Försommarens guldklimpar

Hurra! Färskpotatisen är under smärtgränsen. 19.90 kilot på Coop. Jag plockar noga ut de små, inte mycket större än en tumme. Det är viktigt att skalet sitter löst. Jag testar var och en av de femton genom att gnida på dem. Lossnar skalet under tummen är de godkända. Hemma skrapas de försiktigt, läggs i varmt vatten, lite salt och en dillkvist (som bara råkar finnas i frysen). Koka upp vattnet, stäng av plattan, gå och hämta tvätt. Häll av. Matjessill, gräddfil, hackad blast från salladslök, roslagsknäcke och kryddost.

Perfekt!!!

Livets njutningar

Det ilar i hela kroppen. Benen känns överfulla av energi. Jag trycker till, känner accelerationen, ett snabbt tickticktick från ettan till fyran. Centrifugalkraften i första kurvan trycker till och en ljum vind fläktar runt mina bara armar. Varje andetag suger in dofterna av våren. Lite asfalt, friska löv, damm, en kvinnas tunga parfym - och jag är på väg - vårens första allvarliga cykeltur.
Som vanligt i början vill jag mer än jag klarar, Halvvägs hemifrån efter knappt två mil är energin förbrukad. Jag blir tvungen att ta ett nödstopp på Ulriksdals café. En skogsbärstårta översållad med hallon, blåbär och röda vinbär, fylld med delikat vaniljkräm gör susen för blodsockret och jag kan börja cykla norrut längs med Mälarens strand.
Senare på kvällen väntar pulled pork till fredagsmyset. I början av veckan köpte jag två kilo fläskkarré för billigt pris och leker "här är ditt kylskåp". Måndag, karré med ädelostsås. Tisdag - "Spanska fåglar" karré fylld med ägg, syrlig inlagd gurka och ost. Onsdag, wok med färsk vitkål och karré i tunna hårdstekta skivor som efter stekning läggs i soja. Torsdag - pulled pork där de flesta av förra årets grillsåser strök med. Den serveras med den stora couscousvarianten maghraib. Till fredagen blev det en del över och jag rör ihop en guacamole, gratinerar nachos med ost och äter tillsammans med massor av jalapeños som jag köpte på bondens marknad i höstas. I glaset Oppigårds Easter Ale, hämtad ur garderoben och lagd under rinnande vatten för rätt temperatur. Jag smuttar faktiskt på ett litet glas lagrad tequila också. Ååh förresten för er som gillar deckare med lite mer än skissade karaktärer - prova Giles Blunt. Barnen? Son är och fiskar, Dotter jobbar på Grönan.

Sven Dufva

Ett vårtecken är att ligorna flyttar in och ställer till ofog. Det börjar med kråkgänget. Sedan kommer måsligan och utmanar kråkgänget om de bästa reviren. Korvkiosken är ett hett område, själva parken är sådär. De utkämpar sina duster tidigt, tidigt i soluppgången under högljutt kraxande och skränande. Efter ett tag hittar de sina ställen, tystnar och sitter och lurpassar på varann från husen.
Duvorna däremot är individualister. De upträder i par och är inte så högljudda. oftast håller de sig undan och snor omärkligt åt sig en bit här och där, mitt framför näbben på en mås eller kråka. Alla utom en. Klockan tre vaknar jag av att det trippar på balkongräcket. Jag försöker ignorera det ganska omärkliga ljudet, men det accentueras till ett krafsande som bara inte går att ignorera. Adrenalinet går i topp när det hörs ett milt "hruuu kuu huu", "hruuu kuu huu".
Sedan tidigare vet jag vad som gäller för kärlekskranka duvor: jag kastar mig ur sängen, slår upp balkongdörren med en smäll och ett brak och ser med en viss tillfredsställelse duvj*veln skrämt flaxa iväg. Tyvärr verkar inte hormonstinna duvor lära sig av erfarenhet. Den eländiga fågeln är tillbaka natten efter och drar iväg ett kärleksfullt "hruuu kuu huu" så fort den satt sig. Jag slänger mig upp igen med bultande hjärta, får in en tillfredsställande smäll när dörrblecket fastnar i kanten som skrämmer sk*ten ur Sven. Även natten efter får jag en god titt på Svens stjärtfjädrar. Den eländiga fågeln kommer även dagen efter när jag sitter febrig i soffan. Jag går och hämtar kameran. Sven tittar misstänksamt, men mitt objektiv är långt nog. När jag tagit bilden, slänger jag upp balkongdörren, rusar ut och klappar vilt i händerna. Sedan dess har det varit lugnt (peppar, peppar).

Tandem

Det finns ett marockanskt vin, som görs av en fransk vinmakare (inte helt okänd) som heter Alain Graillot. Historien säger att han var på cykelsemester i Marocko och övertalades att göra ett vin med fransk touch av en Marockansk vinmakare han träffade på vägen.

Vinet kallas för Tandem och M älskar både historien och vinet. Självklart köpte vi några flaskor när det dök upp på Systemet igen.

Eftersom vinet kommer från Marocko ville jag göra något med "lokal" anknytning. En lammbog fanns i frysen och recept på Tagine finns det gott om på nätet. Lite komplicerat blir det eftersom vinet är ganska syrligt och strävt innan det legat något år, så grytan får inte bli för söt eller för stark för att få fram det bästa hos vinet. Med en del inspiration härifrån, blev det till slut bra nog att dela med sig.

2-3 personer:
7 hekto lammbog
En burk krossade tomater (ta vad du har, Mutti är onödigt lyxigt, själv använder jag Lidls)
En stor lök
3-4 vitlöksklyftor
En kanelstång
3-4 deciliter vin (Palazzo är matlagningsfavoriten för dagen)
Två teskedar fänkålsfrön
Ett lagerblad
Lite timjan, lite rosmarin, en liten nypa peperoncino (chilipepar).
1-2 matskedar flytande buljong (jag använder Eldorado, men ta gärna fond du chef föralldel)
En tesked fisksås
Två stora tomater
7 aprikoser.
Färsk koriander

Se till att köttet har rumstemperatur. Torka av det med hushållspapper och skär det i cirka 5-6 centimeter stora bitar. Hetta upp en gjutjärnsgryta med lite rapsolja i och stek köttet i omgångar, var noga med att få stekyta.

Hacka löken och vitlöken och krossa fänkålsfröna under tiden. När köttet är brynt runt om, ta ut det och häll eventuellt av lite fett. Lägg i lök och vitlök och dra ner värmen. Fräs en stund utan att löken blir brun, rör ofta. Lägg tillbaka köttet, strö över fänkålen och häll i vinet. Låt vinet koka up så att en del av alkoholen försvinner.

Lägg i kanelstången, lagerbladet och häll på tomaterna. Tillsätt buljong och fisksås. Lämna grytan ifred på låg värme i ungefär tre och en halv timme.
Skär tomaterna i fyra delar och kärna ur dem. Om du vill vara lite Heston Blumenthalisk, passerar du innandömet och häller det i grytan. Skär de urkärnade delarna i ytterligare tre delar. Skär varje aprikos i tre delar och lägg allt i grytan. Låt koka en halvtimme till. Krydda försiktigt med chilin, den ska knappt kännas.

Under den sista halvtimmen kokar du stora couscouskulor - Moghrabiah heter de i Frebacos version som ska serveras till.
När couscousen är klar, häll på rikligt med olivolja och strö på rikligt med klippt koriander. Servera frikostigt med gryta till och självklart - Tandem.

Om man vill vara extra lyxig så här i sparristider, så är det här receptet sanslöst gott till förrätt tillsammans med en elsassisk Riesling.

Hollandäsmajonnäs

När en stor knippa vit sparris kostar 16 kronor är det sparrisfrossardags. Jag behöver något att trösta mig med när lungorna värker och febern kommer och går.
För att få ut all smak använder jag ett trick jag har läst mig till. Sparrisen skalas noggrant, men jag kastar inte spånen utan låter dem koka fem minuter först. Sedan kokar jag sparrisen i kokvattnet.
Till sparris skall det självklart vara hollandäs, men jag orkar inte ta jobbet med att koka ihop lagen och risken med att den skär sig. I stället gör jag en i majonnäsform: En äggula, saften av en halv citron, en halv tesked salt och vitpeppar blandas först. Jag fäster ihop majonnäsen med lite rapsolja för säkerhets skull, sedan vispar jag sakta ner 50 gram skirat smör. Till slut garnerar jag med några rasp apelsinskal - en väl så god ersättning för den riktiga såsen.

Gott!

Var är blåsorkestern?

Första maj väcks jag redan klockan nio av ett soundcheck i parken. Det är inte odelat bekvämt eftersom jag sover med ena ögat öppet när Dotter är ute och festar. Snäll som hon är, SMSar hon tjugo över tre att hon är på väg hem. Sedan hinner jag knappt somna om innan jag en timme senare hör henne tömma kylskåpet.

Efter det kan jag somna tryggt. Klockan tio kommer det sedvanliga förstamajtåget nedanför fönstren. Det blir glesare och glesare år från år, kanske bara 40 personer. Barnvagnarna har bytts ut mot permobiler. I stället för den sedvanliga blåsorkestern åtföljs tåget av sambarytmer, skapade av två trumslagare som går i täten. Att det är en trend bekräftas när jag tillsammans med Son hamnar på Götgatan och möter förstamajtåget från Medborgarplatsen. Dock räcker det inte ens med ett tiotal slagverkare för att väcka tåget till liv, man vandrar lite håglöst och för det mesta tyst.

Inte heller arbetarnas dag klarar sig undan mammons angrepp. Precis som i påsk, är de flesta affärer öppna. Vi jagar ett par svarta, inte alltför blanka skor, helst helt släta som ska vara till Sons första kostym. Om drygt en månad går han ut grundskolan och fyller 16.

Mösspåtagning

Plötsligt lyfter slöjorna från blicken och Stockholm blir oerhört vackert. Huset i början av Oxtorgsgatan som går åt akvamarin, den trämönstrade fasaden vid Oxtorget och Drottningens hus, mitt emot Johanneskyrkan, sedd genom en alm som precis håller på att få sina babylöv.
Kanske är det så att Dotters glädje färgat av sig - de har haft mösspåtagning i Rålambshovsparken. Hon går ut gymnasiet om sex veckor. Det är helt sjukt, hon blir äldre, inte jag!
För ett proggigt sjuttiotalshjärta som mitt är det samtidigt en utmaning. Det här representerar en av de jobbigaste perioderna i mitt liv där hela min omgivning klättrade på varann för att skapa sig en roll och ofta kändes det som om jag stod vid sidan som den extreme individualist jag alltid har varit. Jag kan se det här också. Små barn (läs 18-åringar) som desperat försöker ta plats, ibland på andras bekostnad och alla är så oerhört självmedvetna, precis, hela, tiden.

Efteråt tar jag en runda i Hötorgshallen. Hos Argentiska livsmedel är det kö, folk gör av med små förmögenheter på utskuren biff och entrecôte, själv har jag sett ut ett fint stycke rostlock med en härlig fettkappa. Jag står nästan och hoppar jämfota innan det blir min tur, nervös för att någon före mig ska ta den. Det går bra. Jag blir extra glad, när han säger att det är sista biten. I morgon ska jag skära snitt i fettkappan, fräsa den ordentligt i grillpanna och sedan steka den i flera timmar i låg temperatur. Bästa grillade potatisen till och kanske en Ripasso.

Utanför fönstret växer det upp kranar i stället för träd. De skymmer inte solen lika bra. Lägenheten är redan nu en bakugn så fort solen tittar fram. Almarna som skyddade huset och gav svalka har drabbats av röta och fällts träd för träd under de senaste åren. Mitt projekt får bli att skaffa persienner, undrar om man kan få dem i lövgrönt.

Den sista almen utanför vardagsrumet gör i alla fall sitt bästa och är fylld av knoppar som ser ut att kunna brista ut i löv när som helst.

Inspirerad av det här receptet, gjorde jag en Porter- och Chokladpudding. Den svarta portersirapen gjorde vackra ränder i vispgrädden och smakade nästan lakritsaktigt till chokladpuddingen som även den lyfte av portersmaken. Supermums, gärna tillsammans med ett glas portugisisk moscatel.

Jag fick också tag på det lilla trendiga köttstycket oxkind i veckan. Av det blev en chartreuse - nej, jag hade ingen aning om att mat kunde heta så, bara sprit - men idén att linda in köttet i savoykål och servera det ovanpå en champinjonsås smaksatt med vermouth kändes inte fel alls. Ett tips bara - över natten i ugnen (7 timmar) på knapt 100 grader får köttet att bli nästintill krämigt, men inte trådigt. Stek gärna löken och morötterna lite hårdare, de blir lite sötare då. Till det dricker M och jag en Bordeaux som vi köpte tillsammans i Paris för två år sedan.

Påsk

Vad gör man med överblivna macaronger, kanongoda, men fula som tusan och betydligt fler än man kan äta på en gång? (De gjordes tillsammans med barnen.) Man tar krämen som blev kvar och brer den på kakhalvorna och äter tillsammans med kaffe och rom. Det går alldeles utmärkt med påskmust också.
M är i italien, jag tar långa promenader och försöker engagera barnen i lite påskaktiviteter. Det går fint, det var länge sen vi trängdes tillsammans i köket och hade roligt.

Den Lilla Blå

Den lilla blå har stått sedan första snön föll i oktober. Jag som brukar dröja in till det sista för att byta till vinterdäck, skulle bara vänta "tils den första snön smälte undan". Att det blev fem månader senare kunde nu ingen tro. I Lördags skulle dotter snurra chokladhjul i Strängnäs. För en gångs skull försov hon sig - dålig timing. Medan hon letade tågförbindelser eller bussar, gick jag på vinst och förlust ner och vred om nyckeln. Döm om min förvåning när Lilla Blå startade precis som om den hade körts igår! Det tog visserligen fem minuter att kämpa sig genom snödrivan som blockerade parkeringen men vädret var fantastiskt, snön borta från vägarna och Dotter blev glad för åkturen. Särskilt som förbindelserna till Strängnäs på en lördag är i det närmaste obefintliga.

Visst gör det ont...

Våren är här, jag börjar så sakteliga komma över det faktum att jag är ett år närmare graven. Solen hjälper till, en promenad längs Norr Mälarstrand med väskan full med Macaronger från Café Petite France hjälper också till...

Phuuuhh

Nu har jag coachat härledning av derivata. Jag har diskuterat hur Van Gogh kände när han målade "Stjärnhimmel". Vi har tragglat igenom grundämnestabellen och gått igenom väsentligheterna i algebra. Jag har också besökt Ungt företagandemässan. Båda barnen har klarat sina prov och inlämningar före sportlovet. De ska åka till Åre med mamma. Själv är jag utmattad och ser fram mot att bara jobba på dagarna.

Ny guide till fredagsmys

Börja med en lång promenad till tonerna av Sleepy Sleepers. Huvudet rensas och planerna på en middag börjar ta form. Hem, ta upp en Oppigårds Amarillo ur handfatet där den har kylts under långsamt rinnande vatten (kylskåp är för kallt) och öppna ett paket Mortadella. Ta några skivor tillsammans med en djup klunk öl. Fortsätt med att öppna en liten flaska Chianti. Häll upp flaskan i en karaff och ta en djup sniff i den. Den första doften är speciell, vildsint, alkohol, mörk frukt och lite hästbajs.

Ställ undan karaffen i ett svalt hörn av köket. I mitt fall nära ett vädringsfönster. Låt en redig klick smör smälta i traktörpannan, fortsätt lyssna på Sleepers, "Bodya, Sporttia, Tsemppistä" spontandansa gärna. Hacka en redig lök och lägg i pannan.

Jaga upp lite död ko i frysen, (i mitt fall fick jag tag på lövbiff). Tina försiktigt i mikron. Rör om i löken. Ät korv, drick öl, spontandansa, drick öl, rör i löken. Skär köttet i strimlor, rör i löken, sänk värmen successivt. Efter ungefär 20 minuter har du en perfekt rostad lök och ölen börjar ta slut. Drick upp ölen, ta upp löken och låt rinna av på hushållspapper, höj värmen på plattan.
Häll upp ett glas vin, bara i botten. Andas in, känn den sötaktiga doften av mandelmassa innan faten sjunker undan.

Lägg biffstrimlorna i pannan, lite i taget så att de får stekyta. Vänta med att röra om, tills du inte kan hålla dig. Ta en sniff på vinet igen, nu börjar frukten komma fram. Körsbär och lite röda vinbär, så typiskt italienskt. Lägg in nästa omgång av biff. Ta en klunk av vinet. Syra! Frukt! Saliv! Aaahhh! Glöm inte att spontandansa, Finska texter och rak rock är en ultimat kombination. Sätt på pastavatten, salt som medelhavet.

När biffen och botten på pannan har mörknat, dra ner värmen och häll på lite vin (inte Chiantin för guds skull - jag har en bulgar för detta). Låt alkoholen koka ur. Peppra, salta, häll i en liten burk Mutti krossade tomater. Koka upp, stäng av värmen och låt koka färdigt utan lock. Ta en klunk vin, ta gärna ett tjuvnyp av den rostade löken till. Den lilla brända sötman kontrasterar fint med vinet. Lägg den färska pappardellen i kokande vatten, var noga med att inte överskrida koktiden. tre minuter efter vattnet kokat upp.

Häll av pastan, blanda med olivolja, lite av såsen och lägg upp på tallrikar tillsammans med mer sås. Garnera med Mozzarella, små tomater i olika färger och strö över rostad lök. Andas in vinet, det börjar nå blom och kryddstadiet. Man kan ana lite viol, syrén och fänkål. Ät! Njut! Sniffa på vinet! Stöna högt, även om Son himlar med ögonen. Dotter hinner passera, slänga i sig lite mat, bränna håret lite och dra ut igen. Dock har hon lovat att komma hem... Man får vara glad för det lilla.

Fredagsmys

månda TISda onsda TORSda
freda lörda å söhöndah,
månda TISda onsda TORSda
freda lörda å söhöndah

Den lilla flickan har en fyllig röst som bär väl över hela tunnelbanevagnen. Om och om sjunger hon sin ramsa medan publiken omväxlande ryser och fnissar. Mamman gör allt för att distrahera henne, men allt resulterar i

månda TISda onsda TORSda
freda lörda å söhöndah...

"Har skivan hakat upp sig?" frågar mannen mitt emot mamman. Det förstår inte flickan, hon tittar frågande på mamman utan att sluta. "Man kan säga så om någon upprepar samma sak om och om igen" förklarar mamman. Det är tyst ungefär så länge det tar för en fyraåring att fylla lungorna.

månDA TIIIISDAAAA ONSDA TOOOORSDAAA
fredaLÖÖÖÖRDA ÅÅHHÅÅÅ SÖÖÖÖÖNNNDAAAHHH

Tunnelbanan stannar vid Slussen där jag går av medan jag skrattar högt.

Som en oväntad fredagspresent kom korvarna från Taylor&Jones. Det blir ett tufft val mellan Salsiccian eller lammkorven med italiensk kryddning.

Jag har redan sett ut vinet, en ny barbera d'Alba som låter jättegod. Även om Jag är sugen på Salsiccia, tror Jag mer på lamm än fläsk till vinet.

Lite schalottenlök får svettas en bra stund i frikostigt med olivolja. Under tiden skalar jag lammkorven och mosar sedan ner den i grytan. När den har fräst en stund, häller jag på lite rödvin och låter koka in. Liten skvätt grädde, knappt en halv burk körsbärstomater och frikostigt med salvia. Koka ihop en stund tills papardellen är klar. Lite pepprig olivolja och parmesan över. Ren njutning.

Kylslaget

Det är mycket nu. Jobb där diskussionerna sträcker ut sig i dagar, få Son att intressera sig för ett gymnasium - det ser ut som att han går ut med bra betyg - hurra!!!!

På TV ser jag Landet brunsås. Henrik Schyffert bygger vidlyftiga teorier om hur människor i Sverige förhåller sig till mat. Känner inte igen mig alls och blir beklämd över lättviktigheten klädd i kejsarens nya kläder.

Det blir visserligen inga kulinariska mästerverk för mig heller, men glädjen och avkopplingen bor i alla fall i matlagningen. Affären har extrapris på skinkstek och champinjoner. Jag steker upp tjocka skivor kryddade med American Steakhouse Seasoning så att de får stekyta. De får bli färdiga i ugnen medan jag fräser champinjonerna i stekfettet. Vitlök, vitpeppar, en skvätt vitt vin och lite grädde. Jag höjer ugnstemperaturen, slår champinjonerna över köttet, täcker med några skivor lagrad ost och gratinerar snabbt så att allt får en knaprig yta. Finstrimlad snabbkokt salladskål svängd i rapsolja blir perfekt till.

Hopp

Utsikten över Sierra Nevada är vidunderlig. Sjöar vars färg liknar den i norska fjordar. Små vägar slingrar sig i vita band längs med bergskammarna och på vissa ställen ser det ut som om någon har slängt ut en näve kardborrar över sluttningarna. Undrar om det är olivträd. På vägen hem ligger snö på de högsta topparna, men det ser jag bara bitvis mellan sömnattackerna.

Lyckades lura till mig två timmars promenad i Málaga, precis när solen efter två dagars regn tittade fram. Det är värt mycket i mörkaste januari att få gå i strålande sol och 15 grader. Hotellet är fascinerande och smaklöst. De offentliga toaletterna i form av en tårtbit har väggspeglar på båda väggarna. Förutom att man får se tre toalettstolar när man går in vilket skapar en del förvirring, så får man se sig själv i situationer som absolut borde undvikas att ses. Särskilt i ett otal upplagor när speglarna skapar en tunnneleffekt.

Maten är jättegod och jag får tillfälle att äta långkok som griskind, kalvkind och rimmad ibéricoskinka. Jag får också mitt lystmäte på både små och stora bläckfiskvarianter, fulla av smak (och sugkoppar).

Hemma mitt i natten, åker hem genom snölandskapet och minns solen.

Picadillo Cirkus

Vad gör man när det är extrapris på fläskkarré och man har köpt en mango bara för att den kostade fem spänn förra veckan och den börjar bli väl mogen?
Givetvis googlar man på pork mango recipe.

Det som ser mest intressant ut är en "Pork Mango Picadillo" (?)

Receptet blir lite komplicerat även för mig på en vardag - att först göra en salsa för att blanda i - så till slut blir det en mashup som blir så bra att den är värd att dela.

Silkes Piccadillo

4 portioner

1/2 kilo fläskkarré
två gröna chili
en rödlök
två vitlöksklyftor
en burk krossade tomater
en mango
en näve cashewnötter
en halv tsk mald kanel
en tsk mald koriander
en tsk mald spiskummin
en tsk torkad Oregano
en tsk torkad timjan
salt efter smak (ca en halv tsk)

Hetta upp en gryta (gärna gjutjärn) med lite neutral olja. Under tiden den värms upp, skär fläskkarrén i drygt centimeterstora kuber. När oljan är het, lägg i tärningarna i omgångar, de skall få stekyta, inte koka.
När tärningarna steks hackar du chilin. Behåll så mycket av det vita som du vill ha styrkan. Jag tar bort ungefär hälften innan jag hackar.
Hacka löken och vitlöken. Blanda kryddorna i en skål, det är mycket att hålla reda på. Ta god tid på dig, du hinner krossa timjan och oregano mellan handflatorna så att du luktar gott om händerna. Köttet skall vara genomstekt och ha en ordentlig stekyta innan du går vidare.
När du har tröttnat på att vänta, salta köttet och häll i lök, vitlök, och chili. Rör om några varv, vänta en minut och häll på kryddblandningen. Rör om ett par varv igen, öppna tomatburken i lugn och ro och häll i den. Låt koka upp och dra ner värmen. Håll mangon på högkant och skär av på båda sidor av den platta kärnan. Lägg ner resten och skär på snedden längs med alla kanterna på kärnan, det brukar ge bra resultat snabbt. Skär mangon i klyftor, ställ av grytan från värmen och blanda i klyftorna.

Har du satt på riset samtidigt som grytan värms, bör det vara klart nu.

Krossa cashewnötterna i grova bitar, lägg upp ris, gryta och strö över cashewkrosset.

Toppbetyg hos tonårsgruppen.

Åh, vi hann också avhandla Syrets kretslopp med Son och Kinas ekonomiska utveckling nu och i framtiden med Dotter. "Då var du till nytta för nått i alla fall" som käraste Dotter uttryckte det.

Vinterland

Hyreshusets korridor leder till en sagovärld. Det ytterst sparsamma gryningsljuset reflekteras i allt det vita och förstärks till ett silvergrått dis. Alla träd har tjocka frostavlagringar på grenarna och gnistrar som om de vore av glas. Vinter när den är som bäst.

Julen är nu officiellt slut. I går åt jag det sista av skinkan, gömd under ett krämigt täcke av palsternackspuré med ett lager av savoykål kokt i det sista skinkspadet ovanpå. Allt hölls ihop av en äggstanning bestående av tre äggvitor överblivna från majonnästillverkning och ett ensamt ägg.

Innan jag gick ut i den trolska morgonen, la jag in en bit av högrev i gjutjärnsgrytan, hällde på lite vin och lite vatten tillsammans med svartpeppar och lagerblad. Grytan fick stå i ugnen på 100 grader över dagen.
Med så mört kött och den sky som blir, kan man göra vad som helst. Jag valde att göra en ragu på gulbetor. Lite rökt fläsk, vitlök och selleri fräste ihop ett tag, i med gulbetor, rödlöksklyftor, olivolja, lite tomatkross och sky så att det täcker. Efter 40 minuters småkok utan lock blev det ett perfekt tillbehör till det möra köttet.

Reliker

Den här hittade jag i kylen. Normalt är jag inte så kinkig med "bäst före" men i det här fallet så avskrevs den. ett år är ok, två...
...nääh! Det intressanta är att den ser likadan ut som från början.







I stälet tar jag fram den rökta laxen (två för 57:- 400 g) och stuvar spenat. Spenaten får smak av skinkspadet - fatta vilket tryck i vin/skinkspad - lite grädde och reds av med Maizena.
Barnen får potatis, jag får en kokt kålrot som försiktigt pressas i potatispress så att allt vattnet trycks ur. Skinkspadet får ställa upp som smaksättare här också tillsammans med en matsked skånsk senap. Sötsyrlig kålrotspuré, stuvad spenat och rökt lax. Bra för en kropp som behöver minska i omfång.

Reflektioner

Nytt år är här, det finns inga tecken på att det skulle bli så mycket annorlunda än det förra. Jag kan inte flyga längre. Det är en av de saker som man inte längre verkar behöva lika mycket när livet inte ständigt förändras i rasande fart. Oföränderligheten verkar skapa en skorpa över själen, den når inte riktigt ut till vingarna.

Även om just det är lite ledsamt, är livet i övrigt bra. M är fortfarande kärleken efter mer än sex år, det ser heller inte ut att förändras. Jobbet är lika utmattande och utmanade som alltid och barnen är en ständig källa till glädje och oro. Jag har det gärna så ett tag till.


En annan sak som inte förändras är min jakt på extrapriser. Det är bonanza för sådana som mig (finns det fler?) så här efter jul. Jagt har köpt en bra julskinka för 19,90 kilot som jag kokade i vin på låg temperatur i ugnen med icke-julkryddning, dvs vitlök, selleri vitpeppar och svartpeppar, det tog den cirka tre timmar att komma upp i knappt 70 grader och den är härligt saftig. I stället för griljering, gjorde jag den på det hederliga cetraleuropeiska viset - en stund in i ugnen på hög värme så att svålen blir knaprig.

I morgon börjar vardagen igen.