Genau

Flott utsikt

Fruktansvärt kul

Bäddkonst

Luften utanför hotellet i Neu-Isenburg är mättad med en doft av pepparrot som har en lätt ankommen anstrykning. Glad att vara ensam promenerar jag runt på de obekanta gatorna utan karta, memorerar vägen tillbaka och bara andas, nöjd med att åtta timmars prat är över.

Taxin dagen efter tar mig på en sightseeingtur genom Frankfurt. Förutom att han inte hittar - ens med GPS är chauffören en av de mer tursamma människorna här i världen, minst två gånger missar vi krocken med en hårsmån. Till lunch äter jag silltartar på rösti-och salladsbädd. Ibland är min nyfikenhet större än självbevarelsedriften, jag menar man mosar en sill, med ben och allt, lägger smeten på en botten av kraftigt smakande rucola och en tunn potatiskaka. Till sist toppar man med sur grädde och en tomat. Ordet "Pretto" dyker upp mer än en gång i mitt huvud och smakerna slåss verkligen om uppmärksamhet - intressant.

Efter ytterligare en dags berättande, diskuterande och övertygande, där jag plockar fram all charm jag har, råkar jag ut för ytterligare en taxichaufför, som visserligen hittar till flygplatsen utan problem, men lyckas gnida hjulen mot varje trottoarkant han kommer i närheten av, vilket till slutblir rätt många.

Den ensamma stunden på flygplatsen är underbart avslappnande. Det är fascinerande att man nu annonserar vissa avgångar på kinesiska, lika fascinerande är det att jag känner igen språket. Jag får gott om tid att gå igenom butikerna, köper en Brunello di Montalcino som M och jag kan festa på till helgen och hinner sätta mig och skriva detta, medan jag spanar in flygplansstjärtarna.

Stunden blev två timmar längre än tänkt. Planet träffades av blixten på vägen in och behöver nu besiktigas om. Vi sitter i planet, blir serverade gröna geléhallon och chokladbitar och jag försöker skärma av den ström av bräkande rumpmasiska som väller över mig från sätet bredvid...

Semester om två dagar.

Uppdatering

Utanför fönstret glänser löven gyllene i solnedgången ett par minuter innan de mörknar i den tilltagna kvällen. Jag sitter i soffan och tittar på "Out of Sight" med Dotter som har parkerat sina tänder på min axel. Man får ta de ömhetsbevis som bjuds. I morse kom jag äntligen iväg till Cykloteket och köpte ett par fodrade cykelkalsonger. Det har tagit tid, men nu känner jag äntligen att jag har gjort mig förtjänt av lite riktig utrustning. Fem mil kan göra otäcka saker med ljumskar och ens ädlare delar och jag siktar på mer innan säsongen är över. Tyvärr så regnade det hela dagen, så jag kom inte iväg förrän sent och hann bara 3 mil. Det känns som en jätteblöja som får en att gå som John Wayne, men när man väl sitter på sadeln känns det skönt inbäddat. Tack vare att det bara är kalsonger kan jag ha på mig mina vanliga kläder och slipper se ut som en vilsekommen deltagare i Tour de France. Det är konstigt, sommaren skall ju vara en lugnare period, men jobbvis har jag har haft det så rörigt att det knappt finns utrymme till annat. Nåja, det är semester om drygt en vecka.

Föregående Ändra Ta bort Nästa

Midsommar

Medelhastigheten hem är 24,85 km/h, jag susar fram i 30, förbi andra mödosamt trampande cyklister. Jag äger.

Handlar det sista på systemet, Nils Oskars God Lager till sillen, Rapitalá och Chateau Xsara till det grillade, det är skönt att vara snobbig tillsammans med M. Ingen box, ens till midsommar.

Jag har gjort pepparvodka, den doftar underbart av Jalapeño och svartpeppar. M älskar den, själv kör jag mainstream - svenska nubbar.

I morgon blir det champagnefrukost, italiensk förstås, rosa (Rotari) tillsammans med potatis/västerbottenostplättar och forellrom. Sedan flyttar vi på oss, jag ansvarar för sillunchen, sedan kan jag koppla av, det är andra som sköter grillen. Den (manliga) sysslan överlåter jag gärna till andra. Förresten börjar Dotter utveckla grillegenskaper, sist stod hon framför grillen och penslade och vände av hjärtans lust - väl bekomme.

Nu bara tvätt av köksgolvet och byte av sängkläder kvar, sedan börjar min midsommar.

Glad sådan på er alla.

Resande

Klockan är tio på kvällen. I det spegelblanka sundet stävar en färja mot Danmark, alldeles rosaskimrande i den nedgående solen. Jag ser ut över Helsingborgs tak och andas in sommarluften innan jag bäddar upp sängen.
Att resa är bra, restid är avkoppling och det är heller inget fel i att få en överdådig frukost då och då.
Jag tänker på den gången när jag reste och utbildade i ett stort byggföretags regi. En gång, på färja mellan Malmö och Köpenhamn, råkade jag av en händelse stå bredvid en sliten salongsberusad man som började fråga vad jag gjorde. När han fick reda på att jag flög över dagen från Stockholm till Malmö, bara för att stå och prata framför tolv människor och sedan åka tillbaka utbrast han: "Ditt företag måste sätta ett jättehögt värde på dig, som betalar så mycket pengar bara för att du ska prata med människorna här". Det har jag haft med mig sedan dess. Känslan att vara privilegierad om nu de jag jobbar för är beredda att betala både flyg och hotellrum för att de tror att jag kan göra skillnad genom att finnas på plats.

Grill

En flintastek original grillad på balkongen, tillsammans med en rågkuse och Lingon & Chipotle Chili Salsa. Ett experiment från Björnekulla som jag bara inte kunde motstå. Den är inte jättegod, lite som lingonsylt med svag rök och chilismak. Jag är säker på att detta kan vara en bra kombination, men inte om man måste snåla med råvarorna.

Jag sov inte så bra i natt. Orsaken var Stieg Larsson. Jag började läsa "Flickan som lekte med elden" och den är vansinnigt spännande. Halv tre, 600 sidor senare var jag klar och insåg att den inte på långa vägar var färdig. Den fortsätter ju i "Luftslottet som sprängdes". Dock är jag en biblioteksmänniska, så jag får helt enkelt vänta till den dyker upp där.

Nu körsbär och packa. Åker till södra Sverige i morgon. Denna vecka också...

Livet

En av dem kommer att bli den nye JLS eller hur mårr...

Det lokala haket har flyttat ut på torget, alla de vanliga stammisarna är där, förutom dem som har flyttat steget vidare till cocktailpartyt i parken. Just i dag sitter ett yngre obekant par ibland dem. Båda har en stor stark framför sig, de ser ut att vara relativt nyträffade. Han ser ut som ett barn som precis har fått en påse godis. Det gör inte hon. Hennes blick är fullständigt desillusionerad. Det är sällan man får en nära titt på universum här på jorden, men det jag ser mellan dem är ett äkta svart hål.

Innan dess står jag i kassan på Coop, framför mig står damen med glasögon vinklade i 45 grader på väg nerför näsan. Hon försöker betala. Hon tar upp kort efter kort och drar i läsaren. "Köp medges ej" säger kassörskan med strikt neutral röst. Under tiden försöker kvinnan förklara att hon satte in pengar på kortet, men det var i dag och de har nog inte kommit in än, på det andra kortet har hon bara tvåhundra kronor, det är därför det inte fungerar. "Vi gör så här" säger kvinnan - kunde kassörskan tänka sig att dela upp betalningen, för det är säkert hundra kronor på det första kortet. Det kan inte kassörskan för de har "fått nytt datasystem" och hon klarar inte att dela upp betalningen med mindre än att man får slå in allt en gång till, fast i två poster. "Vi gör så här" säger kvinnan igen - jag kan ta det här kortet, visar ett tredje. "Jag har fört hit pengarna för att jag skulle betala mina räkningar, de pengarna är till mina räkningar, men det får gå... "
"Du får vänta till jag har tagit bort dina två tidigare försök" säger kassörskan, nu i en beundransvärt neutral ton. Hon lyckas till slut, den kollektiva sucken hörs inte, den känns. Alla har säkert sin egen anledning, min för att hon ändå fick behålla värdigheten.

Utanför mitt fönster börjar livet för ett par måsungar, de springer omkring, vaktade av ena föräldern, de sträcker på sig och viftar med sina små vingar, det ser gulligt ut, även om jag vet att kråkorna lurar i träden runt om.

Kroppsglädje

När jag väljer en längre väg hem från jobbet bara för att det känns så bra att fara fram.
När marschfarten är 28 km/h även efter tre mil i benen.
När det finns kraft kvar att trycka till, även efter en lång uppförsbacke (Ulriksdal).
När hela kroppen börjar pirra i ren lycka, väckt av den mättade doften från de gula blommor som kantar cykelvägen.

Allvarligt talat, om jag ska fortsätta ha mina femmilafärder måste jag köpa ett par riktiga cykelbyxor, vanliga shorts ger mig skavsår. Snobben i mig skräms dock fortfarande av de sladdrigt slinkiga trasorna försedda med en enorm inbyggd binda. Jag har sett snyggare på nätet, men inte i de vanliga sportbutikerna.

Efter den underbara dagen, kändes Gazpacho som en bra avslutning. Jag tog den enkla varianten: Gurka (skalad) tomater, grön och röd paprika, lök och vitlök åkte ner i köksmaskinen en stund. Sedan lät jag röran passera en sil för att bli av med alla kärnor och skal. Olivolja, salt och vinäger efter smak, för att sedan slutligen ha i bröd som finsmulats med mixerstav. Lite tjock konsistens, det är så jag vill ha mina soppor.

De första sommardagarna

Den första riktiga svenska färskpotatisen, jag gjorde en potatissallad med pesto till barnen, 20 små potatisar. När Son kom hem, hade Dotter ätit upp alla utom tre. Samma lika blev det när jag dagen senare gjorde en fetadressing. Barnen är ute mycket med kompisar och kommer och går vid olika tider.

De första riktiga svenska jordgubbarna, vi köpte en ask, sedan en till, sedan en till. Alla syndar vi med att doppa dem i florsocker, även om de var nog söta utan.

Den första långa cykelturen, över 50 km, Ulriksdal, Norra begravningsplatsen, Hornsberg, Tranebergsbron (tänk att få bo i Äppelviken), Nockeby, Vällingby och sedan hem.

Det är en del jobb som händer däremellan, men jag försöker att inte missa något av det somriga.

Sinnesstämningar

Jag lämnar av kollegorna i Helsingborg, kavlar upp ärmarna, sliter av slipsen och trycker in John Holms "Lagt kort ligger" i CD:n. Sedan kör jag hem genom ett yppigt grönt sommarskåne och umgås med Larry, Maria och Svarte kungen.

På cykel experimenterar jag med att bli ett med musiken. Det gäller att koppla ihop benen med takten, rätta till andningen och sedan koppla loss sinnet från de kroppsliga förnimmelserna. Är takten rätt blir det underverk. 120 bpm är ungefär likvärdigt med 30 km/h på högsta växeln och funkar fint.

Just nu får jag bästa resultatet med Tangerine Dream (Dream mixes 1). Ingen trötthet, ingen mjölksyra i ungefär fyra minuter. Det finns förstås en baksida med det hela - gissa hur det känns när sinnet faller tillbaka i en kropp som jobbat liite över sin egentliga förmåga...

Resor

Lördag, vi åkte till Telefonplan för att titta på konstfacks avgångsutställningar i Designens hus. Direkt när jag kom in så började det pirra i hela kropppen. Kombinationen av industrilokal och konst är hisnande.

En rosa navelskådande porslinsman i pluderhosor har respektlöst knutits vid en betongpelare. Längre bort flyger ett kluster av porslinsmän i graciösa poser bevakade av en porslinsflicka som intar en perfekt utgångspose för ett svanhopp. Till vänster har en jättelik frökapsel spruckit och ut kravlar en mängd halvfärdiga djur i olika faser av utveckling - runt fantasieggande stalagmiter med hemlighetsfulla håligheter. Processionen övervakas av en enorm gul fågelkvinna. Galet, annorlunda och spännande. Det sista vi upplevde var ett enormt bländvitt rum, tvättlinor med bländvita kläder bland vilka det göms små föremål av renhud. Vi går runt i plasttofflor på fötterna i allt det vita och upptäcker.

Efteråt åker vi runt på de små gatorna i Midsommarkransen och leker med tanken att bo där. Vi åker till Långholmen, promenerar och dricker Jaffa och äter en tekaka serverad av en gammal man i en liten röd stuga.

Flygstrejken fortsätter även på måndag, jag har människor jag ska träffa i Helsingborg och Danmark, så jag hyr en bil och ger mig iväg fem på måndagmorgonen, en resa som jag har gjort ganska många gånger förr om åren. Jag är framme vid tio, man har rätat ut vägen en hel del sen sist jag åkte. Jag uppskattar bilkörning, resandet blir mer påtagligt.

Kronärtskocksdrama

Fredag, jag fick tag på billiga kronärtskockor från Egypten (ja, ja, men jag cyklar hela veckan och snålar koldioxid). Först köpte jag två för mig och M, sedan fick Dotter se dem och dreglade, jag fick köpa två till.

Fyra kronärtskockor kokade i fyrtio minuter. Jag gjorde en helt oemotståndlig majonnäs, äggula, vitlök, citronsaft salt, rapsolja och en sträng ansjovispasta. Barnen som inte gillar majjo, fick en blandning av olivolja, salt och vinäger till.

Skålen med majonnäs stod på diskbänken. När Son skulle ta ner tallrikar, rev han skålen över sig och golvet. Stelfrusen stod han där med gul majonnäs rinnande över byxorna medan jag svor vilt och såg vår dipsås rinna ner mot förintelsen. Snabbt tog jag en tallrik, skrapade byxan nerifrån och upp och hällde tillbaka i skålen. Sedan fick den lilla olycksfågeln torka golvet. Vi njöt - så småningom - alla av våra kronärtskockor - och såsen.

Somliga lär sig aldrig

Grannen håller på att montera parabol. Utanför balkongen. I går tappade han en skruvnyckel. Den dängde i balkongräcket så det dånade i hela lägenheten och slog i cykelvägen fyra våningar nedanför med ett oroväckande starkt kliinngg. Han ger sig inte, i dag hörs höga gnisslande ljud, inga fallande föremål dock (ännu). Nåja, här gäller leva och låta leva, han låter mig spela hög musik utan att klaga, jag låter hans barn dunsa i golvet ovanför så att glasen skallrar i skåpet. En balkongparabol är peanuts i sammanhanget.

Atkinsexperimentet igår slog inte väl ut. Jag vaknade i morse med tung lätt gungande mage och cykelturen till jobbet gick väldigt trögt. Intressant koppling, som behöver undersökas vidare. Därför åt jag upp resten av fläskläggen i kväll (den här gången med fransk senap hoppas förändringen inte stör experimentet), jag ska se om det är lika illa i morgon. På onsdag blir det GI igen.

Förresten den här zucchinirätten var fantastisk, något att minnas när squashen är tillgänglig i pris.

GI, Atkins och ågren

I lördags var jag på bröllop, en historia för sig. M:s kompis gifte sig med en engelsman, det var folk från Danmark, England och ett par andra länder till. Det är skönt att träffa ett par icke-chauvinistiska danskar, på jobbet är de oftast otroligt motsträviga (kan det ha något med mig att göra).

Vi hade jättekul, klockan ett rullade vi iväg till en taxi(sic), tog en kebab på centrum (yoghurtsås över slips och skor) och stöp slutligen i säng vid halv tre utan att riktigt veta hur vi fått av oss kläderna. Ett av ålderns fördelar är att sängen numera vid sådana tillfällen inte ställer sig på kanten och försöker kasta av mig. Jag bara slocknar. Med tanke på det var söndagens cykeltur på 42 km en smärre bedrift. Vad jag inte räknade med var att jag i dag var fullständigt oförmögen att använda huvudet. Det blev inte bättre av tre på varann följande möten som sträckte sig över lunch. Halv två hade jag fått nog, och cyklade hem för att få någt gjort i lugn och ro.
Tyvärr hjälpte inte ensamheten till att samla tankarna. Det blev inte mycket gjort. Sedan träffade jag på länken som måste vara alla föräldrars värsta mardröm. Jag hann läsa tre rader och tårarna rann fritt. Det gjorde de igen senare till Anna Pihl. Det är visserligen ok, men lite otäckt är det att det förmodligen förstärks av en släng ågren dagen efter dagen efter.

Mycket fibrer och GI igår, i dag fick jag tag på en fläsklägg och bytte till Atkins. Helt underbart gott, kokt och tillsammans med pepparrot. Jag lyckades dock att avhålla mig från att äta hela. Det blir nog dillsås i morgon...

Försommar

Man spelar kubb i parken, många olika nationaliteter försöker singla träklabbarna för att fälla motståndarlagets uppställning. Det går inte så bra, men de verkar ha kul. Längre bort lyfter en flock måsar, jagade av en liten batting med virvlande ben och vilt viftande små armar. Måsarna är vana och försöker bara flaxa en bit bort, men han(?) ger sig inte utan springer runt hela gräsmattan tills måsarna inser det oundvikliga och flyger iväg.

Hela scenen finns nedanför min balkong där jag står och svalnar efter veckans andra fyramilarunda. Första etappen går via Ulriksdal och Norra Begravningsplatsen till Pampas där jag sitter en stund vid vattnet och äter rostade kikärter och körsbärstomater, bara för att lura kroppen lite. Tanken är att energin till den här turen ska tas ur fettdepåerna. Tittar mot Hornsbergs kantiga silhuetter, betraktar de stora båtarna i Marinan där de samsas med de lyxiga flytande husen.

När jag är klar, fortsätter jag längs Bällstaviken mot Sundbyberg, vidare mot Rinkeby och Tensta. På Spånga Idrottsplats är det fullt med hoppfulla fotbollsstjärnor från hela världen och deras familjer. Lite senare åker jag rakt in i ett litet sambatåg som har blockerat cykelvägen.

I fredags fick jag äntligen min låda Gas-Jannes. Vi enades snabbt att indiskt var mat som skulle passa bra till. Jag hittade Rogan Josh, en gryta som brukar bli underbart mustig. Urbenad lammstek låg redan i kylen (det var bra pris på den) och konstigt nog fanns alla ingredienser hemma, utom chilin. Den var bra, men jag har ätit bättre. Nästa gång ska jag prova den här.

Resten av lammsteken blev till Irish Stew med majrovor och stora gröna bönor som tillägg för att fixa GI:t. Mums!

Min Draja Martini

Ett glas:

Fyll martiniglaset (stort) med isbitar.

Lägg en (stor) oliv på isbitarna.

Gör följande i ett svep (tänk på att ha ingredienserna framme annars blir den för svag):

Måtta upp 6 cl Tanqueray (halv deciliter + skvätt) samt en skvätt (2 cl) Noilly Prat. Häll i en tillbringare (minst 5 dl volym). Rör om 5 varv, använd en matsked.

Skär en strimla citronskal (minst en cm bred och två lång), kläm oljan ur skalet i blandningen (böj, böj, böj och böj strimlan). Släng i strimlan.

Lägg undan oliven, häll isen i tillbringaren, rör om 15 varv, ett varv i sekunden.

Skär en strimla till av citronskalet. gnid in insidan av martiniglaset ordentligt.

Pierca oliven med en tandpetare, lägg i glaset. Sila upp martinin i glaset.

Rekommenderas som sällskap i köket, även om det bara handlar om att steka fläskkarré och göra potatisgratäng.

Frosseri

Allt gick egentligen åt skogen med maten i fredags. Uppeldad av en Belgo dubbel från slottskällans bryggeri, slängde jag kallt smör rätt i rödvinssåsen, varpå den skar sig. Jag försökte rädda den med lite majsmjöl, det höll i cirka två minuter, sedan blev separerade smöret från såsen igen och det blev mörka klumpar i skirat smör. När jag skar upp biffen, lyckades jag skära köttet med fibrerna på tvären. Det var bara det faktum att köttet var jättemört efter två dagars marinering och ett alldeles utsökt vin som räddade matupplevelsen.
Picàie - norditaliensk fruktbomb - tillräckligt sträv för att vara intressant och med en doft som nästan bedövar, särskilt som vinet håller 15%. Tillräckligt för att fälla en oxe, både jag och M föll mitt i Kaurismäkis "Ljus i skymningen". Sanslösa karaktärer som vanligt.

Lördag tillbringade vi i stan, den vanliga rundan. Först bageri Rival vid Mariatorget, M köper en brioche med choklad och päronfyllning, jag köper ett bröd fyllt med oliver och soltorkade tomater. Vi sätter oss på Mariatorget och äter dem. En flicka talar upprört i telefon, till slut skriker hon - "jag skall ALDRIG mer vara ärlig mot dig! Fy faan".

Efteråt går vi över Hornsgatpuckeln, förbi Kaolin till Söders tehandel. Jag vill prova lite nya tesorter efter att i snart 5 år ha druckit billigt ceylonte på morgnarna. Jag vet inte riktigt var jag ska börja, så jag frågar efter "te som smakar te" och vi får igång ett samtal. Jag får dofta på olika tesorter, vilket inte är det lättaste. Till slut köper jag ett te från Grusinien, något jag minns från barndomen och ett te från Assam. Sedan går vi till Blås och Knåda där Åsa Jungnelius ställer ut. Jag har några av hennes glas som är oerhört vackra. Blås och Knåda har fyllt sina skyltfönster med hennes alster. Vi diskuterar vem som skulle köpa den enorma silvriga vulvan - och till vem. Vi enas om att Ebba W skulle kunna göra det och Horace fick bara hålla käften. Jag gillar staken Storstake, som är klädd i kedjor.

Vi går vidare uppför Götgatan och mot Söderhallarna. Vinet från igår var så gott att vi vill köpa mer och ett av de få ställen där det finns är i Systembolaget där. På vägen därifrån går vi förbi en av köttbutikerna och köper två enormt stora bitar entrecôte. När jag väger den hemma, visar vågen 450 gram för min och 350 gram för Ms. Sista anhalten i Stockholm är Pralinhuset på Drottninggatan där vi köper efterrätten. M köper frukttryfflar: kaktus, jordgubbar hallon och lime. Jag köper chokladtryffel med chili.

Vi äter sjukt mycket kött, potatis bakad på saltbädd, ungnsbakad rödlök i vilken jag droppar balsamvinäger och olivolja och rödvinssås (se recept i inlägget "Vinsnobb"). Jag finjusterar rödvinssåsen med vinäger så att den stämmer med rödvinets smak. Argiolas, ett vin från Sardinien, med doft av äng och kryddor. Timjan och anis lyckas vi känna igen.

Nej, vi såg inte schlagerfestivalen. Vi såg Babel.

Gläntans IP II

Att cykla efter ett hällregn är en omväxlande upplevelse. Luften är fuktigt kyligt frisk med tunna stråk av varmare luft mellan. Asfalten ångar och doften av våt väg blandas med jasmin, gräs, avgaser, gödningsmedel, gräs igen - allt i sekundsnabba kast. Jag tar vägen förbi Gläntans IP, i dag är det betydligt vuxnare barn som tränar och gläntan ser inte lika hemlighetsfull ut i kvällssolen som den gjorde när solen kom från öster.

Inspirerad av Gitto häller jag whisky i marinaden som jag skall använda till helgens kött. Inbiten extraprisjägare som jag är, köpte jag biff för 50:- kilot i måndags. Köttet är förmodligen inget vidare - åtminstone inte jämfört med hötorgshallens - men det är en utmaning att få till något gott. Jag inventerar skafferiet och använder granatäppelsaft (den riktiga tjocka) som grund. Fyller på med soja, äppelcidervinäger och lite rödvin. Hackar ner en rödlök och kryddar med svartpeppar, rökig whisky (Caol Ila) och lite salt. Kombination av rökig whisky och svartpeppar skapar en doft som får mig att dregla trots att jag har ätit middag.

Jag tror jag håller på att vakna. Undrar om det är våren eller...

Släktträff

När jag går förbi den stängda urbutiken hör jag minst två väckarklockor pipa. Ett ljud som inte bara går genom ett galler. Jag vet att det går igenom väggar. Det är samma ljud som väckte mig halv sju på lördagmorgonen, när Dotter gled in i duschen och glömde stänga av klockan. En vägg mellan, det var som att ha den på sängbordet.

Dotter skulle konfirmeras! Därav den tidiga morgonen, annars är det svårt att få upp henne före tolv på helgerna. Hon och Kusin (som kom vid sju) låste in sig i badrummet, byggde små pagoder av använda tops och sminkade sig fina. Det här med tops är ett ständigt pågående krig. Ungen lämnar dem på handfatet, jag morrar åt henne och hon tar motvilligt bort dem. I veckan orkade jag inte morra (aldrig att jag skulle plocka bort dem dock) och när jag fick komma in i badrummet, låg de snyggt uppstaplade på varann. Det är svårt att låta bli att flina.

Konfirmationen samlade hela den brokiga skara som numera är relaterade till varann - Mammans släktingar, där både riktig mormor och bonusmormor ingår. Mammans nuvarande pojkvän, hans barn, mina föräldrar, jag, M, M:s barn - som Mamman uttryckte det i ett samtal tidigare i veckan, "det blir som 'Tomten är far till alla barnen'". Jag satte i halsen och frågade om hon hade sett filmen. Det hade hon inte.

Det blev stundtals absurt, men allt avlöpte väl, ingen blev ens tilltufsad. Jag fick uppdraget att laga maten. Från början som ett straff, för att jag motsatte mig att ha "mottagningen" på ett närbeläget fik där de ville ha 200:- per pers, en ansenlig summa när man räknar med 30 personer. Till slut blev det mat för tjugo som behövdes.

Dotter och jag gjorde italienskinspirerad potatissallad där potatisen blandades med egengjord pesto (jag fick Dotter att prova olivoljor så att hon skulle känna skillnaden). Till potatissaladen köpte vi Serranoskinka på Lidl, Ungersk salami på Willy's (jag vet var de har lägsta priserna och hyfsad kvalitet) och eftersom rostbiffen såg trist ut på alla affärer vi var på, gjorde jag en egen. Den fick marinera ett dygn i rödvin, soja, honung och lök, sedan stekte vi den på fredag och jag skar upp den på lördagen. Den blev enormt populär.
Till efterrätt bakade vi en blåbärskaka från senaste Allt om Mat. Dotter jobbade på bra och vi hade riktigt kul, både när vi for runt och handlade och vid matlagningen.

Det var skönt att få komma hem, blanda en riktig margarita med riktig lime, tequila cointreau och inget socker.

Jag hade köpt ett gott vin, "Neil Ellis". Det blev inga matlagningsexcesser, vi fixade fläskkotletter och köpepotatissallad till barnen. För M och mig blev det lammentrecôte med palsternack- och getostmos. Jag vispade också ihop rostbiffmarinaden till en sås som matchade vinet. Till efterrätt Sias Lime/kaktus sorbet.

Gläntans IP

Cykelkartan från förra året gör mer och mer nytta. Hur hade jag annars upptäckt oasen mellan villorna med det oerhört träffande namnet, inbäddad mellan höga träd i en sänka. Villorna bakom träden märktes knappt. Pappor och mammor ute med sina små barn på fotbollsträning - rena familjeidyllen.

Det är skönt att komma ut, även om det blåser kallt. Ulriksdal, Solna, Hornsberg, Sundbyberg på Valborg. Spånga, Vällingby, Hässelby Strandbad på första Maj, tillsammans 70 km. Dessutom är lägenheten full av smågrabbar som gärna invaderar vardagsrummet och kollar Angel på TV innan de drar på okända ställen. Shit! Han fyller 13 om en och en halv månad!

Jag fick min efterlängtade laxpudding och har gjort en egen förbättring. I stället för att ha den rimmade laxen i, vilket får den att bli salt och smulig, har jag den utanför. Det blir potatispudding med äggstanning, dill och purjolök, serverad med rimmad lax bredvid. Givetvis skall puddingen dränkas i skirat smör!

Festlördag

Lammrostbiffen har en knaprig fettkappa och är i övrigt läckert rosa. De ugnsbakade potatisarna små och perfekt segmosiga och sparrisen lagom grillad. Jag blir återigen förvånad över hur bra maten på Elverket är och hur hjälpsamma servitriserna är, även när hela skådespelargänget från föreställningen "Hem till gården" sitter bakom ryggen på mig. Inte minst Jan M tar mycket plats.

Jag har svårt att bestämma mig om pjäsen. Komedi och tragedi blandas och det är bra, men i stället för att komplettera varann, verkar de båda bara krocka och snubbla. Resultatet lämnar mig rätt oberörd. Skådespelarna är mycket bra, men det räcker inte när själva pjäsen har svårt med riktningen.

Efteråt åker vi till Sodra Bar, tar en drink, tittar på Stockholms vackraste utsikt (det är ännu lite för mörkt för att den skall vara riktigt bra) och dansar till mr Multikulti himself.

Nostalgi

Lidl har förutom otroligt billiga grönsaker och gott smör en massa krafs som jag har mycket svårt att hålla mig från. Den här gången hittade jag en CD med Gerry Rafferty - Baker Street - för trettionio och nittionio. Bara att den kostar tretionio och nittionio gör den oemotståndlig. Förutom låten "Baker Street" är den inte ens särskilt bra, men den väcker minnen. Mitten sjuttiotal, sommar, min vän och jag hade just fått första avlöningen från sommarjobbet, mer pengar än vi någonsin sett. Han tog ut allt i hundralappar och tejpade upp dem på väggen i sitt rum. Ingen bra idé, hans mamma såg hur fort hundralapparna försvann och hade kraftiga synpunkter.

Vi köpte mycket musik då, bland annat Gerry Rafferty, egentligen helt fel. Han gillade punk, jag gillade hårdrock vi blev båda rätt besvikna. Känslan av sommaren sitter dock kvar i "Baker Street". Den går också bra att cykla till.

Jag kokade kyckling i går och åt den med lite buljong och grönsakerna som hade kokat med - Morot och lök. Det är gott att ha i lite torkat cintrongräs och persiljestjälkar i koket. I dag hackade jag morot och purjolöksblast, kokade tillsammans med en näve gröna frysta bondbönor. Efter tio minuter hällde jag i en burk cannelinibönor, blandade med hackad persilja och rev ner lite parmesanost. Mums till resterna av kycklingen.

Balkongen

Balkongen är befriad från fjolårslöv, gamla spindelnät och skal från trädens knoppar. Jag har satt två plantor med pepparmynta, en äppelmynta, två krukor timjan, gräslök och mejram. I en annan kruka finns ett stånd rosmarin. Förhoppningsvis är sommarens caipirinhor säkrade. Äppelmyntan blir fin till tabboulehn, timjan och rosmarin doftar underbart på en solvarm balkong.
Årets penséer är pastelligt orangea blandade med kraftigt mörkvioletta, det blir fint.


Efteråt återupptäcker jag cykelrutterna, Akalla, Veddesta, Åkermyntan, Barkarby det blir 23 kilometer på drygt en timme - det är en bra fart så här på våren. Tillsammans med gårdagen blir det över 40 kilometer.

Gårdagen förresten - Dotter ville ha fläskfilé, något som jag tycker är ganska trist. Bara för att roa mig, snittade jag upp filén på längden så att den rullade ut sig till en centimetertjock cirka tio centimeter bred och en centimeter tjock skiva. Jag blandade en stadig martini, med stor oliv och hällde upp det i ett glas ingnidet med citronskal. Sedan fyllde jag den med en röra på brödsmulor, persilja, vitlök och riven pecorino som bara råkade ligga i kylen. En annan sak som råkade ligga i kylen var en "buschetta"(?) kryddad skinka från viktväktarna som jag köpte för en femma. Jag la ett lager av skinkan på fyllningen och la på ett lager fyllning till. Sedan rullade jag ihop filén, band upp den, stekte den i stekpannan för att få en bra yta och lät den vila en stund i ugnen så den fick rätt innertemperatur.

Till det kokade jag färska tortelloni fyllda med ricotta, hällde en tomatsås över, den hade kokat i en timme innan. tomater tillsammans med lök, vitlök, palsternacka och lite vitt vin (salt peppar). Resten av pecorinon över.

Som efterrätt Sias, kaktus/lime sorbet.

Barnen jublade.

Prag igen

Prag är lika vänligt som vanligt. Blommande träd, stark, värmande sol, tung, fet, onyttig och absolut delikat mat. Jag har ätit anka, knödlar, kål och druckit gudomlig öl så att eventuella gram som har försvunnit i veckornas cykling är tillbaka med råge.

Vi bor på ett hotell i samma område dit jag brukade där min mormors syster ägde en tomt. Jag brukade vara där på helgerna, jag fick plantera en egen vinbärsbuske, rensa ogräs ur jordgubbsrabatterna och kupa sparrissängarna. På morgnarna tar jag promenader i omgivningarna, men det har förändrats mycket på 40 år, jag känner inte igen mig. Absolut ingen nostagi i det, jag njuter av nuet och upptäcker ställen som Club La Habana som serverar rom, 15 årig Metusalem för 19 kr centilitern, vilket alltså är sjukt billigt och låter mig frossa i den.

En fantastisk dag

En hund full av vårysterhet ställer sig upp mot ståltrådsstängslet, kastar upp bakbenen och lyckas mot alla odds fästa dem i maskorna och klättra över stängslet. Överlycklig rusar den runt på gatan medan husse och matte ovetande putsar bilen. Jag far förbi på cykel endast iklädd limefärgade shorts, kortärmad violett tröja och Slagsmålsklubben i lurarna. Först till Ulriksdal, en blåbärspaj med vaniljsås och sedan hem längs med vattnet. 32 kilometer, snitthastighet 21 km/h, helt ok (jag har monterat på cykeldatorn igen).

Barnen kommer, jag lagar mat på gårdagens rester. Det blir en curry med cypriotisk färskpotatis, ingefära, vitlök, persilja (jag har ingen koriander) tomater, lime (skal och saft), räkbuljong och kokosmjölk. I går också resterna av hälleflundran, några räkor och en chili. Alla blir lätt svettiga, men det går ner trots att "lunchen" hos mamma var sen.

Små förändringar

Åh vad skönt, det riktigt ilar när jag får höra män och kvinnor i komplett samförstånd om kvinnors tankeförmåga. Man till två kvinnnor: "Ibland förstår man inte hur ni tänker - eller... (han samlar sig för poängen) vad ni tänker med!". Båda kvinnorna skrattar med - jaa, jag undrar ju själv ibland asså... Med en sån total försåelse mellan könen blir feminismen överflödig. Jag vänder mig inte om, känner bara en vag obehagskänsla i ryggen när jag passerat sällskapet.

Efter fyra dagars ledighet blir det flyg på låg höjd igen. Fyra möten på fem timmar inklusive lunchmöte, jag får i alla fall en sallad som jag lyckas klämma i mig mellan orden. Balansverktyget heter cykel. Förra veckan fyra dagar plus en utflykt med Son till Ulriksdal på påskdagen, en tur på totalt 30 kilometer. Bra med lagom stora barn, fortfarande hyfsat intresserade av att vara tillsammans med pappa, klagar inte över längre cykelturer och går att muta med glass. Vi var ett otroligt dåligt föredöme på Ulriksdal, jag ställde mig i kön och sa högt till Son att gå och välja en glass, varpå alla barnen som var med uppmärksammande glassboxen och inledde egna förhandlingar. Jag kunde föreställa mig vad deras föräldrar tyckte om mig, även om det inte verkade gå så bra.

Det händer saker längs med cykelrutten varje dag. I går såg jag ett fält med djupblå Skylla, i dag en lite tveksam Forsythia som har börjat blomma. Ett fåtal buskar har börjat få musöron (eller är det bara björk man säger det om?). Även min kropp börjar må bättre dag för dag. Ryggvärken börjar ge med sig, jag stretchar ivrigt för att få knutorna att lösa sig och det är inte lika plågsamt pinsamt långsamt att ta sig fram. Dock är det en bit kvar till en form som kan kallas bra. Det är också en bit kvar till ett magomfång som inte hänger för mycket över skärpet. Jag äter mycket magerfrön (psyllium) och tuggar på salta rostade kikärter när suget kommer på. Nu "Men in Trees"

Rent hus

Det tillhör undantagen att mitt matbord är så här rent *stolt*

Påsken är bra, M och jag tar långa promenader medan hennes son leker med min. De gör hemliga saker som att den ene springer med en kundvagn medan den andre åker på skateboard framför. Det går bra tills Son (skateboard) ramlar och får handen överkörd av kundvagnen. Jag får detta berättat innan han går och lägger sig, då han visar reporna. Dotter hänger på stallet.

I kväll är det är vitvinskväll. Först en Österrikare stram, nästan spritsig tillsammans med vit sparris, Hollandaise och löjrom. Bara så ni vet, vattenbad är överreklamerat. Känner man sin spis och kastrull, går det alldeles utmärkt att köra både Hollandaise och Béarnaise och Sabaione och alla andra eventuella varma äggsåser direkt på plattan. Så - nu har jag utmanat gudarna igen.

Nästa vin på plan är en Sancerre, den som vår guru på Regeringsgatan rekommenderade i stället för Chablis. Vi pratar lax, men M är inte jätteförtjust i röd fet fisk. Jag går ner till Hemköp för att kolla läget. Klockan är fem, fiskdisken är tömd, men jag tar chansen och frågar killen som svabbar golvet om det är möjligt att köpa fisk. "Jaaa, vad vill du ha?" säger han lite tystlåtet tveksam. "Du har inte hälleflundra eller marulk?" frågar den borne optimisten. "Joo, marulk har jag" säger killen mot alla odds. Jag får två rediga bitar efter att han har grävt en lång stund i kylen, vilket får mig lite nervös. Det är värre att snubbla på mållinjen än att inte börja ett lopp.

Jag gör ett täcke av brödsmulor, oliver, citronskal, vitlök, persilja, olivolja och en Pecorino som har häckat i kylen sedan någon vecka, fräser fisken snabbt i stekpannan ocn lägger in den i ugnen med täcket på.

Medan vi njuter av sparrisen, kokar jag jordärtskockor och svartrötter. När de är klara, blandar jag jrodärtskockor med gårdagens rotsaksstomp och hackar ner svartrötterna i moset. Lite rapsolja för en vacker färg, salt och citron för att matcha vinet. Voilà eller "ecco": Marulk med olivtäcke, rotsakspuré med svartrotshack. Sancerren fyller munnen på ett helt annat sätt än Österrikaren. Efterrätten är chokladmousse, beställd av grabbarna. Jag vill göra den som Sara gjorde på sin påskmiddag, men ingen annan än jag gillar så mycket mörk choklad. Även om jag får hittat ett annat recept, lyckas jag smyga ner belgisk 72%-ig, helt enkelt för att det inte finns någon annan choklad hemma. De brända mandlarnas sötma döljer eventuell bitter smak och alla blir nöjda.

Barnen? De får ett halvt ägg med en stekt jätteräka till förrätt, jag har mosat äggulan med sweet chilisås och lite sesamolja. Sedan blir det fläskfilé med champinjonsås, allas favorit.

Trots ovanstående hinner jag med annat än att fundera på och laga mat. Mitt kök, inklusive ugn är numera skinande rena och jag har läst större delen av Robert Jordans till synes oändliga "Sagan om Drakens återkomst" del 21 och del 22 ligger på lut. Vidare har jag beställt "Slagsmålsklubbens" senaste. Tack Gitto.

Glad påsk för guds skull

Intressant inslag på TV om homoäktenskap, en präst talar om att utvidga Guds rike, en annan säger något i stil med "Herregud vill folk kasta risgryn på varann, så är det helt ok". Båda är för, men jag undrar vart Gud har tagit vägen i det senare resonemanget.

Personligen har jag inte varit mycket för äktenskap. Någonsin, även om jag en gång gifte mig för att "bevisa min kärlek". Det höll i arton år, inte illa i dagens läge, men kärlek hade väldigt lite med saken att göra till slut och Gud var definitivt inte inblandad.

Jag höll ut och cyklade i fyra dagar. Självklart har jag ont i ryggen. När benmusklerna inte räcker till tar ryggen stryk, men jag vet nu att det går över om någon dag, gärna med lite stretching. 80 kilometer på en vecka - helt ok, men inte blev jag magrare för det.

Lägenheten är påskpyntad med tulpaner och en surrealistisk grön kanin som får oss alla att flina. Lammsteken ligger i kylskåpet och badar i yoghurtmarinad som också innehåller mynta, vitlök och mejram tills i morgon. Det ligger en knippe vit sparris i skafferiet och löjrom i frysen, det är inte bestämt exakt hur, men jag tror att de två kommer att träffas.

I kväll festade vi till på lite gravad lax och avocadoröra med yoghurt och söt senap. Friskare än hovmästarsås och barnen som inte är roade av senap annars äter den av hjärtans lust.

Apropå absurditeter, Son och jag går omkring och städar med varsin MP3. Hans Rammstein, min Papa Wmba. Dotter har redan gjort sin del och har stuckit på hästuppvisning.

Glad påsk på er alla.

Velociped

Kroppen knirkar och knakar. Mjölksyran förlamar mina stackars benmuskler och lungorna pumpar utan att verka tillföra särskilt mycket syre. De första cykelfärderna till jobbet är plågsamma. Jag försöker ta det lugnt, men takten sitter i benen och så fort jag glider bort i tankarna, drar de iväg på egen hand i en självdestruktiv takt.

På plussidan är glädjen att få låta tankarna ströva fritt, möjligheten att kunna följa våren från bruna fält och kala träd till försommarens överdådiga grönska. Redan har blåsipporna pressat sig genom fjolårslöven och bildar blålila öar som verkar sväva ovanför det bruna. En annan mycket viktig fördel är att jag nu kan börja hoppas på att komma i förra årets kläder igen. Resan till USA var dödsstöten. Jag vill inte säga nej till god mat och det skapar vissa komplikationer, som förhoppningsvis ska lösas med en högre kaloriförbrukning.

Just nu sitter jag och smaskar på en makaronipudding, med ett knaprigt lock som knastrar skönt mellan tänderna. Till det egenhändigt rårörda lingon, direkt ur frysen. Barnen jublar.

I fjärran hörs det underligt välbekanta ljudet av en tågvissla. Det är första gången jag hör den i verkligheten, men den känns igen från alla amerikanska filmer. Chicagoexpressen, Släng morsan av tåget, Atomic train.

Jag är fullständigt ensam om att promenera. Alla, absolut alla andra åker bil. Jag går genom ett villaområde, kusligt välskött, alla husen har minst en flammande gaslykta och konstfullt arrangerad elbelysning som lyfter fram de vackra buskarna även på natten. det enda livstecken jag hör är en hund som börjar skälla när jag går förbi en villa och aktiverar en strålkastare med rörelsedetektor. Det är likadant på dagarna, Jag står och tittar ut från kontoret på 26 våningen ser inte en människa på kilometers håll.

Kvällen är fuktigt ljummen, jag är otroligt jättemätt efter en kinesisk buffé. Högar av jätteräkor, bläckfiskar, kräftor, kyckling, anka, en osannolikt stor köttbit på säkert tio kilo som man själv fick skära skivor av. Sju diskar fulla av läckerheter ångande i den lufkonditionerade torra luften. Anomali nummer ett: Jag dricker Rootbeer medelst sugrör ur en tillbringare i plast. Anomali nummer två: Det finns potatismos och grillade majskolvar bland de kinesiska rätterna. Anomali nummer tre: Hela stället ser ut som en kinesisk kopia av McDonalds. Plastbord i grälla färger, kakel på väggarna.

Jag vet redan nu att jag kommer att sakna värmen, det är som svensk högsommar här och matens kvalitet. Jag har sällan ätit så bra, väl tillagade råvaror.

NOLA

Det gör ont i hjärtat när vi åker genom kvarter efter kvarter med övergivna hus, gapande dörrar, krossade fönster, orange text på väggen: 5-9, 4, 1. Datum, antal funna, antal döda. Bara få av husen är återställda. Vi åker vidare längs Lake Pontchartrain. jag förstår äntligen innebörden i "drove my chevy to the levy" i "American pie".
Vi fortsätter åka mot centrum, tiggare som knackar på bilars rutor i väntan på grönt, till helt andra kvarter där de underbart vackra sekelskifteshusen förmodligen köps inklusive tjänarstab.

Vi parkerar i centrum, bara hundra meter från Bourbon Street. Till och med på en måndag svävar en unken doft av utspilld öl över hela gatan. Vi köper en frozen daiquiri och sällar oss till alla andra som går omkring med ett glas eller en mugg i handen. Musiken är överallt, högljudd slåss den om utrymme. Jag kan stå mitt i en korsning och höra lika delar Jazz, Zydeco, Rock och Hiphop, från de fyra haken - ett i varje hörn. Man lockar med Hurricanes, Handgrenades och med "The Jester" som påstås vara "Bourbon Street's Strongest Drink". Vi går vidare i de franska kvarteren till Old Man River som är bred och brun. Senare äter vi på ett litet hak med det stolta namnet "Oceana Grill". Jag får en perfekt halstrad tonfisk,svart utanpå, röd inuti, fylld med kräfthack. Till den serveras fyllig, gräddig kräftsås och Jambalaya.

Trots att det är kväll går jag i t-shirt, det är minst 18 grader. Tidigare på dagen promenerade jag till det mexikanska lunchstället i strålande sol och 27 grader. Att få ett smakprov på svensk högsommar i mars är något jag kommer att leva på ett tag.

Påskmums

På enskild begäran publicerar jag söndagens förrätt. Receptet är från Allt om Mat och kan vara en förödande god (och intressant) påskförrätt.

Matjessill med fänkålsdressing, rostad pancetta och grillad potatis:
12 portioner

4 Matjesfiléer (två burkar drygt)
6 stora kokta potatisar
50g tärnad pancetta (eller bacon)
12 mangoldskott

Fänkålsdressing:
2 äggulor
2 msk Mackmyra whisky (eller Arran, eller Caol Ila eller annat, gärna rökigt)
1 msk pressad citron
1 msk rostade fänkålsfrön (rosta försiktigt, de blir beska annars)
0,5 dl sesamolja (jag tog 0,3 dl, ca 2 msk)
1,5 dl rapsolja (det är värt att ta en kvalitetsolja, jag tog Åke Ekströms, finns på Coop)
2 krm salt
1 krm nymald vitpeppar.

Dressing: Mixa äggulor med whisky cintronsaft och fänkålsfrön (mixerstav).
Tillsätt oljan i en tunn stråle till en jämn kräm (om ni vågar, själv går jag över till handvisp och rör ner olja till dressingen har fått en halvtjock konsistens). Smaka av med salt och peppar.

Skär sillen i 12 diagonala bitar (ca 4 cm, mesa inte). Skär potatisarna i 12 tjocka fyrkantiga bitar och grilla dem i en grillpanna (för att få svarta ränder på dem). Rosta pancettan eller baconet (skuret i små bitar) i en torr stekpanna.

Lägg upp potatisen med grillränderna uppåt. Lägg en skiva mangoldskott på varje potatis. Därefter lite fänkålsdressing (den smakar ganska mycket), matjessill och toppa med pancettan. Rätten skall serveras rumsvarm.


Girlylicious - Men in Trees, Top Model och Lustgården där man snackar om att oralsex blir "större och större" och programledarna säger att "det ser jag fram emot" i en närmast snörpig ton.

Kvinnokraft enligt TV3.

Tiddelipom någon?

Projektarbete

Jag har friskat upp minnet om Rysk-japanska kriget, Ryska revolutionen 1905, och håller på att tillsammans med Son jobba mig fram till 1917.

Dotter och jag diskuterar fransmännens inblandning i händelser före folkmordet i Rwanda, FNs flathet och hur man tog över statsadministrationen som förberedelse till organiserad slakt. Vi tittar på händelserna i Darfur (som absolut inte betecknas som folkmord, för då blev FN tvungna att gripa in) och pratar om huruvida världen har lärt sig något av Rwanda. Man kan få för sig att orsaken till att den delen som kallas västvärlden numera lever i fred, är att länder utanför västsfären används som spelbrickor av länder innanför västsfären med massiv död och ökande nöd som resultat. Rätt lite har förändrats sedan medeltiden...

Förresten borde inte skolan lära dem detta?

Rättigheter

"Vissa av er tar rättigheter för givna som jag inte skulle våga drömma om". Liljevalchs fascinerar ofta, den här gången bär jag med mig en videoinstallation, en gripande text från en lesbisk kvinna i S:t Petersburg. På kvällen går vi till Paus på Rörstrandsgatan och firar att M har fått erbjudande om jobb efter att hon doktorerat. Mycket bra mat, mellanrätter som blodapelsin och nypongranité och en vinlista som kräver ett banklån. Med tanke på det är det fascinerande hur många unga som uppenbarligen har väldigt bra kontakter med sin bank.

Mitt slowfoodprojekt blev bra, 4 timmars kok på fredag, en timme till på lördag, köttet föll sönder på söndagen. Mamma åt så hon knappt fick ner någon tårta. Förrätten var rätt intressant också, potatisskiva grillad i grillpanna, fänkålsdressing med äggula, sesamolja och rökig whisky i, på toppen en skiva matjessill och krispig pancetta. Ett av recepten i Allt om Mat som verkligen känns spännande.

Barnen är här, de jobbar med sina projekt, jag kommer att lära mig massor om ryska revolutionen och folkmordet i Rwanda.

Mattröst

Santa Marias Nacho rolls med Sweet chilismak är galet oemotståndliga. Doppa dem i vanlig turkisk yoghurt (numera ett standardtillbehör, alltid en bytta i kylen) och försök att avbryta innan påsen är slut.

Jag ska ägna mig åt Slow food i veckan. Min mamma fyller år och som vanligt vill hon att jag ska laga mat åt henne. Det blir Stracotto, kött som marineras i vin ett dygn, sedan kokar i 4 timmar, vilar i ett dygn, kokar någon timme igen, vilar ett tag... Till slut ska man ska kunna dela köttet med en sked. I dag har jag köpt köttet. I morgon ska jag sätta det i marinad. På torsdag börjar första koket.

Det börjar bli dags att montera ihop cykeln. Den står fortfarande kvar i paketet i hallen. Och magen den växer.

Sentimenti

Ok, ok, jag är en sentimental tönt, men jag blir alldeles varm av "Leende guldbruna ögon". Hela serien _är_ dansband, målat i rosa och jag sitter i soffan och fånler för mig själv efter en av de fullständigt sanslösa arbetsdagar som just nu aldrig verkar ta slut.

När jag kom hem hittade jag en bukett tulpaner och en chokladask med mörk choklad. En liten handskriven lapp sa "Grattis i efterskott pappa, vi älskar dig". Bara för att jag påminde dem om att Mamma fyllde i dag och att de kanske skulle fixa en blomma till henne. Dom är förbaskat gosiga ibland. Ofta.

Tröttpå olagad mat köper jag en purjolök, vita bönor i glasburk, potatis och avocado. Fräser purjolöken försiktigt i olivolja, blandar med bönor, nästan färdigkokt potatis och avocado till en ljummen sallad. Det går säkert att krydda med salt, peppar, persilja eller annan krydda, men jag nöjer mig med den milda friska smaken av några droppar citron.

Ett år äldre

Har man inte tid eller råd att åka söderut för att få en försmak av våren, kan man alltid gå till Uriksdals handelsträdgård. Luften håller 18 grader, behagligt sval och fuktig och fylld av blomdoft. Bra för hostande lungor. När jag står mitt i havet av S:t paulior och pelargoner är det som islossning i själen.

Tre födelsedagspresenter:
Att stå och tjuvlyssna på Regeringsgatan 44 och höra en svindyr Chablis beskriven som "oförlöst".

Att få provsmaka pecorino efter pecorino på Hötorgshallen och kunna säga "nej, för söt, lite syrligare", "nej, inte riktigt ändå", "Ja! Den tar vi" (att strö över sockersaltad torskrygg tillsdammans med olivolja).

Att få dricka ett baskiskt vin, Xuri d'Ansa, och få känna en tydlig smak av krusbär.

Förskjutet

Hade anledning att fundera över vår användning av naturresurser. Mitt i flunsan svartnade TVn. Det blinkade en liten lampa längst bak i huvudet om att kabelteveleverantören skickade brev om att de skulle byta digitalboxarna. När sådana papper kommer, lägger jag dem på hög för att tas om hand vid tillfälle. Jag förlitar mig på att de som vill att jag ska göra något skickar brev i mycket god tid och agerar därefter. Detta brev kom för ungefär två veckor sedan, inte kunde dom väl... Jo, det kunde de. 27/2 skulle det vara bytt, bara en vecka efter ankomsten?

Med cirklarna rubbade och feber i kroppen släpade jag mig till närmaste Expert och fick en ny box och ny fjärrkontroll. Vad gör man med den gamla boxen? Jo slänger den! Visserligen till återvinning, men jag har haft den kortare tid än ett år! Det mest ironiska är att batterierna i den gamla fjärrkontrollen fortfarande är friska, jag flyttade dem till den nya och det fungerade fint. Undrar om de räcker den nya fjärrkontrollens livslängd ut också.

När jag var liten läste jag mycket science fiction, bland annat "Mannen som sålde månen" av Robert A Heinlein (som även skrev novellen Starship troopers). Om jag minns rätt så liknade det samhälle han målade upp i sin bok från femtiotalet bra mycket vårt i dag.

Mina smaklökar är fortfarande drabbade, jag har en något "förskjuten" smakupplevelse. vissa saker smakar mer, vissa mindre, tyvärr är det de smaker jag tycker minst om som förstärks. Därför håller jag mig till enkla rena smaker, det blir en annan barndomsfavorit. Norrlandspölsa, potatismos, stekt ägg och rödbetor. Först smälter jag lök i smör, så den blir mjuk och söt, sedan får Norrlandspölsan sakta lösas upp. Moset (som rörs med skållhet mjölk och lite smör - vispa inte!) läggs underst på tallriken, sedan skall det täckas med ett lager pölsa och till slut ägget ovanpå. Sedan äter man från kanterna inåt till bara gulan återstår. Det bästa til sist.

Yra

På tre dagar har Gamle Oles Farsa lagt beslag på hela kylen. Han kallar parmesanen en grim bøsse, han har ofredat mjölken så den blivit sur och han stinker gamla otvättade sportsockor trots dubbla plastpåsar.
Med dödsförakt kastar han sig på golvet när jag darrig och febrig efter tre dagars influensa ska göra lite spaghetti med ketchup och ost. Han dribblar sig igenom mina utsträckta fingrar och jag kan nästan höra ekot av "vi aer røøthe.." men jag kan ha fel. Jag har som sagt feber.

På tre dagar har jag sett alla avsnitt av playa del sol - i sängen. Hurra för bärbar och trådlöst och svts inspelningar. På tre dagar har jag jobbat nästan lika mycket som om jag hade varit på kontoret. Hurra för bärbar och trådlöst och... tillgång till jobbets mail?

Vinsnobb

Duca d'aragona hette vinet som någon i detta virtuella medium tyckte "sparkade röv". Har svårt att motstå vintips, så jag åkte till Sundbyberg, det närmamste systembolag som förde vinet och plockade från hylla 24-04. Klockan halv tio på en lördag är det bara jag och de absolut mest behövande på plats. Ett gammalt par före mig - han har glömt koden till kortet, hon ser så illa att hon får försöka tre gånger för att sedan missa på "OK". Båda blir arga för att de får göra om proceduren en fjärde gång. Min flaska är invirad i papper vilket slår ut streckkoden, kassören lindar försiktigt upp en bit, slår manuellt och lindar sedan tillbaka. Mannen bakom hälsar på kassören som en gammal vän, kassören nämner något om att "inte vara lika suddig som i går", men vi blir alla tillönskade en trevlig helg med samma neutrala min.

Vinet blir en besvikelse. Instängd doft och en lite instängd smak, som saknar all antydan till friskhet och strävhet. Att dricka det känns som att skrapa de sista intorkade resterna ur syltburken. För hundratjugofyra spänn så skall ett vin sparka röv på ett helt annat sätt än den här trötta tåfjutten. Till exempel Monti Garbi eller Toar som ger en annan upplevelse för priset. För övrigt, något som verkligen sparkade röv var en Amarone från 2004 - Domini Veneti. För ett (för Amarone) lågt pris ger en en fascinerande vinupplevelse. Inte den för Amarone vanliga explosionen i munnen (jag brukar tänka på Listerinereklamen), utan en mer smygande balanserad smak som ger tid att känna efter.

Nedanstående mat funkar fint till alla vinerna:
Fyllda lövbiffrulader
4 personer:
ca 500 g lövbiff (8 skivor)

Fyllning:
En gul lök
Två till tre soltorkade tomater
150 g pancetta (den med mycket fett), funkar säkert med svenskt rökt sidfläsk också.
En deciliter valnötter
6 salladskapris (eller en matsked vanliga kapris)
100 g ost med kraftig smak:
Allerum XO som får oförskämt mycket puff i matmedia, själv föredrar jag Västerbotten. Vill man vara italiensk, tar man Pecorino. Vill man lyxa riktigt, erbjuder ICA nu "Berusad Torcolato", dränkt i vitt vin, eller "Berusad Barolo" dränkt i rött, båda med en arom som kan välta en snuvig elefant.

Sås: (grundreceptet finns i Allt om Mat och jag fastnade för den totala avsaknaden av ingredienssnobberi)
Tre deciliter rött vin (jag använder Kangarouge som matlagningsvin med gott resultat)
Fyra körsbärstomater
En halv deciliter vinäger, rödvins eller äppelcider funkar fint
En halv deciliter vatten
En halv deciliter kalvfond (Willy's funkar lika bra som Bongs!)
En matsket Maizenas mörk redning.

Till:
500 g Fettucine, Tagliatelle eller någon annan bred pasta (färsk).

Sallad:
Machésallad
Resten av körsbärstomaterna
Resten av valnötterna
Olivolja.
Balsamvinäger

Hantverket:

Fyllning:
Skär pancettan i små tärningar, lägg i en kastrull och låt sakta fräsa så att de släpper fettet.
När fettet har täckt botten av kastrullen, lägg i finhackad lök och fortsätt att fräsa på svag värme. Röran ska inte ha färg, den ska smälta ihop. Det tar cirka 5-10 minuter (beroende på tålamod).
Hacka salladskaprisen eller lägg i de vanliga.
Hacka rosmarinet och lägg i
Krossa nötterna (gärna med mixerstav) konsistens ska vara som ströbröd.
Häll i nötterna, rör om och skopa upp röran i en skål.
Skär osten i små tärningar (5-7 millimeter) och rör ihop med resten av röran i skålen.

Sås:
Häll rödvinet, vattnet, vinägern buljongen och sockret i samma kastrull där du gjorde fyllningen. Skär tomaterna i halvor och lägg i. Låt koka upp och koka till hälften återstår. Mosa tomaterna efter en stund.

Under tiden:
Dags att smaka på vinet. Kockens avslappnade humör skall underhållas av deltagarna. (kocken får gärna försättas på humör av t ex en drajja innan).

Sätt på pastavattnet - salt som medelhavet - och fyll lövbiffarna. Lägg på en matsked av röran, vik kanterna över och rulla ihop. Det går bra att fästa ihop med en tandpetare.

Stek ruladerna hastigt på hög värme så att de får färg. Häll redningen i såsen (garanterat klimpfri), lägg ruladerna i såsen och låt dem koka medan du häller pastan i vattnet. Färsk pasta, två minuter senare är den klar.

Någon annan får göra salladen, skära körsbärstomater, rycka stjälkarna av machésalladen, krossa valnötterna grovt och röra ihop allt. Häll på olivolja och balsamvinäger efter behag.

Häll av pastan och häll på lite olivolja. Lägg upp pastan på varma tallrikar, garnera med resten av fyllningen. Jag gillar att hälla såsen på pastan, men det ser förmodligen snyggare ut om man häller den över ruladen.

Varsågod och njut.

Imaginär kulturkrock

Jag stötte ihop med en äldre kvinna i tvättstugan, sannolikt född öster om medelhavet söder om svarta havet. Som seden är nickade jag och log, hon nämnde något om att glömma sin tvättid, jag log förstående och mumlade något.

Om man stoppar in kläder i tvättmaskinerna samtidigt, är det mycket sannolikt att man möts igen och igen den kvällen. Mycket riktigt kom hon ner när jag var i full färd med att hänga min första tvättomgång. Torkrummet är nästan mittemot hennes tvättstuga, så hon har full utsikt över vad jag gör. Jag ser henne röra sig, hon har en gul lång klänning som fladdrar runt i kanten av mitt synfält. Plötsligt ser jag att hon stannar till en lång stund. Jag kastar ett öga på henne och ser att hon närmast stirrar åt mitt håll med en lite undrande blick.

Jag förstår snabbt att det inte är mig hon tittar på utan på det jag gör. Jag är i färd med att hänga upp Dotters kläder - man kan inte missa att de är kvinnliga. Resten utspelar sig i min fantasi när jag tänker att hon förmodligen undrar varför det inte är Dotter utan jag som är nere i tvättstugan och att det sannolikt ur hennes synvinkel är en mycket exotisk situation.

Jag fortsätter det tänkta samtalet med att i huvudet förklara för henne att jag faktiskt hellre ser att Dotter sitter framför datorn och pluggar än att hon är nere i tvättstugan, och att jag inte tycker att man borde klara av båda sakerna, utan bör prioritera utbildning. Fortfarande i fantasin ser jag hennes ögon anta ett närmast misstroget uttryck för att sedan glimta till av avundsjuka. Ett annat, bekvämare scenario är att hennes ögon uttrycker samtycke...

Mat i dag: Pytt i panna med lätt bedagade korvar ur frysen (jag tänker inte avslöja hur bedagade för att inte bli anklagad för att servera otjänlig mat till barnen), helgens entrecôte, råstekta potatistärningar blandade med tärnat äpple och stekt ägg. Äpplet fick ett blandat mottagande. Son ansåg att det söta äpplet i den salta pytten gjorde honom förvirrad, vi diskuterade om det var bra eller inte och enades om "annorlunda". Dotter köpte det rakt av.

Askonsdag

Tack och lov för Internet som håller mig ett steg före - det var myycket länge sedan jag läste meningsbyggnad och det var inte ett av mina favoritämnen (märks det?). Son skall ha prov i satslära morgon och han är bra på vissa delar, förvånansvärt bra. Tyvärr är jag på en nivå under honom och vi körde helt fast på vilket ord som binder ihop två satser av samma slag. Dels blir det komplicerat eftersom ordklasser är något passé, det var aktuellt före jul och både satser och ordklasser ryms inte samtidigt i hans arbetsminne. När det kommer en fråga "vilken ordklass binder ihop satser av samma sort" är vi körda bägge två. Medan jag beordrar honom att läsa sitt material, smiter jag iväg till datorn och googlar på frågan. Jag hittar en fantastisk presentation som beskriver ordklasser ingående och kan sedan leda honom via konjunktioner till samordnande.

Askonsdag - jag blev utmanad igår att knyta en kulinarisk läckerhet till askonsdagen. Tyvärr visar det sig att askonsdagen är första dagen i fastan, så eventuella anknutna kulinariska läckerheter måste med nödvändighet vara frugala. Här är en: 1dl Mild yoghurt blandas med en matsked loppfrön. Vill man synda så här första dagen på fastan, kan man lägga i en sked svartvinbärsmarmelad.

Själv fick jag se bakad potatis till lunch och eftersom jag frostade av frysen igår, vet jag var de där lätt bedagade räkorna ligger nuförtiden, tillsammans med de lätt bedagade krabbpinnarna. Alltså köpte jag stor, mjölig potatis och blandade ihop turkisk yoghurt med majonnäs, dill, hällde i en dill-och-gräslöksdip och hackade ner alla bedagade skaldjur tillsammans med en kålrabbi som gav ett fräscht knaster. Enkelt att köra potatisen i fem minuter i mikron och 30 minuter i ugnen. Rena festen för barnen (särskilt när de dränker potatisen i smör också).

Hetvägg

Det är fettisdag - Mardi Gras. En gång om året vill jag gärna gå hela vägen med en semla, inte bara äta bulle och grädde. Först köper jag gammaldags gräddmjölk. Gärna den äldsta de har, då hinner det bildas ordentliga små gräddöar i den. Semla på konditoriet, självklart med mandelmassa. Jag häller gräddmjölken i en tallrik och värmer upp den i mikron till den är brännhet. Jag skär små snitt i bullen och lägger den i tallriken, ser hur den sjunker till botten och suger upp all mjölken. När den har nått botten är bullen helt genomdränkt, mjuk, nästan dallrande. Skeden sjunker lätt in i den våta degen och den varma massan bildar en närmast sensuell kontrast till den kalla grädden. När jag når mandelmassan, med små knuspriga nötbitar i, är det så nära klimax man kan komma.

Resa hem

Dimman på flygplatsen i Wroclaw doftar av stenkol. Det är inte obehagligt, i stället väcker det barndomsminnen från Prag. Det var mörkt när vi kom, det är mörkt när vi åker. Jag lyckades stjäla till mig 20 minuters promenad i centrum. Duggregnet stör inte, tvärtom förstärks färgerna på det nyrenoverade och fulheten hos fuskbyggena från kommunisttiden. På vägen tillbaka till kontoret gör sig världskriget påmint - gamla farbröder i sina uniformer, 65 år sedan de slogs...




Planet till Warszava lyckas under de 50 minuter det segar sig fram hitta exakt det varvtal hos motorerna som får tänderna att skallra - på riktigt.
Slutligen, efter oändliga 40 minuter upphör känslan av att sitta på en traktor i uppförsbacke och jag kan andas ut.

Resa

Planet skakar till, bryter igenom molntäcket, in i en annan värld. Moln uppifrån ser så... kompakta ut. Jag skulle inte bli förvänad om en isbjörn kikade fram bakom närmaste vita kulle. Det är så här jag fröeställer mig Antarktis kupiga istäcke. Vi vänder mot den purpurröda strimma som markerar väst, jag tittar på när den mörknar till djupblåsvart.

Till vänster sitter två damer med lång historia i bilbranschen. Den ena journalist, den andra inom marknadsföring. Jag tjuvlyssnar på lite skvaller, om chefer, om tidningsbranschen. Att sitta i ett flygplan är otroligt kontemplativt. Jag tycker om själva resandet, andrummet. Dessutom tror jag att jag tillhör den sista generationen på länge, som kommer att kunna resa obehindrat i den omfattningen.

Frankfurt ser mycket större ut på natten än på dagen. belysningen avslöjar den vidsträckta bebyggelsen utanför kärnan, som man annars lätt missar en dimmig dag. Vi går till en Australiensisk pub (!) och undviker knappt öl blandad med Sprite, jag tar ett säkert kort och beställer veteöl och får den med isbitar (!) Smörgåsen med biff, champinjoner och ost är däremot jättegod. Tillbaka på hotellrummet pratar jane Fonda perfekt Tyska på TV. Synd att jag inte förstår något.

Tankar över ett glas öl

Jag har sett tankesultanen. Han stod på busshållplatsen med sina attribut. En tjej och en storvuxen vän med krycka. De tre tonåringarna la beslag på hela bussen. Vännen spelade Akon (I wanna f-ck you) på sin mobiltelefon. Tankesultanen pratade högt, då och då drog han till sig tjejen och kramade henne. Han vågade inte kyssa henne mer än en gång, men han var tvungen så vännen inte skulle tycka han var en mes.

Annat hört på bussen hem: "Ååhh vad jag saknar lågstadiet, allt var så enkelt då" sagt av två barn som knappt hade börjat högstadiet.

Och jag då., jag tittar på mina gamla dagböcker, tänk att jag har skrivit i snart fem och ett halvt år (ja det hette dagbok och inte blogg på den tiden). Det hugger till i magen när jag ser att opersonligheten ökar, inte bara för att jag inte känner samma behov av att skrika i vinden, utan för att jag biter ihop om vissa saker som jag inte klarar av att hantera och som jag sätter lock på. Skit också. Jag som lovade mig att jag inte skulle. Och M förstås. En bra relation är något man kanske inte behöver hänga andra på näsan.

Så där ja! Nu sitter jag också i Googlegarnet.

Kött

Tumstjock med en underbar kappa av fett. Ingniden med salt, peppar och vitlök. Hastigt stekt på mycket hög värme, sedan ställd på högkant i pannan, på kappan så att den blir knaprig.
Den får vila på tallriken i ugnen några minuter medan jag steker den andra, rullar in lättkokta gröna bönor i pancetta och häller parmesan i palsternackspurén. Höga enkla smaker, i dag är det mat till vinet.
Att "bara gå förbi" systemet på Regeringsgatan är farligt. Vi gick förbi för att jag ville köpa något till min pappa som fyller år. Det blev en liten flaska Vin Santo (som förrresten gick åt på söndagens födelsedagsmiddag). Sedan råkade jag höra en ordväxling; en man med kotlettfrilla ville ha "något extra" varpå försäljaren sprang ner på lagret och kom upp med en flaska Sossó. Han berättade initierat om blandningen av Merlot och Refosco, om den kryddiga smaken och doften av fänkål. Kotlettfrillan ratade flaskan, men jag kan bara inte motstå en bra historia och M är inte den som håller emot, så vi tömde plånboken. Definitivt en av de bästa måltider jag har ätit!