fredag, november 04, 2005

Gud bevare oss för hjälpsamma personer

Sådana som är fulla av goda tips som de inte kan hålla inne med och övertygade om sin förträfflighet eller bara på grund av någon barnslig önskan trycker dem på andra ända tills det börjar bli lite svårt, då de drar sig ur och lämnar en hängande med orden - nä men jag kan inte ta ansvar för det här, det får någon annan göra, jag försökte bara hjälpa till...

Jag med flera drabbades i dag, får anledning att fundera på ansvaret i att hjälpa. I mina ögon är det bättre att inte hjälpa alls än att erbjuda hjälp och dra sig ur mitt i språnget.

När jag går hem genom centrum hamnar jag bakom fyra karikatyrer av tonåringar. Jeans hängande nedanför baken, alla fyra drar med jämna mellanrum upp byxorna över färgglada kalsonger, drar ner collegetröjorna över glipan i ryggen. På huvudet har de randiga mössor, de lägger beslag på en stor del av centrum med sitt tjoande, inte riktigt så gamla att de blir hotfulla, men de gör sitt bästa.

Jag går bakom och flinar för mig själv, undrar om jag någon gång uppfattades på det viset, klädd i supertajta jeans från Indiana på Gamla Brogatan, broderade med en uppgående sol på bakfickorna, en t-shirt med hawaiimönster från Hollywood som smet åt runt överkroppen och långt ljust hår som ramlade ner i ögonen och som jag ibland fixade med mammas hårspray, något som jag hellre skulle dö än erkänna.

Fågelinfluensan har drabbat oss, särskilt på fredagarna. Dotter vägrar att äta kyckling, säger hon inte vill bli smittad och det spelar ingen roll att jag hävdar att man måste leva bland fåglar och äta deras bajs för att bli smittad, någon kyckling blir det inte. Affären känner säkert av det här också, de har sänkt priset på den grillade kycklingen med tio kronor. Jag köper en till mig själv, gör potatisklyftor och tar fram ett par kotletter ur frysen till barnen. Alla blir nöjda och glada. Vi sitter och fnissar åt Simpsons Haloweenspecial, nuförtiden mer och mer åt samma saker.

Väl hemma, byter jag om till mina Frank Dandy randiga långkalsonger med stor vitt "04" på baken och T-shirten med "Skanska IT Solutions - bärande IT-kompetens" som jag har kvar från tiden precis innan bubblan sprack, då orden IT och Solutions fortfarande var med på heta listan. Jag öppnar en öl, sjunker ner i soffan med en thriller av Ken Follett lånad på biblioteket och Doobidoo på TV:n och låter den underbart avslappnande menlösheten skölja över mig.

Och Benriach

1 kommentar:

Marie sa...

Ibland skriver du så livsnjutande att det kvillrar i mig!