper ur och blandar med ost och yoghurt och saltar frikostigt. Sedan går moset tillbaka i skalen och in i ugnen för att få ordentlig färg. Mitt husvin till, Fanta Wildberries åt Son.

Den absolut perfekta avslutnigen är den här

Någon som vet vad slimpa är för fisk förresten? Skylten låg i fiskdisken

Det är faktiskt valborg

I dag har jag gett mig själv ett uppdrag. Jag behöver köpa Cantillon. Den finns inte varsomhelst, men den finns på cykelavstånd.
Saker och ting faller på plats ibland på de mest underliga vis. En dag förra veckan uppträckte jag en flaska Southern Comfort, i skafferiet. Den hade säkert stått där i cirka tio år, det var då jag förverkligade mina drömmar om barskåp, men jag fick aldrig användning för den. Under åren hade den sakta men säkert smugit sig undan längst bak - det här indikerar hur ofta jag städar mitt skafferi.
Hursomhelst, kort efter jag hittade flaskan, läste jag ett drinkrecept som innehöll Southern Comfort och som var tillräckligt utmanande för att jag skulle bli intresserad. Receptet innehöll bland annat Lambiclikör. Till lambiclikör behövs förstås Lambic, därav uppdraget.
Den blev vackert röd och doftar härligt av surkörsbär. Strax ska jag över till M och blanda. Sedan blir det lite sill, och ännu lite senare kalvytterfilé med basilikamos och tomatkompott.
Lagom till kaffet, kan man se valborgselden från hennes balkong.

Sittfläsk

Det är fascinerande hur bara några timmar på sadeln förvandlar en ömmande bak till en (nåja) självklar koppling till tvåhjulingen. Tack och lov för det. Efter en tur på två mil sover jag som ett barn på natten igen och att se gräset förvandla allt det vidsträckta gula på ängarna till blygt grönt, se vitsipporna spricka upp längs skogsvägarna och känna doften av kor är rena lyckan för en utjobbad själ. Ilskan och frustrationen sjunker undan så smått, bra för mig och bra för min omgivning.

Innan jag ger mig ut, bryner jag en fläskkarré i gjutjärnsgrytan, sotar lök, kryddar med chili, lagerblad koriander och stjärnanis. I med en tomatburk, sedan lämnar jag allt att puttra. Fläskkarrén är perfekt när jag kommer tillbaka efter drygt en och en halv timme. Såsen for en uppfräschning av vitlök, salt vitpeppar och lite fisksås. Eftersom jag dricker italienskt vin, får det bli bavette till.

Min variant av gubbröra

Koka äggen.
Skär under tiden matjessillen i små bitar. Finhacka purjolöken och blanda ner den i sillhacket. rör ihop med crème fraîche, yoghurt och oljan. Finhacka dillen (hela kvisten, det ger mer smak). Äggen har nu hunnit koka och svalna i kallvatten. Skala dem och hacka er dem i röran. Mal ner svartpeppar efter smak.

Gå ner till tvättstugan med barnens lakan och handdukar. När du kommer upp, häll upp en Mohawk vs Goldings, ta fram tunt knäckebröd och röran. Skopa upp den i stora sjok.





1 burk matjessill,
2 kokta ägg,
7 centimeter purjolök (det gröna)
1 dl crème fraîche
1 dl turkisk yoghurt
1 msk kallpressad rapsolja

En dillkvist
Nymald svartpeppar

Dymmelonsdag

Dom där rackarna väckte mig klockan fyra i morse tillsammans med grusblåsarna. Det har sina sidor att bo i tätort.
I kväll börjar påsken för mig, jag tänkte lyxa till det med att beställa anka från det lokala Thai/Kinahaket. Anka med citronsås lät gott. Hela anrättningen doftade söt citronkaka och bestod av gråa tunna skivor av anka varvade med citronskivor och täckta av gul, söt sås. Glad Påsk!

Hjärteangelägenhet

Det är inte min barnvecka, men på vägen ut på min raska fredags-efter-jobbet-promenad träffar jag på Son, numera med små spretiga strån på överläppen i sällskap med sina kompisar, även de med små spretiga strån på överläppen. Trots sina snart sjutton är han fortfarande kramig och totalt säker i det. Jag är lyckligt lottad.

Innan jag går ut, sätter jag igång en ragú. Eftersom jag är ensam blir det på kycklinghjärtan. Det finns få saker som ger en sådan fyllighet i såsen som kycklinghjärtan.

Fredagsmys

Otroligt! Dotter är hemma en fredag!. Det beror i och för sig på att hon har tenta i morgon klockan 9. Jag uttrycker min kärlek genom mat och steker en kalvkotlett, gratinerar en bakpotatis med parmesanost och olivolja och lägger upp olikfärgade tomater på illgrön lättkokt savoykål. Tydliga enkla smaker som jag vet hon gillar. Bra färgkombinationer också. Till min förvåning slök hon savoykålen först "Vilken jättegod sallad!" Vad var det för någor?
Hon lär vara uppe större delen av natten och har beställt "pluggstöd": Olikfärgade pennor, linjal, chips och dip. Själv tänker jag sova gott.

Favoritfärg

Nästan självlysande står den där och framkallar små rysningar varje gång jag ser på den. M:s uppfattning om medicin. Även om den inte botar värken i halsen, är det bra mycket lättare att stå ut i närheten av en färgexplosion. M hade klätt sig i matchande kläder.
Vi åt hjortgryta kryddad med enbär, kanel, choklad och apelsin och drack gammalt vin till. Det finns inget som säger att man behöver späka sig om man är sjuk.

Visset

Den slumrande förkylningen vaknade till igen. Under en månad har den jobbagt sig från lungorna till näsan, öronen och nu tog den ett fast grepp om halsen. Jag gör mitt bästa för att inte låtsas om den, men den jäkeln är mer uppmärksamhetskrävande än en vildsint treåring.

Eftersom hela munnen är belagd med ett klibbigt  lager som skyddar mot alla smaker, drar jag till med min variant av tacokväll. En stor bit entrecôte, refried beans, guacamole och massor med röd jalapeño. Till det dricker jag en MNM från 2009. Drygt ett år i garderoben har lyft fram nejlikorna (eller är det min mun?) som passar förvånansvärt väl till det starka. Allt för att ta död på den svullna halsen.

??

Vad säger det om Sverige när Biblioteket stänger tidigare än Systembolaget?
Börjar jag bli gammal som noterar sånt?

Ensam

Jag har alltid uppskattat trance och eurodisco. Hur banalt det än kan låta så har Sash ackompanjerat en hel del viktiga insikter om min skilsmässa, och min roll i den, på den tiden det begav sig.
Just nu är det Suzy Solar som under en rask promenad klarar av att lösa upp alla spänningar och kallar fram känslan av att sväva. Jag sköter fortfarande två jobb, andrum är en överlevnadsstrategi.
Den här fredagen i "barnveckan" är jag ensam hemma som så ofta nuförtiden. Son stannar hos kompis över natten och Dotter har "faddermiddag" och sover över (förhoppningsvis) hos en kvinnlig vän. Det är intressant hur hon och hennes vänner behandlar killarna i sin omgivning förresten; de tycks betraktas med ett slags milt överseende, som en sorts maskotar. Det är rätt lustigt, för de (killarna) är alla mer än lovligt självupptagna - jag var förmodligen likadan i den åldern - undrar om de vuxna runt omkring mig var lika fulla i skratt som jag blir.
Jag passar på att experimentera lite, köper älgfärs och blandar med en brödskiva finsmulad med mixerstav. Sedan rostar jag spiskummin, fänkål och enbär i en kastrull tills de doftar och häller på frikostigt med rapsolja (Julita). Blandningen rör jag ner i färsen och spär allt med grädde till lagom konsistens. Färsen formas till biffar och jag saltar utanpå (en undersökning visar att konsistensen hos köttfärsbiff blir mycket luftigare om man inte blandar salt i färsen). Färsbiffarna äter jag tillsammans med ostgratinerad finskuren zucchini och dricker garderobslagrad Chateau la Tour de By till. Gott nog att bjuda på.

Årets sista dag

Endast iklädd ett par strumpor och blänkande svarta brogueskor går jag runt och plockar undan i lägenheten på årets sista dag. Orsaken till klädseln är att skorna är pur nya, inköpta på mellandagsrean och jag vill kolla om de kan användas i kväll. M och jag tänker avsluta året med att gå på Tombola Tragique på Orionteatern med efterföljande fest.

Meny innan:
Gravad oxfilé med avocadokräm och löjrom
Helstekt oxfilé med svampsky och italiensk potatispuré (vad gör man - oxfilé är en stor köttbit)


Soundtrack just nu: Serge Gainsbourg "Aux armes et caetera"

Gott nytt år på er alla!

Dan före dan

Jag glider sakta in i julstämning, medan jag går och köper anka (!) till annandagen, med julspellistan i lurarna. Lagom till Apocalyptica är jag där. Finnar har ett förhållande till musik som jag absolut gillar. När jag kommit hem, griljerar jag skinkan (den äppel och tranbärskokta), gör maränger så min sjuttionioåriga mamma blir glad i morgon, lägger in tre sorters strömming, gör en paté och kör en tvättstuga - det kommer att ta några dagar att bromsa in. Jag har köpt tolvårig rom och körsbär i likör för att hjälpa till.

Spellista
Carola - Nu tändas tusen juleljus
Lars vegas trio - sjömansjul på Hawaii
Apocalyptica - little drummer boy
Adolphson & Falk - Mer Jul
Anders F Rönnblom - Det är inte snön som faller
The Pogues - The fairytale of New York

För övrigt var karpen vänd mot sydöst även i år. Meddelas endast på detta sätt.

Fadd Fredag

Fyra liter Cola, två paket cigaretter och en Lipsyl. Så kan en fredagskväll se ut för en ung man med orakat utseende och ring i näsan. Man kan riktig känna att WoW står på programmet i natt. Min matkasse når i och för sig inte heller några kulinariska höjder. Efterdyningarna av gårdagens (mycket goda) julmiddag gör att jag inte är särskilt sugen på något lagat. Jag köper ekfatslagrad julmust och knastriga ostbågar. Barnen är som så ofta nu för tiden ute på egna upptåg, så jag planerar att krypa upp i soffan med en bok, ostbågar och julmust.

Nothing

Det är nog de tre sista femtiotimmarsveckorna som gör att en promenad ensam på fredagkväll är så lockande. Raska steg, Edie Brickell och doften av multna löv är precis vad som behövs för att  hela kroppen ska spricka upp i ett leende.

Jag går genom det ljumna trygga mörkret, till den lite finare mataffären. Köper lite fint kött, några små bitar fina ostar och några fina tomater. Sedan kommer jag på att det är Halloween i helgen och köper svart pasta som jag kommer att servera med blodröd sås, orange morotsmaskar och några orangea räkfingrar. En traditionell Halloweenrätt i detta hushåll.

Jag fortsätter min spännade kväll med att öppna en gammal (2004) australiensisk Sangiovese som italofilen M har rynkat på pannan åt i åratal. Den har åldrats med visst behag, de normala körsbären har bytts mot plommon och kryddorna är lite mer framträdande. Smaken är något urvattnad, men passar perfekt till Doobidoo.
Förresten - ni som aldrig får se mig dansa - om ni såg Kim Sulocki i Doobidoo så VET ni.

Lagom till Skavlan steker jag upp köttbitarna och äter med zucchini som ugnssteks med tunna skivor av färsk vitlök, olivolja och citronzest. Mer behövs inte.

Glasriket 2010

Den nu inte längre så unge lärlingen säger att man har lätt att rota sig här. Han berättar om den amerikanske glaskonstnären Josiah McElheny som efter att ha tillbringat ett par år i Småland inte längre klarade livet i New York, utan köpte stuga här för att kunna bekämpa depressionen. Jag förstår dem.

Ett alternativ till hovmästarsås

Jag köpte lite billig krabba och en baguette i lokala butiken. Svårare behöver det inte vara ibland. Till det ville jag slå en hovmästarsås, men dillen i butiken var slut. Fryst dill är inget alternativ, men vill man ha dillsmak, är dipsås faktiskt en mycket bra källa.
Jag har alltid en liter turkisk yoghurt i kylen, ni vet den med greken på bild som fick så mycket pengar för att gå med på att föreställa turk. Den är billigare än gräddfil, håller länge och är användbar till mycket, bland annat som bas till en sås som påminner om hovmästar, men med mycket mildare syra och mjukare smak. Den här satsen åt jag nästan upp alldeles själv till krabban:

1.25 deciliter turkisk yoghurt
1-2 matskedar kallpressad rapsolja (Zetas fylig och nötig smakar fint)
2 matskedar Slotts senap (den vanliga)
En halv påse Estrellas soldip, gräslök & dill
Cirka ett kryddmått råsocker

Rör ihop oljan och yoghurten, rör i senap, socker och dippen till sist. Klart efter en kvart.

I morgon firar M och jag 7-årsjubileum. Det känns som vi träffades igår, men har känt varann en evighet.

P.S. Jag har förresten älltid varit högst misstänksam mot Dressmankostymer

Baksmällans dagar

Kanske kan man tro att människor röstar som de gör av okunnighet och rädsla, inte för att de ogillar sin nästa, men resultatet är likförbaskat deprimerande.

Enkelt

I måndags morse la jag in en fläsklägg i gjutjärnsgrytan (den som inte är Le Creuset), hällde på en skvätt vitt vin, två stjärnanis, ett gäng vitpeppar och ställde in allt i nittio grader varm ugn. När jag kom hem från jobbet, hade jag en väldoftande, gudomligt mör köttbit. Gott med lite grovt bröd och senap.

I dag - savoykål kokt i gårdagens buljong, den från fläsklägget, till angenäm konsistens, kryddad med fänkål och blandad med stekt aspsopp. Resten av köttet till.

Åh! Åh, åh.

Söndagsmorgon

Söndagsmorgonen är förvånande fri från alla mekaniska ljud när jag trampar iväg mot skogen vid tiotiden. Dotter har dragit på jobb efter att ha blåst håret i en halvtime (går inte att sova då) och Son är fortfarande däckad.
Jag är först till skogen och hinner beta av ordentligt innan resten av de gamla tanterna och farbröderna kommer. Jag skojar inte, jag är rena barnet jämfört med de jag passerar i skogen. Vi tittar snett på varann, särskilt på det man har i korgen eller plastkassen för min del. Jag får mer än min beskärda del - igen - frysen börjar bli galet full.
Son fick svampomelett när jag kom hem. Senare när de åkt till sin Mamma, fräste jag ihop en röra på svamp, zucchini, vitlök sherry och lite lite apelsinzest. Apelsinzest i mat är nytt för mig, men attans så gott.

Överflöd

Det är det här som håller mig sysselsatt på fritiden. Bara i dag kom jag hem med bjässen till höger. Ingen mask, fast i köttet och vägde tamigtusan över halvkilot. Svampplock är Zen. Man tömmer huvudet på alla tankar och fokuserar bara på att urskilja de bruna och röda hattarna i blåbärsriset, bland löven och i mossan. Kartlägger skogen runtomkring, smyger sig på dem och slutar aldrig att spana.
Det blir en del god mat också. Förutom klassikern svamp och äggröra, har jag fräst svamp i olivolja med färsk vitkål och lite vitpeppar. Svamplasagne är en höjdare, man behöver inte svart trumpetsvamp. Färsk pasta med zucchinikräm och ganska hårt stekt svamp är en utsökt förrätt.

Det absolut, absolut godaste var att ta benen från de lite större Karl Johansvamparna, skära dem på längden i smala remsor (3 mm) och torka dem i ugnen i cirka två timmar på åttio grader. Låt dem svalna. Stek dem sedan i några minuter i olivolja, lägg till en vitlöksklyfta och finhackad rosmarin på slutet. Fullständigt gudomligt. Vi åt till lammytterfilé, ugnstorkade körsbärstomater och belugalinser.

Små glädjeämnen

Retstickan slår till när jag sakta bromsar in bredvid den svettige, andfådde cyklisten klädd i shorts och självlysande reflexväst. Det räcker med att han kastar en lätt nervös sidoblick. Själv är jag klädd i jeans och t-shirt, på väg från stormarknaden med ett paket kräftor i cykelväskan. När ljuset slår om till grönt, trycker jag till, ökar synbarligen utan ansträngning i uppförsbacken och lämnar honom långt bakom mig. Han vet inte att jag har spring i benen efter ett långt cykeluppehåll och två frustrerande dagar på jobbet där jag försöker komma ikapp efter fyra veckors semester.

Åh förresten, sista dagen på semestern, var Sons första dag i nytt gymnasium. Nyss fri från feber lyckades han svimma på samlingen, spräcka skolans krossäkra fönster med bakhuvudet, sy tre stygn och ligga på observation på KS större delen av dagen. Han går omkring med vitt bandage runt huvudet och börjar bli rätt stolt över det...

...

På vägen till Lidl hittar jag en samling grynsoppar alldeles invid cykelvägen. Slemmiga rackare, svåra att fixa eftersom den klibbiga hinnan som täcker hatten måste skalas av. Men de är en av de första svampar jag har träffat på i år, så jag är beredd att göra det lilla extra.

Efter skalandet får de steka i smör. De är för fuktiga för att bli frästa, de bara kokar ihop i en simmig sky. Efter en stund, saltar jag och häller på lite torr sherry, kryddar med vitpeppar och timjan. Svampröran får vila i en skål, medan jag fräser lök, hackar tomater och låter dem bli varma tillsammans med löken. Till slut gör jag det som jag tycker är absolut godast, jag slår två ägg över alltihop och rör ihop det till en äggröra.

I dag åkte Son till sin mamma efter tre veckors samvaro med mig. Det känns ensamt. Vi har haft det bra. M skickar sin Son till kollo i morgon, snart får vi vara tillsammans.

(Bilden är länkad från Svampguiden)

Herr kantarell.

Efter regn kommer svamp. Jag skyndar mig ut i skogen, det är fler som har kommit på samma idé. Flera cyklar står uppställda vid träd och gärden. Alla har säkert sin lilla fläck som de håller koll på. Så även jag. Det är varmt och fuktigt i skogen och myggen verkar mer än lovligt svältfödda. Svampen nästan lyser med sin frånvaro, ända tills jag snubblar på ett översomrat kantarellställe. Inget som vuxit nu, men det ger i alla fall tillräckligt för kvällens middag.

Jag smälter rödlök i smör en lång stund, ökar värmen, tar ut löken ur pannan och lägger i svampen som får fräsa tills all vätska kokat in. Lite salt, vitpeppar, tillbaks med löken, en skvätt rödvin som får koka in en kort stund. Eftersom Son ville ha "den bredaste pastan", blandar jag i pappardelle parmesan och olivolja. Till slut skär jag lite parmaskinka över.

Mitt i Smala Sussieland

Jag har sett den på riktigt! Den där scenen i Smala sussie, där alla dansar på samma sätt! Campingen i Dalsland har en pub och på fredag är det "livemusik" - en man med gitarr, mikrofon och soundback samlar en hel del av traktens människor oavsett ålder. Alla dricker så mycket öl och drinkar de orkar, dansar på bordet och avslutningsvis ställer sig alla (unga) och gör - det där! Jag antar att jag är hopplöst förstörd av närheten till Stockholm nuförtiden...

Fisken nappar. Jag foliegrillar gäddan med fänkål, lök, citronsaft och några zestbitar från citronskalet.

Första kvällen

M har dragit till någons land, så jag har den första kvällen på min semester alldeles för mig själv. Klockan fyra är jag klar på jobbet och kan åka hem. Jag monterar ihop min nylagade cykel och drar till stranden. Simmar några hundra meter, läser lite bok tills jag blir riktigt sugen på att äta något.
Hemma väntar en kronärtskocka och en liten flaska champagne. Jag vispar ihop lite majonnäs. Senare vispar jag ihop lite grädde och äter med de jordgubbar jag lägger in i burken med sockerlag, de som blir över från jordgubbsaskarna.

Lösryckt

"Hej Alicia! nu är tanten full!" Den äldre damen vinglar med sin cykel och ställer sig i vägen för de två unga mammorna som försöker gå förbi. Flickan, Alicia som sitter i vagnen är måttligt road.
En pojke och en flicka ur det ryska sällskapet lägre bort i parken bryter sig ut och talar sammanbitet allvar på bänken nedanför. Flickan försöker resa sig flera gånger, men hindras av pojken. Till slut (något ologiskt) tvingar hon honom att ta hennes hand och samtalet förlöper som det ska. I övrigt ägs parken av måsarna.
Jag har ätit kräftor, blivit uttråkad av "Inglorious Basterds" och står nu med ett glas artonårig Caol Ila och gläds åt utsikten och livet i största allmänhet. Caol Ilan doftar tång på ett alldeles lagom inte alls insmickrande, men ändå lockande sätt.

Vildsint avocado- och gravlaxsallad

En avocado
Fem söta körbärstomater
Två röda chilipepparfrukter
150 gram gravad lax (i bit)
Rapsolja (Zetas nötig och fyllig)
Citronsaft

Skär avocadon i bitar. halvera tomaterna, skär laxen i kuber. Hacka chilipepparn i stora bitar. Blanda allt i en skål, häll på rapsoljan och en skvätt citron. Ät själv eller ha som förrätt till två. Koriander vore helt fantastiskt på, men jag hade ingen hemma. Halvsöt riesling eller Oppigårds Summer twist vore helt fantastiskt till, men det är bara början av veckan.

Det luktar öl

Det luktar öl i trappen hemma.
På vägen hem från jobbet möter jag två killar som luktar öl och har misstänkt blöta fläckar på byxorna. Utanför jobbet luktar det öl. Min dotter luktade så mycket öl att vi var tvungna att spola av henne innan hon förevisades som just utgången student för tjocka släkten. Det är inte mösspåtagningen som är det viktigaste längre det är att åka flak. Att åka flak är inte ett nöje längre det är ett moderna tiders dop. I det ögonblick alla klättrat upp på flaket, greppar de varsin burk öl, skakar den och sprutar ut innehållet - på varann! Det tar trettio sekunder. Jag får en glimt av Dotter, mitt på flaket, dränkt som en katt och det är två timmar kvar till de kliver av. Den enda fördelen är att de inte får i sig särskilt mycket, allt rinner ut. Som Pappa får man verkligen hålla i sig, men Dotter har slitit stenhårt i dessa tre år och kan anses vara vuxen, så mycket en sjutton på det tjugotredje kan anses vara det. För mig blir hon aldrig det, men det får vara min hemlighet.