Varje gång jag går in i mitt arbetsrum i vardande, drabbas jag av akut nedstämdhet. Det är så mycket som behöver städas ut, att jag går i baklås. Jag gör det enda möjliga. Går ut igen, och sätter mig vid datorn. Dagen gått i maklig takt, Dotter tränar, Son och jag går på jakt efter sen present för födelsedagsfestkompis i går. Vi cyklar. Det duggar lite, lagom så att man blir fuktig men inte blöt. När vi köpt presenten, inser jag att Sons gymnastikskor, de där han bor i, som ser ut som ett saneringsobjekt, nu har gett upp för gott, och vi går på höstskojakt. Son vill helst slippa, men börjar nu bli tillräckligt självmedveten för att vara rädd för att jag köper något som är fult, så han tvingas följa med. Det är ingen enkel uppgift, men till slut, i femte butiken, blir vi överens om pris/prestanda, eller så tröttnar han, men ser i alla fall nöjd ut.
Sedan följs söndagsrutinen, barnen packar det de vill ha med sig, Son vill över så fort som möjligt, en ny Gameboy väntar på honom. Dotter är lite mer tveksam, hon chattar med sina kompisar och har mycket svårare att göra det hos sin mamma.
Efteråt, ensam, tar jag ett varv i affären, förbereder lunch i morgon - bulgur, med oliver och pesto till kyckling - tänder ljus, kryper upp i soffan med te och pistagenötter och tittar på TV-huset.