Frosseri

Ibland slår mina centraleuropeiska gener igenom. Jag försöker numera äta på ett sätt som inte i alltför hög grad orsakar att jag växer på bredden. Ingen helt lätt uppgift för en som älskar mat, alltid har kunnat äta allting och trots det sett utmärglad ut. Det är följaktligen en ständig kamp. Inte så att jag lider på något sätt. Har man matlagning som hobby, ligger det en glädje i att omvandla teorierna om GI och mycket fibrer i kosten till mat som man faktiskt kan njuta av. Jag har upptäckt bönor, bulgur och matvete. Lärt mig hur man kryddar mat på rätt sätt så att den smakar bra utan alltför mycket fett, hur man t o m kan använda fett som krydda. Jag äter numera betydligt mer grönsaker än jag någonsin gjort, även om de sällan är helt råa, men medvetenheten om vad jag kan och inte kan sätta i mig, den finns numera där hela tiden.

Nu i november är det som om kroppen drivs av någon uråldrig insikt om kommande kyla och svält, och därför indikerar ett behov av ett extra värmande lager. Jag känner ett ständigt sug efter matiga grytor, rotmos, knödlar, kokt surkål och all annan mat som riktigt tynger i magen. Just i dag kan jag bara inte bekämpa det. Jag går förbi köttdisken och ser den färska fläskläggen med sin härliga svål och plötsligt ligger den i korgen. Nu slits jag mellan förväntan och lätt ågren, medan drygt ett kilo fläsklägg kokar tillsammans med lök, morot, kryddpeppar och lagerblad i minst en och en halv timme. Ju längre, desto mjällare svål. Om allt går som planerat, kommer jag att äta större delen av den tillsammans med fransk senap och en och annan tugga rågbröd - Atkins någon?