Resor

Skinkparadiset
bilder
från Lissabon

Packat och klart, billigaste och enklaste sättet att resa - i soffan. Där sitter jag efter att följt Son till scouterna fram och tillbaka två gånger, en promenad på vardera 20 minuter. Han hade kunnat ta sig hem själv, men sa: "Pappa det är mycket mysigare med sällskap" och jag tänkte att vi rätt sällan har sällskap, så jag tog turen en gång till. Det var skönt att gå runt bland julbelysta villor, jag såg en lysande ren och ett träd som blinkade i fyra färger på ett vildsint sätt.

Tittar på kvinnan som reser på västkusten med en duett och minns den gamla goda tiden när jag själv hade en röd Amazon och åkte till Norge med hon som skulle sent omsider bli mina barns mamma. Kopplingen pajade, jag bytte kopplingscylinder på en skrot i Årjäng, jag bromsade mig nerför hårnålskurvor med bromsar som måste pumpas för att ta ordentligt, fyllde på bromsvätska vid varje tankning. Allt gick att laga, ingenting kunde stoppa oss.

Jag är för övrigt på dåligt humör, det känns som om ingen har sagt att jag är bra på länge, och mina egna reserver av bekräftelse börjar ta slut. Det är inte bra, skulle vara skönt att jobba i medvind ett tag igen (fast det är inte riktigt sant, men just i dag skulle det suttit fint). Jag tröstar mig med lite pistagenötter i stället och SMSar till M.