Resor

Lördag, vi åkte till Telefonplan för att titta på konstfacks avgångsutställningar i Designens hus. Direkt när jag kom in så började det pirra i hela kropppen. Kombinationen av industrilokal och konst är hisnande.

En rosa navelskådande porslinsman i pluderhosor har respektlöst knutits vid en betongpelare. Längre bort flyger ett kluster av porslinsmän i graciösa poser bevakade av en porslinsflicka som intar en perfekt utgångspose för ett svanhopp. Till vänster har en jättelik frökapsel spruckit och ut kravlar en mängd halvfärdiga djur i olika faser av utveckling - runt fantasieggande stalagmiter med hemlighetsfulla håligheter. Processionen övervakas av en enorm gul fågelkvinna. Galet, annorlunda och spännande. Det sista vi upplevde var ett enormt bländvitt rum, tvättlinor med bländvita kläder bland vilka det göms små föremål av renhud. Vi går runt i plasttofflor på fötterna i allt det vita och upptäcker.

Efteråt åker vi runt på de små gatorna i Midsommarkransen och leker med tanken att bo där. Vi åker till Långholmen, promenerar och dricker Jaffa och äter en tekaka serverad av en gammal man i en liten röd stuga.

Flygstrejken fortsätter även på måndag, jag har människor jag ska träffa i Helsingborg och Danmark, så jag hyr en bil och ger mig iväg fem på måndagmorgonen, en resa som jag har gjort ganska många gånger förr om åren. Jag är framme vid tio, man har rätat ut vägen en hel del sen sist jag åkte. Jag uppskattar bilkörning, resandet blir mer påtagligt.

Kronärtskocksdrama

Fredag, jag fick tag på billiga kronärtskockor från Egypten (ja, ja, men jag cyklar hela veckan och snålar koldioxid). Först köpte jag två för mig och M, sedan fick Dotter se dem och dreglade, jag fick köpa två till.

Fyra kronärtskockor kokade i fyrtio minuter. Jag gjorde en helt oemotståndlig majonnäs, äggula, vitlök, citronsaft salt, rapsolja och en sträng ansjovispasta. Barnen som inte gillar majjo, fick en blandning av olivolja, salt och vinäger till.

Skålen med majonnäs stod på diskbänken. När Son skulle ta ner tallrikar, rev han skålen över sig och golvet. Stelfrusen stod han där med gul majonnäs rinnande över byxorna medan jag svor vilt och såg vår dipsås rinna ner mot förintelsen. Snabbt tog jag en tallrik, skrapade byxan nerifrån och upp och hällde tillbaka i skålen. Sedan fick den lilla olycksfågeln torka golvet. Vi njöt - så småningom - alla av våra kronärtskockor - och såsen.

Somliga lär sig aldrig

Grannen håller på att montera parabol. Utanför balkongen. I går tappade han en skruvnyckel. Den dängde i balkongräcket så det dånade i hela lägenheten och slog i cykelvägen fyra våningar nedanför med ett oroväckande starkt kliinngg. Han ger sig inte, i dag hörs höga gnisslande ljud, inga fallande föremål dock (ännu). Nåja, här gäller leva och låta leva, han låter mig spela hög musik utan att klaga, jag låter hans barn dunsa i golvet ovanför så att glasen skallrar i skåpet. En balkongparabol är peanuts i sammanhanget.

Atkinsexperimentet igår slog inte väl ut. Jag vaknade i morse med tung lätt gungande mage och cykelturen till jobbet gick väldigt trögt. Intressant koppling, som behöver undersökas vidare. Därför åt jag upp resten av fläskläggen i kväll (den här gången med fransk senap hoppas förändringen inte stör experimentet), jag ska se om det är lika illa i morgon. På onsdag blir det GI igen.

Förresten den här zucchinirätten var fantastisk, något att minnas när squashen är tillgänglig i pris.

GI, Atkins och ågren

I lördags var jag på bröllop, en historia för sig. M:s kompis gifte sig med en engelsman, det var folk från Danmark, England och ett par andra länder till. Det är skönt att träffa ett par icke-chauvinistiska danskar, på jobbet är de oftast otroligt motsträviga (kan det ha något med mig att göra).

Vi hade jättekul, klockan ett rullade vi iväg till en taxi(sic), tog en kebab på centrum (yoghurtsås över slips och skor) och stöp slutligen i säng vid halv tre utan att riktigt veta hur vi fått av oss kläderna. Ett av ålderns fördelar är att sängen numera vid sådana tillfällen inte ställer sig på kanten och försöker kasta av mig. Jag bara slocknar. Med tanke på det var söndagens cykeltur på 42 km en smärre bedrift. Vad jag inte räknade med var att jag i dag var fullständigt oförmögen att använda huvudet. Det blev inte bättre av tre på varann följande möten som sträckte sig över lunch. Halv två hade jag fått nog, och cyklade hem för att få någt gjort i lugn och ro.
Tyvärr hjälpte inte ensamheten till att samla tankarna. Det blev inte mycket gjort. Sedan träffade jag på länken som måste vara alla föräldrars värsta mardröm. Jag hann läsa tre rader och tårarna rann fritt. Det gjorde de igen senare till Anna Pihl. Det är visserligen ok, men lite otäckt är det att det förmodligen förstärks av en släng ågren dagen efter dagen efter.

Mycket fibrer och GI igår, i dag fick jag tag på en fläsklägg och bytte till Atkins. Helt underbart gott, kokt och tillsammans med pepparrot. Jag lyckades dock att avhålla mig från att äta hela. Det blir nog dillsås i morgon...

Försommar

Man spelar kubb i parken, många olika nationaliteter försöker singla träklabbarna för att fälla motståndarlagets uppställning. Det går inte så bra, men de verkar ha kul. Längre bort lyfter en flock måsar, jagade av en liten batting med virvlande ben och vilt viftande små armar. Måsarna är vana och försöker bara flaxa en bit bort, men han(?) ger sig inte utan springer runt hela gräsmattan tills måsarna inser det oundvikliga och flyger iväg.

Hela scenen finns nedanför min balkong där jag står och svalnar efter veckans andra fyramilarunda. Första etappen går via Ulriksdal och Norra Begravningsplatsen till Pampas där jag sitter en stund vid vattnet och äter rostade kikärter och körsbärstomater, bara för att lura kroppen lite. Tanken är att energin till den här turen ska tas ur fettdepåerna. Tittar mot Hornsbergs kantiga silhuetter, betraktar de stora båtarna i Marinan där de samsas med de lyxiga flytande husen.

När jag är klar, fortsätter jag längs Bällstaviken mot Sundbyberg, vidare mot Rinkeby och Tensta. På Spånga Idrottsplats är det fullt med hoppfulla fotbollsstjärnor från hela världen och deras familjer. Lite senare åker jag rakt in i ett litet sambatåg som har blockerat cykelvägen.

I fredags fick jag äntligen min låda Gas-Jannes. Vi enades snabbt att indiskt var mat som skulle passa bra till. Jag hittade Rogan Josh, en gryta som brukar bli underbart mustig. Urbenad lammstek låg redan i kylen (det var bra pris på den) och konstigt nog fanns alla ingredienser hemma, utom chilin. Den var bra, men jag har ätit bättre. Nästa gång ska jag prova den här.

Resten av lammsteken blev till Irish Stew med majrovor och stora gröna bönor som tillägg för att fixa GI:t. Mums!

Min Draja Martini

Ett glas:

Fyll martiniglaset (stort) med isbitar.

Lägg en (stor) oliv på isbitarna.

Gör följande i ett svep (tänk på att ha ingredienserna framme annars blir den för svag):

Måtta upp 6 cl Tanqueray (halv deciliter + skvätt) samt en skvätt (2 cl) Noilly Prat. Häll i en tillbringare (minst 5 dl volym). Rör om 5 varv, använd en matsked.

Skär en strimla citronskal (minst en cm bred och två lång), kläm oljan ur skalet i blandningen (böj, böj, böj och böj strimlan). Släng i strimlan.

Lägg undan oliven, häll isen i tillbringaren, rör om 15 varv, ett varv i sekunden.

Skär en strimla till av citronskalet. gnid in insidan av martiniglaset ordentligt.

Pierca oliven med en tandpetare, lägg i glaset. Sila upp martinin i glaset.

Rekommenderas som sällskap i köket, även om det bara handlar om att steka fläskkarré och göra potatisgratäng.

Frosseri

Allt gick egentligen åt skogen med maten i fredags. Uppeldad av en Belgo dubbel från slottskällans bryggeri, slängde jag kallt smör rätt i rödvinssåsen, varpå den skar sig. Jag försökte rädda den med lite majsmjöl, det höll i cirka två minuter, sedan blev separerade smöret från såsen igen och det blev mörka klumpar i skirat smör. När jag skar upp biffen, lyckades jag skära köttet med fibrerna på tvären. Det var bara det faktum att köttet var jättemört efter två dagars marinering och ett alldeles utsökt vin som räddade matupplevelsen.
Picàie - norditaliensk fruktbomb - tillräckligt sträv för att vara intressant och med en doft som nästan bedövar, särskilt som vinet håller 15%. Tillräckligt för att fälla en oxe, både jag och M föll mitt i Kaurismäkis "Ljus i skymningen". Sanslösa karaktärer som vanligt.

Lördag tillbringade vi i stan, den vanliga rundan. Först bageri Rival vid Mariatorget, M köper en brioche med choklad och päronfyllning, jag köper ett bröd fyllt med oliver och soltorkade tomater. Vi sätter oss på Mariatorget och äter dem. En flicka talar upprört i telefon, till slut skriker hon - "jag skall ALDRIG mer vara ärlig mot dig! Fy faan".

Efteråt går vi över Hornsgatpuckeln, förbi Kaolin till Söders tehandel. Jag vill prova lite nya tesorter efter att i snart 5 år ha druckit billigt ceylonte på morgnarna. Jag vet inte riktigt var jag ska börja, så jag frågar efter "te som smakar te" och vi får igång ett samtal. Jag får dofta på olika tesorter, vilket inte är det lättaste. Till slut köper jag ett te från Grusinien, något jag minns från barndomen och ett te från Assam. Sedan går vi till Blås och Knåda där Åsa Jungnelius ställer ut. Jag har några av hennes glas som är oerhört vackra. Blås och Knåda har fyllt sina skyltfönster med hennes alster. Vi diskuterar vem som skulle köpa den enorma silvriga vulvan - och till vem. Vi enas om att Ebba W skulle kunna göra det och Horace fick bara hålla käften. Jag gillar staken Storstake, som är klädd i kedjor.

Vi går vidare uppför Götgatan och mot Söderhallarna. Vinet från igår var så gott att vi vill köpa mer och ett av de få ställen där det finns är i Systembolaget där. På vägen därifrån går vi förbi en av köttbutikerna och köper två enormt stora bitar entrecôte. När jag väger den hemma, visar vågen 450 gram för min och 350 gram för Ms. Sista anhalten i Stockholm är Pralinhuset på Drottninggatan där vi köper efterrätten. M köper frukttryfflar: kaktus, jordgubbar hallon och lime. Jag köper chokladtryffel med chili.

Vi äter sjukt mycket kött, potatis bakad på saltbädd, ungnsbakad rödlök i vilken jag droppar balsamvinäger och olivolja och rödvinssås (se recept i inlägget "Vinsnobb"). Jag finjusterar rödvinssåsen med vinäger så att den stämmer med rödvinets smak. Argiolas, ett vin från Sardinien, med doft av äng och kryddor. Timjan och anis lyckas vi känna igen.

Nej, vi såg inte schlagerfestivalen. Vi såg Babel.

Gläntans IP II

Att cykla efter ett hällregn är en omväxlande upplevelse. Luften är fuktigt kyligt frisk med tunna stråk av varmare luft mellan. Asfalten ångar och doften av våt väg blandas med jasmin, gräs, avgaser, gödningsmedel, gräs igen - allt i sekundsnabba kast. Jag tar vägen förbi Gläntans IP, i dag är det betydligt vuxnare barn som tränar och gläntan ser inte lika hemlighetsfull ut i kvällssolen som den gjorde när solen kom från öster.

Inspirerad av Gitto häller jag whisky i marinaden som jag skall använda till helgens kött. Inbiten extraprisjägare som jag är, köpte jag biff för 50:- kilot i måndags. Köttet är förmodligen inget vidare - åtminstone inte jämfört med hötorgshallens - men det är en utmaning att få till något gott. Jag inventerar skafferiet och använder granatäppelsaft (den riktiga tjocka) som grund. Fyller på med soja, äppelcidervinäger och lite rödvin. Hackar ner en rödlök och kryddar med svartpeppar, rökig whisky (Caol Ila) och lite salt. Kombination av rökig whisky och svartpeppar skapar en doft som får mig att dregla trots att jag har ätit middag.

Jag tror jag håller på att vakna. Undrar om det är våren eller...

Släktträff

När jag går förbi den stängda urbutiken hör jag minst två väckarklockor pipa. Ett ljud som inte bara går genom ett galler. Jag vet att det går igenom väggar. Det är samma ljud som väckte mig halv sju på lördagmorgonen, när Dotter gled in i duschen och glömde stänga av klockan. En vägg mellan, det var som att ha den på sängbordet.

Dotter skulle konfirmeras! Därav den tidiga morgonen, annars är det svårt att få upp henne före tolv på helgerna. Hon och Kusin (som kom vid sju) låste in sig i badrummet, byggde små pagoder av använda tops och sminkade sig fina. Det här med tops är ett ständigt pågående krig. Ungen lämnar dem på handfatet, jag morrar åt henne och hon tar motvilligt bort dem. I veckan orkade jag inte morra (aldrig att jag skulle plocka bort dem dock) och när jag fick komma in i badrummet, låg de snyggt uppstaplade på varann. Det är svårt att låta bli att flina.

Konfirmationen samlade hela den brokiga skara som numera är relaterade till varann - Mammans släktingar, där både riktig mormor och bonusmormor ingår. Mammans nuvarande pojkvän, hans barn, mina föräldrar, jag, M, M:s barn - som Mamman uttryckte det i ett samtal tidigare i veckan, "det blir som 'Tomten är far till alla barnen'". Jag satte i halsen och frågade om hon hade sett filmen. Det hade hon inte.

Det blev stundtals absurt, men allt avlöpte väl, ingen blev ens tilltufsad. Jag fick uppdraget att laga maten. Från början som ett straff, för att jag motsatte mig att ha "mottagningen" på ett närbeläget fik där de ville ha 200:- per pers, en ansenlig summa när man räknar med 30 personer. Till slut blev det mat för tjugo som behövdes.

Dotter och jag gjorde italienskinspirerad potatissallad där potatisen blandades med egengjord pesto (jag fick Dotter att prova olivoljor så att hon skulle känna skillnaden). Till potatissaladen köpte vi Serranoskinka på Lidl, Ungersk salami på Willy's (jag vet var de har lägsta priserna och hyfsad kvalitet) och eftersom rostbiffen såg trist ut på alla affärer vi var på, gjorde jag en egen. Den fick marinera ett dygn i rödvin, soja, honung och lök, sedan stekte vi den på fredag och jag skar upp den på lördagen. Den blev enormt populär.
Till efterrätt bakade vi en blåbärskaka från senaste Allt om Mat. Dotter jobbade på bra och vi hade riktigt kul, både när vi for runt och handlade och vid matlagningen.

Det var skönt att få komma hem, blanda en riktig margarita med riktig lime, tequila cointreau och inget socker.

Jag hade köpt ett gott vin, "Neil Ellis". Det blev inga matlagningsexcesser, vi fixade fläskkotletter och köpepotatissallad till barnen. För M och mig blev det lammentrecôte med palsternack- och getostmos. Jag vispade också ihop rostbiffmarinaden till en sås som matchade vinet. Till efterrätt Sias Lime/kaktus sorbet.

Gläntans IP

Cykelkartan från förra året gör mer och mer nytta. Hur hade jag annars upptäckt oasen mellan villorna med det oerhört träffande namnet, inbäddad mellan höga träd i en sänka. Villorna bakom träden märktes knappt. Pappor och mammor ute med sina små barn på fotbollsträning - rena familjeidyllen.

Det är skönt att komma ut, även om det blåser kallt. Ulriksdal, Solna, Hornsberg, Sundbyberg på Valborg. Spånga, Vällingby, Hässelby Strandbad på första Maj, tillsammans 70 km. Dessutom är lägenheten full av smågrabbar som gärna invaderar vardagsrummet och kollar Angel på TV innan de drar på okända ställen. Shit! Han fyller 13 om en och en halv månad!

Jag fick min efterlängtade laxpudding och har gjort en egen förbättring. I stället för att ha den rimmade laxen i, vilket får den att bli salt och smulig, har jag den utanför. Det blir potatispudding med äggstanning, dill och purjolök, serverad med rimmad lax bredvid. Givetvis skall puddingen dränkas i skirat smör!

Festlördag

Lammrostbiffen har en knaprig fettkappa och är i övrigt läckert rosa. De ugnsbakade potatisarna små och perfekt segmosiga och sparrisen lagom grillad. Jag blir återigen förvånad över hur bra maten på Elverket är och hur hjälpsamma servitriserna är, även när hela skådespelargänget från föreställningen "Hem till gården" sitter bakom ryggen på mig. Inte minst Jan M tar mycket plats.

Jag har svårt att bestämma mig om pjäsen. Komedi och tragedi blandas och det är bra, men i stället för att komplettera varann, verkar de båda bara krocka och snubbla. Resultatet lämnar mig rätt oberörd. Skådespelarna är mycket bra, men det räcker inte när själva pjäsen har svårt med riktningen.

Efteråt åker vi till Sodra Bar, tar en drink, tittar på Stockholms vackraste utsikt (det är ännu lite för mörkt för att den skall vara riktigt bra) och dansar till mr Multikulti himself.

Nostalgi

Lidl har förutom otroligt billiga grönsaker och gott smör en massa krafs som jag har mycket svårt att hålla mig från. Den här gången hittade jag en CD med Gerry Rafferty - Baker Street - för trettionio och nittionio. Bara att den kostar tretionio och nittionio gör den oemotståndlig. Förutom låten "Baker Street" är den inte ens särskilt bra, men den väcker minnen. Mitten sjuttiotal, sommar, min vän och jag hade just fått första avlöningen från sommarjobbet, mer pengar än vi någonsin sett. Han tog ut allt i hundralappar och tejpade upp dem på väggen i sitt rum. Ingen bra idé, hans mamma såg hur fort hundralapparna försvann och hade kraftiga synpunkter.

Vi köpte mycket musik då, bland annat Gerry Rafferty, egentligen helt fel. Han gillade punk, jag gillade hårdrock vi blev båda rätt besvikna. Känslan av sommaren sitter dock kvar i "Baker Street". Den går också bra att cykla till.

Jag kokade kyckling i går och åt den med lite buljong och grönsakerna som hade kokat med - Morot och lök. Det är gott att ha i lite torkat cintrongräs och persiljestjälkar i koket. I dag hackade jag morot och purjolöksblast, kokade tillsammans med en näve gröna frysta bondbönor. Efter tio minuter hällde jag i en burk cannelinibönor, blandade med hackad persilja och rev ner lite parmesanost. Mums till resterna av kycklingen.

Balkongen

Balkongen är befriad från fjolårslöv, gamla spindelnät och skal från trädens knoppar. Jag har satt två plantor med pepparmynta, en äppelmynta, två krukor timjan, gräslök och mejram. I en annan kruka finns ett stånd rosmarin. Förhoppningsvis är sommarens caipirinhor säkrade. Äppelmyntan blir fin till tabboulehn, timjan och rosmarin doftar underbart på en solvarm balkong.
Årets penséer är pastelligt orangea blandade med kraftigt mörkvioletta, det blir fint.


Efteråt återupptäcker jag cykelrutterna, Akalla, Veddesta, Åkermyntan, Barkarby det blir 23 kilometer på drygt en timme - det är en bra fart så här på våren. Tillsammans med gårdagen blir det över 40 kilometer.

Gårdagen förresten - Dotter ville ha fläskfilé, något som jag tycker är ganska trist. Bara för att roa mig, snittade jag upp filén på längden så att den rullade ut sig till en centimetertjock cirka tio centimeter bred och en centimeter tjock skiva. Jag blandade en stadig martini, med stor oliv och hällde upp det i ett glas ingnidet med citronskal. Sedan fyllde jag den med en röra på brödsmulor, persilja, vitlök och riven pecorino som bara råkade ligga i kylen. En annan sak som råkade ligga i kylen var en "buschetta"(?) kryddad skinka från viktväktarna som jag köpte för en femma. Jag la ett lager av skinkan på fyllningen och la på ett lager fyllning till. Sedan rullade jag ihop filén, band upp den, stekte den i stekpannan för att få en bra yta och lät den vila en stund i ugnen så den fick rätt innertemperatur.

Till det kokade jag färska tortelloni fyllda med ricotta, hällde en tomatsås över, den hade kokat i en timme innan. tomater tillsammans med lök, vitlök, palsternacka och lite vitt vin (salt peppar). Resten av pecorinon över.

Som efterrätt Sias, kaktus/lime sorbet.

Barnen jublade.

Prag igen

Prag är lika vänligt som vanligt. Blommande träd, stark, värmande sol, tung, fet, onyttig och absolut delikat mat. Jag har ätit anka, knödlar, kål och druckit gudomlig öl så att eventuella gram som har försvunnit i veckornas cykling är tillbaka med råge.

Vi bor på ett hotell i samma område dit jag brukade där min mormors syster ägde en tomt. Jag brukade vara där på helgerna, jag fick plantera en egen vinbärsbuske, rensa ogräs ur jordgubbsrabatterna och kupa sparrissängarna. På morgnarna tar jag promenader i omgivningarna, men det har förändrats mycket på 40 år, jag känner inte igen mig. Absolut ingen nostagi i det, jag njuter av nuet och upptäcker ställen som Club La Habana som serverar rom, 15 årig Metusalem för 19 kr centilitern, vilket alltså är sjukt billigt och låter mig frossa i den.

En fantastisk dag

En hund full av vårysterhet ställer sig upp mot ståltrådsstängslet, kastar upp bakbenen och lyckas mot alla odds fästa dem i maskorna och klättra över stängslet. Överlycklig rusar den runt på gatan medan husse och matte ovetande putsar bilen. Jag far förbi på cykel endast iklädd limefärgade shorts, kortärmad violett tröja och Slagsmålsklubben i lurarna. Först till Ulriksdal, en blåbärspaj med vaniljsås och sedan hem längs med vattnet. 32 kilometer, snitthastighet 21 km/h, helt ok (jag har monterat på cykeldatorn igen).

Barnen kommer, jag lagar mat på gårdagens rester. Det blir en curry med cypriotisk färskpotatis, ingefära, vitlök, persilja (jag har ingen koriander) tomater, lime (skal och saft), räkbuljong och kokosmjölk. I går också resterna av hälleflundran, några räkor och en chili. Alla blir lätt svettiga, men det går ner trots att "lunchen" hos mamma var sen.

Små förändringar

Åh vad skönt, det riktigt ilar när jag får höra män och kvinnor i komplett samförstånd om kvinnors tankeförmåga. Man till två kvinnnor: "Ibland förstår man inte hur ni tänker - eller... (han samlar sig för poängen) vad ni tänker med!". Båda kvinnorna skrattar med - jaa, jag undrar ju själv ibland asså... Med en sån total försåelse mellan könen blir feminismen överflödig. Jag vänder mig inte om, känner bara en vag obehagskänsla i ryggen när jag passerat sällskapet.

Efter fyra dagars ledighet blir det flyg på låg höjd igen. Fyra möten på fem timmar inklusive lunchmöte, jag får i alla fall en sallad som jag lyckas klämma i mig mellan orden. Balansverktyget heter cykel. Förra veckan fyra dagar plus en utflykt med Son till Ulriksdal på påskdagen, en tur på totalt 30 kilometer. Bra med lagom stora barn, fortfarande hyfsat intresserade av att vara tillsammans med pappa, klagar inte över längre cykelturer och går att muta med glass. Vi var ett otroligt dåligt föredöme på Ulriksdal, jag ställde mig i kön och sa högt till Son att gå och välja en glass, varpå alla barnen som var med uppmärksammande glassboxen och inledde egna förhandlingar. Jag kunde föreställa mig vad deras föräldrar tyckte om mig, även om det inte verkade gå så bra.

Det händer saker längs med cykelrutten varje dag. I går såg jag ett fält med djupblå Skylla, i dag en lite tveksam Forsythia som har börjat blomma. Ett fåtal buskar har börjat få musöron (eller är det bara björk man säger det om?). Även min kropp börjar må bättre dag för dag. Ryggvärken börjar ge med sig, jag stretchar ivrigt för att få knutorna att lösa sig och det är inte lika plågsamt pinsamt långsamt att ta sig fram. Dock är det en bit kvar till en form som kan kallas bra. Det är också en bit kvar till ett magomfång som inte hänger för mycket över skärpet. Jag äter mycket magerfrön (psyllium) och tuggar på salta rostade kikärter när suget kommer på. Nu "Men in Trees"

Rent hus

Det tillhör undantagen att mitt matbord är så här rent *stolt*

Påsken är bra, M och jag tar långa promenader medan hennes son leker med min. De gör hemliga saker som att den ene springer med en kundvagn medan den andre åker på skateboard framför. Det går bra tills Son (skateboard) ramlar och får handen överkörd av kundvagnen. Jag får detta berättat innan han går och lägger sig, då han visar reporna. Dotter hänger på stallet.

I kväll är det är vitvinskväll. Först en Österrikare stram, nästan spritsig tillsammans med vit sparris, Hollandaise och löjrom. Bara så ni vet, vattenbad är överreklamerat. Känner man sin spis och kastrull, går det alldeles utmärkt att köra både Hollandaise och Béarnaise och Sabaione och alla andra eventuella varma äggsåser direkt på plattan. Så - nu har jag utmanat gudarna igen.

Nästa vin på plan är en Sancerre, den som vår guru på Regeringsgatan rekommenderade i stället för Chablis. Vi pratar lax, men M är inte jätteförtjust i röd fet fisk. Jag går ner till Hemköp för att kolla läget. Klockan är fem, fiskdisken är tömd, men jag tar chansen och frågar killen som svabbar golvet om det är möjligt att köpa fisk. "Jaaa, vad vill du ha?" säger han lite tystlåtet tveksam. "Du har inte hälleflundra eller marulk?" frågar den borne optimisten. "Joo, marulk har jag" säger killen mot alla odds. Jag får två rediga bitar efter att han har grävt en lång stund i kylen, vilket får mig lite nervös. Det är värre att snubbla på mållinjen än att inte börja ett lopp.

Jag gör ett täcke av brödsmulor, oliver, citronskal, vitlök, persilja, olivolja och en Pecorino som har häckat i kylen sedan någon vecka, fräser fisken snabbt i stekpannan ocn lägger in den i ugnen med täcket på.

Medan vi njuter av sparrisen, kokar jag jordärtskockor och svartrötter. När de är klara, blandar jag jrodärtskockor med gårdagens rotsaksstomp och hackar ner svartrötterna i moset. Lite rapsolja för en vacker färg, salt och citron för att matcha vinet. Voilà eller "ecco": Marulk med olivtäcke, rotsakspuré med svartrotshack. Sancerren fyller munnen på ett helt annat sätt än Österrikaren. Efterrätten är chokladmousse, beställd av grabbarna. Jag vill göra den som Sara gjorde på sin påskmiddag, men ingen annan än jag gillar så mycket mörk choklad. Även om jag får hittat ett annat recept, lyckas jag smyga ner belgisk 72%-ig, helt enkelt för att det inte finns någon annan choklad hemma. De brända mandlarnas sötma döljer eventuell bitter smak och alla blir nöjda.

Barnen? De får ett halvt ägg med en stekt jätteräka till förrätt, jag har mosat äggulan med sweet chilisås och lite sesamolja. Sedan blir det fläskfilé med champinjonsås, allas favorit.

Trots ovanstående hinner jag med annat än att fundera på och laga mat. Mitt kök, inklusive ugn är numera skinande rena och jag har läst större delen av Robert Jordans till synes oändliga "Sagan om Drakens återkomst" del 21 och del 22 ligger på lut. Vidare har jag beställt "Slagsmålsklubbens" senaste. Tack Gitto.

Glad påsk för guds skull

Intressant inslag på TV om homoäktenskap, en präst talar om att utvidga Guds rike, en annan säger något i stil med "Herregud vill folk kasta risgryn på varann, så är det helt ok". Båda är för, men jag undrar vart Gud har tagit vägen i det senare resonemanget.

Personligen har jag inte varit mycket för äktenskap. Någonsin, även om jag en gång gifte mig för att "bevisa min kärlek". Det höll i arton år, inte illa i dagens läge, men kärlek hade väldigt lite med saken att göra till slut och Gud var definitivt inte inblandad.

Jag höll ut och cyklade i fyra dagar. Självklart har jag ont i ryggen. När benmusklerna inte räcker till tar ryggen stryk, men jag vet nu att det går över om någon dag, gärna med lite stretching. 80 kilometer på en vecka - helt ok, men inte blev jag magrare för det.

Lägenheten är påskpyntad med tulpaner och en surrealistisk grön kanin som får oss alla att flina. Lammsteken ligger i kylskåpet och badar i yoghurtmarinad som också innehåller mynta, vitlök och mejram tills i morgon. Det ligger en knippe vit sparris i skafferiet och löjrom i frysen, det är inte bestämt exakt hur, men jag tror att de två kommer att träffas.

I kväll festade vi till på lite gravad lax och avocadoröra med yoghurt och söt senap. Friskare än hovmästarsås och barnen som inte är roade av senap annars äter den av hjärtans lust.

Apropå absurditeter, Son och jag går omkring och städar med varsin MP3. Hans Rammstein, min Papa Wmba. Dotter har redan gjort sin del och har stuckit på hästuppvisning.

Glad påsk på er alla.

Velociped

Kroppen knirkar och knakar. Mjölksyran förlamar mina stackars benmuskler och lungorna pumpar utan att verka tillföra särskilt mycket syre. De första cykelfärderna till jobbet är plågsamma. Jag försöker ta det lugnt, men takten sitter i benen och så fort jag glider bort i tankarna, drar de iväg på egen hand i en självdestruktiv takt.

På plussidan är glädjen att få låta tankarna ströva fritt, möjligheten att kunna följa våren från bruna fält och kala träd till försommarens överdådiga grönska. Redan har blåsipporna pressat sig genom fjolårslöven och bildar blålila öar som verkar sväva ovanför det bruna. En annan mycket viktig fördel är att jag nu kan börja hoppas på att komma i förra årets kläder igen. Resan till USA var dödsstöten. Jag vill inte säga nej till god mat och det skapar vissa komplikationer, som förhoppningsvis ska lösas med en högre kaloriförbrukning.

Just nu sitter jag och smaskar på en makaronipudding, med ett knaprigt lock som knastrar skönt mellan tänderna. Till det egenhändigt rårörda lingon, direkt ur frysen. Barnen jublar.

I fjärran hörs det underligt välbekanta ljudet av en tågvissla. Det är första gången jag hör den i verkligheten, men den känns igen från alla amerikanska filmer. Chicagoexpressen, Släng morsan av tåget, Atomic train.

Jag är fullständigt ensam om att promenera. Alla, absolut alla andra åker bil. Jag går genom ett villaområde, kusligt välskött, alla husen har minst en flammande gaslykta och konstfullt arrangerad elbelysning som lyfter fram de vackra buskarna även på natten. det enda livstecken jag hör är en hund som börjar skälla när jag går förbi en villa och aktiverar en strålkastare med rörelsedetektor. Det är likadant på dagarna, Jag står och tittar ut från kontoret på 26 våningen ser inte en människa på kilometers håll.

Kvällen är fuktigt ljummen, jag är otroligt jättemätt efter en kinesisk buffé. Högar av jätteräkor, bläckfiskar, kräftor, kyckling, anka, en osannolikt stor köttbit på säkert tio kilo som man själv fick skära skivor av. Sju diskar fulla av läckerheter ångande i den lufkonditionerade torra luften. Anomali nummer ett: Jag dricker Rootbeer medelst sugrör ur en tillbringare i plast. Anomali nummer två: Det finns potatismos och grillade majskolvar bland de kinesiska rätterna. Anomali nummer tre: Hela stället ser ut som en kinesisk kopia av McDonalds. Plastbord i grälla färger, kakel på väggarna.

Jag vet redan nu att jag kommer att sakna värmen, det är som svensk högsommar här och matens kvalitet. Jag har sällan ätit så bra, väl tillagade råvaror.

NOLA

Det gör ont i hjärtat när vi åker genom kvarter efter kvarter med övergivna hus, gapande dörrar, krossade fönster, orange text på väggen: 5-9, 4, 1. Datum, antal funna, antal döda. Bara få av husen är återställda. Vi åker vidare längs Lake Pontchartrain. jag förstår äntligen innebörden i "drove my chevy to the levy" i "American pie".
Vi fortsätter åka mot centrum, tiggare som knackar på bilars rutor i väntan på grönt, till helt andra kvarter där de underbart vackra sekelskifteshusen förmodligen köps inklusive tjänarstab.

Vi parkerar i centrum, bara hundra meter från Bourbon Street. Till och med på en måndag svävar en unken doft av utspilld öl över hela gatan. Vi köper en frozen daiquiri och sällar oss till alla andra som går omkring med ett glas eller en mugg i handen. Musiken är överallt, högljudd slåss den om utrymme. Jag kan stå mitt i en korsning och höra lika delar Jazz, Zydeco, Rock och Hiphop, från de fyra haken - ett i varje hörn. Man lockar med Hurricanes, Handgrenades och med "The Jester" som påstås vara "Bourbon Street's Strongest Drink". Vi går vidare i de franska kvarteren till Old Man River som är bred och brun. Senare äter vi på ett litet hak med det stolta namnet "Oceana Grill". Jag får en perfekt halstrad tonfisk,svart utanpå, röd inuti, fylld med kräfthack. Till den serveras fyllig, gräddig kräftsås och Jambalaya.

Trots att det är kväll går jag i t-shirt, det är minst 18 grader. Tidigare på dagen promenerade jag till det mexikanska lunchstället i strålande sol och 27 grader. Att få ett smakprov på svensk högsommar i mars är något jag kommer att leva på ett tag.

Påskmums

På enskild begäran publicerar jag söndagens förrätt. Receptet är från Allt om Mat och kan vara en förödande god (och intressant) påskförrätt.

Matjessill med fänkålsdressing, rostad pancetta och grillad potatis:
12 portioner

4 Matjesfiléer (två burkar drygt)
6 stora kokta potatisar
50g tärnad pancetta (eller bacon)
12 mangoldskott

Fänkålsdressing:
2 äggulor
2 msk Mackmyra whisky (eller Arran, eller Caol Ila eller annat, gärna rökigt)
1 msk pressad citron
1 msk rostade fänkålsfrön (rosta försiktigt, de blir beska annars)
0,5 dl sesamolja (jag tog 0,3 dl, ca 2 msk)
1,5 dl rapsolja (det är värt att ta en kvalitetsolja, jag tog Åke Ekströms, finns på Coop)
2 krm salt
1 krm nymald vitpeppar.

Dressing: Mixa äggulor med whisky cintronsaft och fänkålsfrön (mixerstav).
Tillsätt oljan i en tunn stråle till en jämn kräm (om ni vågar, själv går jag över till handvisp och rör ner olja till dressingen har fått en halvtjock konsistens). Smaka av med salt och peppar.

Skär sillen i 12 diagonala bitar (ca 4 cm, mesa inte). Skär potatisarna i 12 tjocka fyrkantiga bitar och grilla dem i en grillpanna (för att få svarta ränder på dem). Rosta pancettan eller baconet (skuret i små bitar) i en torr stekpanna.

Lägg upp potatisen med grillränderna uppåt. Lägg en skiva mangoldskott på varje potatis. Därefter lite fänkålsdressing (den smakar ganska mycket), matjessill och toppa med pancettan. Rätten skall serveras rumsvarm.


Girlylicious - Men in Trees, Top Model och Lustgården där man snackar om att oralsex blir "större och större" och programledarna säger att "det ser jag fram emot" i en närmast snörpig ton.

Kvinnokraft enligt TV3.

Tiddelipom någon?

Projektarbete

Jag har friskat upp minnet om Rysk-japanska kriget, Ryska revolutionen 1905, och håller på att tillsammans med Son jobba mig fram till 1917.

Dotter och jag diskuterar fransmännens inblandning i händelser före folkmordet i Rwanda, FNs flathet och hur man tog över statsadministrationen som förberedelse till organiserad slakt. Vi tittar på händelserna i Darfur (som absolut inte betecknas som folkmord, för då blev FN tvungna att gripa in) och pratar om huruvida världen har lärt sig något av Rwanda. Man kan få för sig att orsaken till att den delen som kallas västvärlden numera lever i fred, är att länder utanför västsfären används som spelbrickor av länder innanför västsfären med massiv död och ökande nöd som resultat. Rätt lite har förändrats sedan medeltiden...

Förresten borde inte skolan lära dem detta?

Rättigheter

"Vissa av er tar rättigheter för givna som jag inte skulle våga drömma om". Liljevalchs fascinerar ofta, den här gången bär jag med mig en videoinstallation, en gripande text från en lesbisk kvinna i S:t Petersburg. På kvällen går vi till Paus på Rörstrandsgatan och firar att M har fått erbjudande om jobb efter att hon doktorerat. Mycket bra mat, mellanrätter som blodapelsin och nypongranité och en vinlista som kräver ett banklån. Med tanke på det är det fascinerande hur många unga som uppenbarligen har väldigt bra kontakter med sin bank.

Mitt slowfoodprojekt blev bra, 4 timmars kok på fredag, en timme till på lördag, köttet föll sönder på söndagen. Mamma åt så hon knappt fick ner någon tårta. Förrätten var rätt intressant också, potatisskiva grillad i grillpanna, fänkålsdressing med äggula, sesamolja och rökig whisky i, på toppen en skiva matjessill och krispig pancetta. Ett av recepten i Allt om Mat som verkligen känns spännande.

Barnen är här, de jobbar med sina projekt, jag kommer att lära mig massor om ryska revolutionen och folkmordet i Rwanda.

Mattröst

Santa Marias Nacho rolls med Sweet chilismak är galet oemotståndliga. Doppa dem i vanlig turkisk yoghurt (numera ett standardtillbehör, alltid en bytta i kylen) och försök att avbryta innan påsen är slut.

Jag ska ägna mig åt Slow food i veckan. Min mamma fyller år och som vanligt vill hon att jag ska laga mat åt henne. Det blir Stracotto, kött som marineras i vin ett dygn, sedan kokar i 4 timmar, vilar i ett dygn, kokar någon timme igen, vilar ett tag... Till slut ska man ska kunna dela köttet med en sked. I dag har jag köpt köttet. I morgon ska jag sätta det i marinad. På torsdag börjar första koket.

Det börjar bli dags att montera ihop cykeln. Den står fortfarande kvar i paketet i hallen. Och magen den växer.

Sentimenti

Ok, ok, jag är en sentimental tönt, men jag blir alldeles varm av "Leende guldbruna ögon". Hela serien _är_ dansband, målat i rosa och jag sitter i soffan och fånler för mig själv efter en av de fullständigt sanslösa arbetsdagar som just nu aldrig verkar ta slut.

När jag kom hem hittade jag en bukett tulpaner och en chokladask med mörk choklad. En liten handskriven lapp sa "Grattis i efterskott pappa, vi älskar dig". Bara för att jag påminde dem om att Mamma fyllde i dag och att de kanske skulle fixa en blomma till henne. Dom är förbaskat gosiga ibland. Ofta.

Tröttpå olagad mat köper jag en purjolök, vita bönor i glasburk, potatis och avocado. Fräser purjolöken försiktigt i olivolja, blandar med bönor, nästan färdigkokt potatis och avocado till en ljummen sallad. Det går säkert att krydda med salt, peppar, persilja eller annan krydda, men jag nöjer mig med den milda friska smaken av några droppar citron.

Ett år äldre

Har man inte tid eller råd att åka söderut för att få en försmak av våren, kan man alltid gå till Uriksdals handelsträdgård. Luften håller 18 grader, behagligt sval och fuktig och fylld av blomdoft. Bra för hostande lungor. När jag står mitt i havet av S:t paulior och pelargoner är det som islossning i själen.

Tre födelsedagspresenter:
Att stå och tjuvlyssna på Regeringsgatan 44 och höra en svindyr Chablis beskriven som "oförlöst".

Att få provsmaka pecorino efter pecorino på Hötorgshallen och kunna säga "nej, för söt, lite syrligare", "nej, inte riktigt ändå", "Ja! Den tar vi" (att strö över sockersaltad torskrygg tillsdammans med olivolja).

Att få dricka ett baskiskt vin, Xuri d'Ansa, och få känna en tydlig smak av krusbär.

Förskjutet

Hade anledning att fundera över vår användning av naturresurser. Mitt i flunsan svartnade TVn. Det blinkade en liten lampa längst bak i huvudet om att kabelteveleverantören skickade brev om att de skulle byta digitalboxarna. När sådana papper kommer, lägger jag dem på hög för att tas om hand vid tillfälle. Jag förlitar mig på att de som vill att jag ska göra något skickar brev i mycket god tid och agerar därefter. Detta brev kom för ungefär två veckor sedan, inte kunde dom väl... Jo, det kunde de. 27/2 skulle det vara bytt, bara en vecka efter ankomsten?

Med cirklarna rubbade och feber i kroppen släpade jag mig till närmaste Expert och fick en ny box och ny fjärrkontroll. Vad gör man med den gamla boxen? Jo slänger den! Visserligen till återvinning, men jag har haft den kortare tid än ett år! Det mest ironiska är att batterierna i den gamla fjärrkontrollen fortfarande är friska, jag flyttade dem till den nya och det fungerade fint. Undrar om de räcker den nya fjärrkontrollens livslängd ut också.

När jag var liten läste jag mycket science fiction, bland annat "Mannen som sålde månen" av Robert A Heinlein (som även skrev novellen Starship troopers). Om jag minns rätt så liknade det samhälle han målade upp i sin bok från femtiotalet bra mycket vårt i dag.

Mina smaklökar är fortfarande drabbade, jag har en något "förskjuten" smakupplevelse. vissa saker smakar mer, vissa mindre, tyvärr är det de smaker jag tycker minst om som förstärks. Därför håller jag mig till enkla rena smaker, det blir en annan barndomsfavorit. Norrlandspölsa, potatismos, stekt ägg och rödbetor. Först smälter jag lök i smör, så den blir mjuk och söt, sedan får Norrlandspölsan sakta lösas upp. Moset (som rörs med skållhet mjölk och lite smör - vispa inte!) läggs underst på tallriken, sedan skall det täckas med ett lager pölsa och till slut ägget ovanpå. Sedan äter man från kanterna inåt till bara gulan återstår. Det bästa til sist.

Yra

På tre dagar har Gamle Oles Farsa lagt beslag på hela kylen. Han kallar parmesanen en grim bøsse, han har ofredat mjölken så den blivit sur och han stinker gamla otvättade sportsockor trots dubbla plastpåsar.
Med dödsförakt kastar han sig på golvet när jag darrig och febrig efter tre dagars influensa ska göra lite spaghetti med ketchup och ost. Han dribblar sig igenom mina utsträckta fingrar och jag kan nästan höra ekot av "vi aer røøthe.." men jag kan ha fel. Jag har som sagt feber.

På tre dagar har jag sett alla avsnitt av playa del sol - i sängen. Hurra för bärbar och trådlöst och svts inspelningar. På tre dagar har jag jobbat nästan lika mycket som om jag hade varit på kontoret. Hurra för bärbar och trådlöst och... tillgång till jobbets mail?

Vinsnobb

Duca d'aragona hette vinet som någon i detta virtuella medium tyckte "sparkade röv". Har svårt att motstå vintips, så jag åkte till Sundbyberg, det närmamste systembolag som förde vinet och plockade från hylla 24-04. Klockan halv tio på en lördag är det bara jag och de absolut mest behövande på plats. Ett gammalt par före mig - han har glömt koden till kortet, hon ser så illa att hon får försöka tre gånger för att sedan missa på "OK". Båda blir arga för att de får göra om proceduren en fjärde gång. Min flaska är invirad i papper vilket slår ut streckkoden, kassören lindar försiktigt upp en bit, slår manuellt och lindar sedan tillbaka. Mannen bakom hälsar på kassören som en gammal vän, kassören nämner något om att "inte vara lika suddig som i går", men vi blir alla tillönskade en trevlig helg med samma neutrala min.

Vinet blir en besvikelse. Instängd doft och en lite instängd smak, som saknar all antydan till friskhet och strävhet. Att dricka det känns som att skrapa de sista intorkade resterna ur syltburken. För hundratjugofyra spänn så skall ett vin sparka röv på ett helt annat sätt än den här trötta tåfjutten. Till exempel Monti Garbi eller Toar som ger en annan upplevelse för priset. För övrigt, något som verkligen sparkade röv var en Amarone från 2004 - Domini Veneti. För ett (för Amarone) lågt pris ger en en fascinerande vinupplevelse. Inte den för Amarone vanliga explosionen i munnen (jag brukar tänka på Listerinereklamen), utan en mer smygande balanserad smak som ger tid att känna efter.

Nedanstående mat funkar fint till alla vinerna:
Fyllda lövbiffrulader
4 personer:
ca 500 g lövbiff (8 skivor)

Fyllning:
En gul lök
Två till tre soltorkade tomater
150 g pancetta (den med mycket fett), funkar säkert med svenskt rökt sidfläsk också.
En deciliter valnötter
6 salladskapris (eller en matsked vanliga kapris)
100 g ost med kraftig smak:
Allerum XO som får oförskämt mycket puff i matmedia, själv föredrar jag Västerbotten. Vill man vara italiensk, tar man Pecorino. Vill man lyxa riktigt, erbjuder ICA nu "Berusad Torcolato", dränkt i vitt vin, eller "Berusad Barolo" dränkt i rött, båda med en arom som kan välta en snuvig elefant.

Sås: (grundreceptet finns i Allt om Mat och jag fastnade för den totala avsaknaden av ingredienssnobberi)
Tre deciliter rött vin (jag använder Kangarouge som matlagningsvin med gott resultat)
Fyra körsbärstomater
En halv deciliter vinäger, rödvins eller äppelcider funkar fint
En halv deciliter vatten
En halv deciliter kalvfond (Willy's funkar lika bra som Bongs!)
En matsket Maizenas mörk redning.

Till:
500 g Fettucine, Tagliatelle eller någon annan bred pasta (färsk).

Sallad:
Machésallad
Resten av körsbärstomaterna
Resten av valnötterna
Olivolja.
Balsamvinäger

Hantverket:

Fyllning:
Skär pancettan i små tärningar, lägg i en kastrull och låt sakta fräsa så att de släpper fettet.
När fettet har täckt botten av kastrullen, lägg i finhackad lök och fortsätt att fräsa på svag värme. Röran ska inte ha färg, den ska smälta ihop. Det tar cirka 5-10 minuter (beroende på tålamod).
Hacka salladskaprisen eller lägg i de vanliga.
Hacka rosmarinet och lägg i
Krossa nötterna (gärna med mixerstav) konsistens ska vara som ströbröd.
Häll i nötterna, rör om och skopa upp röran i en skål.
Skär osten i små tärningar (5-7 millimeter) och rör ihop med resten av röran i skålen.

Sås:
Häll rödvinet, vattnet, vinägern buljongen och sockret i samma kastrull där du gjorde fyllningen. Skär tomaterna i halvor och lägg i. Låt koka upp och koka till hälften återstår. Mosa tomaterna efter en stund.

Under tiden:
Dags att smaka på vinet. Kockens avslappnade humör skall underhållas av deltagarna. (kocken får gärna försättas på humör av t ex en drajja innan).

Sätt på pastavattnet - salt som medelhavet - och fyll lövbiffarna. Lägg på en matsked av röran, vik kanterna över och rulla ihop. Det går bra att fästa ihop med en tandpetare.

Stek ruladerna hastigt på hög värme så att de får färg. Häll redningen i såsen (garanterat klimpfri), lägg ruladerna i såsen och låt dem koka medan du häller pastan i vattnet. Färsk pasta, två minuter senare är den klar.

Någon annan får göra salladen, skära körsbärstomater, rycka stjälkarna av machésalladen, krossa valnötterna grovt och röra ihop allt. Häll på olivolja och balsamvinäger efter behag.

Häll av pastan och häll på lite olivolja. Lägg upp pastan på varma tallrikar, garnera med resten av fyllningen. Jag gillar att hälla såsen på pastan, men det ser förmodligen snyggare ut om man häller den över ruladen.

Varsågod och njut.

Imaginär kulturkrock

Jag stötte ihop med en äldre kvinna i tvättstugan, sannolikt född öster om medelhavet söder om svarta havet. Som seden är nickade jag och log, hon nämnde något om att glömma sin tvättid, jag log förstående och mumlade något.

Om man stoppar in kläder i tvättmaskinerna samtidigt, är det mycket sannolikt att man möts igen och igen den kvällen. Mycket riktigt kom hon ner när jag var i full färd med att hänga min första tvättomgång. Torkrummet är nästan mittemot hennes tvättstuga, så hon har full utsikt över vad jag gör. Jag ser henne röra sig, hon har en gul lång klänning som fladdrar runt i kanten av mitt synfält. Plötsligt ser jag att hon stannar till en lång stund. Jag kastar ett öga på henne och ser att hon närmast stirrar åt mitt håll med en lite undrande blick.

Jag förstår snabbt att det inte är mig hon tittar på utan på det jag gör. Jag är i färd med att hänga upp Dotters kläder - man kan inte missa att de är kvinnliga. Resten utspelar sig i min fantasi när jag tänker att hon förmodligen undrar varför det inte är Dotter utan jag som är nere i tvättstugan och att det sannolikt ur hennes synvinkel är en mycket exotisk situation.

Jag fortsätter det tänkta samtalet med att i huvudet förklara för henne att jag faktiskt hellre ser att Dotter sitter framför datorn och pluggar än att hon är nere i tvättstugan, och att jag inte tycker att man borde klara av båda sakerna, utan bör prioritera utbildning. Fortfarande i fantasin ser jag hennes ögon anta ett närmast misstroget uttryck för att sedan glimta till av avundsjuka. Ett annat, bekvämare scenario är att hennes ögon uttrycker samtycke...

Mat i dag: Pytt i panna med lätt bedagade korvar ur frysen (jag tänker inte avslöja hur bedagade för att inte bli anklagad för att servera otjänlig mat till barnen), helgens entrecôte, råstekta potatistärningar blandade med tärnat äpple och stekt ägg. Äpplet fick ett blandat mottagande. Son ansåg att det söta äpplet i den salta pytten gjorde honom förvirrad, vi diskuterade om det var bra eller inte och enades om "annorlunda". Dotter köpte det rakt av.

Askonsdag

Tack och lov för Internet som håller mig ett steg före - det var myycket länge sedan jag läste meningsbyggnad och det var inte ett av mina favoritämnen (märks det?). Son skall ha prov i satslära morgon och han är bra på vissa delar, förvånansvärt bra. Tyvärr är jag på en nivå under honom och vi körde helt fast på vilket ord som binder ihop två satser av samma slag. Dels blir det komplicerat eftersom ordklasser är något passé, det var aktuellt före jul och både satser och ordklasser ryms inte samtidigt i hans arbetsminne. När det kommer en fråga "vilken ordklass binder ihop satser av samma sort" är vi körda bägge två. Medan jag beordrar honom att läsa sitt material, smiter jag iväg till datorn och googlar på frågan. Jag hittar en fantastisk presentation som beskriver ordklasser ingående och kan sedan leda honom via konjunktioner till samordnande.

Askonsdag - jag blev utmanad igår att knyta en kulinarisk läckerhet till askonsdagen. Tyvärr visar det sig att askonsdagen är första dagen i fastan, så eventuella anknutna kulinariska läckerheter måste med nödvändighet vara frugala. Här är en: 1dl Mild yoghurt blandas med en matsked loppfrön. Vill man synda så här första dagen på fastan, kan man lägga i en sked svartvinbärsmarmelad.

Själv fick jag se bakad potatis till lunch och eftersom jag frostade av frysen igår, vet jag var de där lätt bedagade räkorna ligger nuförtiden, tillsammans med de lätt bedagade krabbpinnarna. Alltså köpte jag stor, mjölig potatis och blandade ihop turkisk yoghurt med majonnäs, dill, hällde i en dill-och-gräslöksdip och hackade ner alla bedagade skaldjur tillsammans med en kålrabbi som gav ett fräscht knaster. Enkelt att köra potatisen i fem minuter i mikron och 30 minuter i ugnen. Rena festen för barnen (särskilt när de dränker potatisen i smör också).

Hetvägg

Det är fettisdag - Mardi Gras. En gång om året vill jag gärna gå hela vägen med en semla, inte bara äta bulle och grädde. Först köper jag gammaldags gräddmjölk. Gärna den äldsta de har, då hinner det bildas ordentliga små gräddöar i den. Semla på konditoriet, självklart med mandelmassa. Jag häller gräddmjölken i en tallrik och värmer upp den i mikron till den är brännhet. Jag skär små snitt i bullen och lägger den i tallriken, ser hur den sjunker till botten och suger upp all mjölken. När den har nått botten är bullen helt genomdränkt, mjuk, nästan dallrande. Skeden sjunker lätt in i den våta degen och den varma massan bildar en närmast sensuell kontrast till den kalla grädden. När jag når mandelmassan, med små knuspriga nötbitar i, är det så nära klimax man kan komma.

Resa hem

Dimman på flygplatsen i Wroclaw doftar av stenkol. Det är inte obehagligt, i stället väcker det barndomsminnen från Prag. Det var mörkt när vi kom, det är mörkt när vi åker. Jag lyckades stjäla till mig 20 minuters promenad i centrum. Duggregnet stör inte, tvärtom förstärks färgerna på det nyrenoverade och fulheten hos fuskbyggena från kommunisttiden. På vägen tillbaka till kontoret gör sig världskriget påmint - gamla farbröder i sina uniformer, 65 år sedan de slogs...




Planet till Warszava lyckas under de 50 minuter det segar sig fram hitta exakt det varvtal hos motorerna som får tänderna att skallra - på riktigt.
Slutligen, efter oändliga 40 minuter upphör känslan av att sitta på en traktor i uppförsbacke och jag kan andas ut.

Resa

Planet skakar till, bryter igenom molntäcket, in i en annan värld. Moln uppifrån ser så... kompakta ut. Jag skulle inte bli förvänad om en isbjörn kikade fram bakom närmaste vita kulle. Det är så här jag fröeställer mig Antarktis kupiga istäcke. Vi vänder mot den purpurröda strimma som markerar väst, jag tittar på när den mörknar till djupblåsvart.

Till vänster sitter två damer med lång historia i bilbranschen. Den ena journalist, den andra inom marknadsföring. Jag tjuvlyssnar på lite skvaller, om chefer, om tidningsbranschen. Att sitta i ett flygplan är otroligt kontemplativt. Jag tycker om själva resandet, andrummet. Dessutom tror jag att jag tillhör den sista generationen på länge, som kommer att kunna resa obehindrat i den omfattningen.

Frankfurt ser mycket större ut på natten än på dagen. belysningen avslöjar den vidsträckta bebyggelsen utanför kärnan, som man annars lätt missar en dimmig dag. Vi går till en Australiensisk pub (!) och undviker knappt öl blandad med Sprite, jag tar ett säkert kort och beställer veteöl och får den med isbitar (!) Smörgåsen med biff, champinjoner och ost är däremot jättegod. Tillbaka på hotellrummet pratar jane Fonda perfekt Tyska på TV. Synd att jag inte förstår något.

Tankar över ett glas öl

Jag har sett tankesultanen. Han stod på busshållplatsen med sina attribut. En tjej och en storvuxen vän med krycka. De tre tonåringarna la beslag på hela bussen. Vännen spelade Akon (I wanna f-ck you) på sin mobiltelefon. Tankesultanen pratade högt, då och då drog han till sig tjejen och kramade henne. Han vågade inte kyssa henne mer än en gång, men han var tvungen så vännen inte skulle tycka han var en mes.

Annat hört på bussen hem: "Ååhh vad jag saknar lågstadiet, allt var så enkelt då" sagt av två barn som knappt hade börjat högstadiet.

Och jag då., jag tittar på mina gamla dagböcker, tänk att jag har skrivit i snart fem och ett halvt år (ja det hette dagbok och inte blogg på den tiden). Det hugger till i magen när jag ser att opersonligheten ökar, inte bara för att jag inte känner samma behov av att skrika i vinden, utan för att jag biter ihop om vissa saker som jag inte klarar av att hantera och som jag sätter lock på. Skit också. Jag som lovade mig att jag inte skulle. Och M förstås. En bra relation är något man kanske inte behöver hänga andra på näsan.

Så där ja! Nu sitter jag också i Googlegarnet.

Kött

Tumstjock med en underbar kappa av fett. Ingniden med salt, peppar och vitlök. Hastigt stekt på mycket hög värme, sedan ställd på högkant i pannan, på kappan så att den blir knaprig.
Den får vila på tallriken i ugnen några minuter medan jag steker den andra, rullar in lättkokta gröna bönor i pancetta och häller parmesan i palsternackspurén. Höga enkla smaker, i dag är det mat till vinet.
Att "bara gå förbi" systemet på Regeringsgatan är farligt. Vi gick förbi för att jag ville köpa något till min pappa som fyller år. Det blev en liten flaska Vin Santo (som förrresten gick åt på söndagens födelsedagsmiddag). Sedan råkade jag höra en ordväxling; en man med kotlettfrilla ville ha "något extra" varpå försäljaren sprang ner på lagret och kom upp med en flaska Sossó. Han berättade initierat om blandningen av Merlot och Refosco, om den kryddiga smaken och doften av fänkål. Kotlettfrillan ratade flaskan, men jag kan bara inte motstå en bra historia och M är inte den som håller emot, så vi tömde plånboken. Definitivt en av de bästa måltider jag har ätit!

När man vill va sej själv en stund

Så dricker i alla fall inte jag Norrlands. I stället köper jag en grillad kyckling. Jag skär bort brösten och låren för att spara dem till framtida Flygande Jakob. Sedan äter jag upp hela skrovet. Det godaste är gumpen och allt skinnet, det sparar jag till sist. En melonläsk till är ett absolut maximum.

Det är ett tecken på välbefinnande, ibland lagar jag mat bara för att känna att jag har kontroll på något. Alls.

Barnprogram

Son tryckte på paus mitt i sin favoritserie "Special unit 2". En halvtimme senare kom jag och M förbi vardagsrummet efter att ha ätit lammentrecôte under parmesantäcke...

Curiosity killed the cat - again

, you're now logged in!

Below you'll find your test result. After, continue on to your homescreen to discover what we're about.

continue to OkCupid homescreen >

Lunchsällskapets bedömning om huruvida jag var (eller inte var) en Geek, eller Nerd visade sig vara helt fel. Vilket testet obarmhärtigt avslöjade. En ny självinsikt är funnen och att testet försöker sockra den beska sanningen är direkt förödmjukande.

Pure Nerd 73 % Nerd, 17% Geek, 13% Dork

For The Record: A Nerd is someone who is passionate about learning/being smart/academia. A Geek is someone who is passionate about some particular area or subject, often an obscure or difficult one. A Dork is someone who has difficulty with common social expectations/interactions. You scored better than half in Nerd, earning you the title of: Pure Nerd. The times, they are a-changing. It used to be that being exceptionally smart led to being unpopular, which would ultimately lead to picking up all of the traits and tendences associated with the "dork." No-longer. Being smart isn't as socially crippling as it once was, and even more so as you get older: eventually being a Pure Nerd will likely be replaced with the following label: Purely Successful. Congratulations! Thanks Again! -- THE NERD? GEEK? OR DORK? TEST

Link: The Nerd? Geek? or Dork? Test written by donathos on OkCupid Free Online Dating, home of the The Dating Persona Test

Chilimarmelad

Inspirerade av ett besök på Roxy, fick vi äntligen rumpan ur vagnen och gick till Androuet för att prova deras ostar. Det var svårt. Svårt att välja ko eller får - eller get. Vi utsatte damen där för massor av frågor, till slut enades vi om två getostar. En som såg ut som en vit murkla, ett skrynkligt vitt klot med mild smak. Den andra, även den en getost såg ut som en vanlig brie men hade en underbart fyllig smak, det var exakt en sådan jag var ute efter. Jag har ingen aning om vad de hette, men jag vet exakt vilken hylla de stod på.
Jag ville gärna göra chilimarmelad till ostarna. För en gångs skull var inte Internet till någon större hjälp. Till slut efter att ha kollat in någre recept gjorde jag så här:

En rödlök
En stor röd paprika (gärna den långa röda sort som kallas för "snackspaprika")
fyra körsbärstomater
2 msk vitvinsvinäger
2 msk honung
2-3 torkade chilifrukter. grundtips är guajillo som fås på Chez Albert t ex.
Zest från en halv lime
Olivolja (ca 2 tsk)
Salt (ett krm gissningsvis)

Dela löken på längden. Skär den i strimlor och låt småputtra i oljan.
Öppna de torkade chilifrukterna genom att snitta dem på längden. Skär bort de vita kanalerna, jag tycker att sylten skall vara mild. Finhacka strimlorna.
Dela tomaterna och ta bort kärnorna. Kärna ur paprikan och skär i bitar.
Kör tomater, paprika och chiliflagor i matberedare. Häll massan på rödlöken och låt fräsa lite. Häll på honung och vinäger och låt puttra i cirka 20 minuter. Konsistensen skall börja bli syltig.
Skär breda strimlor ur limen med en kniv (ger tjockare strimlor än zestjärn). Dela på längden i cirka 2 mm breda strimlor. tillsätt till sylten och låt koka ca 5 minuter till (eller tills den tjocknat till önskad konsistens). Smaka av med salt, och eventuellt limesaft. Sylten skall vara åt det söta hållet.

Servera till fyllig fårost från Androuet, den går också bra att ha på frukostmackan dagen efter tillsammans med stark ost. Man kan äta den rakt av också. Satsen är alldeles för liten.

Roxy? Det är kul att se att en förstadejt är en förstadejt oavsett könskombination. Maten är god. Paggan var där. Vad mer kan man begära?

Nyårslöften

Jag bröt mitt nyårslöfte och handlade julskinka på extrapris. Jag har gjort det förr om åren och det är fortfarande så att resterna från extraprisskinkan från 2005 ligger och morrar åt mig längst in i frysen. Lik förbaskat gick det inte att motstå Hälsingeskinka för 29,90 kilot och det gick att köpa den i kilobitar. Dessutom hade jag en idé, man kan göra Paella på den. Jag mindes Paellan i Madrid med stora bitar av rökt saltat kött - skinka måste fungera.

Den stora kokboken Internet innehöll bland annat Paellatips från Antonio Banderas och Melanie Griffith - inte så trovärdigt. Det här receptet gillade jag däremot. Det är alltid trevligt när det ingår ett dokumenterat glas vin och musik till kocken. Jag gjorde en del byten. Eftersom min alkoholmoral är närmast lutheransk (ingen alkohol på veckodagar (oftast)) blev det melonläsk i stället för vitt vin, Paco de Lucia blev Touré Kunda (förmodligen ett uppköp). Kanin är svårt att få tag på på Coop, däremot hade de fläskkarré för 29.90 kilot. Kyckling - ähh strunt, chorizon tar mycket mer plats i frysen (och jag behöver frysa resten av fläskkarrén). Krabba - för lyxigt. Musslor - fins på burk. räkor - slut. Fatta att jag gick ut på balkongen och tog rosmarin ur krukan - i januari! Så här gjorde jag Silkes Paella - jättemumsig.

På med musik från Senegal i vardagsrummet - högt.
Öppna en Fantasy vattenmelonläsk.

Ta fram
Kokt Julskinka med svål, skuren i ojämna bitar, ca ett kvarts kilo
Två chorizokorvar
Tre hekto fläskkarré
En burk musslor
En burk tomater
En lök (stor)
Två vitlöksklyftor
En grön, gul och röd paprika (går bra med fryst)
Två nävar gröna ärtor (Findus)
Saffran, en påse
Tre deciliter ris (spanskt rundkorningt)
Fem deciliter kycklingbuljong (en buljongtärning, 5 dl vatten, två min i mikron)
Olivolja, salt, rosmarin, citronmeliss, chilipeppar.

Ta några klunkar melonläsk direkt ur burken, dansa över till spisen.

Häll olivolja i en gryta, hacka löken och vitlöken och låt den fräsa på svag värme.
Hetta upp en stekpanna (olivolja) ordentligt och lägg i fläskkarrén bryn den så att den får ordentlig yta.
Lägg i det stekta köttet i grytan, lägg i chorizo, skinkan skuren i ojämna stora bitar, häll i safffran och chjilipeppar, rör om och fyll på med tomaterna och vätskan i musselburken. Låt koka upp.

Dansa över till läsken och ta några klunkar.

Häll i riset, rör om och spä med halva mängden kycklingbuljong
Småkoka i cirka 20 minuter. Lägg i musslor, paprika delad i tre, sedan skuren i 5 mm strimlor, hackad rosmarin och citronmeliss. Smaka av med salt, fortsätt koka till riset är mjukt, cirka 5 minuter till.

Drick upp läsken, dra ner musiken och njut - att dricka melonläsk till Paella är helgerån.

P.S. Barnens mamma ringde mitt i maten och berättade att Dotter skulle konfirmeras 5 maj och vi behövde planera "mottagningen". Jag som planerar en dag i taget lät lite förvånad och fick då den uppbyggliga historien om hur "mottagningen" var när Dotters kusin som bor i Stocksund med stenrika (jag menar stenrika) föräldrar konfirmerades. Vi är sååååå långt ifrån varann.... så här tio år efter kan jag bara inte fatta att jag klarade av 18 år ;-) Men hon är en bra mamma.

P.P.S. Maten bör räcka till tre.

Gringoland

Jag strövar runt på Bauhaus, det officiella uppdraget är att hitta bets i en kulör som funkar med min säng, för att äntligen kunna göra klart de hyllor jag byggde förra året. Egentligen spelar inte det någon större roll varför, jag gillar att ströva runt bland verktygsöverdådet, spana på toalettsitsar och givetvis kolla in alla som ser målmedvetna och proffsiga ut. Just i dag är det väldigt mycket kortklippta män i byxor med många fixkor, hoodie och ring i örat. Undrar om den händiga machostilen numera kompletterats med ring i örat för att markera någon sorts manlig känslighet.

Vid trädgårdsredskapen stöter jag på en satt, svartmuskig man med kläder i sliten bävernylon - the real hardcore, han behöver ingen ring i örat. Det är ett tryck på ryggen som jag bara inte kan tro på förrän jag har upprepat det en gång. Det står YUGO BOSS. Kan en dag bli mer räddad än så?

Har ett desperat tuggbehov. Köper lammtunnbringa - perfekt kött till en curry. Gör en hyfsat enkel med röda linser, morötter, vanlig gul curry, extra spiskummin och lite frusen koriander. Hålet verkar ha slutit sig väl, lite försiktigt tuggande funkar.

Lyckad utryckning av herr Molar

Väl bedövad till tänderna (ursäkta) tog det bara en minut innan tandrackarn var ute. Det var den snabbaste utryckning jag varit med om. Jag fattade inte att det var klart och satt förvirrat kvar i stolen en stund. Trots allt rätt avslagen, fortsatte jag med sopptestet. Utan att gå närmare in på detaljer kan jag säga att Keldas fisk ock skaldjurssoppa placerade sig långt under isen, direkt äcklig, tror inte jag fixar att äta upp den, medan Blå Band Kantarellsoppa var helt ok. Bäst är faktiskt Campbells Krämig grönsakssoppa.
Vida överlägset förstås var min champoinjonsås som jag gjorde extra mycket av. Barnen åt fläskfilé och råstekt potatis till, jag åt bara champinjonsås.

Förresten, jag kan sälja tanden (med jacketkrona) till guldsmeden. Snacka om avancerad organhandel.

Fläckar...

Det är inte så smart att lämna maränger i ugnen för att torka färdigt. I flera dagar. Så att man glömmer bort dem. När jag sätter på ugnen för att gratinera kasslern med svampstuvning, är det en skarp bränd doft som aktiverar minnescellerna. Jag hinner slita ut plåten innan marängerna får en alldeles för brun ton, barnen och jag är inte så petiga.
En annan sak som inte är så smart är att försöka blanda ut svampstuvningen med överbliven Campbells krämig grönsakssoppa. Den får en säregen orangeaktig färg och en för svampstuvning ganska olämplig syrlig anstrykning. Lyckligtvis har jag lite ädelost i frysen, jag smular den över anrättningen och sältan i osten balanserar ut syrligheten. Barnen äter som galna. Tanden gör inte så ont längre, så jag passar på att tugga lite jag med. I övermorgon ska den ut!

Soppfreak goes deluxe

Några har tyckt att jag har varit lite orättvis när jag testade sopporna ovärmda och ospädda. Jag har absolut inte något emot ljummen mat. Kyla och värme har för mig en tendens att dölja subtila smaker ibland, låt vara att vissa helst inte skall märkas.

Utgångspunkten var dock att göra testen utifrån ett sjuk(lig)t perspektiv (och som en distraktion). Öm i hela munnen, inte alla smaklökar aktiverade, feber och absolut ingen lust att laga till något, allraminst varmt.
Testen får nog bli oavslutad, i det ögonblick penicillinet började verka det allra minsta, så vaknade smaklökarna. Findus outspädda champinjonsoppa förblev ouppäten. Dessutom kan man inte bjuda sin själs älskade på burksoppa. Av någon underlig anledning kom ingen av oss på tanken att hon skulle laga maten.

Fortfarande sugen efter något lättuggat och kvar i sopptankar, mindes jag clamchowdern jag ätit i San Fran, en ganska mjölbemängd seg massa (men det var på Fishermans Wharf gubevars) som säkert kunde göras bättre. Ett par internetrecept senare, valde jag ut "Kim's Country Clam Chowder" och kompletterade den med fänkål. Färska musslor fanns i affären, rökt fläsk fanns i kylen. Det är helt fantastiskt vilken smak som finns i musselspadet. Några tag med mixerstaven i den kokta soppan för att tillfredsställa mina krav på krämighet, i med musslorna (som jag inte skar i bitar), fläsket, garnera med fänkålsblast och en strimma av örtoljan som är kvar sedan nyårsafton. Vilken smak!!! M hittade en flaska Couvent des Jacobins, en vit Bourgogne som var helt underbar, även till. Jag vågade mig på några klunkar.

En annan soppa som var väldigt mumsig var den förmodat ungerska Palóc. Jag blandade paprikan med mild chili och la till en matsked socker i receptet. Dels för att jag använde turkisk yoghurt i stället för tjock grädde och dels för att buljong ur flaska inte blir lika fyllig som om man hade använt märgben.

Förmodligen blir det fler soppor, de skall rycka ut tanden på fredag. Den här siten kommer att hålla mig sysselsatt en stund...

Soppfreak

På förekommen anledning såg jag ett ypperligt tillfälle att genomföra ett sopptest. Vad finns det för alternativ när mamma inte bor här längre och jag inte har ork att lägga ner tid på matlagning. Pulver går bort omedelbart, men jag är lite nyfiken på de konserver med vackra etiketter och förhoppningsvis smakligt innehåll som står på hyllorna.
Inköpta:
Campbells champinjonsoppa
Cambpells Kycklingsoppa
Campbells Krämig grönsakssoppa
Campbells Tomatsoppa
Findus Sparrissoppa
Findus Champinjonsoppa

Den första som slank ner var en förmodad favorit, jag har alltid haft en (obekräftad) känsla av att Campbells var bäst. Jag äter direkt ur burk, rumstempererat.
Konsistensen är bra, lite som tjock geléad sås, färgen ljusbrun och aptitlig. Smaken är lite väl saltig utan att ha fylligheten och gräddigheten som antyds av färg och konsistens. Champinjonbitarna är mycket små och hårda i min ömma mun. Lyckligtvis är de inte särskilt rikligt förekommande, jag läser på burken att det är 2,5% champinjoner i soppan. Kalorier anges per dl ätfärdig soppa som 55, totalt 330 i burken. Fibrer - sannolikt obefintliga. Mättnad - efter en burk är jag nöjd. Övergripande upplevelse - "jag är nu helt botad från suget efter Campbells champinjonsoppa"

Middag bestod av Campbells Kycklingsoppa, jag tänkte att Campbells ändå skulle få en ny chans. Konsistensen även här i form av tjock sås, jag gillar det. Färgen var lite blekare än champinjondito. Även denna soppa ger ett saltigt intryck - det är förmodligen bra om man vill spä ut den - dock har den en mer fyllig smak som kompenserar något för sältan. Jag hittade förutom några små kycklingsmulor som lätt fastnar mellan tänderna hela två kycklingbitar i soppan (uppskattad storlek 6x6 mm), vill inte ens titta efter hur många procent det skulle kunna vara. Kalorier, 50 per dl ätfärdig soppa, dvs 300 för måltiden. Fibrer - näähh. Mättnad även den här burken känns nog. Övergripande upplevelse - "Lättsvalt"

Runt tiotiden känns det som om jag behöver lite mer än 630 kalorier denna dag, så jag öppnar den krämiga grönsakssoppan. Här blir testet lite orättvist eftersom denna soppa är färdigspädd. Konsistensen är mycket riktigt krämig, färgen är vagt brunorange åt rosthållet. Jag häller upp ett halvt glas. Smaken är balanserad, sötaktig, dock uppstår efter andra klunken en beläggning i munnen som får den att kännas som en smörad form. Personligen tycker jag att det är ok. Soppan är helt slät, något som uppskattas i mitt tillstånd. Man skryter med att det är hela 39% grönsaker i grönsakssoppan. Kalorier 55 per dl, fick förmodligen i mig 3 dl, så 165. 1% kostfibrer, GI släng dig i väggen. Mättnad - denna soppa är livsfarlig, en liter skulle kunna slinka ner lätt. Övergripande upplevelse "Inte illa"

Nästa soppa på tur var Findus Champinjonsoppa. Konsistensen är något lösare än Campbells, mera fruktkrämaktig. Färgen är en besvikelse: halvtransparent brunaktig. Den skall späs ut med mjölk, till skillnad från vatten i Campbellsopporna. Sältan finns även här, men inte i lika hög grad. Det är mycket champinjoner i soppan, hela 17%, de är mjuka och känns som svamp ska (nåja). Det är hela 5 dl i burken till skillnad från 3 i Campbellsopporna. Det är bara 45 kalorier per dl outspädd soppa, så totala energiintaget blir 225 kalorier. Fibrer - skulle inte tro det. Mättnad - det tog tid att få i sig hela 5 dl av sörjan särskilt som jag ändå vill tugga på champinjonerna vilket orsakar smärtsamma utrop när den ömma tanden slår mot andra tänder (något man inte ens tänker på annars). Övergripande upplevelse - "mycket champinjoner"

Ajsomfan!

Tanden som jag haft känningar av i en vecka har nu bestämt sig för att jävlas på riktigt. Smärtan gör mig tidvis kallsvettig, halva munnen är svullen, den andra halvan kliar. Jag hängde på låset (läs telefonen) till tandläkarmottagningen och fick tid en halvtimme efter att ha vaknat ur den sista oroliga slummern. Jag har drömt om läkare hela natten, dock om ögonläkare - kan inte riktigt förstå sambandet. Att springa ur sängen med feber och värkande huvud och till råga på allt få hårda kantiga saker stoppade i munnen (röntgen) fick svetten att bryta ut ordentligt. "Du ser inte ut att må bra" sa tandläkaren "Hur är det"?

Hon var trevlig, så jag försökte på ett artigt sätt att förklara att det förmodligen är naturligt att svettas efter sömnlös natt, med feber och infekterad mun där man trycker in en vass kant där det gör ont som mest. Hon var nog mer intresserad av om jag lider av tandläkarskräck, det tycks stå högt på deras lista.

Nu ska jag försöka hitta något flytande att äta, värken går inte ner förrän penicillinet börjar göra sitt jobb. Det tar nog nån dag och minsta stöt mot tanden är som ett hammarslag. Recept på goda släta soppor någon?

Nästa vecka ska den ut!