Vi går förbi den efter tredje gången bekant pratglade herrn med sina mumsiga getostar (senare köper vi feta inlagd i rapsolja). Siktar mot snickeriet och stöter redan efter fem minuter på marknadens behållning. Otroligt vacker keramik med glödande färger, intensivt rött, och orange blandas med svart. Formerna inbjuder till att kännas på, både de ojämnt vassa kanterna och de mjuka rundningarna. Kvalitet kostar dock även på Ulva marknad och keramikerna vet att ta betalt. Inget fel i det, men det ligger utanför vår plånboks räckvidd, särskilt efter semestern. Vi pratar lite uppskattande med kvinnorna bakom bordet, och går vidare. Det är en bra marknad, jag köper ett katthuvud i lera för en tredjedel av priset, jag handlar en lufttorkad älgkorv (jättegod), det är en speciell känsla att lyssna på detaljer i tillverkningen, anvisningar för hur den skall förvaras, allt sagt med uppenbar stolthet över bedriften.

Vi tar ett varv förbi keramikbordet igen, för att särskilt ta en titt på ett fat med färgen hos en tjärpöl. Fatet är djupsvart, skimrande och med intressant ojämna kanter. Första gången vågade vi inte ens fråga om priset, men till slut går vi fram. Kvinnorna ropar på sin kollega, M sin vana trogen berömmer fatet, jag hakar på och vi frågar vad fatet kostar. Kvinnan dröjer, tar ett djupt andetag och får till slut ur sig "hundrafemtio kronor".

"Jag köper det" utbrister jag inom en halv sekund, vilket får alla att skratta, M klagar över att hon inte hade chans att själv köpa det själv. Lyckligtvis får hon syn på en kruka, rakubränd, med lock i form av en stiliserad ananas i en lejongul färg som faktiskt passar mycket bättre hemma hos henne och frågar vad den kostar. Nytt andetag, nytt dröjsmål "Hundrasjuttio"!

Det känns som om vi rånar den stackars kvinnan, men det visar sig att vi är hennes första kunder, hon har tidigare inte velat skiljas från sina alster, utan berättar att hon har huset fullt och att hon tidigare inte velat sälja. Hon berättar att hennes man brukar hota henne med "kunden" och att vi har hjälpt henne med att lära sig att skiljas från produktionen. M och jag försäkrar henne unisont att sakerna kommer att få ett jättebra hem hos oss och att vi absolut inte köper om vi inte är dödligt förtjusta, vilket är helt sant. Vi kramar varann innan vi skiljs åt och de andra kvinnorna som i tysthet höll på att slita sitt hår över hennes sätt att göra affärer ler till slut motvilligt.

Vi hinner bli blöta i en störtskur innan vi åker hemåt, tar vägen förbi Martinas och köper prosciutto, italiensk vitmögelost och fusilli. På kvällen fyller jag kalvrullader med prosciutto, kronärtskockshjärtan och ost. M mixar överblivna kronärtskockshjärtan, oliver och olivolja till en tjock sås till fusillin. Till det ett vitt vin hon tog med sig från Italien med en frisk, nästan salt smak.

Glömde nämna att vi köpte Tirami Su som vi avslutar med.

Catch up

Karl Johan	Son	Eldsopp(?)

Söndag, vaknar tidigt och hinner läsa en del bok, innan "Svamp" fastnar i tankarna och lägger beslag på all uppmärksamhet. Hela veckan har jag känt doften och även sett små hattar som kittlar nyfikenheten på vägen hem.

Jag äter en snabb frukost tillsammans med Son som blir jättesugen när jag frågar och vi ger oss av till mina ställen, där jag fick närkontakt förra året. Det är underbart väder, nästan lite för varmt, men hellre det, frysa kommer vi att göra snart nog i alla fall.

Vi lyckas hitta ett kantarellställe inom en minut från det vi ställer cyklarna, det muntrar upp. Son är jätteglad, pratar oavbrutet, inte för att jag hör allt på tio meters håll, men det känns tryggt att höra det kontinuerliga ljudet, jag vet var han är. Till slut blir det inte så jättemycket svamp, men vi är nöjda. Son med att vi fick full pott - kantareller, Karl Johan, Björksopp och Aspsopp och jag för att det är precis rätt mängd för att det ska kännas bra, men inte för mycket att fixa till. Hemma hos mig förvälls svampen och stoppas i frysen.

Hemma igen består lunchen av gårdagens potatisgratäng, årets första, potatisen börjar bli mjölig igen och jag äter resterna av lammragun med Gnocchi som M och jag njöt av i går till en Amarone, producerad av bröderna Alighieri, vars tidiga släkting enligt texten på flaskan hette Dante. Det var inte vin till maten, det var mat till vinet.

Fix och tricks

Svänger av cykelvägen mot Järva krog mot Ulriksdal. Det är riktig rusningstrafik på en remsa som definitivt känns för smal för två i bredd och en mötande som båda cyklar i nära 30 kilometer i timmen. Det blir sextio tillsammans. Hittar en väg över ängen bakom koloniträdgårdarna. Vägen går förbi Igelbäcken som slingrar sig i meandrar, just där. Det är vackert, jag är också lite stolt äver att jag kommer ihåg ordet. Meandrar alltså. Sista gången jag hade användning av det var för nio år sedan, första sommaren jag var skild, ensam och tog den dåvarande Suzukin på en lång tur till Polcirkeln. En av anhalterna var ett vackert rullgrusområde i vilken en å hade bildat.... just det.

Tar mig genom Bergshamra och lyckas hitta vägen till Universitetet. Jag har ett uppdrag. I går ville inte den nuvarande Suzukin gå igång när M skulle hem. Alls. Jag fick uppdraget att kolla vad som har hänt och väljer att cykla dit från jobbet. Inte för att jag måste, mer för att visa att jag kan.

Väl framme upptäcker jag ganska snabbt att batteriet inte bara är stendött utan också helt tomt på vätska. Närmaste macken säljer korv och inga batterier, tipsar dock om OK i Bergshamra. 118118 hittar inget nummer, faktiskt inte ens en OK mack. Ringer M som har bättre koll och hittar numret. De har ett batteri, så jag cyklar iväg för att hämta. Att ha ett bilbatteri på pakethållaren i flera kilometer är - intressant. Batteribytet går smärtfritt, bilen startar och jag praktiserar ett annat av mina trick, nämligen att stuva in en cykel i en Suzuki Swift.

Hemma leker jag "Här är ditt kylskåp" eller snarare "Här är din frys". Hittar grytbitar av lamm och i skafferiet en purjolök som behöver tas av daga innan den slår ut i blom. Googlar på "Lamm" och "Purjolök" och hittar följande i Björnes box - byter bara ut crème fraîchen mot en slatt vitt vin som har stått i kylen ett tag. Internet är fortfarande fantastiskt, för ett par år sedan kunde man drömma om sånt.

Haha! Midsomer tar sig, en callgirlverksamhet med rollspel och BDSM, en präst som förför gifta män och som går i olika t-shirtar för olika tillfällen - "Shopping for Jesus" och "Jogging for Jesus" och kommisarien känner sig obekväm med att "någon som ser ut som han" sover bredvid honom.

Single christians in your area are looking for you!

Den rubriken toppar nog min lista över udda spammailrubriker. Undrar hur jag borde reagera? Låsa dörren, aldrig gå ut efter mörkrets inbrott och ständigt hålla utkik efter lömska spanande Single Christians? Kolla om det är Carola som har bildat en ny sekt? Eller är det en förtäckt varning om att återuppståndelsen är nära? Det är i alla fall bättre än alla propåer om penisförlängningar, potenshöjande medel och andra erotiska stimulantia som dräller in i lådan nuförtiden.

Apropå erotiska stimulantia, i Amsterdam träffade vi också på en företeelse som kallades Smart shops. Det är affärer säljer "naturmedel" bland annat svampar med olika effekter på det mänskliga psyket. Enligt ett beslut från Domstolen i Haag är bearbetade svampar som kan framkalla hallucinogena reaktioner definierade som olagliga droger och därför förbjudna. Däremot är obearbetade svampar att betrakta som naturmedel och kan därför säljas fritt. Alltså har man olika sorts trådskivlingar (tror) med noggranna beskrivningar av effekterna från "tar dig på en fantastisk resa" till "perfekt för party". I samma skyltfönster annonserar man också olika piller som ger en "skön kittlande känsla i dina genitalier" i fyra timmar eller "ökar hudens känslighet". M betraktar en äldre man som kommer ut ut affären med ett paket som han visar för sin fru "men... han är ju äldre än vi??!!"

Fniss.

Cyklar

Sportex har cykelrea. Efter fem år av vårdslöst handskande, är min cykel i stort behov av reparationer. Den knakar och knarrar och behöver renoveras på ställen som är väldigt svårårkomliga och dyra. Jag tar den enkla utvägen och köper en ny. Billigt. Resten av kvällen, spenderar jag med att skruva cykel, hänga på alla små fästen för lampor, cykeldator och slutligen min cykelväska. Cyklar till närmaste mack för att pumpa däcken, de har en manick som man ställer in önskat lufttryck på och den fyller däcket automatiskt. Numera står det rekommenderat lufttryck på cykeldäcken - vilka nymodigheter - jag är van att pumpa tills det inte går att trycka in tummen i däcket längre. Något går snett, när jag ställer in det rekommenderade lufttrycket, känns det som om däcket skulle sprängas om jag fullföljer, så jag sliter bort slangen mitt i, när däcket är så hårt att det inte går att trycka in tummen längre. Cykeln är klar att tas till jobbet i morgon i alla fall. Någon som är intresserad av en något sliten blå herrcykel av märket Marvil?

Holland ja. Där cyklar alla överallt. Cyklisten är kung, de vägrar att vika för fotgängare, de vägrar att vika för bilar, det enda de tycks ha en viss respekt för är spårvagnarna. Holländare verkar ha ett annat förhållande till sina cyklar än vi har i Sverige. Det finns ytterst få tävlingscyklar, däremot har jag sett mängder av olika påbyggnader för att kunna transportera saker. Det skönaste är en kabin framme, där man kan transportera resten av familjen. Rekordet är mamma och tre barn. Gissa om pappan fick svettas. Barnen som vanligtvis sitter i en stol på på styret ser lyckligare ut än något barn jag har sett i Sverige på en pakethållare där en (i barnens ögon) bastant förälder alltid skymmer sikten.

För att matcha ägarnas (säkerligen) unika personligheter pyntas cyklarna gärna med plastblommor, bjällror och glada färger.

Förresten - börjar jag bli besatt? Mycke cykel är det.

Hur gammal är du?

Frågan ställs av en wannabe cool pojke i stripvaxad frisyr i jeans med en tunn silverkedja fäst runt de uppvikta jeansbenen. Föremålet för frågan är en nervöst blinkande tonåring som just berättat hur han blev bortforslad av polis i taxi, bort från nassar som ville spöa honom.

Tonåringen spänner blicken i pojken så gott han nu kan och frågar: "Hur gammal troru att jag är?"

"Fjorton?" "Femton?" blir svaret. "Jag är sexton!" kommer med all den värdighet en tonåring som dessutom sitter bredvid en tjej som han kanske kan kalla sin besitter. Han hugger snabbt tillbaka - hur gamla är ni då? - Tolv?

"Vi är faktiskt fjorton" svarar pojken och hans kompis med hjälmfrisyr och glittrande blomma i örat. Tjejen flinar, "Det där gjorde ont va?" Till och med Dotter som gör allt för att behålla sin coolhet har svårt att låta bli att skratta högt.

Vi är på väg hem från ett överfyllt Stockholm, där vi var och tittade på The Voice konserten i Kungsan. Mycket folk, lite behållning. Alla unga flickors förebild Ebba presenterade alla unga flickors idol Darin, varpå den pojkliga hälften av publiken buade - det finns hopp om mänskligheten. Annars flöt allt ihop, det är inte särskilt upphetsande att titta på ett radioprogram med slätstruken musik och reklaminslag.

Betydligt mer spännande verkade det vara på Hötorget, men där fick jag inte vara kvar så länge, barnen ville hem. Jag hann se lite på Arash, men sedan var det ovillkorlig hemgång. Nåja, det är deras vecka, deras kväll.

Dimmigt

Det doftar svamp i skogen, både på morgonen och på eftermiddagen. Det är en fyllig doft, multnande löv med en kryddig anstrykning. Tyvärr hinner jag inte hoppa av cykeln för att kolla läget. Hemma väntar två hungriga barn, sugna på pannkakor.

Jobbet har verkligen dragit i gång från dag ett, i dag hade jag 5 möten på 7 timmar, vi åt lunch i under ett av mötena. Huvudet känns dimmigt. Jag undviker att sätta mig vid mitt bord för att pusta ut, det är alldeles för lätt att bara sitta kvar, inte orka ta sig hem.

Pannkakorna slinker fort ner, barnen sliter dem direkt från pannan, den här gången fem var - ofattbart.

En liten episod från Holland: Vi landar på Schiphol och tar tåget till första anhalten i Haag. Sista biten åker vi spårvagn. På en av hållpaltserna utanför en kyrka stiger ett par män på. Den ene, mörk med silvergrått hår, flerar rader av pärlband runt halsen, med två kryckor. Han kan inte ta sig in i spårvagnen sjäv. De två trappstegen i dörren är för mycket för honom, benen verkar bara räcka till att hasa fram med. Han puffas ombord av sin vän, en herre med axellångt lockigt hår, runda glasögon och en sliten kostym.

De pratar en stund, jag tittar bort när M puttar till mig och nickar mot paret med stora ögon och ett tillbakahållet förvånat flin. Gentlemannen i kostym har just tagit fram en plastpåse med ett grönt innehåll ur byxfickan och häller nu ur den i ett cigarettpapper. Utan att göra sig någon brådska, utan att på något sätt smussla, rullar han färdigt, tänder den - på spårvagnen - utan att någon reagerar - drar ett bloss och räcker den till den silverhårige. Även han tar ett djupt bloss, nyper av glöden och stoppar fimpen i fickan. Båda blåser hänsynsfullt ut röken genom närmaste öppna fönster. Den första närkontakten av tredje graden med Hollands drogpolitik. Ganska snart slutar vi att betrakta Coffeeshoppar som kuriosa, det är helt enkelt för mycket av dem.

Back to reality

Det är alldeles fantastiskt hur fort fem veckor kan gå. Jag har läst massor av lättlästa deckare, den här sommaren har verkligen gett många tillfällen till verkligt njutbara simturer och jag har hunnit med att cykla säkert mer än halvvägs till Helsingborg (åtminstone till Jönköping) om man skulle slå ihop alla milen jag har avvverkat i sadeln. Ett par gummihandtag har gått åt och jag tror att jag måste byta sadel också, den börjar bli sliten och lämnar fula svarta märken i grenen.

Holland var underbart, jag återkommer (kanske) till vissa händelser där. I morse vaknade jag och M för sista gången tillsammans efter två veckor, det kommer att kännas tomt, det dröjer två veckor till nästa gång och då mycket mer sporadiskt.

Huvudet känns inte lika rörigt längre, jag kan återigen tänka betydligt längre än näsan räcker. Hoppas det håller i sig. Barnen har kommit, just nu är de otroligt sams.

I morgon börjar det.

Utflykt

Det är lördag, jag är på resa till Bergslagen. Redan vid avfarten till Bålsta möter jag en färgglad buss med "Boogart" på. Senare i Västerås ännu en grönskimrande buss med "Keytones". Jag får en förnimmelse av Assarland, och en insikt om hur mycket storstadsbo jag faktiskt är som tycker att dansbandsbussar är exotiska. Den lilla Swiften pinnar på, och drar under en halv liter milen. Jag blir nästan besviken när jag upptäcker att bensinen är en krona billigare i Västerås, men trots att jag kört 30 mil är det enda jag lyckas klämma i tanken knappt 14 liter. Tre utmattade scouter sprider en trevlig doft av rök och sover sig med korta mellanrum genom hela resan. Son har haft det bra, förutom att han har en brännblåsa där en smält slickepinne (!) droppat på honom, han har brutit loss en bit av en mjölktand när han åt Dajm och han har en sticka under nageln.

Senare på kvällen kurar han ihop sig hos mig, det är skönt. Söndag är överlämningsdag och sedan får jag inte se barnen på två veckor, Nu är det Ms och min tur. Onsdag åker vi till Holland.

I djupaste semestertid

Ovanför huset svävar ett åskmoln. Det är kvavt och jag känner mig alldeles klibbig där jag sitter i soffan och skriver på jobb som bara måste göras. Plötsligt öppnar sig himlen. Två skrällar, droppar som ser ut att vara en centimeter i diameter splittras mot balkongräcket. Jag ställer mig på balkongen och ser på regnskyarna som driver över parken och hoppas på svalka. Trots regn blir det inte kallare. Dotter har inte ställt klockan i dag och lyckas sova till ett då skrällarna kommer. Vi enas om att inte göra något särskilt utan gå ut och äta på kvällen. Hon väljer Grekiskt och jag hittar Esperia på S:t Paulsgatan där enligt ryktet Grekerna äter. Vi sitter ute, munhuggs lite smått, försöker föra en mellanmänsklig konversation, inte bara pappa/dotter samtal. Maten är bra, servicen likaså. Vi kommer hem vid halv tio, det är redan full fart på lokala haket, levande musik, och folk som brölar berusat på terrassen. I morgon skall jag åka och hämta Son från scoutlägret i Bergslagen.

Vilse

Solen lyser, det är hett och duschen som kommer från åskmolnet ovanför är välkommen. Dotter roar sig själv och sover hos kompisar, så jag tar ut cykeln. Jag har köpt en cykelkarta över Storstockholm och försöker hitta nya rutter. Det finns en jättefin som går från Sollentuna till Ulriksdal längs med Edsviken. Från Ulriksdal försöker jag tråckla mig genom Järva, det känns lite stressigt med duschen som närsomhelst kan gå över till skyfall och okända vägar, men till slut så funkar det, jag dyker upp i Kista, även om det inte är riktigt där jag vill och svetten bränneri ögonen.

När jag kommer hem, är jag jättesugen på något kallt och saftigt, så jag fuskar ihop en Gazpacho av grönsaksjuice, låter bara lök vitlök och rödpeppar smälta ihop i olivolja innan jag mixar ihop bröd, grönsaksjuice, och fräset. Toppad med bra olivolja är den helt ok.

M kommer hem i kväll, jag åker och hämtar.

Den bästa Caipirinhan

En ljummen sommarkväll, en lime, en matsked ljust muscovadosocker, 5 cl Cachaca, åtta isbitar, Los fabulosos Cadillacs (Cesaria Evora eller Africando går fint också).

Skär limen i åtta bitar, lägg den tillsammans med sockret i en skål. Ta en träslev och mosa noggrant varje limeklyfta så att den ger ifrån sig både saft och essensen från skalet.

Häll på Cachacan och låt stå en stund. Sätt på musiken. Krossa isen, skeda upp den i ett martiniglas, sila över blandningen. Njut.

Turister i Stockholm

När det gäller biltullar, så tror jag principiellt att det är en bra idé att minska trafiken genom att öka kostnaderna. Men för att detta inte ska bli något som uteslutande drabbar dem med redan ansträngd ekonomi (och resulterar i en stad där stadsjeepar regerar), måste det finnas ett prisvärt alternativ till bilen. För en vuxen och två barn kostar en utflykt tur och retur Stockholm med SL 80 kronor. Att ta Suzuki in kostar med parkering, biltullar och bensin 70 kronor. I dag spelar det heller ingen roll om jag åker en station eller flera, så infartsparkeringar är inte ett alternativ heller. Den slogan som Suzuki körde någon gång på 80-90 talet "jag tar Suzuki och spar busspengarna" gäller i allra högsta grad i dag också. Vridet!

Vi ska alltså åka till stan. Jag vill Till Sci-Fi bokhandeln på Västerlånggatan, och smörjer erbjudandet med glass. Det är inte särskilt svårt. Vi köper glass på olika ställen allt efter smak. Det är bara Dotter som vill ha nygräddad våffla. Hon fyller den med himmelsk röra och blåbärsglass strösslat med tuttifrutti. Jag tar en frappucino och Son tar en bägare med choklad, kokos och nougat. Vi går Västerlånggatan fram och trängs med turisterna, minst fyra gånger träffar vi på folk som blandar askar och ber åskådarna att satsa på den med ärtan i. De flyttar sig snabbt, kanske för att hålla undan för polisen eller för missnöjda spelare.

Alla tre spanar också på affären med amerikanska varor i hörnet Västerlånggatan och Storkyrkobrinken (det står Made in China på en del saker där). Ett skyltfönster är fyllt med Jell-o. Son vill köpa, jag säger nej, men lovar honom egentillverkad. Han får välja smak och väljer till min förvåning lime. Hemma i affären köper jag två lime, zestar skalet, pressar dem och spär med vatten till 3 deciliter. Blandningen får koka upp med knappt en deciliter socker (efter smak), grön karamellfärg till angenäm nyans, sedan får 4 och en halv gelatinblad smälta i. Det blir två portioner. När jag ska ställa den första i kylen, spiller jag lite på fingrarna. 10 centimeter ifrån hyllan i kylen sliter sig fanskapet löst (gelatin är halt) och stänker ner halva köket med grön klibbig sörja. Jag får förmånen att torka ur kylen och tvätta golvet. Son lovar storsint att dela med sig av sin, men jag har lixom tappat aptiten på den. Dock smakar jag och den är frisk och god. Värd att prövas.

Tar vägen förbi "Blås och knåda" och hittar äntligen ersättaren för koppen som Son lyckades banka i diskbänken. Det är den ultimata frukostkoppen. Turkos, stor och tunnväggad med perfekt öra som ger ett bra grepp.

Kickar

Radiobilar får alla att tina upp. Dotter som med sin 13 åriga arrogans knappt går med på att åka kliver flinande ur bilen och pratar vitt och brett om hur många gånger hon krockat. Jag studsar mot en - i kön - bister kvinna som nu ler med hela ansiktet medan hennes bil kastas bakåt. Alla har ögonkontakt, bekanta och obekanta, alla har roligt.

Vi har köpt varsitt åkband och mjukstartar med flygande mattan, Vilda Musen som jag tycker är rätt skrämmande med de tvära svängarna särskilt med tanke på det som hände på Liseberg. Uppskjutet är rena döden för min rygg som återigen har slagsida, förmodligen har jag cyklat på vilja mer än förmåga, men det är inget att ta hänsyn till just nu.

Med en viss bävan ser jag hur Son förlitar sig på Dotter, han följer hennne till flygande mattan, trots att han inte vågade förut, och när hon pratar om Extreme, så hakar han på. Nästa gång följer jag med. Huu, vid ett tillfälle svävar vi med huvudet ner i något som känns jättelänge, förmodligen inte mer än 7 sekunder.

Efter 7 timmar har alla fått nog och vi åker hem till klockan elva.

En morbid tanke kommer farande - vilka underliga djur vi är som på fritiden, när vi är mätta och trygga betalar pengar för att bli skrämda, uppsnurrade och nerkastade bara för att få en liten smak av samma känsla som annanstans upplevs i ett bombregn.

Kakfrenzy

I mina ögon har män som bär stora D & G utseendet emot sig. Snyltar de dessutom tårta från tjejens tallrik, samtidigt som de deklarerar att de inte äter bakelser, har de bekräftat mina svepande generaliseringar. Vi är på Taxinge och frossar loss på kakbuffén. Jag har en hasselnötsrulle fylld med hallon och täckt med maräng, en blåbärsgömma och en jitterbug (en oemotståndlig blandning av maräng och mördeg). Son har en kolapaj, en pistagebit och en marsipanstubbe fylld med nougatkräm. Det är bara Dotter som är någorlunda sansad och tar bara en blåbärsgömma (en smördegsbakelse fylld med blåbär och sötad crème fraîche) och en hallonruta. Efter att ha gått igenom de obligatoriska affärerna (jag köper en kruka, Son en skär glaselefant och Dotter en strandmatta) går vi och badar.

Ouaaahhh

Det är riktigt skönt att cykla nu. Jag känner att det finns kraft kvar i benen även efter en lång uppförsbacke, det är en glädje att känna att det stramar i gluteus på ett sätt som inte gör enbart ont, jag brukade ha rätt schyssta gluteus(glutei? gluteusar?). Det blev över fyra mil i dag med, jag skulle bara ta en kortare tur, det blev Rotebro och sedan Upplands Väsby. Många uppförsbackar.

Jag var tvungen att åka in till jobbet en kortis, två samtal som inte gick att undvika. Cykel är bra efter. Mycket bra, utom på ett visst ställe, där gör det ont efter två timmar på sadeln.

Dagens frysrunda resulterade i en kalkonstek som jag steker i ugnen inrullad i peppar och salt. Till den blir det farfalle och en gremolatakryddad tomatsås. Igår fjärran Östern, idag Italien. Förresten, tro inte att innehållet i frysen minskar på något sätt, under tre dagar har den fått svälja lammrostbiff, lammytterfilé och lammentrecôte, alltsammans till ytterst humana priser (typ hälften av det normala).

Igår tog jag en liten utflykt till Uppsala, Biltema håller till där och jag skulle köpa reservdelar. Så mycket spännande, bra-ha saker! Alla fantastiska verktyg, alla ficklampor med lysdioder i, alla... jag sliter mig lös med inget värre än ett laservattenpass för 89:-. Passar på att fika på Ulva Kvarn. På vägen dit undertrycker jag en impuls att bara fortsätta på 272:an, Östervåla, Buckarby, Gysinge, Österfärnebo, Hofors... det blir inte den här gången. Jag nöjer mig med en precis absolut nyss nybakad rabarber/jordgubbspaj med vaniljsås. Den är ugnshet och ströt ovanpå frukten är sött och jätteknaprigt.

Sistan anhalten i Uppsala är Martinas Italienska delikatesser. Jag köper riktig Salsiccia (frysen), Tomme chevre, ansjovispasta och riktiga tomatburkar (varav en medverkar i dagens mat). På vägen hem råkade jag höra att Håkan Lidbo "Sveriges kung av elektronisk musik" skulle spela på Bloms café på Skeppsholmen. Jag hinner precis hem, äta resten av den bengaliska curryn och ta tåget in.

...nu går grabbarna med megafonen förbi nedanför balkongen igen - vilken leksak! Dom älskar att gå fram och tillbaka och skrika könsord i den så att det ekar mellan husen.

Två dagar

Måndag:
M rapporterar från Italien, hon har farit runt i bil och viftat med stor italiensk flagga stor del av natten. I dag är alla italienare hesa och lyckliga.
Själv har jag bara de vanliga gänget som skriker utanför. Bänken nedanför balkongen är deras samlingsplats. Grabbarna tuppar sig för tjejerna (och för varann också tror jag) det kan bli ganska högljutt.

Själv har jag ägnat mig åt bilvård. Jag bytte olja och kollade upp hålet i avgassystemet. Givetvis är det på delen med katalysatorn, något som ofta blir svindyrt. Funderar på att byta själv, kollar t o m upp en leverantör som levererar för en tredjedel av normalpriset, men de fins i Mölndal. Ringer en verkstad i närheten, de ber mig att komma in så att de kan sätta rätt pris.

Det visar sig att de kan svetsa på ett nytt rör för en bråkdel av vad det kostar att byta hela. Wow! Jag tar en timmes promenad i Sundbybergs centrum. Hinner reflektera på att de nya butiker som brukar kväva alla nya centra inte har hunnit hit ännu, I stället för Lindex finns fortfarande Gits Mode, Dressman har inte trängt ut Babils Kläder och Mixit tycks älska märken ännu mer än MQ.

Tillbaka i verkstan möts jag av en bekymrad mekaniker. Bultarna gick av i grenröret. Jag lägger upp ett bekymrat ansikte själv, men inombords jublar jag, det är nämligen just det skräckscenariot som fick mig att inte göra det själv. Jag visste det!

Stackaren hämtar hjälp och fixar allt till strax efter fem. Jag berättar för meken hur oerhört tacksam jag är, ännu mer som det faktiskt kostar mindre än han sa från början. Jippii! På kvällen firar jag med öl och räkor.

Tisdag:
Vaknar tidigt som vanligt och är på cykeln redan halv elva, efter att ha gjort en annan yoghurtmarinad för ytterligare lite lamm ur frysen. Cyklar förbi Kista där jag stannar en stund på Clas Ohlson, kommer fram till Ulriksdal prick kl 12 och möts av kö på trädgårdscaféet. Det är det värt. Deras amarettokaka är gudomlig. Tyvärr är inte salamin på brie&salamimackan perfekt, men mackan är bra nog, med pepprig ruccola, krispig sallad och hembakt bröd.

En uråldrig dam irrar runt bland borden. Diskplockaren som är född i ett annat land än Sverige släpper allt han har för händer, går fram och stöttar henne, hon ser ut att kunna blåsa omkull närsomhelst. Han pratar med henne, frågar vad hon vill och hjälper henne att leta efter sin dotter som hon har tapppat bort. Dottern står vid kassan och låter lätt uppgiven när hon upptäcker mamman på väg ut ur cafét, in i växthusen stödd av den unge pojken. Ekipaget vänder tillbaka, men dottern får styra upp igen, när mamman vill sätta sig någon annanstans än där hon planerat. Hon tar över stödet från pojken, och nästan släpar iväg mamman till ett bord hon har bestämt.

Jag cyklar vidare, försöker ta mig norrut längs Edsviken, hittar en otroligt vacker väg som sedan mynnar ut i ett villaområde där husen gott och väl kunde rymma tre familjer (och bilarna också). Tröttnar dock så småningom på alla uppförsbackarna och vänder hemåt. 44 kilometer blev det i alla fall, det känns i vissa ädlare delar...

Maten blev kanon, intressant med muskot och rosenvatten. Jag var försiktig med saltet och rensade större delen av chilin på frön för att inte bli fullständigt svedd. En Jämtlands Pilgrim till funkade perfekt.

Precis nu tog jag en bit SIA kaktus och citronsorbet med en skvätt Tequila över - aaaaaahhhhhhhhh!

38.6

Kilometer blev det i dag. Jag var på biblioteket och lånade The very Best of the Far East, en kompilering av samtida musik från fjärran östern, samt Souad Massi som jag skulle beskriva som en del del arabiskt och en del flamenco. Allt åkte ner i MP3 spelaren och jag grenslade min numera väl inkörda trampare och gav mig ut. Funderade ett tag om det var något fel med mig som inte åkte iväg utomlands eller till någon stuga, eller träffade folk, men kom snabbt på att det är just frånvaron av händelser som är det som jag just nu vill och behöver mest. Tog den lite större rundan, Akalla, Tensta, Spånga, Hässelby, Lövsta och Görväln.

Vid Görväln stannade jag till, tog ett dopp, låg och läste en stund och tog en nybakad Drottningpaj med vaniljsås, innan jag avverkade resten av vägen hem.

Jag har lovat mig själv att försöka tömma frysen lite denna vecka, så i morse plockade jag fram en bit lamm som har legat och marinerats i yoghurt och kryddor hela dagen. Just nu puttrar det på spisen. Det här är en mycket bra site om man vill utveckla sin indiska matlagning. Så här i sommartider är det ett jättebra alternativ till grillat :-)

Trött

"Grååååt inga tååååhååraaaar föhör miiin skuulll" Hela centrum översvämmas, folk ser sig omkring, undrande först, sedan leende. Det är inte lokala haket, där man visserligen kan få höra ett och annat men förmodligen mer Peter Jezewski än Thorleifs. Ljudet kommer ur en lägenhet, där ett par står på balkongen med burkar i näven.

Hinner cykla till vattnet och ta ett bad innan molnen kommer. När jag ligger där, kommer plötsligt ett bröllopspar gående. Vilken kontrast, jag och några till i badkläder, bruden i långklänning, brudgummen i slips och kavaj. Efter dem kommer en fotograf, som skall ta bröllopsbilder. De står inte fullt fem meter från mig, under en björk, han dirigerar. "Luta huvudena närmare varann - det är tillåtet att se lyckliga ut". Faktum är att han (brudgummen) ser rätt less ut, leendet blir mest en grimas. Han har en fin kavaj i alla fall, beige med profilerat blommönster. Tillsammans med dem följer ett annat par, han mörk kostym (jag fortfarande i badbyxor) hon i röd fotsid sidenkläning, uppenbarligen skall hon framföra en sång (alla bröllop måste ha en sång eller?). Dock ser hon rätt amatörmässig ut när hon rör munnen till texten och visksjunger med tunn röst. Lycka till.

Centrum ja. Jag handlar äpplen, spenat och potatis och blomkål. Det blir en jättegod blomkålscurry, tillsammans med yoghurt. Riktig crossover blir det när jag äter grillade revbensspjäll till. Litovel till, för närvarande den tjeckiska favoriten på Systemet, nästan godare än Jämtlands Bärnsten, definitivt mer prisvärd.

Varje gång jag sätter mig i soffan, somnar jag i den. Det har hänt tre gånger i dag. Det är bra.

Ääääntligeeen

Ett åskmoln ser till att jag kommer hem i tid den sista dagen före fem veckor semester. Han som har koll på vädergudarna (han flyger på fritiden) spår att jag har 30% chans att träffas av blixten på vägen hem. Lyckligtvis ser jag varken blixt eller regn och kommer hem, inte torr, men det blöta som är kommer från min egen kropp. Ringer upp M som åkte till Italien i går och delar ögonblicket. Jag känner frid, just nu är fem veckor jättelång tid. Tid att tänka, reflektera, längta och förhoppningsvis få ihop de fragment som just nu finns i huvudet till en någorlunda helhet.

Tar en dusch, blir sugen på en tequila, häller upp en shot som jag tar på det amerikanska sättet, med salt och citron. Inom 5 minuter blir världen suddig i kanterna - jag måste skaffa glasögon!

Åker in till Söder, sätter mig på Tegelhuset, där en gammal Tjeck med skjorta uppknäppt till magen brukar hyra in sig på somrarna och servera hyfsad tjeckisk öl. Undviker Staropramen (ett öl jag är övertygad om Tjeckerna mer än gärna blir av med för att slippa dricka själva), beställer Mušketýr (med tjeckiskt uttal, vilket får honom att studsa till lite) och dricker den långsamt i trädgården. Sällskapet bredvid mig talar om otrohet i vänkretsen, brutna förhållanden, andras och egna, jag blir noggrant betittad av en av flickorna. Som bekräftelse är det helt ok.

Går långsamt vidare i den varma sommarkvällen, "Föräldrar på stan" bjuder på kaffe precis utanför fotbollsplanen med öldrickare på Medborgarplatsen, polisen har hyrt en husbil och ställt den utanför Björns trädgård. Tyska och engelska hörs nästan lika mycket som svenska. När jag var liten önskade jag ofta att jag kunde vara osynlig och kunna gå runt bland människor utan att de la märke till mig. Får den känslan nu, alla i grupper, upptagna med sitt eller sig själva, medan jag går runt utan att synas. Det är inte obehagligt, så länge jag vet var jag hör hemma.

Äter på Shanti som ligger på Katarina Bangata. Maten är jättegod, jag får en vegetarisk curry med okra "ladyfingers" och en kycklingcurry vars ursprung Marcus Aujalay sägs stå för. Två tjejer klädda för fest i tunna vilt mönstrade klänningar reser sig och hämtar sin cykel, det är lätt absurt att se den ena i lång turkos klänning, i högklackade guldfärgade skor svinga sig upp på pakethållaren. De båda vinglar iväg, cykelskylten tvärs över gatan visar 0,3 km till Vita Bergen.

Bestämmer mig för att promenera på Götgatan och avsluta kvällen med en drink på Sodra Bar. Götgatan är en enda stor fest. Sodra bar har knappt kommit igång, men jag går in i alla fall, tar en drink som bartendern påstår är jättegod. Den är söt på gränsen till kladdig, men det är ok som efterrätt och jag gör henne glad genom att påstå att den är perfekt. Står en stund och tittar på Stockholm, lyssnar på samtalen som vi det här laget bara är ett surr där det är omöjligt att urskilja detaljer. Människorna ser förväntansfulla ut. Några visar upp sig, talar högljutt, skrattar, några väntar bara.

Nu är det nog, jag går till Södra station för att ta tåget hem. Soundtracket i den mörka Fatbursparken är California dreamin' med The Mamas and the Papas. Musiken kommer från någon av balkongerna på Högbergsgatan.

Väl hemma är det fortfarande full fart på det lokala haket, Visserligen får man ju inte sitta ute efter tio, men givetvis är alla ute och röker. Får en liten skrämmande påminnelse om tiden, när jag ser att barndomsvänners barn är med i skocken.

Snart

I parken har man riggat upp ett sound system i form av en äldre bergsprängare. Man spelar västafrikanskt och två män dansar något som avlägset liknar det jag först såg på Club Dakkar för fyra år sedan, men är betydligt mer avslaget. De får applåder, folk sitter vid caféet och runt om i parken på skuggiga bänkar och tittar. Själv har jag lyssnat på Manu Chao ända sedan jag cyklade från jobbet. Det känns liksom rätt i värmen.

Det är tvättstuga i dag, fär första gången på snart en månad. Mycket ska tvättas. Lyckligtvis kan jag lägga beslag på bägge stugorna, ingen vill väl tvätta en sådan här kväll, det är inte ens bokat. Mad dogs och Silke... Det är ännu varmare i torkrummet än ute i middagssolen.

Grillar en flintastek medan tvätten snurrar och äter bara den med jordgubbar till efterrätt. Eftersom dom inte är plockade solvarma direkt från busken (buske?) skäms jag inte ett dugg för att hälla upp florsocker och doppa dem ordentligt. Man biter av en liten bit först, doppar i florsocker, biter av en bit till doppar... kvar på tallriken blir en röd gegga av florsocker och jordgubbsaft som jag slickar i mig sist.

En dag kvar till semester.

Spara pengar

I går morse slank rakapparaten ur näven, beskrev en snygg parabel och träffade toalettstolen, självklart med rakhuvudet före. Utslagen. Mitt i sommarrean var det inget större problem att hitta en Braun, nedsatt med 300 kronor. Tyvärr var den slut när jag kom till affären. Med hela Barkarby handelsplats till förfogande, tänkte jag att jag åtminstone skulle se hur läget såg ut på andra ställen. Det slutade med att jag köpte en Panasonic för 300 i stället för en Braun för 700.

Jag har också sparat pengar för en tvättmaskin. Dotter kröp till korset och lämnade tillbaka tvättstugenycklarna som hon uppenbarligen hade i tre veckor, något hon förnekade förstås och lät mig leta igenom hela lägenheten. Jag har en tvättmaskin jag kan använda i nödfall, men den låter som ett skenande tåg och senast gnisslade den på ett väldigt otäckt sätt. Jag hade börjat leta efter en ny när nycklarna plötsligt bara dök upp i nyckelskåpet.

I morse när jag vaknade satt det tre fåglar (små, gula, långa svansar) och förde oväsen på min balkong. Jag jagade iväg dem, lät balkongdörren vara vidöppen och hitttade dem i vardagsrummet fem minuter senare! Stackarna försökte komma ut genom vardagsrumsfönstren tills jag vilt viftande styrde dem rätt.

Cyklar till jobbet i bara linne och träningsshorts, vilket underbart väder! Tre dagar till semester.

Sommarlov II

Tillsammans med Son åker jag och hämtar Dotter hos rik kusin i Stocksund där hon sovit över och vi åker in till stan för att äta. Jag ställer frågan snyggt: " Vietnamesiskt eller Koreanskt?" Jag har tänkt Hanoi Bar eller Busan, båda bra och billiga ställen. Till min förvåning är båda överens om Koreanskt, så vi hamnar på Busan, ett hål i väggen på Surbrunnsgatan som serverar jättegod koreansk (bland annat) mat. Pappa och dotter (fru?) serverar, pappan står dock mest på de två trappstegen i köket och överblickar läget med en tydlig min av äganderätt.

En äldre man kommer in och säger "tjäähänare" med en röst som antingen frestats hårt av fotbolls-VM eller av mångårigt dagligt alkoholintag. "Tjänare Matti" säger ägaren och lyser upp. Matti berättar att han precis börjat sin semester, de pratar en stund som gamla bekanta, så omaka det låter, den kraftiga finska brytningen mot den mjukare koreanska. Ägaren går in i köket, jag hör "häll upp den gamle dansken". Mycket riktigt, när vi går ut sitter Matti där med en öl, en Gammeldansk och Bibimbap.

Vi åker vidare, försöker få glass på Gelateria Italiana på Fridhemsplan, men den stänger klockan sju. Vi går ner till Rålis, Son och jag kollar på råttor i buskarna på vägen (det var mängder) medan Dotter gör allt för att inte låtsas om oss, och beställer kaktus/citronglass på cafét. Dotter tinar upp igen och vi åker hem i relativ sämja och är nöjda med kvällen.

Sommarlov

Kommer knappt innanför dörren innan regnet häller ner. Jag har haft en oförskämd tur med cyklandet, hittills i år, det kan bero på att jag lurar Murphy genom att ständigt ha med mig ett regnställ.

Dotter sover över hos kusin, så Son och jag åker tillsammans till Kista för att äta hans favorit - Sushi. Det är fascinerande vilken blandning av människor som går omkring där. Inte bara alla möjliga nationaliteter utan alla möjliga klädstilar. Mörka män i oklanderlig kostym, bleka män i flaxande missklädsamma shorts och sandaler. Arbetsfolk börjar sakta bytas ut mot familjer som kommer och äter middag.

Vi beställer varsin stor sushi på Ikki. Son går vant upp på hyllan som hänger ovanför mattorget och vi sätter oss med utsikt mot disken där vi kan se hur sushin växer fram. Vi äter och diskuterar vad som är starkast, engelsk senap, wasabi eller tabasco. Vi pratar om vilket som springer snabbast, långa eller korta ben, illustrerat av ätpinnar och fingrar.

Tre pojkar, mer än omsorgsfullt stylade sätter sig bredvid oss. Två äter, den tredje gör en gest om att han är mätt. Sedan kommer en tjej som verkar vara tillsammans med den mest stylade, han som visade att han inte var hungrig. Även hon är oerhört sminkad och extravagant klädd, visar samtliga underkläder (gröna string i genomskinlig spets) och sätter sig och äter. Vad händer? Jo, den "inte hungrige" killen sätter sig mitt emot säger "får jag smaka lite" och äter sedan ogenerat från hennes tallrik. Ett bevis på ömhet? Eller äganderätt? Kanske tror han att det är sättet att befästa förhållandet?

Sedan går vi och äter glass, tuttifrutti, kolaglass och massor av nötkräm och jag tittar på två tuffingar bredvid som försöker ragga upp glassflickan med pärla i naveln. En bra sommarlovskväll.

En och en halv vecka till semester.

Midsommarhelgen

Ur fokus

Höstkänning?

Vaknar (naturligtvis) halv sju, fortfarande uppvarvad efter veckan. Tar tillfället i akt och läser en stund, går upp och gör färdigt strömmingsinläggningen samt röjer undan i lägenheten (ökar spänningen i mitt liv genom att smyga ut med soporna utan en tråd på kroppen). Terrar grannarna, först med "Bad Company" sedan med den genialiska kombinationen av Vanessa Paradis och Lenny Kravitz. Bestämmer att jag ska fortsätta med mera kitsch och sätter på Steve Harley och Cockney Rebel - någon som minns "Make me smile (come up and see me)"? Deras variant av "Here comes the sun" är något i särklass. Sist partystämning med Phil Collins samlade hits.

Sedan är det dags att ge sig iväg och konsumera. Sillunch, promenad, småmums, grill, tiden går bara fortare och fortare, M och jag ger oss iväg efter klockan ett, vinglar iväg på cyklar i ljus sommarnatt, precis som det skall vara.

Lördag, något avslagna, åker vi in och promenerar längs Årstaviken, från Liljeholmsbron till Eriksdalsbadet och tillbaka. På vägen till bilen möter vi ett sommarsällskap, prinsessan och regenten i sällskapet är en liten trulig flicka på cirka fem, otroligt söt i sin röda klänning, med en jättefin stråväska med två sandspadar i. Precis när vi passerar, tappar hon stråväskan på marken så att spadarna faller ut. Hon blänger på sin mamma, går vidare och slänger över axeln "Det där får DU plocka upp!". Mamman böjer sig ner utan att tveka och börjar samla ihop väskan och innehållet.

Fullt medvetet frustar jag till, tillräckligt högt för att det ska höras till sällskapet, hoppas att det ska bli en liten puff mot självinsinkt, men vet att jag förmodligen ses som en av dom där som inte fattar hur svårt det är att ha barn. Jag bjuder på det.

På kvällen fixar jag japansk mat, nudlar med marinerad kyckling, sockerärter, paprika och en sås med kycklingbuljong, risvinäger, ingefära vitlök och rödpeppar. Till det spenat i en sås av sesampasta, saké och honung. Hittar äntligen mat som får Gewürztraminer att smaka bra (ja, jag vet ooootroooligt snobbigt skrivet).

På söndag har Son födelsedagskalas, han fyller 12. Dotter gör tårta (hon är otroligt mycket mer huslig hos mamma). Son får sina Bionicles (större än han vågade hoppas på) och en ryggsäck till sommarens scoutläger. Han går undan och bygger, resten av oss försöker upprätthålla en konversation. Senare kommer de över. Det känns otroligt bra.

Midsommaraftons afton

Jag kan inte fatta hur mycket som ryms i en enda arbetsdag. Dagen före midsommar hinner jag rädda världen några gånger: Det är nästan otäckt när det är så viktiga saker man pratar med människor om, att de får tårar i ögonen. Vissa av glädje, vissa för att de har svåra beslut att fatta och jag måste pressa på. Det är definitivt tillfredsställade när andra behöver höra mig säga saker för att de ska acceptera dem. En av de dagar då jag känner att jag gör skillnad.

De dagarna har sitt pris. Det är de dagarna som jag låter energin spruta ur mig, så att dety inte finns någon kvar när jag åker hem. Cyklar hem mellan vattendropparna (blomdoften är nästan bedövande i den fuktiga varma luften) anvädner det sista för att Köpa presenter till Sons födelsedag på söndag. Jag köper en ryggsäck som mina föräldrar skall ge, jag köper Bionicles.

Han ringde mig i dag, jag pratade med honom om vad han ville ha, han skrev en lista, gick över till mig och la den på vardagsrummet för att jag inte skulle missa den, sedan ringde han mig. "Pappa jag har gjort en lista, inget är dyrare än trettionio och femtio, Farmor och farfar kanske kan köpa en lite dyrare sak, för sjuttionio kronor, pappa om det blir för mycket och jag inte får allt, så har jag numrerat dem från ett till fem, de jag helst vill ha längst upp..." Jag älskar honom så gränslöst! Ibland så är han så vidöppen, försvarslös och sårbar och... snäll.

Efter att jag köpt presenterna till Son, tar jag ett varv på IKEA och får min belöning, de har sänkt priset på mitt bord! IKEA PS, det bordet som jag har sett utt till mitt vardagsrum är sänkt med femhundra spänn! När jag kommer ner till lagret är hyllan tom, men jag hittar tre paket stående lite längre bort och det finns ett enda kvar med obruten förpackning! Som ytterligare belöning köper jag en flintastek, grillar den på balkongen och äter upp hela den tillsammans med en flaska Jämtlands Bärnsten. Jämtlands Bryggeri gör den överlägset bästa ölen i Sverige just nu. Jag skär av fettranden när köttet är klart, grillar den till den blir alldeles mörk och knaprig och njuter den efter att allt annat är uppätet. Jag kan inte förneka centraleuropén i mig.

Förbereder det det sista till i morgon, förutom sillen inlagd i äppelvodka i går ska jag grava strömming och marinera gurka och fänkål till matjessillsalladen. Marängformen jag gjorde till Jordgubbsmarängtårtan blev jättelyckad. Om inget annat kommer vi i alla fall att äta gott.

Jag kunde inte hålla mig

De hade extrapris på Hemköp, det var vad som fick vågskålen att tippa över. Svensk färskpotatis, hackad blast från färsk lök (tycker den köpta gräslöken är för mesig), gräddfil, matjessill, en Tuborg och en liten slurk herrgårdsakvavit, det gick bara inte att vänta till midsommarafton.

Passar på att hinna i kapp "Lite som du" Kvalitén på svt.se s video är kass, men det gör inget, jag ser ändå suddigt. Det som är lite värre är att med svts sida alltid lyckas ta med sig skräp till min dator. Är det inte nån dialog som dyker upp om att bekämpa adware (sic) så varnar datorn för virus. Har dom ingen koll?

Premiär

Kryddtäppan på balkongen har nu tagit sig så pass att jag kunde använda pepparmyntan i vår första Mojito. Vilken somrig smak! Råsocker, mynta, lime och rom hälld över krossad is. Krusmyntan som växer strax bredvid användes i Tabboulehn som fick följa med till badstranden tidigare på lördagen. Jag fick inte mycket, "oj vad hungrig jag var och det var så gott" sa Son när han tog sista tuggan. Dotter tyckte det var ok att jag inte fick så mycket, hon tycker just nu att jag borde hölja mig i en säck, så man slapp se min tjocka kropp..

Dagen innan var jag och M på begravningsfest. Min väns bror kom på den strålande idén. Alla möjliga personer som han kände från serievärlden och andra ställen samlades, vi drack massor, snackade minnen och dansade till David Bowie, Vanessa Paradis, Pet Shop Boys, Alphaville, diverse syntband som jag vagt kände igen och rullade sedan hem vid tre.

Annars har jag hunnit bada i havet i Helsingborg i måndags och fika på Systrarna Lundgrens (där själve kungen har fikat). Ibland är jobbet lite mer än en inandning och utandning, ibland är det rätt kul mellan andetagen.

Nu söndag kväll är det jätteskönt att sitta ensam i soffan, inte tänka på något särskilt. Jag har sett ut den myntakvist som ska in i morgondagens tabbouleh, jag har ätit en burk med tomat och paprikadolmar (extrapris på coop) och kommer nu välja ut några bilder som skall bifogas dagboken. Sen sängen, lite läsning (jag ska nog börja på nya Sara Stridsberg) och gonatt. 4 veckor till semester.

22.05

Torsdag: Någons telefon vrålar i fickan, utan att höras av ägaren som sitter med hörlurarna djupt inkörda i örat. Människorna på pendeltåget ser sig om, först oroligt, sedan allt mer roat. Alla läser "Flicka bunden och torterad" i gratistidningen.

Jag skulle ta bussen till jobbet, men den kom aldrig - typiskt - första gång på mycket länge som jag stod på hållplatsen. Till slut sprang jag till tåget denna vackra sommarmorgon när solen äntligen värmer på riktigt (bra, bara inte nu mitt i språnget).

Dagens början - inandning, dagens slut - utandning. Klockan halv tio åker jag hem från södra station efter att ha vinkat av kollegorna från Tyskland. Mitt emot sitter en anorektisk hermafrodit (är faktiskt i nte riktigt säker på kön) med orden "vitt makt" ri(s)tade på armen.
Bredvid sitter ett äldre par, han med en färggrann slips med texasmotiv jag kan urskilja "The lone star" och "Don't mess with Texas". Mannen/farbrorn lutar huvudet mot kvinnans axel och somnar. Gulligt. Jag borde definitivt åka tåg mera.

Fredag: Jag cyklar i det underbara vädret det är 15 grader klockan sju och jag njuter, för första gången i shorts även på morgonen. Dagens början - inandning, dagens slut - utandning. Cyklar hem alldeles för sent (vi ska på middag i stan) och lyckas uppnå högsta medelhastigheten i år, 22.05 kilometer i timmen. Yess - det händer saker med kroppen.

Kommer hem klockan tre, det är ljust, fåglarna kvittrar, jag kan ha balkongdörren öppen. Senare på dagen, lägger jag mig en stund i parken, det tar inte mer än 40 minuter innan pannan och armarna är grisrosa. Något som glädjer alla senare på kvällen. Vi grillar på en terass vid Bällsta å högst upp på 6 våningen. Jag har marinerat karré, en del i lime, ingefära, vitlök och sweet chili sås, en del i yoghurt, flytande buljong och svartpeppar. Efter en dag har köttbitarna sugit åt sig ordentligt och det i kombination med träkolssmaken blir underbart. Till det äter vi årets första färskpotatis, aioli och tomatröra. Ingenting blir över trots att folk från början förfasar sig över köttmängden.

Söndag: Vi cyklar till Kista och sedan Ulriksdal. Ulriksdals Café är väl värt att ta sig till, oavsett väder. Jag äter en skogsbärspaj, lingon, blåbär och hallon med massor av vaniljsås till. Bredvid oss sitter ett par djupt inbegripna i ett samtal som tycks vara livsavgörande. Kvinnan talar oerhört intensivt, ibland med tårar i ögonen, mannen värjer sig vagt genom att skylla på omständigheter, samhällsläge, att han behöver tid att planera innan han handlar. Det tycks vara frågan om mannens dotter som har svårt att släppa hemmet trots att hon är 24. Kvinnan är mörk, vacker och oerhört välformulerad. När vi går, har hon övergått till att i detalj redogöra hur han skall bära sig åt i de fortsatta diskussionerna med dottern.

Själv väntar jag hem mina, jag sitter här och lyssnar till ljuden i parken, barnskrik, fontän, lövprassel och snaskar på en gubbröra, förmodligen i stort behov av salt efter cykelturen i värmen.

Fick förresten en länk en efterskrift för min vän. Linda Skugge av alla människor, jag är säker på att han hade gillat det. http://blogg.expressen.se/linda/entry.jsp?messid=50388

Nationaldagen 060606

"La Bamba" slåss förgäves med blåsorkestern, när den invaderar parken där verdandi nyss höll latinamerikansk konsert. Mariachi ersätts av bastuba och så småningom av kör. Det delas ut svenska flaggor och några av deltagarna i cocktailpartyt blir så upphetsade av de eggande tonerna att de klappar i takt och skriker bravo, innan de lätt ostadigt driver iväg.

I centrum sitter Ola "känd från Idol" och skriver tålmodigt autografer. Det är en lång kö av tjejer framför honom, de flesta i mellersta tonåren, förvånansvärt få yngre. Funderar som ofta förr varför kassörskorna i livsmedelsaffären låter så irriterade på varann. Det är som om varje fråga skulle vara ett intrång i deras revir. Uppskattar dock ordvalet - Jag har inga, jag har bara några - när "min" kassörska försöker växla till sig 50-lappar och tjugor från kollegan bakom.

Annars har Nationaldagen varit ganska händelselös, både jag och M jobbar på varsitt håll, även om vi hann med en cykeltur till Q för att köpa en MP3-spelare åt henne. För mig började den dock ganska tidigt, kl 00.20 kom Dotter hem från Paris (skolresa). Det första hennes kompis sa till mig på Arlanda: "du ser inte alls ut som en köttbulle, Dotter har sagt att du är liten och rund". Det kändes ju riktigt bra att inte se ut som en köttbulle, Dotter hade åtminstone vett att se liiiite skamsen ut, hon hade sagt att hennes Mamma var lång och smal och Pappa kort och rund;-). Efter diverse skjutsar var jag hemma klockan halv två och klarvaken klockan sju. Fick i alla fall läsa ut "Gentlemen" till slut, de sista två veckorna har läsning bara inte fått plats, men jag börjar se fram mot semestern, och åtminstone en liten tid av händelselöshet.

Kryddor

Son och jag åker till Plantagen för att köpa kryddor till sommarens kryddtäppa på balkongen. Jag köper pepparmynta till sommarens caipirinhor, krusmynta till tabboulehn, timjan för att den sprider en underbar doft av fransk sommaräng under varma dagar. Dragonen, salvian och ytterligare timjan som redan funnits i köksfönstret får flytta ut i friska luften. Kvar är bara basilikan, den är en fryslort. På vägen hem tar vi vanliga lördagsrundan till Godispalatset.

Det är avslutning i gymnasiet, på avstånd kan man höra dunkande musikanläggningar, signalerande bilar och vilda skrik. Bilarna åker runt, runt från skolan till centrum och tillbaka. Vi passerar ett gäng som sitter på gräsmattan i solen och dricker öl. Det ser skönt ut. För 30 år sedan kunde det varit jag. Känner ett sting av saknad efter att sitta och dricka öl och känna att ingenting hänt ännu, livet som ett blankt ark där vadsomhelst kan dyka upp. Missförstå mig rätt, jag trivs där jag är och det finns fortfarande massor kvar att göra. Jag upplever saker mycket starkare nu än då, men jag har också en klar insikt om livets ändlighet vilket jag inte hade då.

Nå i kväll skall jag på bröllopsfest. Equinox har äntligen hittat hem och gifter sig i dag, M och jag ska med och fira.

Dofter

Syrén, en doft av sommaräng, bränd olja (motorcykel), syrén igen, ett stråk av träkol, oförbränd bensin. Tallbarr, fuktig mossa, hästpiss, komocka, nylagd asfalt. Så doftar vägen hem. I dag kunde jag äntligen använda mina nyköpta shorts, det är underbart att äntligen få cykla i strålande sol, även om jag hade en ruskig motvind.

Min Outlookkalender var nästan helt vit i veckan och allra vitast var den idag, det betyder ett nästan oavbrutet talande. Jag är glad att bara umgås med Son i kväll, det brukar vara han som sköter snacket. Vi går på X-men III, själv tycker jag det är för lite action, men för honom är det himlen. Vi har med oss varsin chipspåse och prasslar ikapp.

Hemma sätter jag igång (el)grillen och penslar fläskkarré med en blandning av ketchup, hickoryrök,vitlök, salt och granatäppeljuice. Doften är förförisk, jag ställer mig med en liten Caol Ila på balkongen och tittar på cricketspelarna i parken. De har spelat nästan varje kväll, med en tvättkorg som grind. Inte för att jag fattar nåt, men bara det faktum att de spelar cricket är fascinerande.

Ujuj, dom visar "Deltagänget" på Femman, filmen som satte alla klichéerna i de hundratals Highschoolfilmer som följde. Filmen där John Belushi frågar "Vad är jag", stoppar in en skumboll i munnen och slår ihop kinderna så att den sprutar ut... "En finne!"

Klassiker