Ouaaahhh

Det är riktigt skönt att cykla nu. Jag känner att det finns kraft kvar i benen även efter en lång uppförsbacke, det är en glädje att känna att det stramar i gluteus på ett sätt som inte gör enbart ont, jag brukade ha rätt schyssta gluteus(glutei? gluteusar?). Det blev över fyra mil i dag med, jag skulle bara ta en kortare tur, det blev Rotebro och sedan Upplands Väsby. Många uppförsbackar.

Jag var tvungen att åka in till jobbet en kortis, två samtal som inte gick att undvika. Cykel är bra efter. Mycket bra, utom på ett visst ställe, där gör det ont efter två timmar på sadeln.

Dagens frysrunda resulterade i en kalkonstek som jag steker i ugnen inrullad i peppar och salt. Till den blir det farfalle och en gremolatakryddad tomatsås. Igår fjärran Östern, idag Italien. Förresten, tro inte att innehållet i frysen minskar på något sätt, under tre dagar har den fått svälja lammrostbiff, lammytterfilé och lammentrecôte, alltsammans till ytterst humana priser (typ hälften av det normala).

Igår tog jag en liten utflykt till Uppsala, Biltema håller till där och jag skulle köpa reservdelar. Så mycket spännande, bra-ha saker! Alla fantastiska verktyg, alla ficklampor med lysdioder i, alla... jag sliter mig lös med inget värre än ett laservattenpass för 89:-. Passar på att fika på Ulva Kvarn. På vägen dit undertrycker jag en impuls att bara fortsätta på 272:an, Östervåla, Buckarby, Gysinge, Österfärnebo, Hofors... det blir inte den här gången. Jag nöjer mig med en precis absolut nyss nybakad rabarber/jordgubbspaj med vaniljsås. Den är ugnshet och ströt ovanpå frukten är sött och jätteknaprigt.

Sistan anhalten i Uppsala är Martinas Italienska delikatesser. Jag köper riktig Salsiccia (frysen), Tomme chevre, ansjovispasta och riktiga tomatburkar (varav en medverkar i dagens mat). På vägen hem råkade jag höra att Håkan Lidbo "Sveriges kung av elektronisk musik" skulle spela på Bloms café på Skeppsholmen. Jag hinner precis hem, äta resten av den bengaliska curryn och ta tåget in.

...nu går grabbarna med megafonen förbi nedanför balkongen igen - vilken leksak! Dom älskar att gå fram och tillbaka och skrika könsord i den så att det ekar mellan husen.

Två dagar

Måndag:
M rapporterar från Italien, hon har farit runt i bil och viftat med stor italiensk flagga stor del av natten. I dag är alla italienare hesa och lyckliga.
Själv har jag bara de vanliga gänget som skriker utanför. Bänken nedanför balkongen är deras samlingsplats. Grabbarna tuppar sig för tjejerna (och för varann också tror jag) det kan bli ganska högljutt.

Själv har jag ägnat mig åt bilvård. Jag bytte olja och kollade upp hålet i avgassystemet. Givetvis är det på delen med katalysatorn, något som ofta blir svindyrt. Funderar på att byta själv, kollar t o m upp en leverantör som levererar för en tredjedel av normalpriset, men de fins i Mölndal. Ringer en verkstad i närheten, de ber mig att komma in så att de kan sätta rätt pris.

Det visar sig att de kan svetsa på ett nytt rör för en bråkdel av vad det kostar att byta hela. Wow! Jag tar en timmes promenad i Sundbybergs centrum. Hinner reflektera på att de nya butiker som brukar kväva alla nya centra inte har hunnit hit ännu, I stället för Lindex finns fortfarande Gits Mode, Dressman har inte trängt ut Babils Kläder och Mixit tycks älska märken ännu mer än MQ.

Tillbaka i verkstan möts jag av en bekymrad mekaniker. Bultarna gick av i grenröret. Jag lägger upp ett bekymrat ansikte själv, men inombords jublar jag, det är nämligen just det skräckscenariot som fick mig att inte göra det själv. Jag visste det!

Stackaren hämtar hjälp och fixar allt till strax efter fem. Jag berättar för meken hur oerhört tacksam jag är, ännu mer som det faktiskt kostar mindre än han sa från början. Jippii! På kvällen firar jag med öl och räkor.

Tisdag:
Vaknar tidigt som vanligt och är på cykeln redan halv elva, efter att ha gjort en annan yoghurtmarinad för ytterligare lite lamm ur frysen. Cyklar förbi Kista där jag stannar en stund på Clas Ohlson, kommer fram till Ulriksdal prick kl 12 och möts av kö på trädgårdscaféet. Det är det värt. Deras amarettokaka är gudomlig. Tyvärr är inte salamin på brie&salamimackan perfekt, men mackan är bra nog, med pepprig ruccola, krispig sallad och hembakt bröd.

En uråldrig dam irrar runt bland borden. Diskplockaren som är född i ett annat land än Sverige släpper allt han har för händer, går fram och stöttar henne, hon ser ut att kunna blåsa omkull närsomhelst. Han pratar med henne, frågar vad hon vill och hjälper henne att leta efter sin dotter som hon har tapppat bort. Dottern står vid kassan och låter lätt uppgiven när hon upptäcker mamman på väg ut ur cafét, in i växthusen stödd av den unge pojken. Ekipaget vänder tillbaka, men dottern får styra upp igen, när mamman vill sätta sig någon annanstans än där hon planerat. Hon tar över stödet från pojken, och nästan släpar iväg mamman till ett bord hon har bestämt.

Jag cyklar vidare, försöker ta mig norrut längs Edsviken, hittar en otroligt vacker väg som sedan mynnar ut i ett villaområde där husen gott och väl kunde rymma tre familjer (och bilarna också). Tröttnar dock så småningom på alla uppförsbackarna och vänder hemåt. 44 kilometer blev det i alla fall, det känns i vissa ädlare delar...

Maten blev kanon, intressant med muskot och rosenvatten. Jag var försiktig med saltet och rensade större delen av chilin på frön för att inte bli fullständigt svedd. En Jämtlands Pilgrim till funkade perfekt.

Precis nu tog jag en bit SIA kaktus och citronsorbet med en skvätt Tequila över - aaaaaahhhhhhhhh!

38.6

Kilometer blev det i dag. Jag var på biblioteket och lånade The very Best of the Far East, en kompilering av samtida musik från fjärran östern, samt Souad Massi som jag skulle beskriva som en del del arabiskt och en del flamenco. Allt åkte ner i MP3 spelaren och jag grenslade min numera väl inkörda trampare och gav mig ut. Funderade ett tag om det var något fel med mig som inte åkte iväg utomlands eller till någon stuga, eller träffade folk, men kom snabbt på att det är just frånvaron av händelser som är det som jag just nu vill och behöver mest. Tog den lite större rundan, Akalla, Tensta, Spånga, Hässelby, Lövsta och Görväln.

Vid Görväln stannade jag till, tog ett dopp, låg och läste en stund och tog en nybakad Drottningpaj med vaniljsås, innan jag avverkade resten av vägen hem.

Jag har lovat mig själv att försöka tömma frysen lite denna vecka, så i morse plockade jag fram en bit lamm som har legat och marinerats i yoghurt och kryddor hela dagen. Just nu puttrar det på spisen. Det här är en mycket bra site om man vill utveckla sin indiska matlagning. Så här i sommartider är det ett jättebra alternativ till grillat :-)

Trött

"Grååååt inga tååååhååraaaar föhör miiin skuulll" Hela centrum översvämmas, folk ser sig omkring, undrande först, sedan leende. Det är inte lokala haket, där man visserligen kan få höra ett och annat men förmodligen mer Peter Jezewski än Thorleifs. Ljudet kommer ur en lägenhet, där ett par står på balkongen med burkar i näven.

Hinner cykla till vattnet och ta ett bad innan molnen kommer. När jag ligger där, kommer plötsligt ett bröllopspar gående. Vilken kontrast, jag och några till i badkläder, bruden i långklänning, brudgummen i slips och kavaj. Efter dem kommer en fotograf, som skall ta bröllopsbilder. De står inte fullt fem meter från mig, under en björk, han dirigerar. "Luta huvudena närmare varann - det är tillåtet att se lyckliga ut". Faktum är att han (brudgummen) ser rätt less ut, leendet blir mest en grimas. Han har en fin kavaj i alla fall, beige med profilerat blommönster. Tillsammans med dem följer ett annat par, han mörk kostym (jag fortfarande i badbyxor) hon i röd fotsid sidenkläning, uppenbarligen skall hon framföra en sång (alla bröllop måste ha en sång eller?). Dock ser hon rätt amatörmässig ut när hon rör munnen till texten och visksjunger med tunn röst. Lycka till.

Centrum ja. Jag handlar äpplen, spenat och potatis och blomkål. Det blir en jättegod blomkålscurry, tillsammans med yoghurt. Riktig crossover blir det när jag äter grillade revbensspjäll till. Litovel till, för närvarande den tjeckiska favoriten på Systemet, nästan godare än Jämtlands Bärnsten, definitivt mer prisvärd.

Varje gång jag sätter mig i soffan, somnar jag i den. Det har hänt tre gånger i dag. Det är bra.

Ääääntligeeen

Ett åskmoln ser till att jag kommer hem i tid den sista dagen före fem veckor semester. Han som har koll på vädergudarna (han flyger på fritiden) spår att jag har 30% chans att träffas av blixten på vägen hem. Lyckligtvis ser jag varken blixt eller regn och kommer hem, inte torr, men det blöta som är kommer från min egen kropp. Ringer upp M som åkte till Italien i går och delar ögonblicket. Jag känner frid, just nu är fem veckor jättelång tid. Tid att tänka, reflektera, längta och förhoppningsvis få ihop de fragment som just nu finns i huvudet till en någorlunda helhet.

Tar en dusch, blir sugen på en tequila, häller upp en shot som jag tar på det amerikanska sättet, med salt och citron. Inom 5 minuter blir världen suddig i kanterna - jag måste skaffa glasögon!

Åker in till Söder, sätter mig på Tegelhuset, där en gammal Tjeck med skjorta uppknäppt till magen brukar hyra in sig på somrarna och servera hyfsad tjeckisk öl. Undviker Staropramen (ett öl jag är övertygad om Tjeckerna mer än gärna blir av med för att slippa dricka själva), beställer Mušketýr (med tjeckiskt uttal, vilket får honom att studsa till lite) och dricker den långsamt i trädgården. Sällskapet bredvid mig talar om otrohet i vänkretsen, brutna förhållanden, andras och egna, jag blir noggrant betittad av en av flickorna. Som bekräftelse är det helt ok.

Går långsamt vidare i den varma sommarkvällen, "Föräldrar på stan" bjuder på kaffe precis utanför fotbollsplanen med öldrickare på Medborgarplatsen, polisen har hyrt en husbil och ställt den utanför Björns trädgård. Tyska och engelska hörs nästan lika mycket som svenska. När jag var liten önskade jag ofta att jag kunde vara osynlig och kunna gå runt bland människor utan att de la märke till mig. Får den känslan nu, alla i grupper, upptagna med sitt eller sig själva, medan jag går runt utan att synas. Det är inte obehagligt, så länge jag vet var jag hör hemma.

Äter på Shanti som ligger på Katarina Bangata. Maten är jättegod, jag får en vegetarisk curry med okra "ladyfingers" och en kycklingcurry vars ursprung Marcus Aujalay sägs stå för. Två tjejer klädda för fest i tunna vilt mönstrade klänningar reser sig och hämtar sin cykel, det är lätt absurt att se den ena i lång turkos klänning, i högklackade guldfärgade skor svinga sig upp på pakethållaren. De båda vinglar iväg, cykelskylten tvärs över gatan visar 0,3 km till Vita Bergen.

Bestämmer mig för att promenera på Götgatan och avsluta kvällen med en drink på Sodra Bar. Götgatan är en enda stor fest. Sodra bar har knappt kommit igång, men jag går in i alla fall, tar en drink som bartendern påstår är jättegod. Den är söt på gränsen till kladdig, men det är ok som efterrätt och jag gör henne glad genom att påstå att den är perfekt. Står en stund och tittar på Stockholm, lyssnar på samtalen som vi det här laget bara är ett surr där det är omöjligt att urskilja detaljer. Människorna ser förväntansfulla ut. Några visar upp sig, talar högljutt, skrattar, några väntar bara.

Nu är det nog, jag går till Södra station för att ta tåget hem. Soundtracket i den mörka Fatbursparken är California dreamin' med The Mamas and the Papas. Musiken kommer från någon av balkongerna på Högbergsgatan.

Väl hemma är det fortfarande full fart på det lokala haket, Visserligen får man ju inte sitta ute efter tio, men givetvis är alla ute och röker. Får en liten skrämmande påminnelse om tiden, när jag ser att barndomsvänners barn är med i skocken.

Snart

I parken har man riggat upp ett sound system i form av en äldre bergsprängare. Man spelar västafrikanskt och två män dansar något som avlägset liknar det jag först såg på Club Dakkar för fyra år sedan, men är betydligt mer avslaget. De får applåder, folk sitter vid caféet och runt om i parken på skuggiga bänkar och tittar. Själv har jag lyssnat på Manu Chao ända sedan jag cyklade från jobbet. Det känns liksom rätt i värmen.

Det är tvättstuga i dag, fär första gången på snart en månad. Mycket ska tvättas. Lyckligtvis kan jag lägga beslag på bägge stugorna, ingen vill väl tvätta en sådan här kväll, det är inte ens bokat. Mad dogs och Silke... Det är ännu varmare i torkrummet än ute i middagssolen.

Grillar en flintastek medan tvätten snurrar och äter bara den med jordgubbar till efterrätt. Eftersom dom inte är plockade solvarma direkt från busken (buske?) skäms jag inte ett dugg för att hälla upp florsocker och doppa dem ordentligt. Man biter av en liten bit först, doppar i florsocker, biter av en bit till doppar... kvar på tallriken blir en röd gegga av florsocker och jordgubbsaft som jag slickar i mig sist.

En dag kvar till semester.

Spara pengar

I går morse slank rakapparaten ur näven, beskrev en snygg parabel och träffade toalettstolen, självklart med rakhuvudet före. Utslagen. Mitt i sommarrean var det inget större problem att hitta en Braun, nedsatt med 300 kronor. Tyvärr var den slut när jag kom till affären. Med hela Barkarby handelsplats till förfogande, tänkte jag att jag åtminstone skulle se hur läget såg ut på andra ställen. Det slutade med att jag köpte en Panasonic för 300 i stället för en Braun för 700.

Jag har också sparat pengar för en tvättmaskin. Dotter kröp till korset och lämnade tillbaka tvättstugenycklarna som hon uppenbarligen hade i tre veckor, något hon förnekade förstås och lät mig leta igenom hela lägenheten. Jag har en tvättmaskin jag kan använda i nödfall, men den låter som ett skenande tåg och senast gnisslade den på ett väldigt otäckt sätt. Jag hade börjat leta efter en ny när nycklarna plötsligt bara dök upp i nyckelskåpet.

I morse när jag vaknade satt det tre fåglar (små, gula, långa svansar) och förde oväsen på min balkong. Jag jagade iväg dem, lät balkongdörren vara vidöppen och hitttade dem i vardagsrummet fem minuter senare! Stackarna försökte komma ut genom vardagsrumsfönstren tills jag vilt viftande styrde dem rätt.

Cyklar till jobbet i bara linne och träningsshorts, vilket underbart väder! Tre dagar till semester.

Sommarlov II

Tillsammans med Son åker jag och hämtar Dotter hos rik kusin i Stocksund där hon sovit över och vi åker in till stan för att äta. Jag ställer frågan snyggt: " Vietnamesiskt eller Koreanskt?" Jag har tänkt Hanoi Bar eller Busan, båda bra och billiga ställen. Till min förvåning är båda överens om Koreanskt, så vi hamnar på Busan, ett hål i väggen på Surbrunnsgatan som serverar jättegod koreansk (bland annat) mat. Pappa och dotter (fru?) serverar, pappan står dock mest på de två trappstegen i köket och överblickar läget med en tydlig min av äganderätt.

En äldre man kommer in och säger "tjäähänare" med en röst som antingen frestats hårt av fotbolls-VM eller av mångårigt dagligt alkoholintag. "Tjänare Matti" säger ägaren och lyser upp. Matti berättar att han precis börjat sin semester, de pratar en stund som gamla bekanta, så omaka det låter, den kraftiga finska brytningen mot den mjukare koreanska. Ägaren går in i köket, jag hör "häll upp den gamle dansken". Mycket riktigt, när vi går ut sitter Matti där med en öl, en Gammeldansk och Bibimbap.

Vi åker vidare, försöker få glass på Gelateria Italiana på Fridhemsplan, men den stänger klockan sju. Vi går ner till Rålis, Son och jag kollar på råttor i buskarna på vägen (det var mängder) medan Dotter gör allt för att inte låtsas om oss, och beställer kaktus/citronglass på cafét. Dotter tinar upp igen och vi åker hem i relativ sämja och är nöjda med kvällen.

Sommarlov

Kommer knappt innanför dörren innan regnet häller ner. Jag har haft en oförskämd tur med cyklandet, hittills i år, det kan bero på att jag lurar Murphy genom att ständigt ha med mig ett regnställ.

Dotter sover över hos kusin, så Son och jag åker tillsammans till Kista för att äta hans favorit - Sushi. Det är fascinerande vilken blandning av människor som går omkring där. Inte bara alla möjliga nationaliteter utan alla möjliga klädstilar. Mörka män i oklanderlig kostym, bleka män i flaxande missklädsamma shorts och sandaler. Arbetsfolk börjar sakta bytas ut mot familjer som kommer och äter middag.

Vi beställer varsin stor sushi på Ikki. Son går vant upp på hyllan som hänger ovanför mattorget och vi sätter oss med utsikt mot disken där vi kan se hur sushin växer fram. Vi äter och diskuterar vad som är starkast, engelsk senap, wasabi eller tabasco. Vi pratar om vilket som springer snabbast, långa eller korta ben, illustrerat av ätpinnar och fingrar.

Tre pojkar, mer än omsorgsfullt stylade sätter sig bredvid oss. Två äter, den tredje gör en gest om att han är mätt. Sedan kommer en tjej som verkar vara tillsammans med den mest stylade, han som visade att han inte var hungrig. Även hon är oerhört sminkad och extravagant klädd, visar samtliga underkläder (gröna string i genomskinlig spets) och sätter sig och äter. Vad händer? Jo, den "inte hungrige" killen sätter sig mitt emot säger "får jag smaka lite" och äter sedan ogenerat från hennes tallrik. Ett bevis på ömhet? Eller äganderätt? Kanske tror han att det är sättet att befästa förhållandet?

Sedan går vi och äter glass, tuttifrutti, kolaglass och massor av nötkräm och jag tittar på två tuffingar bredvid som försöker ragga upp glassflickan med pärla i naveln. En bra sommarlovskväll.

En och en halv vecka till semester.

Midsommarhelgen

Ur fokus

Höstkänning?

Vaknar (naturligtvis) halv sju, fortfarande uppvarvad efter veckan. Tar tillfället i akt och läser en stund, går upp och gör färdigt strömmingsinläggningen samt röjer undan i lägenheten (ökar spänningen i mitt liv genom att smyga ut med soporna utan en tråd på kroppen). Terrar grannarna, först med "Bad Company" sedan med den genialiska kombinationen av Vanessa Paradis och Lenny Kravitz. Bestämmer att jag ska fortsätta med mera kitsch och sätter på Steve Harley och Cockney Rebel - någon som minns "Make me smile (come up and see me)"? Deras variant av "Here comes the sun" är något i särklass. Sist partystämning med Phil Collins samlade hits.

Sedan är det dags att ge sig iväg och konsumera. Sillunch, promenad, småmums, grill, tiden går bara fortare och fortare, M och jag ger oss iväg efter klockan ett, vinglar iväg på cyklar i ljus sommarnatt, precis som det skall vara.

Lördag, något avslagna, åker vi in och promenerar längs Årstaviken, från Liljeholmsbron till Eriksdalsbadet och tillbaka. På vägen till bilen möter vi ett sommarsällskap, prinsessan och regenten i sällskapet är en liten trulig flicka på cirka fem, otroligt söt i sin röda klänning, med en jättefin stråväska med två sandspadar i. Precis när vi passerar, tappar hon stråväskan på marken så att spadarna faller ut. Hon blänger på sin mamma, går vidare och slänger över axeln "Det där får DU plocka upp!". Mamman böjer sig ner utan att tveka och börjar samla ihop väskan och innehållet.

Fullt medvetet frustar jag till, tillräckligt högt för att det ska höras till sällskapet, hoppas att det ska bli en liten puff mot självinsinkt, men vet att jag förmodligen ses som en av dom där som inte fattar hur svårt det är att ha barn. Jag bjuder på det.

På kvällen fixar jag japansk mat, nudlar med marinerad kyckling, sockerärter, paprika och en sås med kycklingbuljong, risvinäger, ingefära vitlök och rödpeppar. Till det spenat i en sås av sesampasta, saké och honung. Hittar äntligen mat som får Gewürztraminer att smaka bra (ja, jag vet ooootroooligt snobbigt skrivet).

På söndag har Son födelsedagskalas, han fyller 12. Dotter gör tårta (hon är otroligt mycket mer huslig hos mamma). Son får sina Bionicles (större än han vågade hoppas på) och en ryggsäck till sommarens scoutläger. Han går undan och bygger, resten av oss försöker upprätthålla en konversation. Senare kommer de över. Det känns otroligt bra.

Midsommaraftons afton

Jag kan inte fatta hur mycket som ryms i en enda arbetsdag. Dagen före midsommar hinner jag rädda världen några gånger: Det är nästan otäckt när det är så viktiga saker man pratar med människor om, att de får tårar i ögonen. Vissa av glädje, vissa för att de har svåra beslut att fatta och jag måste pressa på. Det är definitivt tillfredsställade när andra behöver höra mig säga saker för att de ska acceptera dem. En av de dagar då jag känner att jag gör skillnad.

De dagarna har sitt pris. Det är de dagarna som jag låter energin spruta ur mig, så att dety inte finns någon kvar när jag åker hem. Cyklar hem mellan vattendropparna (blomdoften är nästan bedövande i den fuktiga varma luften) anvädner det sista för att Köpa presenter till Sons födelsedag på söndag. Jag köper en ryggsäck som mina föräldrar skall ge, jag köper Bionicles.

Han ringde mig i dag, jag pratade med honom om vad han ville ha, han skrev en lista, gick över till mig och la den på vardagsrummet för att jag inte skulle missa den, sedan ringde han mig. "Pappa jag har gjort en lista, inget är dyrare än trettionio och femtio, Farmor och farfar kanske kan köpa en lite dyrare sak, för sjuttionio kronor, pappa om det blir för mycket och jag inte får allt, så har jag numrerat dem från ett till fem, de jag helst vill ha längst upp..." Jag älskar honom så gränslöst! Ibland så är han så vidöppen, försvarslös och sårbar och... snäll.

Efter att jag köpt presenterna till Son, tar jag ett varv på IKEA och får min belöning, de har sänkt priset på mitt bord! IKEA PS, det bordet som jag har sett utt till mitt vardagsrum är sänkt med femhundra spänn! När jag kommer ner till lagret är hyllan tom, men jag hittar tre paket stående lite längre bort och det finns ett enda kvar med obruten förpackning! Som ytterligare belöning köper jag en flintastek, grillar den på balkongen och äter upp hela den tillsammans med en flaska Jämtlands Bärnsten. Jämtlands Bryggeri gör den överlägset bästa ölen i Sverige just nu. Jag skär av fettranden när köttet är klart, grillar den till den blir alldeles mörk och knaprig och njuter den efter att allt annat är uppätet. Jag kan inte förneka centraleuropén i mig.

Förbereder det det sista till i morgon, förutom sillen inlagd i äppelvodka i går ska jag grava strömming och marinera gurka och fänkål till matjessillsalladen. Marängformen jag gjorde till Jordgubbsmarängtårtan blev jättelyckad. Om inget annat kommer vi i alla fall att äta gott.

Jag kunde inte hålla mig

De hade extrapris på Hemköp, det var vad som fick vågskålen att tippa över. Svensk färskpotatis, hackad blast från färsk lök (tycker den köpta gräslöken är för mesig), gräddfil, matjessill, en Tuborg och en liten slurk herrgårdsakvavit, det gick bara inte att vänta till midsommarafton.

Passar på att hinna i kapp "Lite som du" Kvalitén på svt.se s video är kass, men det gör inget, jag ser ändå suddigt. Det som är lite värre är att med svts sida alltid lyckas ta med sig skräp till min dator. Är det inte nån dialog som dyker upp om att bekämpa adware (sic) så varnar datorn för virus. Har dom ingen koll?

Premiär

Kryddtäppan på balkongen har nu tagit sig så pass att jag kunde använda pepparmyntan i vår första Mojito. Vilken somrig smak! Råsocker, mynta, lime och rom hälld över krossad is. Krusmyntan som växer strax bredvid användes i Tabboulehn som fick följa med till badstranden tidigare på lördagen. Jag fick inte mycket, "oj vad hungrig jag var och det var så gott" sa Son när han tog sista tuggan. Dotter tyckte det var ok att jag inte fick så mycket, hon tycker just nu att jag borde hölja mig i en säck, så man slapp se min tjocka kropp..

Dagen innan var jag och M på begravningsfest. Min väns bror kom på den strålande idén. Alla möjliga personer som han kände från serievärlden och andra ställen samlades, vi drack massor, snackade minnen och dansade till David Bowie, Vanessa Paradis, Pet Shop Boys, Alphaville, diverse syntband som jag vagt kände igen och rullade sedan hem vid tre.

Annars har jag hunnit bada i havet i Helsingborg i måndags och fika på Systrarna Lundgrens (där själve kungen har fikat). Ibland är jobbet lite mer än en inandning och utandning, ibland är det rätt kul mellan andetagen.

Nu söndag kväll är det jätteskönt att sitta ensam i soffan, inte tänka på något särskilt. Jag har sett ut den myntakvist som ska in i morgondagens tabbouleh, jag har ätit en burk med tomat och paprikadolmar (extrapris på coop) och kommer nu välja ut några bilder som skall bifogas dagboken. Sen sängen, lite läsning (jag ska nog börja på nya Sara Stridsberg) och gonatt. 4 veckor till semester.

22.05

Torsdag: Någons telefon vrålar i fickan, utan att höras av ägaren som sitter med hörlurarna djupt inkörda i örat. Människorna på pendeltåget ser sig om, först oroligt, sedan allt mer roat. Alla läser "Flicka bunden och torterad" i gratistidningen.

Jag skulle ta bussen till jobbet, men den kom aldrig - typiskt - första gång på mycket länge som jag stod på hållplatsen. Till slut sprang jag till tåget denna vackra sommarmorgon när solen äntligen värmer på riktigt (bra, bara inte nu mitt i språnget).

Dagens början - inandning, dagens slut - utandning. Klockan halv tio åker jag hem från södra station efter att ha vinkat av kollegorna från Tyskland. Mitt emot sitter en anorektisk hermafrodit (är faktiskt i nte riktigt säker på kön) med orden "vitt makt" ri(s)tade på armen.
Bredvid sitter ett äldre par, han med en färggrann slips med texasmotiv jag kan urskilja "The lone star" och "Don't mess with Texas". Mannen/farbrorn lutar huvudet mot kvinnans axel och somnar. Gulligt. Jag borde definitivt åka tåg mera.

Fredag: Jag cyklar i det underbara vädret det är 15 grader klockan sju och jag njuter, för första gången i shorts även på morgonen. Dagens början - inandning, dagens slut - utandning. Cyklar hem alldeles för sent (vi ska på middag i stan) och lyckas uppnå högsta medelhastigheten i år, 22.05 kilometer i timmen. Yess - det händer saker med kroppen.

Kommer hem klockan tre, det är ljust, fåglarna kvittrar, jag kan ha balkongdörren öppen. Senare på dagen, lägger jag mig en stund i parken, det tar inte mer än 40 minuter innan pannan och armarna är grisrosa. Något som glädjer alla senare på kvällen. Vi grillar på en terass vid Bällsta å högst upp på 6 våningen. Jag har marinerat karré, en del i lime, ingefära, vitlök och sweet chili sås, en del i yoghurt, flytande buljong och svartpeppar. Efter en dag har köttbitarna sugit åt sig ordentligt och det i kombination med träkolssmaken blir underbart. Till det äter vi årets första färskpotatis, aioli och tomatröra. Ingenting blir över trots att folk från början förfasar sig över köttmängden.

Söndag: Vi cyklar till Kista och sedan Ulriksdal. Ulriksdals Café är väl värt att ta sig till, oavsett väder. Jag äter en skogsbärspaj, lingon, blåbär och hallon med massor av vaniljsås till. Bredvid oss sitter ett par djupt inbegripna i ett samtal som tycks vara livsavgörande. Kvinnan talar oerhört intensivt, ibland med tårar i ögonen, mannen värjer sig vagt genom att skylla på omständigheter, samhällsläge, att han behöver tid att planera innan han handlar. Det tycks vara frågan om mannens dotter som har svårt att släppa hemmet trots att hon är 24. Kvinnan är mörk, vacker och oerhört välformulerad. När vi går, har hon övergått till att i detalj redogöra hur han skall bära sig åt i de fortsatta diskussionerna med dottern.

Själv väntar jag hem mina, jag sitter här och lyssnar till ljuden i parken, barnskrik, fontän, lövprassel och snaskar på en gubbröra, förmodligen i stort behov av salt efter cykelturen i värmen.

Fick förresten en länk en efterskrift för min vän. Linda Skugge av alla människor, jag är säker på att han hade gillat det. http://blogg.expressen.se/linda/entry.jsp?messid=50388

Nationaldagen 060606

"La Bamba" slåss förgäves med blåsorkestern, när den invaderar parken där verdandi nyss höll latinamerikansk konsert. Mariachi ersätts av bastuba och så småningom av kör. Det delas ut svenska flaggor och några av deltagarna i cocktailpartyt blir så upphetsade av de eggande tonerna att de klappar i takt och skriker bravo, innan de lätt ostadigt driver iväg.

I centrum sitter Ola "känd från Idol" och skriver tålmodigt autografer. Det är en lång kö av tjejer framför honom, de flesta i mellersta tonåren, förvånansvärt få yngre. Funderar som ofta förr varför kassörskorna i livsmedelsaffären låter så irriterade på varann. Det är som om varje fråga skulle vara ett intrång i deras revir. Uppskattar dock ordvalet - Jag har inga, jag har bara några - när "min" kassörska försöker växla till sig 50-lappar och tjugor från kollegan bakom.

Annars har Nationaldagen varit ganska händelselös, både jag och M jobbar på varsitt håll, även om vi hann med en cykeltur till Q för att köpa en MP3-spelare åt henne. För mig började den dock ganska tidigt, kl 00.20 kom Dotter hem från Paris (skolresa). Det första hennes kompis sa till mig på Arlanda: "du ser inte alls ut som en köttbulle, Dotter har sagt att du är liten och rund". Det kändes ju riktigt bra att inte se ut som en köttbulle, Dotter hade åtminstone vett att se liiiite skamsen ut, hon hade sagt att hennes Mamma var lång och smal och Pappa kort och rund;-). Efter diverse skjutsar var jag hemma klockan halv två och klarvaken klockan sju. Fick i alla fall läsa ut "Gentlemen" till slut, de sista två veckorna har läsning bara inte fått plats, men jag börjar se fram mot semestern, och åtminstone en liten tid av händelselöshet.

Kryddor

Son och jag åker till Plantagen för att köpa kryddor till sommarens kryddtäppa på balkongen. Jag köper pepparmynta till sommarens caipirinhor, krusmynta till tabboulehn, timjan för att den sprider en underbar doft av fransk sommaräng under varma dagar. Dragonen, salvian och ytterligare timjan som redan funnits i köksfönstret får flytta ut i friska luften. Kvar är bara basilikan, den är en fryslort. På vägen hem tar vi vanliga lördagsrundan till Godispalatset.

Det är avslutning i gymnasiet, på avstånd kan man höra dunkande musikanläggningar, signalerande bilar och vilda skrik. Bilarna åker runt, runt från skolan till centrum och tillbaka. Vi passerar ett gäng som sitter på gräsmattan i solen och dricker öl. Det ser skönt ut. För 30 år sedan kunde det varit jag. Känner ett sting av saknad efter att sitta och dricka öl och känna att ingenting hänt ännu, livet som ett blankt ark där vadsomhelst kan dyka upp. Missförstå mig rätt, jag trivs där jag är och det finns fortfarande massor kvar att göra. Jag upplever saker mycket starkare nu än då, men jag har också en klar insikt om livets ändlighet vilket jag inte hade då.

Nå i kväll skall jag på bröllopsfest. Equinox har äntligen hittat hem och gifter sig i dag, M och jag ska med och fira.

Dofter

Syrén, en doft av sommaräng, bränd olja (motorcykel), syrén igen, ett stråk av träkol, oförbränd bensin. Tallbarr, fuktig mossa, hästpiss, komocka, nylagd asfalt. Så doftar vägen hem. I dag kunde jag äntligen använda mina nyköpta shorts, det är underbart att äntligen få cykla i strålande sol, även om jag hade en ruskig motvind.

Min Outlookkalender var nästan helt vit i veckan och allra vitast var den idag, det betyder ett nästan oavbrutet talande. Jag är glad att bara umgås med Son i kväll, det brukar vara han som sköter snacket. Vi går på X-men III, själv tycker jag det är för lite action, men för honom är det himlen. Vi har med oss varsin chipspåse och prasslar ikapp.

Hemma sätter jag igång (el)grillen och penslar fläskkarré med en blandning av ketchup, hickoryrök,vitlök, salt och granatäppeljuice. Doften är förförisk, jag ställer mig med en liten Caol Ila på balkongen och tittar på cricketspelarna i parken. De har spelat nästan varje kväll, med en tvättkorg som grind. Inte för att jag fattar nåt, men bara det faktum att de spelar cricket är fascinerande.

Ujuj, dom visar "Deltagänget" på Femman, filmen som satte alla klichéerna i de hundratals Highschoolfilmer som följde. Filmen där John Belushi frågar "Vad är jag", stoppar in en skumboll i munnen och slår ihop kinderna så att den sprutar ut... "En finne!"

Klassiker

Olika verkligheter

Knappt hann vi slå oss ner med varsin öl förrän Rickard Wolff damp ner med mycket yngre krushårigt sällskap vid bordet 20 cm bredvid. Inte för att jag har någon aning egentligen, men jag passar ändå på att retas med M om att det inte bara är mansgrisar som jagar lammkött. Det kändes i övrigt också att ville man ägna sig åt kändisspotting, var Rival ett mycket bra ställe.

Senare gick vi till Matkultur och fick som vanligt en alldeles jättegod och intressant mat. Kycklingen i kokosnötssås serverad med bananblad var absolut perfekt och mina röda-lins-bullar även de med kokosmjölkscurry och någon sorts chutney var gudomliga. Till min lätt skadeglada förtjusning lyckades servitrisen spilla ut min öl, ner på en kvinna nedanför (vi satt i baren och tittade ner på de andra matgästerna) som ett ögonblick trodde det var mitt fel.

"Invasion" var otroligt gripande. Vilka bilder av utanförskap, vilka härliga exempel på hur olika verkligheten är, beroende från vilket håll man ser på den. Wow. Under tiden vi tittade på pjäsen puttrade en Stracotta här hemma. Köttet så mört så det nästan faller sönder, sås som får en att stöna, serverat med polenta stekt i olivolja.

Ord...

Efter två dagar med "Full English" känns dagens frukost på två tunna rågbrödssmörgåsar minst sagt frugal. Apropå frugal så läser jag om "Gentlemen" och hittar ordet "luguber". Luguber - smaka på den, typiskt sjuttiotal. Minns att mycket i Sjövall-Wahlöös böcker var lugubert, både det som sas och det som sågs.

Har tagit ledigt även fredag, vilket åtminstone renderat en hyfsat städad lägenhet. M kommer! Det var flera veckor sedan vi hade en helg tillsammans, faktiskt ända sen Glasriket i början av maj. I kväll ska vi ta en drink på Rival, i morgon Hassem Khemiri.

Förresten så köpte jag en Caol Ila Distiller's Edition, lagrad på Moscatellfat i 13 år. Det ni.

The best driver in London

Efter två dagar i England går jag upp halv fem för att säkert vara på London city Airport halv nio. Det sägs vara mycket vägarbete och hög trafik, vilket säkert stämmer, bara dagen innan var det en kollega som satt fast på M1 i tre timmar.
Just i dag tycks allt fungera över förväntan. I stället för åtta är jag framme tio över sex. Tur att jag har mina elektroniska manicker som gör att jag kan göra jobb varsomhelst och jämfört med mitt skrivbord är en flygplats rena eremitaget.

Vid åtta, en och en halv timme innan planet skall gå, kollar jag hos incheckningen och får veta att planet är inställt. Jag kanske kan hinna med ett plan som går 10.40 från Heathrow eller ett klockan ett. Mannen som står bredvid mig förklarar att han dessutom har ett anslutningsplan till Luleå. Vi blir instuvade i en taxi och skickade till Heathrow. När jag tilltalar mannen på svenska säger han - ursäkta men jag är Britt.

Jag ber om ursäkt och förklarar för honom att jag inte kunde föreställa mig att en Britt skulle kunna tänka sig att åka till Luleå, varpå isen är bruten. Mannen förklarar för taxichauffören att vi aldrig kommer att kunna hinna på grund av alla trafikstockningar. Chauffören antar utmaningen, säger "No worries, you've got the best driver in London" och tar oss på en tur rätt igenom centrala London, vi åker förbi Towern, London Eye, Buckingham palace, till och med förbi Kensington Gardens Hotell - Hotellet där jag och barnens mamma bodde en gång i urminnes tider. Femtio minuter senare är vi på Heathrow - vad jag förstår en bedrift. Åtta timmar senare kliver jag av på Arlanda tillsammans med medlemmarna i Brittiska judolandslaget.