Ajsomfan!

Tanden som jag haft känningar av i en vecka har nu bestämt sig för att jävlas på riktigt. Smärtan gör mig tidvis kallsvettig, halva munnen är svullen, den andra halvan kliar. Jag hängde på låset (läs telefonen) till tandläkarmottagningen och fick tid en halvtimme efter att ha vaknat ur den sista oroliga slummern. Jag har drömt om läkare hela natten, dock om ögonläkare - kan inte riktigt förstå sambandet. Att springa ur sängen med feber och värkande huvud och till råga på allt få hårda kantiga saker stoppade i munnen (röntgen) fick svetten att bryta ut ordentligt. "Du ser inte ut att må bra" sa tandläkaren "Hur är det"?

Hon var trevlig, så jag försökte på ett artigt sätt att förklara att det förmodligen är naturligt att svettas efter sömnlös natt, med feber och infekterad mun där man trycker in en vass kant där det gör ont som mest. Hon var nog mer intresserad av om jag lider av tandläkarskräck, det tycks stå högt på deras lista.

Nu ska jag försöka hitta något flytande att äta, värken går inte ner förrän penicillinet börjar göra sitt jobb. Det tar nog nån dag och minsta stöt mot tanden är som ett hammarslag. Recept på goda släta soppor någon?

Nästa vecka ska den ut!