Catch up

Karl Johan	Son	Eldsopp(?)

Söndag, vaknar tidigt och hinner läsa en del bok, innan "Svamp" fastnar i tankarna och lägger beslag på all uppmärksamhet. Hela veckan har jag känt doften och även sett små hattar som kittlar nyfikenheten på vägen hem.

Jag äter en snabb frukost tillsammans med Son som blir jättesugen när jag frågar och vi ger oss av till mina ställen, där jag fick närkontakt förra året. Det är underbart väder, nästan lite för varmt, men hellre det, frysa kommer vi att göra snart nog i alla fall.

Vi lyckas hitta ett kantarellställe inom en minut från det vi ställer cyklarna, det muntrar upp. Son är jätteglad, pratar oavbrutet, inte för att jag hör allt på tio meters håll, men det känns tryggt att höra det kontinuerliga ljudet, jag vet var han är. Till slut blir det inte så jättemycket svamp, men vi är nöjda. Son med att vi fick full pott - kantareller, Karl Johan, Björksopp och Aspsopp och jag för att det är precis rätt mängd för att det ska kännas bra, men inte för mycket att fixa till. Hemma hos mig förvälls svampen och stoppas i frysen.

Hemma igen består lunchen av gårdagens potatisgratäng, årets första, potatisen börjar bli mjölig igen och jag äter resterna av lammragun med Gnocchi som M och jag njöt av i går till en Amarone, producerad av bröderna Alighieri, vars tidiga släkting enligt texten på flaskan hette Dante. Det var inte vin till maten, det var mat till vinet.

Fix och tricks

Svänger av cykelvägen mot Järva krog mot Ulriksdal. Det är riktig rusningstrafik på en remsa som definitivt känns för smal för två i bredd och en mötande som båda cyklar i nära 30 kilometer i timmen. Det blir sextio tillsammans. Hittar en väg över ängen bakom koloniträdgårdarna. Vägen går förbi Igelbäcken som slingrar sig i meandrar, just där. Det är vackert, jag är också lite stolt äver att jag kommer ihåg ordet. Meandrar alltså. Sista gången jag hade användning av det var för nio år sedan, första sommaren jag var skild, ensam och tog den dåvarande Suzukin på en lång tur till Polcirkeln. En av anhalterna var ett vackert rullgrusområde i vilken en å hade bildat.... just det.

Tar mig genom Bergshamra och lyckas hitta vägen till Universitetet. Jag har ett uppdrag. I går ville inte den nuvarande Suzukin gå igång när M skulle hem. Alls. Jag fick uppdraget att kolla vad som har hänt och väljer att cykla dit från jobbet. Inte för att jag måste, mer för att visa att jag kan.

Väl framme upptäcker jag ganska snabbt att batteriet inte bara är stendött utan också helt tomt på vätska. Närmaste macken säljer korv och inga batterier, tipsar dock om OK i Bergshamra. 118118 hittar inget nummer, faktiskt inte ens en OK mack. Ringer M som har bättre koll och hittar numret. De har ett batteri, så jag cyklar iväg för att hämta. Att ha ett bilbatteri på pakethållaren i flera kilometer är - intressant. Batteribytet går smärtfritt, bilen startar och jag praktiserar ett annat av mina trick, nämligen att stuva in en cykel i en Suzuki Swift.

Hemma leker jag "Här är ditt kylskåp" eller snarare "Här är din frys". Hittar grytbitar av lamm och i skafferiet en purjolök som behöver tas av daga innan den slår ut i blom. Googlar på "Lamm" och "Purjolök" och hittar följande i Björnes box - byter bara ut crème fraîchen mot en slatt vitt vin som har stått i kylen ett tag. Internet är fortfarande fantastiskt, för ett par år sedan kunde man drömma om sånt.

Haha! Midsomer tar sig, en callgirlverksamhet med rollspel och BDSM, en präst som förför gifta män och som går i olika t-shirtar för olika tillfällen - "Shopping for Jesus" och "Jogging for Jesus" och kommisarien känner sig obekväm med att "någon som ser ut som han" sover bredvid honom.

Single christians in your area are looking for you!

Den rubriken toppar nog min lista över udda spammailrubriker. Undrar hur jag borde reagera? Låsa dörren, aldrig gå ut efter mörkrets inbrott och ständigt hålla utkik efter lömska spanande Single Christians? Kolla om det är Carola som har bildat en ny sekt? Eller är det en förtäckt varning om att återuppståndelsen är nära? Det är i alla fall bättre än alla propåer om penisförlängningar, potenshöjande medel och andra erotiska stimulantia som dräller in i lådan nuförtiden.

Apropå erotiska stimulantia, i Amsterdam träffade vi också på en företeelse som kallades Smart shops. Det är affärer säljer "naturmedel" bland annat svampar med olika effekter på det mänskliga psyket. Enligt ett beslut från Domstolen i Haag är bearbetade svampar som kan framkalla hallucinogena reaktioner definierade som olagliga droger och därför förbjudna. Däremot är obearbetade svampar att betrakta som naturmedel och kan därför säljas fritt. Alltså har man olika sorts trådskivlingar (tror) med noggranna beskrivningar av effekterna från "tar dig på en fantastisk resa" till "perfekt för party". I samma skyltfönster annonserar man också olika piller som ger en "skön kittlande känsla i dina genitalier" i fyra timmar eller "ökar hudens känslighet". M betraktar en äldre man som kommer ut ut affären med ett paket som han visar för sin fru "men... han är ju äldre än vi??!!"

Fniss.

Cyklar

Sportex har cykelrea. Efter fem år av vårdslöst handskande, är min cykel i stort behov av reparationer. Den knakar och knarrar och behöver renoveras på ställen som är väldigt svårårkomliga och dyra. Jag tar den enkla utvägen och köper en ny. Billigt. Resten av kvällen, spenderar jag med att skruva cykel, hänga på alla små fästen för lampor, cykeldator och slutligen min cykelväska. Cyklar till närmaste mack för att pumpa däcken, de har en manick som man ställer in önskat lufttryck på och den fyller däcket automatiskt. Numera står det rekommenderat lufttryck på cykeldäcken - vilka nymodigheter - jag är van att pumpa tills det inte går att trycka in tummen i däcket längre. Något går snett, när jag ställer in det rekommenderade lufttrycket, känns det som om däcket skulle sprängas om jag fullföljer, så jag sliter bort slangen mitt i, när däcket är så hårt att det inte går att trycka in tummen längre. Cykeln är klar att tas till jobbet i morgon i alla fall. Någon som är intresserad av en något sliten blå herrcykel av märket Marvil?

Holland ja. Där cyklar alla överallt. Cyklisten är kung, de vägrar att vika för fotgängare, de vägrar att vika för bilar, det enda de tycks ha en viss respekt för är spårvagnarna. Holländare verkar ha ett annat förhållande till sina cyklar än vi har i Sverige. Det finns ytterst få tävlingscyklar, däremot har jag sett mängder av olika påbyggnader för att kunna transportera saker. Det skönaste är en kabin framme, där man kan transportera resten av familjen. Rekordet är mamma och tre barn. Gissa om pappan fick svettas. Barnen som vanligtvis sitter i en stol på på styret ser lyckligare ut än något barn jag har sett i Sverige på en pakethållare där en (i barnens ögon) bastant förälder alltid skymmer sikten.

För att matcha ägarnas (säkerligen) unika personligheter pyntas cyklarna gärna med plastblommor, bjällror och glada färger.

Förresten - börjar jag bli besatt? Mycke cykel är det.

Hur gammal är du?

Frågan ställs av en wannabe cool pojke i stripvaxad frisyr i jeans med en tunn silverkedja fäst runt de uppvikta jeansbenen. Föremålet för frågan är en nervöst blinkande tonåring som just berättat hur han blev bortforslad av polis i taxi, bort från nassar som ville spöa honom.

Tonåringen spänner blicken i pojken så gott han nu kan och frågar: "Hur gammal troru att jag är?"

"Fjorton?" "Femton?" blir svaret. "Jag är sexton!" kommer med all den värdighet en tonåring som dessutom sitter bredvid en tjej som han kanske kan kalla sin besitter. Han hugger snabbt tillbaka - hur gamla är ni då? - Tolv?

"Vi är faktiskt fjorton" svarar pojken och hans kompis med hjälmfrisyr och glittrande blomma i örat. Tjejen flinar, "Det där gjorde ont va?" Till och med Dotter som gör allt för att behålla sin coolhet har svårt att låta bli att skratta högt.

Vi är på väg hem från ett överfyllt Stockholm, där vi var och tittade på The Voice konserten i Kungsan. Mycket folk, lite behållning. Alla unga flickors förebild Ebba presenterade alla unga flickors idol Darin, varpå den pojkliga hälften av publiken buade - det finns hopp om mänskligheten. Annars flöt allt ihop, det är inte särskilt upphetsande att titta på ett radioprogram med slätstruken musik och reklaminslag.

Betydligt mer spännande verkade det vara på Hötorget, men där fick jag inte vara kvar så länge, barnen ville hem. Jag hann se lite på Arash, men sedan var det ovillkorlig hemgång. Nåja, det är deras vecka, deras kväll.

Dimmigt

Det doftar svamp i skogen, både på morgonen och på eftermiddagen. Det är en fyllig doft, multnande löv med en kryddig anstrykning. Tyvärr hinner jag inte hoppa av cykeln för att kolla läget. Hemma väntar två hungriga barn, sugna på pannkakor.

Jobbet har verkligen dragit i gång från dag ett, i dag hade jag 5 möten på 7 timmar, vi åt lunch i under ett av mötena. Huvudet känns dimmigt. Jag undviker att sätta mig vid mitt bord för att pusta ut, det är alldeles för lätt att bara sitta kvar, inte orka ta sig hem.

Pannkakorna slinker fort ner, barnen sliter dem direkt från pannan, den här gången fem var - ofattbart.

En liten episod från Holland: Vi landar på Schiphol och tar tåget till första anhalten i Haag. Sista biten åker vi spårvagn. På en av hållpaltserna utanför en kyrka stiger ett par män på. Den ene, mörk med silvergrått hår, flerar rader av pärlband runt halsen, med två kryckor. Han kan inte ta sig in i spårvagnen sjäv. De två trappstegen i dörren är för mycket för honom, benen verkar bara räcka till att hasa fram med. Han puffas ombord av sin vän, en herre med axellångt lockigt hår, runda glasögon och en sliten kostym.

De pratar en stund, jag tittar bort när M puttar till mig och nickar mot paret med stora ögon och ett tillbakahållet förvånat flin. Gentlemannen i kostym har just tagit fram en plastpåse med ett grönt innehåll ur byxfickan och häller nu ur den i ett cigarettpapper. Utan att göra sig någon brådska, utan att på något sätt smussla, rullar han färdigt, tänder den - på spårvagnen - utan att någon reagerar - drar ett bloss och räcker den till den silverhårige. Även han tar ett djupt bloss, nyper av glöden och stoppar fimpen i fickan. Båda blåser hänsynsfullt ut röken genom närmaste öppna fönster. Den första närkontakten av tredje graden med Hollands drogpolitik. Ganska snart slutar vi att betrakta Coffeeshoppar som kuriosa, det är helt enkelt för mycket av dem.

Back to reality

Det är alldeles fantastiskt hur fort fem veckor kan gå. Jag har läst massor av lättlästa deckare, den här sommaren har verkligen gett många tillfällen till verkligt njutbara simturer och jag har hunnit med att cykla säkert mer än halvvägs till Helsingborg (åtminstone till Jönköping) om man skulle slå ihop alla milen jag har avvverkat i sadeln. Ett par gummihandtag har gått åt och jag tror att jag måste byta sadel också, den börjar bli sliten och lämnar fula svarta märken i grenen.

Holland var underbart, jag återkommer (kanske) till vissa händelser där. I morse vaknade jag och M för sista gången tillsammans efter två veckor, det kommer att kännas tomt, det dröjer två veckor till nästa gång och då mycket mer sporadiskt.

Huvudet känns inte lika rörigt längre, jag kan återigen tänka betydligt längre än näsan räcker. Hoppas det håller i sig. Barnen har kommit, just nu är de otroligt sams.

I morgon börjar det.

Utflykt

Det är lördag, jag är på resa till Bergslagen. Redan vid avfarten till Bålsta möter jag en färgglad buss med "Boogart" på. Senare i Västerås ännu en grönskimrande buss med "Keytones". Jag får en förnimmelse av Assarland, och en insikt om hur mycket storstadsbo jag faktiskt är som tycker att dansbandsbussar är exotiska. Den lilla Swiften pinnar på, och drar under en halv liter milen. Jag blir nästan besviken när jag upptäcker att bensinen är en krona billigare i Västerås, men trots att jag kört 30 mil är det enda jag lyckas klämma i tanken knappt 14 liter. Tre utmattade scouter sprider en trevlig doft av rök och sover sig med korta mellanrum genom hela resan. Son har haft det bra, förutom att han har en brännblåsa där en smält slickepinne (!) droppat på honom, han har brutit loss en bit av en mjölktand när han åt Dajm och han har en sticka under nageln.

Senare på kvällen kurar han ihop sig hos mig, det är skönt. Söndag är överlämningsdag och sedan får jag inte se barnen på två veckor, Nu är det Ms och min tur. Onsdag åker vi till Holland.

I djupaste semestertid

Ovanför huset svävar ett åskmoln. Det är kvavt och jag känner mig alldeles klibbig där jag sitter i soffan och skriver på jobb som bara måste göras. Plötsligt öppnar sig himlen. Två skrällar, droppar som ser ut att vara en centimeter i diameter splittras mot balkongräcket. Jag ställer mig på balkongen och ser på regnskyarna som driver över parken och hoppas på svalka. Trots regn blir det inte kallare. Dotter har inte ställt klockan i dag och lyckas sova till ett då skrällarna kommer. Vi enas om att inte göra något särskilt utan gå ut och äta på kvällen. Hon väljer Grekiskt och jag hittar Esperia på S:t Paulsgatan där enligt ryktet Grekerna äter. Vi sitter ute, munhuggs lite smått, försöker föra en mellanmänsklig konversation, inte bara pappa/dotter samtal. Maten är bra, servicen likaså. Vi kommer hem vid halv tio, det är redan full fart på lokala haket, levande musik, och folk som brölar berusat på terrassen. I morgon skall jag åka och hämta Son från scoutlägret i Bergslagen.

Vilse

Solen lyser, det är hett och duschen som kommer från åskmolnet ovanför är välkommen. Dotter roar sig själv och sover hos kompisar, så jag tar ut cykeln. Jag har köpt en cykelkarta över Storstockholm och försöker hitta nya rutter. Det finns en jättefin som går från Sollentuna till Ulriksdal längs med Edsviken. Från Ulriksdal försöker jag tråckla mig genom Järva, det känns lite stressigt med duschen som närsomhelst kan gå över till skyfall och okända vägar, men till slut så funkar det, jag dyker upp i Kista, även om det inte är riktigt där jag vill och svetten bränneri ögonen.

När jag kommer hem, är jag jättesugen på något kallt och saftigt, så jag fuskar ihop en Gazpacho av grönsaksjuice, låter bara lök vitlök och rödpeppar smälta ihop i olivolja innan jag mixar ihop bröd, grönsaksjuice, och fräset. Toppad med bra olivolja är den helt ok.

M kommer hem i kväll, jag åker och hämtar.

Den bästa Caipirinhan

En ljummen sommarkväll, en lime, en matsked ljust muscovadosocker, 5 cl Cachaca, åtta isbitar, Los fabulosos Cadillacs (Cesaria Evora eller Africando går fint också).

Skär limen i åtta bitar, lägg den tillsammans med sockret i en skål. Ta en träslev och mosa noggrant varje limeklyfta så att den ger ifrån sig både saft och essensen från skalet.

Häll på Cachacan och låt stå en stund. Sätt på musiken. Krossa isen, skeda upp den i ett martiniglas, sila över blandningen. Njut.

Turister i Stockholm

När det gäller biltullar, så tror jag principiellt att det är en bra idé att minska trafiken genom att öka kostnaderna. Men för att detta inte ska bli något som uteslutande drabbar dem med redan ansträngd ekonomi (och resulterar i en stad där stadsjeepar regerar), måste det finnas ett prisvärt alternativ till bilen. För en vuxen och två barn kostar en utflykt tur och retur Stockholm med SL 80 kronor. Att ta Suzuki in kostar med parkering, biltullar och bensin 70 kronor. I dag spelar det heller ingen roll om jag åker en station eller flera, så infartsparkeringar är inte ett alternativ heller. Den slogan som Suzuki körde någon gång på 80-90 talet "jag tar Suzuki och spar busspengarna" gäller i allra högsta grad i dag också. Vridet!

Vi ska alltså åka till stan. Jag vill Till Sci-Fi bokhandeln på Västerlånggatan, och smörjer erbjudandet med glass. Det är inte särskilt svårt. Vi köper glass på olika ställen allt efter smak. Det är bara Dotter som vill ha nygräddad våffla. Hon fyller den med himmelsk röra och blåbärsglass strösslat med tuttifrutti. Jag tar en frappucino och Son tar en bägare med choklad, kokos och nougat. Vi går Västerlånggatan fram och trängs med turisterna, minst fyra gånger träffar vi på folk som blandar askar och ber åskådarna att satsa på den med ärtan i. De flyttar sig snabbt, kanske för att hålla undan för polisen eller för missnöjda spelare.

Alla tre spanar också på affären med amerikanska varor i hörnet Västerlånggatan och Storkyrkobrinken (det står Made in China på en del saker där). Ett skyltfönster är fyllt med Jell-o. Son vill köpa, jag säger nej, men lovar honom egentillverkad. Han får välja smak och väljer till min förvåning lime. Hemma i affären köper jag två lime, zestar skalet, pressar dem och spär med vatten till 3 deciliter. Blandningen får koka upp med knappt en deciliter socker (efter smak), grön karamellfärg till angenäm nyans, sedan får 4 och en halv gelatinblad smälta i. Det blir två portioner. När jag ska ställa den första i kylen, spiller jag lite på fingrarna. 10 centimeter ifrån hyllan i kylen sliter sig fanskapet löst (gelatin är halt) och stänker ner halva köket med grön klibbig sörja. Jag får förmånen att torka ur kylen och tvätta golvet. Son lovar storsint att dela med sig av sin, men jag har lixom tappat aptiten på den. Dock smakar jag och den är frisk och god. Värd att prövas.

Tar vägen förbi "Blås och knåda" och hittar äntligen ersättaren för koppen som Son lyckades banka i diskbänken. Det är den ultimata frukostkoppen. Turkos, stor och tunnväggad med perfekt öra som ger ett bra grepp.

Kickar

Radiobilar får alla att tina upp. Dotter som med sin 13 åriga arrogans knappt går med på att åka kliver flinande ur bilen och pratar vitt och brett om hur många gånger hon krockat. Jag studsar mot en - i kön - bister kvinna som nu ler med hela ansiktet medan hennes bil kastas bakåt. Alla har ögonkontakt, bekanta och obekanta, alla har roligt.

Vi har köpt varsitt åkband och mjukstartar med flygande mattan, Vilda Musen som jag tycker är rätt skrämmande med de tvära svängarna särskilt med tanke på det som hände på Liseberg. Uppskjutet är rena döden för min rygg som återigen har slagsida, förmodligen har jag cyklat på vilja mer än förmåga, men det är inget att ta hänsyn till just nu.

Med en viss bävan ser jag hur Son förlitar sig på Dotter, han följer hennne till flygande mattan, trots att han inte vågade förut, och när hon pratar om Extreme, så hakar han på. Nästa gång följer jag med. Huu, vid ett tillfälle svävar vi med huvudet ner i något som känns jättelänge, förmodligen inte mer än 7 sekunder.

Efter 7 timmar har alla fått nog och vi åker hem till klockan elva.

En morbid tanke kommer farande - vilka underliga djur vi är som på fritiden, när vi är mätta och trygga betalar pengar för att bli skrämda, uppsnurrade och nerkastade bara för att få en liten smak av samma känsla som annanstans upplevs i ett bombregn.

Kakfrenzy

I mina ögon har män som bär stora D & G utseendet emot sig. Snyltar de dessutom tårta från tjejens tallrik, samtidigt som de deklarerar att de inte äter bakelser, har de bekräftat mina svepande generaliseringar. Vi är på Taxinge och frossar loss på kakbuffén. Jag har en hasselnötsrulle fylld med hallon och täckt med maräng, en blåbärsgömma och en jitterbug (en oemotståndlig blandning av maräng och mördeg). Son har en kolapaj, en pistagebit och en marsipanstubbe fylld med nougatkräm. Det är bara Dotter som är någorlunda sansad och tar bara en blåbärsgömma (en smördegsbakelse fylld med blåbär och sötad crème fraîche) och en hallonruta. Efter att ha gått igenom de obligatoriska affärerna (jag köper en kruka, Son en skär glaselefant och Dotter en strandmatta) går vi och badar.

Ouaaahhh

Det är riktigt skönt att cykla nu. Jag känner att det finns kraft kvar i benen även efter en lång uppförsbacke, det är en glädje att känna att det stramar i gluteus på ett sätt som inte gör enbart ont, jag brukade ha rätt schyssta gluteus(glutei? gluteusar?). Det blev över fyra mil i dag med, jag skulle bara ta en kortare tur, det blev Rotebro och sedan Upplands Väsby. Många uppförsbackar.

Jag var tvungen att åka in till jobbet en kortis, två samtal som inte gick att undvika. Cykel är bra efter. Mycket bra, utom på ett visst ställe, där gör det ont efter två timmar på sadeln.

Dagens frysrunda resulterade i en kalkonstek som jag steker i ugnen inrullad i peppar och salt. Till den blir det farfalle och en gremolatakryddad tomatsås. Igår fjärran Östern, idag Italien. Förresten, tro inte att innehållet i frysen minskar på något sätt, under tre dagar har den fått svälja lammrostbiff, lammytterfilé och lammentrecôte, alltsammans till ytterst humana priser (typ hälften av det normala).

Igår tog jag en liten utflykt till Uppsala, Biltema håller till där och jag skulle köpa reservdelar. Så mycket spännande, bra-ha saker! Alla fantastiska verktyg, alla ficklampor med lysdioder i, alla... jag sliter mig lös med inget värre än ett laservattenpass för 89:-. Passar på att fika på Ulva Kvarn. På vägen dit undertrycker jag en impuls att bara fortsätta på 272:an, Östervåla, Buckarby, Gysinge, Österfärnebo, Hofors... det blir inte den här gången. Jag nöjer mig med en precis absolut nyss nybakad rabarber/jordgubbspaj med vaniljsås. Den är ugnshet och ströt ovanpå frukten är sött och jätteknaprigt.

Sistan anhalten i Uppsala är Martinas Italienska delikatesser. Jag köper riktig Salsiccia (frysen), Tomme chevre, ansjovispasta och riktiga tomatburkar (varav en medverkar i dagens mat). På vägen hem råkade jag höra att Håkan Lidbo "Sveriges kung av elektronisk musik" skulle spela på Bloms café på Skeppsholmen. Jag hinner precis hem, äta resten av den bengaliska curryn och ta tåget in.

...nu går grabbarna med megafonen förbi nedanför balkongen igen - vilken leksak! Dom älskar att gå fram och tillbaka och skrika könsord i den så att det ekar mellan husen.

Två dagar

Måndag:
M rapporterar från Italien, hon har farit runt i bil och viftat med stor italiensk flagga stor del av natten. I dag är alla italienare hesa och lyckliga.
Själv har jag bara de vanliga gänget som skriker utanför. Bänken nedanför balkongen är deras samlingsplats. Grabbarna tuppar sig för tjejerna (och för varann också tror jag) det kan bli ganska högljutt.

Själv har jag ägnat mig åt bilvård. Jag bytte olja och kollade upp hålet i avgassystemet. Givetvis är det på delen med katalysatorn, något som ofta blir svindyrt. Funderar på att byta själv, kollar t o m upp en leverantör som levererar för en tredjedel av normalpriset, men de fins i Mölndal. Ringer en verkstad i närheten, de ber mig att komma in så att de kan sätta rätt pris.

Det visar sig att de kan svetsa på ett nytt rör för en bråkdel av vad det kostar att byta hela. Wow! Jag tar en timmes promenad i Sundbybergs centrum. Hinner reflektera på att de nya butiker som brukar kväva alla nya centra inte har hunnit hit ännu, I stället för Lindex finns fortfarande Gits Mode, Dressman har inte trängt ut Babils Kläder och Mixit tycks älska märken ännu mer än MQ.

Tillbaka i verkstan möts jag av en bekymrad mekaniker. Bultarna gick av i grenröret. Jag lägger upp ett bekymrat ansikte själv, men inombords jublar jag, det är nämligen just det skräckscenariot som fick mig att inte göra det själv. Jag visste det!

Stackaren hämtar hjälp och fixar allt till strax efter fem. Jag berättar för meken hur oerhört tacksam jag är, ännu mer som det faktiskt kostar mindre än han sa från början. Jippii! På kvällen firar jag med öl och räkor.

Tisdag:
Vaknar tidigt som vanligt och är på cykeln redan halv elva, efter att ha gjort en annan yoghurtmarinad för ytterligare lite lamm ur frysen. Cyklar förbi Kista där jag stannar en stund på Clas Ohlson, kommer fram till Ulriksdal prick kl 12 och möts av kö på trädgårdscaféet. Det är det värt. Deras amarettokaka är gudomlig. Tyvärr är inte salamin på brie&salamimackan perfekt, men mackan är bra nog, med pepprig ruccola, krispig sallad och hembakt bröd.

En uråldrig dam irrar runt bland borden. Diskplockaren som är född i ett annat land än Sverige släpper allt han har för händer, går fram och stöttar henne, hon ser ut att kunna blåsa omkull närsomhelst. Han pratar med henne, frågar vad hon vill och hjälper henne att leta efter sin dotter som hon har tapppat bort. Dottern står vid kassan och låter lätt uppgiven när hon upptäcker mamman på väg ut ur cafét, in i växthusen stödd av den unge pojken. Ekipaget vänder tillbaka, men dottern får styra upp igen, när mamman vill sätta sig någon annanstans än där hon planerat. Hon tar över stödet från pojken, och nästan släpar iväg mamman till ett bord hon har bestämt.

Jag cyklar vidare, försöker ta mig norrut längs Edsviken, hittar en otroligt vacker väg som sedan mynnar ut i ett villaområde där husen gott och väl kunde rymma tre familjer (och bilarna också). Tröttnar dock så småningom på alla uppförsbackarna och vänder hemåt. 44 kilometer blev det i alla fall, det känns i vissa ädlare delar...

Maten blev kanon, intressant med muskot och rosenvatten. Jag var försiktig med saltet och rensade större delen av chilin på frön för att inte bli fullständigt svedd. En Jämtlands Pilgrim till funkade perfekt.

Precis nu tog jag en bit SIA kaktus och citronsorbet med en skvätt Tequila över - aaaaaahhhhhhhhh!

38.6

Kilometer blev det i dag. Jag var på biblioteket och lånade The very Best of the Far East, en kompilering av samtida musik från fjärran östern, samt Souad Massi som jag skulle beskriva som en del del arabiskt och en del flamenco. Allt åkte ner i MP3 spelaren och jag grenslade min numera väl inkörda trampare och gav mig ut. Funderade ett tag om det var något fel med mig som inte åkte iväg utomlands eller till någon stuga, eller träffade folk, men kom snabbt på att det är just frånvaron av händelser som är det som jag just nu vill och behöver mest. Tog den lite större rundan, Akalla, Tensta, Spånga, Hässelby, Lövsta och Görväln.

Vid Görväln stannade jag till, tog ett dopp, låg och läste en stund och tog en nybakad Drottningpaj med vaniljsås, innan jag avverkade resten av vägen hem.

Jag har lovat mig själv att försöka tömma frysen lite denna vecka, så i morse plockade jag fram en bit lamm som har legat och marinerats i yoghurt och kryddor hela dagen. Just nu puttrar det på spisen. Det här är en mycket bra site om man vill utveckla sin indiska matlagning. Så här i sommartider är det ett jättebra alternativ till grillat :-)

Trött

"Grååååt inga tååååhååraaaar föhör miiin skuulll" Hela centrum översvämmas, folk ser sig omkring, undrande först, sedan leende. Det är inte lokala haket, där man visserligen kan få höra ett och annat men förmodligen mer Peter Jezewski än Thorleifs. Ljudet kommer ur en lägenhet, där ett par står på balkongen med burkar i näven.

Hinner cykla till vattnet och ta ett bad innan molnen kommer. När jag ligger där, kommer plötsligt ett bröllopspar gående. Vilken kontrast, jag och några till i badkläder, bruden i långklänning, brudgummen i slips och kavaj. Efter dem kommer en fotograf, som skall ta bröllopsbilder. De står inte fullt fem meter från mig, under en björk, han dirigerar. "Luta huvudena närmare varann - det är tillåtet att se lyckliga ut". Faktum är att han (brudgummen) ser rätt less ut, leendet blir mest en grimas. Han har en fin kavaj i alla fall, beige med profilerat blommönster. Tillsammans med dem följer ett annat par, han mörk kostym (jag fortfarande i badbyxor) hon i röd fotsid sidenkläning, uppenbarligen skall hon framföra en sång (alla bröllop måste ha en sång eller?). Dock ser hon rätt amatörmässig ut när hon rör munnen till texten och visksjunger med tunn röst. Lycka till.

Centrum ja. Jag handlar äpplen, spenat och potatis och blomkål. Det blir en jättegod blomkålscurry, tillsammans med yoghurt. Riktig crossover blir det när jag äter grillade revbensspjäll till. Litovel till, för närvarande den tjeckiska favoriten på Systemet, nästan godare än Jämtlands Bärnsten, definitivt mer prisvärd.

Varje gång jag sätter mig i soffan, somnar jag i den. Det har hänt tre gånger i dag. Det är bra.

Ääääntligeeen

Ett åskmoln ser till att jag kommer hem i tid den sista dagen före fem veckor semester. Han som har koll på vädergudarna (han flyger på fritiden) spår att jag har 30% chans att träffas av blixten på vägen hem. Lyckligtvis ser jag varken blixt eller regn och kommer hem, inte torr, men det blöta som är kommer från min egen kropp. Ringer upp M som åkte till Italien i går och delar ögonblicket. Jag känner frid, just nu är fem veckor jättelång tid. Tid att tänka, reflektera, längta och förhoppningsvis få ihop de fragment som just nu finns i huvudet till en någorlunda helhet.

Tar en dusch, blir sugen på en tequila, häller upp en shot som jag tar på det amerikanska sättet, med salt och citron. Inom 5 minuter blir världen suddig i kanterna - jag måste skaffa glasögon!

Åker in till Söder, sätter mig på Tegelhuset, där en gammal Tjeck med skjorta uppknäppt till magen brukar hyra in sig på somrarna och servera hyfsad tjeckisk öl. Undviker Staropramen (ett öl jag är övertygad om Tjeckerna mer än gärna blir av med för att slippa dricka själva), beställer Mušketýr (med tjeckiskt uttal, vilket får honom att studsa till lite) och dricker den långsamt i trädgården. Sällskapet bredvid mig talar om otrohet i vänkretsen, brutna förhållanden, andras och egna, jag blir noggrant betittad av en av flickorna. Som bekräftelse är det helt ok.

Går långsamt vidare i den varma sommarkvällen, "Föräldrar på stan" bjuder på kaffe precis utanför fotbollsplanen med öldrickare på Medborgarplatsen, polisen har hyrt en husbil och ställt den utanför Björns trädgård. Tyska och engelska hörs nästan lika mycket som svenska. När jag var liten önskade jag ofta att jag kunde vara osynlig och kunna gå runt bland människor utan att de la märke till mig. Får den känslan nu, alla i grupper, upptagna med sitt eller sig själva, medan jag går runt utan att synas. Det är inte obehagligt, så länge jag vet var jag hör hemma.

Äter på Shanti som ligger på Katarina Bangata. Maten är jättegod, jag får en vegetarisk curry med okra "ladyfingers" och en kycklingcurry vars ursprung Marcus Aujalay sägs stå för. Två tjejer klädda för fest i tunna vilt mönstrade klänningar reser sig och hämtar sin cykel, det är lätt absurt att se den ena i lång turkos klänning, i högklackade guldfärgade skor svinga sig upp på pakethållaren. De båda vinglar iväg, cykelskylten tvärs över gatan visar 0,3 km till Vita Bergen.

Bestämmer mig för att promenera på Götgatan och avsluta kvällen med en drink på Sodra Bar. Götgatan är en enda stor fest. Sodra bar har knappt kommit igång, men jag går in i alla fall, tar en drink som bartendern påstår är jättegod. Den är söt på gränsen till kladdig, men det är ok som efterrätt och jag gör henne glad genom att påstå att den är perfekt. Står en stund och tittar på Stockholm, lyssnar på samtalen som vi det här laget bara är ett surr där det är omöjligt att urskilja detaljer. Människorna ser förväntansfulla ut. Några visar upp sig, talar högljutt, skrattar, några väntar bara.

Nu är det nog, jag går till Södra station för att ta tåget hem. Soundtracket i den mörka Fatbursparken är California dreamin' med The Mamas and the Papas. Musiken kommer från någon av balkongerna på Högbergsgatan.

Väl hemma är det fortfarande full fart på det lokala haket, Visserligen får man ju inte sitta ute efter tio, men givetvis är alla ute och röker. Får en liten skrämmande påminnelse om tiden, när jag ser att barndomsvänners barn är med i skocken.

Snart

I parken har man riggat upp ett sound system i form av en äldre bergsprängare. Man spelar västafrikanskt och två män dansar något som avlägset liknar det jag först såg på Club Dakkar för fyra år sedan, men är betydligt mer avslaget. De får applåder, folk sitter vid caféet och runt om i parken på skuggiga bänkar och tittar. Själv har jag lyssnat på Manu Chao ända sedan jag cyklade från jobbet. Det känns liksom rätt i värmen.

Det är tvättstuga i dag, fär första gången på snart en månad. Mycket ska tvättas. Lyckligtvis kan jag lägga beslag på bägge stugorna, ingen vill väl tvätta en sådan här kväll, det är inte ens bokat. Mad dogs och Silke... Det är ännu varmare i torkrummet än ute i middagssolen.

Grillar en flintastek medan tvätten snurrar och äter bara den med jordgubbar till efterrätt. Eftersom dom inte är plockade solvarma direkt från busken (buske?) skäms jag inte ett dugg för att hälla upp florsocker och doppa dem ordentligt. Man biter av en liten bit först, doppar i florsocker, biter av en bit till doppar... kvar på tallriken blir en röd gegga av florsocker och jordgubbsaft som jag slickar i mig sist.

En dag kvar till semester.