lördag, november 19, 2005

Ögonblick av lycka















Eftermiddagssol i köket,
faller genom
olikfärgade plattor
i hallen

Just nu! När jag står i köket och plockar i diskmaskinen drabbas jag av lyckan. Fortfarande lite varm efter cykelturen till affären i den första riktiga vinterdagen, när det frusna, fortfarande gröna gräset gnistrar i solen, där framhjulet blir alldeles vitt i den centimentertjocka frosten på bron.

Jag tänker på Son som är på hajk, ser inom mig hur bekväm han såg ut med sina kompisar när vi kom. Dom gick iväg och snackade spel och slog frosten av gräset, tre killar, tillsammans med varann. När jag gick, sprang han fram till mig, kramade om mig och gav mig en puss innan han gick iväg igen.

Halv tolv ligger Dotter fortfarande i pyjamas. Jag fick dra henne ur sängen för en timme sedan, hon sov fortfarande, trött efter våra sena kvällar tillsammans i veckan. Det är alldeles fantastiskt att i ett samtal knuffa på henne för att hon ska börja dra slutsatser av det hon vet. Hon är snabb, vet bara inte riktigt hur man gör, kanske en konsekvens av att ha en auktoritär pappa som alltid talat om hur det ska vara. Det är något som sakta måste förändras när hon nu fyllt tonår. Jag tänker på henne, på den där omedvetna kontakten som finns där fortfarande sedan hon helt nyfödd låg i mina armar första gången. Jag tror att den finns där för henne också. Ibland känns det som om hon är tvungen att komma nära, tonåringsintegriteten krackelerar och hon ger en snabb kram eller bara tar handen eller pussar.

Jag ser M framför mig, hennes glädje och intensitet, tänker hur fantastiskt det är att man till slut hittar någon som båte utmanar och fascinerar och som dessutom har samma inställning till livets omständigheter. Kärnfamilj är inte ett mål, individ, integritet och egen plats i livet är viktigare. Kärleken är enkel och vi tar vara på den.
Jag inser att just nu har jag det alldeles oförskämt bra. Det är inget jag förtjänar. Ingen förtjänar någonsin lycka. Det bara blir så ibland och i vetskapen om att inget är beständigt njuter jag helthjärtat. Just nu.

Inga kommentarer: